30 timmar med Ni No Kuni II
Jag har väldigt blandade känslor efter drygt 30 timmar med Ni No Kuni II: Revenant Kingdom. Det är stundtals lika magiskt som de bästa av Studio Ghibli-filmer, men ibland himlar jag med ögonen i frustration och undrar varför jag inte stängde av mitt Playstation för flera timmar sedan.
Grafiken är underbar - hälften av tiden. Delarna av spelet som utspelar sig i tredjepersonsvy är inget annat än magiska. Level 5 förtjänar högsta betyg för såväl estetik och partikeleffekter som ljussättning och karaktärsmodeller. Därför känns det så synd att man alldeles för ofta skuttar runt som små chibifigurer i en platt spelvärld som känns plockad från PS2-eran. Varför snuva spelaren på en av spelets starkaste aspekter i tid och otid?
Striderna är snabba, spännande och oväntat taktiska - om (om!) vi pratar om de som, igen, utspelar sig i tredjepersonsvy. Siffror flyger över skärmen, karaktärernas förmågor är härligt köttiga och fienderna jävlas tillbaka lagom mycket. Det är ofta lätt men sällan tråkigt. Sedan har vi spelets andra strider, de som utkämpas mellan små förband på öppna fält. De är roliga till en början men blir snabbt uttjatade. Som tur är går de flesta att undvika.
Likadant känner jag om kungadömesbyggandet. Jag var väldigt engagerad till en början, men över 50 invånare och ännu fler byggnader senare känns det mest som ett ambitiöst flashspel signerat Zynga. Det är förvisso kul att uppgradera sina byggnader för att få tillgång till bättre föremål och förmågor, men de flesta forskningsmöjligheterna tar tid att slutföra. Det påminner mig om problemen jag hade jag med “War Table”-uppdragen i Dragon Age: Inquisition. Jag hade föredragit om allting kostade mer men slutfördes direkt. Spelet tarvar tillräckligt med tid som det är.
Den centrala handlingen är fin och genomarbetad, men många av sidouppdragen är fantasilösa och består till stor del av att jogga fram och tillbaka för att hämta saker eller klicka sig genom tröttsam dialog utan tyngd. Jag brukar aldrig skynda genom dialogen i rollspel, men i det här fallet har triangelknappen på min kontroll gått varm. Att mycket av dialogen inte är röstsatt hjälper inte heller till.
Ni No Kuni II känns nästan som två spel i ett. Å ena sidan har du det fantastiska rollspelet i tredjepersonsvy med förtrollande grafik och spännande strider. Å andra sidan har du det isometriska basbyggar-resurshanterar-pikmindoftande lapptäcket av halvgräddade spelsystem med platt grafik. Det ena spelar jag med glädje, det andra känns mest som en syssla.
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Jag är själv 40 timmar in och har de senaste tio timmarna ägnat mig åt att få mitt kungadöme att växa. Jag håller med dig på alla punkter, men att sidouppdragen är fantasilösa gör det lite hjärndött som är rätt uppskattat efter en arbetsdag. Det blir lite mer som ett mysigt tidsfördriv istället för ett spel. Det är något som är underhållande men det nödvändigtvis inte ger mig som spelare så mycket mer än att jag har något att göra.
Jag känner att jag saknar 1ans fantastiska filmsekvenser, men överlag skulle jag rekommendera spelet. Hade gärna sett mindre chibi-fokus, och arméstriderna blir bara en grindfest. Bara nöta på tills din armé är tillräckligt hög level för att bara springa över fienden på ett icketaktiskt hjärndött sätt.
Testpilot, Nintendonörd & Speedrunentusiast
NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, Xbox 360, Xbox One S
Hade gärna sett mindre chibi-fokus, och arméstriderna blir bara en grindfest. Bara nöta på tills din armé är tillräckligt hög level för att bara springa över fienden på ett icketaktiskt hjärndött sätt.
Lite finess finns det, men eftersom man måste lita på AI-förbanden att slåss själva blir det lite myntkast varje gång man brakar in i fienden. Jag undrar om ett turbaserat system eller större fokus på förmågorna hade gjort upplevelsen bättre.
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Lite finess finns det, men eftersom man måste lita på AI-förbanden att slåss själva blir det lite myntkast varje gång man brakar in i fienden. Jag undrar om ett turbaserat system eller större fokus på förmågorna hade gjort upplevelsen bättre.
Visst finns det lite finess, men jag nöter hellre lite än att behöva tänka för mycket i de sekvenserna. Går ju att göra om uppdragen och träna på så sätt. Fangfish-uppdraget ger en del exp om jag kommer ihåg rätt.
Jag tror jag hade tyckt om turbaserat bättre, och helst inte chibi. Chibi i staden bryr jag mig inte så mycket om, jag spelar mest som en markör då. Men det är värst ute i världen.
Testpilot, Nintendonörd & Speedrunentusiast
NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, Xbox 360, Xbox One S
Visst finns det lite finess, men jag nöter hellre lite än att behöva tänka för mycket i de sekvenserna. Går ju att göra om uppdragen och träna på så sätt. Fangfish-uppdraget ger en del exp om jag kommer ihåg rätt.
Jag tror jag hade tyckt om turbaserat bättre, och helst inte chibi. Chibi i staden bryr jag mig inte så mycket om, jag spelar mest som en markör då. Men det är värst ute i världen.
Ja, att skutta runt i världen är nog det jag stör mig mest på. Det känns taffligt gjort på något sätt. Jag håller med om basbyggandet, där är det nästan trevligare att gå runt som en chibifigur än att klicka sig runt.
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Mitt problem är att det är så jävla lätt bara, alltid trott "aah det blir svårare sen" men det är lika lätt hela tiden, kan ta mig an fiender 10 levels högre
Mina roligaste strider har varit mot drakar nivå ~70 när min grupp var 45. Men det var inte heller toksvårt.
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Mitt största problem med spelet är just svårighetsgraden och hur det påverkar resterande delar av spelet.
Hur du än vrider och vänder på det så kommer du alltid att tas tillbaka till slagfältet, och när dessa strider är så otroligt enkla så fallerar allt annat som är knutet till det också. Jag får inget sug av att fixa bättre gear, uppgradera mitt kingdom för att crafta nya vapen och rustningar när jag inte behöver dem. Side quests känns också onödiga mest för att de är så simpla och tråkiga men också för att jag inte behöver dess belöningar för att ta mig vidare.
I ärlighetens namn så är jag väldigt besviken. Grafik, ljud och annat i all ära men när spelupplevelsen känns så trasig och osammanhängande så blir jag bara besviken.
Elfte budordet: "Du skall aldrig förköpa ej utgivna spel."
Mina roligaste strider har varit mot drakar nivå ~70 när min grupp var 45. Men det var inte heller toksvårt.
Jag har inte hållit mig ajour med utrustning och är därmed rätt svag, men jag skulle tokdö om jag gick på en lvl 70-drake. Jag är dock väldigt mycket "in their face" när jag spelar för slö för att rulla undan också.
Men allt som är några levels högre är är lätt.
Testpilot, Nintendonörd & Speedrunentusiast
NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, Xbox 360, Xbox One S