Är du en bra småbarnsfar?

Medlem
Är du en bra småbarnsfar?

Jag är över 30 bast och far till två barn. Den yngste är ska fylla 1 och den äldste ska fylla 6.

Jag antar att jag är som de flesta småbarnsfarsor, jag är ganska frånvarande och stiger in först när det dyker upp ett uttalat behov. Det är mycket att göra hemma efter jobbet. Laga mat, duka av och på, diska, städa, byta blöjor, duscha alla, ge medicin och hudlotion, klä i pyjamas och läs böcker.

Trots detta känner jag att jag inte hinner bidra med något som utvecklar mina barn. I flesta fall får de underhållas av iPad, TV:n eller egna aktiviteter. Ibland blir det även ljudbok istället för farsan som läser på kvällen. Kort och gott, väldigt mycket tid utan något djupare socialt utbyte.


signatur

Yes... jag har legat under en sten...
Ett av de bästa spelen år 2017

Medlem

Jag förstår var du kommer ifrån.

Jag är själv 30+ med två barn på 6 och 9.

Jobbar heltid, kommer hem, måste alltid fixa middagen på en gång och allt vad det innebär, lite annat därefter. Sen är det kanske en liten stund innan de ska sova.

Men underskatta inte den tid som ni faktiskt har tillsammans. Vid matbordet, bytet av blöjor, dusch, medicin och smörjning, pyjamas, tandborstning, läggdags.
All den här tiden är ju tid där ni interagerar, kan samtala, skoja, skratta. Det kanske känns som små enskilda öar i vardagen men tillsammans så blir det ändå något.

Jag är nästan 100% på att barnen uppskattar all tid oavsett vad som görs, eftersom det ändå är tillsammans med pappa.

Sen så är bokläsning innan sovdags väldigt bra från min erfarenhet. Jag och frun har kört det varje kväll sen barnen var något år. Väldigt värdefull gemensam tid som också har hjälpt barnens mentala utveckling, språkutveckling och läs- och skrivkunnighet enormt mycket i tidig ålder.

Om det är någon tid som jag skulle tipsa på att ändå prioritera så är det kvällsläsningen.

Annars så, vi gör vad vi kan. Inte lätt alla dagar men det är vad det är. Det handlar om prioriteringar och balans.

Medlem

30+ och har en dotter på lite över året. Jag jobbar skift så jag är ledig 7 dagar varannan vecka princip, då spenderar hon och jag hela dagarna tillsammans. Väldigt givande tycker jag och vi har mycket tid över till annat som inte tillhör den dagliga rutinen med vad allt det innebär.

Man ska inte underskatta att lära barn att leka på egen hand, finns inget jobbigare för omgivningen än barn som inte kan sysselsätta sig själva och det underlättar mycket senare i livet. Barn ska göra saker på egen hand och ta ansvar. Bara att alla barn blir körda överallt idag utan att själva få ta ansvar och gå till skolan har visat allvarliga konsekvenser redan nu i forskning (orkar inte leta fram studien just nu men det har visat sig att det kan bidra till osäkerhet och psykisk ohälsa i senare skolår).

Skägg.
10 Chambers

Har två barn, 7 och 9 år gamla och medan många kan uppskatta de första åren var de kämpiga för mig. Att köra samma bil in i samma garage och byta blöjor är inte särskilt givande. När vi kunde börja bygga Lego tillsammans, spela såväl digitala- som gammeldags spel och hitta gemensamma intressen (inte bara de man själv introducerat) kände i alla fall jag att det var lättare att engagera sig. Men som andra säger, att vara där och närvarande (utan fokus på mobilen) är grundbulten.


signatur
Medlem

35+ med tre barn på 2, 4 och 9 år. Tycker @Jova säger mycket bra saker där, håller verkligen med om bokläsning. Jag och min fru växlar litet barn varje dag så vi får tid med de små. Den stora tjejen får vara med om hon vill när vi läser för 4 åringen, detta för att få en mysig stund. Tycker de första åren är de kämpigaste då man inte kan "göra" så mycket med barnet, vid 4 år kan de ju börja spela iaf!


signatur

Man mår bra av Apple produkter!

Medlem

En förälder som ifrågasätter sin kompetens som förälder verkar ofta vara en väldigt god förälder.

Jag vet för jag har två av dem


signatur

"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."

Medlem

Vilken fin tråd, hörni. Jag är 37 och har två barn, 4 och 7 år. Kan känna igen mig i det här att tvivla på sin förmåga ibland. Egentligen ägnar jag nog hyffsat med tid åt barnen. Samtidigt kan jag känna mig lite frånvarande rent mentalt ibland. Jag har ofta lite svårt att fokusera på dem fullt ut utan att bli lite rastlös. Alla skärmar är väl egentligen mitt största problem.

Jag brukar försökta göra lite kreativa smågrejer som gör dom glada. Ibland gör jag om saker i vårt hus till troll genom att placera ut lite, tunga eller ögon på någon kruka eller så. Tycker dom är skitkul att leta efter.
En annan grej som brukar fint är att låta fyraåringen vara med och göra vardagssysslor så som laga mat och dammsuga osv.

Medlem

Ja det är jobbigt i början kanske men det blir värre.
Nej inte så farligt.
Lär barnen dina intressen så blir det roligare, vi brukar spela mycket mp med varandra.
Fortnite, sea of thieves osv.
Sen spelar dom mycket minecraft och roblox med kompisar


signatur

🇸🇪 VR Sverige Discord server
https://discord.com/invite/avnhs6mgjc

Skägg.
10 Chambers

Instämmer om det där med läsning, bland de bästa stunderna på dagen. Samt promenaden till skolan där vi ofta snackar spel. Yngsta lusläser varje Robot, började undra vilka Overwatch-karaktärer jag lirar.


signatur

Har en liten en på 18 månader. Vi leker och busar så mycket vi kan, annars så försöker jag alltid vara närvarande alla tider på dygnet.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

Tack för de många svaren!

Det går nog hyfsat bra ändå, men... är fortfarande inte riktigt nöjd med min egna insats. Jag ska försöka leta reda på någon bok om ämnet, ”självkänsla för barn” eller så. Jag är öppen för boktips!

Om jag ska försöka sätta fingret på vad jag saknar så är det någon slags guide för hur kan man bäst hjälpa sina barn att lära sig hantera olika situationer, känslor, orättvisor och kunna utveckla ett bättre samspel med andra.


signatur

Yes... jag har legat under en sten...
Ett av de bästa spelen år 2017

Medlem

Härlig tråd! Jag är 29, fyller 30 i år, stackars mig! Har en grabb som fyller fem i sommar, tyvärr är jag just nu i en vårdnadstvist och varit i det sen i höstas. Känner inte riktigt att jag kan vara mig själv då mamman alltid velat styra, trots att jag har fru.

Han bor hos mig iallafall tillräckligt just nu för att kunna sprida min kreativa sida, bland annat har jag gjort en kulbana av toarullar, tejp och wellpapp som jag satt fast på hans dörr. Den älskade han, annars läser jag varje kväll förutom när vi kollat film på fredagen eller lördag, då brukar jag vilja höra hans tänk om filmen tex.

Jag och frun brukar köra med att man får välja tre saker man är tacksam för den här dagen så att man lämnar dagen med tacksamhet. Har även märkt att han kan bli relativt rastlös mot kvällen trots aktiviteter, då har jag lekt med tanken att han får göra ett helt eget rum i huvudet. Det var till en början ett rum med slime, nu har han flera rum, ett med en blåval i, ett annat rum som är gjort av böcker mm.
Jag försöker vara kreativ men känns inte som att jag gör tillräckligt, känner lite som TS.
Samtidigt så försöker jag lära honom att vara mer självständig för hos sin mamma så får han som han vill och allt serverat. Det är ganska krångligt att börja om från noll varje gång han kommer hit men men, hoppas att jag får vårdnaden tillslut.

Blev ett lite långt inlägg men tänker mycket på min son när han är hos sin mamma, försöker fylla de tomrummen med mycket aktiviteter och tentor!

Destroyer of framsidan
Hedersgurka

@DJMar: Tråkigt att höra om vårdnadstvisten. Ett barn mår nog alltid bra av föräldrar som engagerar sig och visar kärlek, oavsett livssituation. Det låter det som att du gör. Hang in there.


signatur

Trottoarkantssnubblande insjögangster.

Grafik: GTX 960M
Moderkort: Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon Organic , 2017

Medlem

I år ska jag ta med fyraåringen på fisketur för första gången. Eller första gången med nätter i tält iaf. Då känner jag mig som en bra far, jag lär honom att vi kan stå på varsin sida av en älv å hålla käft. Man måste inte ALLTID göra så mycket. En sak man måste tänka på är att man sjäv står nedströms och barnet en bit uppströms så man kan fiska upp barnet om det trillar i.

Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Har två barn, 7 och 9 år gamla och medan många kan uppskatta de första åren var de kämpiga för mig. Att köra samma bil in i samma garage och byta blöjor är inte särskilt givande. När vi kunde börja bygga Lego tillsammans, spela såväl digitala- som gammeldags spel och hitta gemensamma intressen (inte bara de man själv introducerat) kände i alla fall jag att det var lättare att engagera sig. Men som andra säger, att vara där och närvarande (utan fokus på mobilen) är grundbulten.

"GrundSpiken"


signatur

If the left one isn´t right, right is the only one left, right?

Skägg.
10 Chambers
Medlem

YES! Detta var precis vad jag var ute efter!

Helt gratis dessutom!

Jag hade missat att webbsidan 1177 är full med med tips och råd om alla barn mellan 0 till 18 år!
Ibland är svaret på livets frågor inte längre än en googling bort.

Huvudsidan - alla barn mellan 0-18 år
Växa och utvecklas

Specifikt barn i 5 till 6 års ålder
Om barns utveckling 5 till 6 år

Skrivet av 1177 om Barn 5 till 6 år:

Regler och överenskommelser

I den här åldern brukar barnet värna om rutiner, rättvisa och överenskommelser. Att börja spela kort eller spel brukar vara uppskattat och då kan detta bli extra tydligt. Regler och turordning är viktigt.

Uppmuntra barnet vid motgångar

Barnet börjar bli alltmer medvetet om hur det kan påverka andra och hur andra reagerar när de blir ledsna, arga eller glada. Många barn klarar ofta att kontrollera sin ilska på ett annat sätt än tidigare. Men barnet är sårbart och kan få skuldkänslor som hämmar initiativkraften. Man kan försöka uppmuntra någon annan sysselsättning istället för att fördöma när barnet gör något som man inte gillar. Humöret kan växla snabbt. Barnet kan ha svårt att ta motgångar, bli besviket och ibland få vredesutbrott om det tycker att någon är dum eller om det inte klarar vissa saker. I sådana situationer behöver man som vuxen stötta barnet och visa, utan att överdriva, att man tar barnets starka känslor på allvar.

Varje barn är unikt och utvecklas individuellt. Men några färdigheter är gemensamma för de flesta barn i en åldersgrupp.

I den här åldern är det vanligt att barnet

går på toaletten själv, men kan behöva hjälp att torka sig
vet hela sitt namn, en del av sin adress och sitt telefonnummer
kan skilja på fantasi och verklighet
är intresserat av moralfrågor, rätt och fel, regler och överenskommelser
börjar intressera sig för vad klockan är.
Tips

Låt barnet vara med och skicka ett kort till någon som barnet bryr sig om. Låt barnet lägga kortet i brevlådan och förklara hur det kommer fram till mottagaren.
Rollekar är spännande. Låt barnet klä ut sig och använda fantasin. Det mesta som behövs hittar ni hemma i garderoben, köket, badrummet eller sylådan. Låt barnet leva sig in i karaktären.
Ha picknick i trädgården eller i parken, det behövs inte så mycket - en filt och ett äpple till exempel.
Klipp ut bilder på djur, figurer, platser eller andra människor. Lägg bilderna upp och ner och fråga: "Vad skulle du göra om du var en…?" Låt barnet vända på en bild, avsluta meningen, och berätta vad det skulle göra då. ≈
Klipp ut bilder som visar människors känslor. Prata med barnet om vad bilderna föreställer och förklara de olika känslorna. Lägg bilderna upp och ner och låt sedan barnet ta upp ett kort och uttrycka de känslor som bilden visar. Du får gissa vilka känslor det rör sig om.
Gör en egen telefon- och adressbok till barnet. Sätt in foton på den som adressen och telefonnumret gäller.
egler och överenskommelser
I den här åldern brukar barnet värna om rutiner, rättvisa och överenskommelser. Att börja spela kort eller spel brukar vara uppskattat och då kan detta bli extra tydligt. Regler och turordning är viktigt.

Uppmuntra barnet vid motgångar

Barnet börjar bli alltmer medvetet om hur det kan påverka andra och hur andra reagerar när de blir ledsna, arga eller glada. Många barn klarar ofta att kontrollera sin ilska på ett annat sätt än tidigare. Men barnet är sårbart och kan få skuldkänslor som hämmar initiativkraften. Man kan försöka uppmuntra någon annan sysselsättning istället för att fördöma när barnet gör något som man inte gillar. Humöret kan växla snabbt. Barnet kan ha svårt att ta motgångar, bli besviket och ibland få vredesutbrott om det tycker att någon är dum eller om det inte klarar vissa saker. I sådana situationer behöver man som vuxen stötta barnet och visa, utan att överdriva, att man tar barnets starka känslor på allvar.

Varje barn är unikt och utvecklas individuellt. Men några färdigheter är gemensamma för de flesta barn i en åldersgrupp.

I den här åldern är det vanligt att barnet

går på toaletten själv, men kan behöva hjälp att torka sig
vet hela sitt namn, en del av sin adress och sitt telefonnummer
kan skilja på fantasi och verklighet
är intresserat av moralfrågor, rätt och fel, regler och överenskommelser
börjar intressera sig för vad klockan är.

Tips

Låt barnet vara med och skicka ett kort till någon som barnet bryr sig om. Låt barnet lägga kortet i brevlådan och förklara hur det kommer fram till mottagaren.

Rollekar är spännande. Låt barnet klä ut sig och använda fantasin. Det mesta som behövs hittar ni hemma i garderoben, köket, badrummet eller sylådan. Låt barnet leva sig in i karaktären.

Ha picknick i trädgården eller i parken, det behövs inte så mycket - en filt och ett äpple till exempel.
Klipp ut bilder på djur, figurer, platser eller andra människor. Lägg bilderna upp och ner och fråga: "Vad skulle du göra om du var en…?" Låt barnet vända på en bild, avsluta meningen, och berätta vad det skulle göra då.

Klipp ut bilder som visar människors känslor. Prata med barnet om vad bilderna föreställer och förklara de olika känslorna. Lägg bilderna upp och ner och låt sedan barnet ta upp ett kort och uttrycka de känslor som bilden visar. Du får gissa vilka känslor det rör sig om.

Gör en egen telefon- och adressbok till barnet. Sätt in foton på den som adressen och telefonnumret gäller.

Läs mer
Om barns utveckling 5 till 6 år


signatur

Yes... jag har legat under en sten...
Ett av de bästa spelen år 2017

Medlem

Jag är 37 år och har tre barn, 3år,7år och 15år. Jobbar skift så jag är borta mycket på dagarna, men när jag är ledig så försöker jag hitta på något med barnen, de yngsta iaf. Min 15åring tycker mest att jag är tråkig 😁.. men jag förstår vad du menar, det är inte alltid man orkar efter jobb och alla bestyr, så det är smidigt att sätta dom framför tvn eller så får de leka själv, men jag ser inget fel med det. Är man rättvis och snäll och ställer upp när det behövs så är man nog en bra förälder. 🙂

Medlem

Har tre barn: 4 år och två som är 18 månader (tvillingar). Känner mig inte som en bra pappa just nu. Är föräldraledig med tvillingarna och det är en oerhörd pärs. Det skriks, vrålas, klättras, ramlas, bråkas konstant och jag är på helspänn hela tiden för att försöka avstyra katastrofer eller har hjärtat i halsgropen när de klättrar upp någonstans. Min sömn är dålig, mitt tålamod uselt och humöret värdelöst. Och fyraåringen hinner vi inte riktigt med i den utsträckning vi vill, då tvillingarna kräver så extremt mycket uppmärksamhet. Jag känner att jag skulle behöva vila ifrån tvillingarna några dagar.

Medlem

Är 50 idag och min dotter är nu 22 så jag är ingen småbarns pappa nu men har varit. Jag har varit själv med henne sedan hon var 3 år och har gjort allt runt henne och det andra i livet av bara farten , läst nattsaga varje kväll ,följt med på aktiviteter på fritid och i skola, hjälpt med läxor , tvättatt, badat ,tröstat , skrattat och allt annat i hennes liv samtidigt jag jobbat och studerat. När hon ringer idag bara för att det var något som hände under dagen och hon ville bara att jag skulle få veta oavsett det var vikitigt eller mindre viktigt är svaret på att jag gjort det rätta för henne i livet och att jag varit och är en närvarande pappa.Finns inget jag ångrat jag skulle gjort eller inte gjort så mitt råd är att se till att ni tar er tid för era barn. Hon är vuxen idag men hon hör alltid av sig bara för att, som hon säger, få höra sin gamle pappas röst. Då vet jag att all tid jag tagit var värt mer än allt guld i världen.

Medlem

40 år, 2 barn, 4 och 6 år.
Försöker leka med dem dagligen, ibland blir det lite legobygge, andra gånger är det kull på gården. Läser också bok för dem nästan varje kväll, då får man både lite one-on-one med dem, samt att det utvecklar språket.

Däremot så fanns mer tid att sitta med den äldsta när hon var liten, och hon kunde hela alfabetet när hon var två år, grabben som är 4 kan knappt hela än idag...

Medlem

Jag 43 och har en 7 + 9 -åring.
Kan bli lite besviken på mig själv, när jag inte är 100% närvarande när jag är med barnen men å andra sidan så är ju inte all energi kvar efter arbete och hushållssysslor.

Något som har fungerat bra hos mig är att jag har "schemalagt" tid med barnen där dom får allt fokus. Alltså där jag inte går och plockar med tvätt och annat samtidigt utan bakar, leker eller vad det nu kan vara. Här får man lägga band på sig själv och lägga mobilen i ett annat rum

Medlem

34 bast. En grabb på 2 år nästa månad och ett lillasyskon på väg (BF 1 januari).
Tycker att man ständigt har dåligt samvete för den där lilla stunden eller aktiviteten som saknas pga ett liv i övrigt.

Känner dock att det blivit lättare ju äldre grabben blir, då han kan "vara med" på andra grejer än lek på ett annat sätt ju äldre han blir.

Skrivet av AndyZedd:

Är 50 idag och min dotter är nu 22 så jag är ingen småbarns pappa nu men har varit. Jag har varit själv med henne sedan hon var 3 år och har gjort allt runt henne och det andra i livet av bara farten , läst nattsaga varje kväll ,följt med på aktiviteter på fritid och i skola, hjälpt med läxor , tvättatt, badat ,tröstat , skrattat och allt annat i hennes liv samtidigt jag jobbat och studerat. När hon ringer idag bara för att det var något som hände under dagen och hon ville bara att jag skulle få veta oavsett det var vikitigt eller mindre viktigt är svaret på att jag gjort det rätta för henne i livet och att jag varit och är en närvarande pappa.Finns inget jag ångrat jag skulle gjort eller inte gjort så mitt råd är att se till att ni tar er tid för era barn. Hon är vuxen idag men hon hör alltid av sig bara för att, som hon säger, få höra sin gamle pappas röst. Då vet jag att all tid jag tagit var värt mer än allt guld i världen.

Härlig läsning, hoppas ni får en trevlig sommar tillsammans


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

Medlem

@Walter S.A. Iego: Tackar
Det blir en bra och trevlig sommar

Medlem
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Att köra samma bil in i samma garage

är detta en sex referens? ärlig fråga

Medlem

Jag är 32 och har en 2, 4 och 6 åring. Det är tungt. Sååå tungt ibland. Särskillt när man är ensam vuxen hemma. Då handlar det inte om att vara social, leka och har roligt. Det handlar om att hålla maskineriet igång. Överlevnad. Att trösta, lugna, mata. Förse och serva. Att stänga in sig på toaletten ibland, blunda och räkna till 10 är inte alltid så ovanligt.

Ibland när jag ska sova och reflektera över dagen kan jag drabbas av sån himla ångest. Där jag känner att jag inte stimulerar, att jag inte lär dom något. Att all vår tid tillsammans bara går åt till logistiken och de basala grejerna.

Jag är nog egentligen inte så orolig att jag är en dålig förälder. Men jag kan ändå känna att jag liksom inte får till det med rekreationsbiten. Jag tror och hoppas det blir lättare med tiden.


signatur

I'm a snake, follow me!

Skägg.
10 Chambers
Skrivet av Quiz:

är detta en sex referens? ärlig fråga

Hhaha, nej, utan att sitta och leka med bilar.


signatur
Frilansare
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Hhaha, nej, utan att sitta och leka med bilar.

Hahahaha!
Bra tråd för övrigt, läser med behållning (två kids, 4 och 6)

Medlem
Skrivet av SuperTank:

Jag är 32 och har en 2, 4 och 6 åring. Det är tungt. Sååå tungt ibland. Särskillt när man är ensam vuxen hemma. Då handlar det inte om att vara social, leka och har roligt. Det handlar om att hålla maskineriet igång. Överlevnad. Att trösta, lugna, mata. Förse och serva. Att stänga in sig på toaletten ibland, blunda och räkna till 10 är inte alltid så ovanligt.

Ibland när jag ska sova och reflektera över dagen kan jag drabbas av sån himla ångest. Där jag känner att jag inte stimulerar, att jag inte lär dom något. Att all vår tid tillsammans bara går åt till logistiken och de basala grejerna.

Jag är nog egentligen inte så orolig att jag är en dålig förälder. Men jag kan ändå känna att jag liksom inte får till det med rekreationsbiten. Jag tror och hoppas det blir lättare med tiden.

Känner tyvärr så där alldeles för ofta. Det handlar om ren överlevnad. Jag är så trött och sliten att det knappt finns tid för roligt umgänge med barnen, utan allt handlar om att få dagen att gå ihop. Gör saker på tu man hand med fyraåringen ibland, både för hans och min skull. Det är inte samma hysteri och vansinne med en fyraåring som med två ettochetthalvtåringar. Är så trött på tvillingarna ibland att jag får lust att adoptera bort dem.

1
Skriv svar