Köper du Hellblade idag går vinsten direkt till välgörenhet
Intressanta inlägg. Jag har själv inget emot walking simulators, om de berättar en intressant historia. Däremot vill jag gärna veta vad det är för typ av spel innan jag köper det och det är lätt att bli besviken om man har fel förväntningar. Det är något som recensenter ibland kan bli tydligare med. Sen förstår jag om walking simulators inte passar alla. Inte ens när de är glorifierade.
Tack.
Jo det blev ett svar som blev både långrandigt och svävande, milt sagt. Men jag tycker att ämnet är så enormt viktigt som sagt och när jag sedan satt och skrev mitt inlägg, som mer liknande en uppsats modell mindre än en kort kommentar till en nyhet på en sida för spelnyheter, kunde jag inte undgå att tänkta på hur synen mellan just "spelandet" i sig och ha "gaming" som hobby, som fortfarande ses som barnsligt och något som bör gå över med åldern (tyvärr) och hur samhället och alldeles för många människorna ignorant och ofta hånfullt, fortfarande bemöter de hundratusentals människor i dagens Sverige, som dagligen kämpar med sina demoner (för att använda mig av en Bergmansk metafor) och lider i tystnad. När jag jämförde hur människor i gement behandlade både gamers och människor med psykiska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa i allmänhet, tyckte jag att likheterna faktiskt inte allt var speciellt stora. Vilket både är sorgligt och ett tecken på än idag år 2017, har vårt s.k. moderna samhälle fortfarande har en lång väg att gå innan vi kan kalla oss upplysta. Visst överdriver jag en del, men bemötandet jag har fått genom åren då jag har spelande som hobby och dessutom har ett bagage i form av en mångårig problematik med just psykisk ohälsa, är slående. Ett ofta förekommande svar från läkare är att gå ut, skaffa mig en riktig hobby som exempelvis någon sport får jag tyvärr fortfarande.
På tal om musik, film och spelbranschen, så la jag till en spoiler för att inte gå allt för långt o.t.
Jag älskar musik och min personliga musiksmak aldrig följt mainstream spåret så att säga. jag har aldrig tagit den breda vägen, slutade att lyssna på kommersiell radio i mitten av 90-talet och den likriktning och regression jag talade om är rent utsagt förjävlig. Många, många av de stora artisterna idag känns som cyniskt producerade produkter, som skapas i ett styrelserum för att säljas in till en viss målgrupp. De får sina låtar skrivna av proffs, de får sina röster förbättrade digitalt, de får lektioner i hur de ska uppträda och vad de får och inte får säga, de utnyttjas i princip som snygga ansikten utåt för att sälja en produkt till unga människor. Tyvärr är det väldigt lönsamt koncept.
Givetvis finns det undantag, men jämför alla för-paketerade och producerade artister som är populära idag med exempelvis grungen på 90-talet, hiphoppen på 80/90 talen, hårdrocken på 70/80-talen och punken i slutet av 70 talet med dagens populära artister, så tycker jag det en enormt tragisk utveckling. Samma problem lider filmbranschen av, visst kommer det fortfarande en hel del bra filmer, men originaliteten och konstnärskapet har fått ta ett sjumilakliv åt sidan för att filmerna ska passa så många målgrupper som möjligt. Vem kom på den fantastiska iden att sätta en PG-13 rating på nyversioner av Total Recall, Robocop, Die Hard och Terminator exempelvis? De filmerna har aldrig riktat sig till barn (jo, jag vet att T2 hade en PG-13 rating, vilket jag knappast tror den hade fått om den kom idag), så varför ändra på konceptet? Resultatet långt ifrån smickrande om man säger så, varken monetärt eller det enormt negativa bemötandet det fick av fans, publik och kritiker. För att då inte tala om alla de myriader av olika uppföljare, reboots och "nyversioner" av klassiska filmer som filmbranschen spottar ur sig enligt löpande band principen. Kreativt? Hahaha! Lönsamt? Ja, många av de här filmerna enormt lönsamma och money makes the world go around som sagt.
Spelbranschen har på de senaste åren visat liknande tecken, där styrelseproffs utan kunskap eller intresse av varken spel eller spelande i sig, sitter och räknar pengar fram tills nästa kvartalsrapport istället för att försöka skapa ett så bra spel som möjligt. Snarare så vill de få ut en produkt så fort som möjligt får att öka omsättningen och blidka de stora aktieägarna, resultater blir ju alla halvfärdiga spel vi fått se de senaste åren som måste patchas i månader i efterhand. Problemet dessa styrelseproffs inte förstår, är att spelbranschen är ung, den är inte stadgad, satt och välförankrad och väldigt många av konsumenterna är både högljudda och diversifierade i vad för slags spel och genrer de gillar. Samtidigt är ju branschen ung som sagt, det finns myriader av olika spelstudios som inte dansar efter den korporativa pipan. Så även om de stora drakarna EA, Ubisoft, Square, Activision, Sony, Nintendo, MS m.fl desperat försöker köpa upp mindre företag som gjort något unikt, bra och lönsamt spel, för att sedan koka ner det till en generisk och smaklös soppa för att passa så många konsumenter som möjligt, är spelbranschen på långa vägar inte lika likriktad, regressiv, själlös och toppstyrd som musik och filmbranscherna är, tack och lov.
Jo, precis det jag var inne på, är själv inget stort fan av genren, även om jag inte direkt avskyr den heller. Men just med Hellblade kände jag mig direkt lurad, då spelet inte alls liknade det spel som diverse förhandstittar eller recensioner framställde det som. Det är snyggt, stämningsfullt och har i en intressant story att berätta, men det föll platt på spelmomenten för min egen del.
@ZkilfinG: Du får en kort liten sammanfattning vad jag tycker om spelet.
Precis som jag se tidigare så är de ett väldigt linjärt spel med enkla pussel och enkel combat. Fast jag tycker combaten men den har en massa combos man kan lära sig vilket gör att jag tycker combaten är rolig. Har ingenting emot dom enkla pusslen för jag tycker dom ända är bra gjorda. Så om du förväntar dig en djup combat system med väldigt svåra pussel kommer du bli besviken.
Vissa områden är bara fokuserad på combat och andra är bara på pussel. Men skulle säga i slut ändan är de ganska 50/50.
Pusslen går i stort sätt bara ut på att hitta mönster i omgivningen. Men tycker dom hittar på nå nytt sätt att hitta dom på vissa ställen vilket för att de inte blir allt för enformigt.
Fienderna i spelet är grymt bra designade men fiende typerna är få. Du har dom typiska fyra klasserna. Den lilla vanliga som inte är ett stort hot alls, en liten större version av den vanliga som tål mer och tar mer hälsa, den stora och långsamma jätten och sen den något mindre jätten som är snabb. Plus några riktiga roliga boss fighter.(önskade de var fler boss fights) så combaten blir lite enformig men tycker de ända var roligt att lära sig lite combos.
Där spelet är bäst är storyn och hur spelet får fram vad Senua går igenom. Nu har jag inte själv psykiska problem som Senua men när jag hade på mig hörlurar(vilket är ett måste i de här spelet) kändes de som jag verkligen hörde röster.
Själva handlingen i sig är ju ganska enkel. Senua går på en resa för att få tillbaks sin döda make från vikingarnas version av helvetet. Men resan dit är en väldigt känslosam och intressan resa. Får se hur hon kämpar med alla röster och hennes syner. Man får även se lite flashbacks så man lär känna henne lite mer.
Eftersom de handlar om helvetet och psykisk ohälsa använder den sig av olika moment för att visa dig de. Både visuellt och i spelmoment. Som jag sa tidigare är rösterna en stor del av av spelet som du hör i princip hela spelet. Dom har också riktigt bra skräck moment som fick mig att bli stressad.
Skådespeleriet har en stor betydelse i de här spelet. Om inte de var bra hade hela spelet inte funkat alls. Men hon som spelar Senua gör ett grymt bra jobb. Och deras performance capture är bland de bästa. Dom får verkligen fram ansiktsuttrycken, vilket gör att hon känns verklig. Resten av karaktärerna är också bra. Dom faktiskt riktiga människor som dom har satt in. Men dom är gjorde på ett bra sätt så de tar inte ifrån inlevelsen i spelet.
En annan sak att tillägga är ju att de här är ett låg budget spel. Vilket syns på spelmomenten och hur spelet är uppbyggt. Men inte så mycket att de försämrar spel upplevelsen. De här spelet är enda bättre slipat än dom flesta AAA spelen som släpps idag.
Nu vet jag inte vad du förväntar dig för spel men hoppas jag hjälpte nånting. Tror inte de men jag försökte iallafall
Och som jag sa tidigare älskar jag storytelling, så jag kanske är lite för snäll mot de här spelet men jag tycker de här är en handling som är värd att uppleva. och jag ljuger om jag sa att de här spelet var tråkigt att spela
Håller med om att många fortfarande tycker "gaming" är barnsligt men tycker ändå de har gått framåt mycket. Och jag tror de bara kommer bli bättre när den äldre generationen försvinner( Inser att den mening får man att låta som jag vill dom illa men menar inge illa mot dom )
Och när de kommer till film, musik och spelbranschen håller jag med.
I film och spelbranschen kommer dom med uppföljare efter uppföljare. Men som du sa är de inte så konstigt när folk fortsätter att gå på den nya transformers filmen eller köper de nya cod varje år. Dom går ju ändå efter vad folket köper. Däremot förstår jag inte Hollywoods mentalitet att göra en remake/reboot hela tiden. Speciellt på filmer som också är klassiker och i stort sätt perfekta som dom är. Hade inte klagat om dom gjorde en remake på en film som kanske hade en bra ide eller koncept men misslyckades i utförandet. Kan bara hålla med dig där.
Man ser de också i spelbranschen nu med alla hd remakes och liknande. Och jag blir och mer besviken hur spelbranschen försöker härma film. Spel är en klass för sig och ska göra de dom är bra på.
Men som jag sa tidigare älskar jag storytelling så jag ta de jag får. Jag tycker ändå hollywood har originalitet kvar. Problemet är bara att dom kommer inte lika ofta. Tycker de här året har varit väldigt bra för filmer.
Tycker däremot spelbranschen blir sämre och sämre nästan.
musikbranschen har jag gett upp på helt och hållet. När de kommer till de mainstream. Håller mig till 60/70 talet.
Tack. Jag hade gärna testat det och sätter upp det på min önskelista. Mitt problem är att jag har för stort spelintresse och för lite tid.
I övrigt ser jag inga problem med mainstream inom varken musik, film eller spel, så länge det finns alternativ. Och det har aldrig funnits så mycket alternativ inom alla tre som idag, man måste se bortom Hollywood och de stora utgivarna bara. Låt de som gillar mainstream hållas till det, så kan vi som gillar annat hålla oss till det. Vi behöver inte kasta skit på varandra eller branchen.