En helt vanlig lördag
@Carl Johansson-Sundelius: tycker det är oerhört märkligt att en sådan gest kan sticka i ögonen på folk när något så fruktansvärt har hänt, att polisen hedras för hjältemod och en strålande insats, att de drabbade hedras och att alla visar en enighet och empati är väl bara positivt?
Allt står inte rätt till i landet för det, folk kommer kräva svar och förändringar, folk är arga och ledsna men man kan ha fler känslor samtidigt och folk kan ändå ha olika åsikter om saker och ting, då är det väl en styrka om nåt att vi ändå kan samlas och ta oss igenom sorgearbetet tillsammans?
@jonis: Men, man kan ju inte tycka att blomsterberg på polisbilar är fint OCH ställa sig kritisk till att personer som är utvisade fortfarande är kvar i landet. Det är två tankar på kollisionskurs. Universum slits sönder.
Ja, totalt. Mentalt självmord att försöka kombinera ihop de två!
Cptn BaseballBatBoy!
Inte helt oväntat börjar det hetta till lite i de senare inläggen.
Blomsterberg på polisbilar och poliser som kramas gör mig glad. Det gällar dock, som jag ser det, att vi slutar vara så naiva om vi vill bevara det fina vi har i Sverige.
Just naiviteten är en del av det fina. Vi kan och vi ska tillåta oss det. Det öppna samhället är starkt för att det är öppet.
När dådet hände på fredagen var jag på väg till landet. Jag blev mest orolig över att om någon jag kände hade blivit skadat eller ännu värre, dödat.
Det var först på söndagen som den ilskan jag hade byggt upp under hela helgen började att bubbla upp.
Jag var arg över att vara maktlös. Arg över att något sådan kunde inträffa i vår huvudstad. Ren och skär ilska över maktlöshet.
Vill också säga att det var en fin krönika.
Nostalgia is a hell of a drug Benny.