Horizon: Zero Dawn

Medlem
Horizon: Zero Dawn

Som PC-spelare behöver man inte sakna spel. Med spelbibliotek som sträcker sig årtionden bakåt i historieböckerna och såväl mastodontprojekt som små indietitlar som släpps dagligen finns det alltid något att fylla sin SSD med. Det kanske inte alltid känns så när AAA-spel som alla påminner om varandra tar upp mycket utrymme i media, men man behöver inte mer än skrapa på ytan för att hitta allt från strategi och RPG som ingen hört talas om till Tetris i webbläsaren. Alla är naturligtvis inte bra, en snabb titt på Steam visar att det mesta är skit, men det finns både diamanter och polerade bajskorvar som skiner. PC är, utan någon som helst tvivel, den bredaste plattformen när det gäller spelutbud, såväl sett till genre som antal.

Men ibland, kanske två eller tre gånger per generation, så kommer det ett spel som gör att min PC och mitt ständigt växande Steambibliotek känns otillräckligt. Vanligtvis är det en övergående känsla, en känsla av ”Shit, hoppas det kommer till PC”. Sen släpper det och jag greppar musen och spelar lite Total War istället. Men någon gång, bara ibland, håller känslan i sig och jag måste till slut raida sparkontot och köpa en konsol, bara för det där enda spelet. Dessutom äger jag faktiskt redan en Xbox One S som jag köpte till reapris, så det här är första generationen någonsin när jag faktiskt äger två konkurrerande konsoler samtidigt. Men i det här fallet är det Horizon: Zero Dawn som bitit sig fast och vägrat släppa taget.

Jag uttalar mig ofta negativt om open world-spel. Jag tycker att ”open world” blivit ett koncept som tvingas in i situationer när det inte är nödvändigt, och som överanvänds. Varje gång en PR-ansvarig Ubisoft-anställd berättar att ”det här är vår största spelvärld någonsin” rynkar jag på näsan som om jag nyss fått en kroppsvarm blöt sportsocka upptryckt under näsborrarna. För (jag har sagt det förr) en spelvärld kan vara hur stor som helst, men om den inte är intressant att utforska tillbringar jag hellre min tid i en liten skokartong fylld med roliga leksaker. Storleken betyder inte allt (vi pratar fortfarande om spel).

Men det finns open world-spelen som gör rätt. Där världen i sig blir en del av upplevelsen, inte bara en kuliss. Jag har spenderat många timmar i The Witcher 3 på hästryggen, bara ridit långsamt och tagit in omgivningarna. När spelutvecklare lyckas göra transportsträckorna spännande, när det blir roligt att göra ingenting annat än att ta sig från A till B i sin egen takt, då är open world det bästa som finns. Det handlar om att skapa en gripande värld, med intressant historia, som man vill veta mer om. Då blir den stora spelvärlden lika levande som karaktären du spelar, och allt vävs samman till en helhet. Därför lämpar sig rollspel ganska bra. Ofta är rollspel långa och har mycket lore som ger liv åt allt och alla runtomkring dig. Du har gott om tid på dig att ta in allt som erbjuds. Du kan använda transportsträckorna till att fundera över ditt nästa drag, eller känna glädje eller sorg över hur ett visst skede i spelet slutade och kanske tänka över hur du hanterade en viss händelse. Kanske bara spekulera i vad som kommer härnäst och snubbla över en side quest som visar sig vara en välskriven minihistoria. Eller, som i fallet med Horizon, bara stanna upp och fascineras av utsikten och se en hjord med robotdinosaurier som du kan jaga för resurser och XP.

Horizon: Zero Dawn lyckas med det mesta. Det har en värld med kulturer och bakgrund jag gärna lär mig mer om. Ett utseende som tilltalar mig, jag älskar hur färger, ljus och väder samverkar och skapar en stämningsfull atmosfär. Gillar även karaktärsdesignen, speciellt Aloys stam Nora som känns lite keltiska i sitt utseende. Det har strider som är roliga, lagom långa och lagom många och en story som oftast är intressant. Storyn når inte upp till Witcher 3, framförallt inte när det gäller karaktärsdjup (det finns ingen Bloody Baron) och dialoger. Men den är bra. Jag försöker sluta jämföra Horizon med Witcher. De är två väldigt olika spel, men samtidigt två sidor av samma mynt. De två spelen ockuperar plats ett och två, Aloy snett bakom Geralt, på topplistan med spel som verkligen förstår hur en öppen spelvärld ska utformas och fyllas med innehåll. Sidouppdragen är ganska välskrivna och hjälper till att förbättra din förståelse och ge dig kunskap om platsen du befinner dig på. Det finns, som i alla spel av det här slaget, en del spring-och-hämta-uppgifter som du får, men vi pratar inte om en karta fullproppad med frågetecken. Och det är definitivt inte som i Dragon Age: Inquisiton där det mesta utanför huvuduppdraget gav mig känslan av att vara en simpel springpojke.

Horizon: Zero Dawn är vackert, välgjort, roligt, sorgligt och gripande. Helt klart ett spel som alla borde uppleva.

#horizon-zero-dawn

1
Skriv svar