The Binding of Isaac Afterbirth+

Medlem
The Binding of Isaac Afterbirth+

Charles Bukowski skrev i sin diktsamling The People that Look Like Flower at Last: “you have to die a few times in order to fully live.” Om Herr Bukowski hade varit en speldesigner hade han tveklöst varit en av hjärnorna bakom spelserien The Binding of Isaac.

Rougelike spelet Binding of Isaac såg sitt dagsljus officielt den 28:de september 2011 och skapades av det mörksinta geniet Edmund McMillen (Super Meatboy, The End is Nigh). Byggt på bibliska referenser, kreativt designande och reflektioner kring en uppväxt i ett nykristnat hem finns det både djup, ljus och mörker i spelet. Edmund McMillen och kollegan Florian Himsl lär ha förlöst idén av spelet kring ett game-jam med det klassiska Zeldaspelen som tema. Och det märks tydligt i speldesign, det klassiska upplägget och den röda, tematiska tråden som följer spelet igenom.

Binding of Isaac blev en framgång (en bit över 2.000.000 exemplar vid 2013) och Edmund och Florian beslutade sig att starta på ny kula då flashbaserade spel (som orginalspelet samt första expansionen var) hade tydliga begränsningar. Så tillsammans med utvecklarna Nicalis lät man sätta igång och utveckla uppföljaren The Binding of Isaac Rebirth. 2014 släpptes spelet, med större djup, storlek och fler features som Edmund önskat ha. Med överlag gott mottagande lät man skeppet rulla på, och lagom till porten till Switch släpptes expansionerna (afterbirth och afterbirth+) och orginalspelet i ett smidigt paket i 2017.

Precis som förr!

Så vad är The Binding of Isaac Afterbirth+? Ett 8-bitars rougelike med brutal svårighetsgrad och väldigt hög omspelbarhet till stor del baserat på Bibliska berättelser och personer. Du spelar som Isaac, men låser snart upp dom andra 14 karaktärerna som finns att tillstå. Alla karaktärer startar med olika stats, liv, föremål och förutsättningar för att erövra det cirka en timma långa spelet (under förutsättning att du klarar dig så långt). Spelar du med kontroll är det ett otroligt enkelt och klassiskt upplägg; du går med vänster styrspak och attackerar med höger. Förutom det kan du lägga bomber och använda engångs consumables (som tarotkort, spelkort, trasiga tärningar och liknande). Det är också all information du får när spelet startar, och därefter är det upp till dig att skapa en relation till spelet.

Det första som kommer hända är att man dör och när du dör är det Game Over. Man lär känna kontrollerna lite, och man dör igen. Någongång under dom första omgångarna i den pixelerade, smutsiga kistan spelet börjar i, så finner du även ett Item Room. Med gyllene dörr och ett stort nyckelhål kittlas gamern i dig till galenskap. Bortsett från slumpgenererade banor finns det ett enormt utbud (547 olika av föremål i olika katergorier) att tillstå. Det finns i dom åtråvärda föremålsrummen, affärerna och spännande Deal with The Devil-rummen där du får möjlighet att köpa åtråvärt starka föremål med hjärtan, det är det perfekta gambling upplägget som snabbt lär den uppnosiga sin plats. Men mer om dom lite senare.

Hur svårt kan det vara?

Svårighetsgraden är det som definierar Afterbirth+. Första gången du når ner till Isaacs Mammas hjärta, och lyckas gråta (yes, ditt vapen är dina tårar) ihjäl henne, och således övervunnit spelets första boss, kommer du känna dig fantastisk. Eller panikslagen över det halva, pulserande hjärtat du har kvar i dina Heart Containers. Om du lyckas en gång, så har du tio till tjugo misslyckanden bakom dig. Så vinstkänslan är speciell. Efter att ha besegrat Isaacs mor fem gånger poppar ett meddelande och en liten achivement upp med texten “everything is terrible (the game just got harder)” och man förstår att man blivit handhållen fram tills nu. Därefter går det utför, det du trodde var slutbossen visar sig vara en sadistisk försmak spelets egentliga svårighet, och det som först är fem banor visar sig senare vara tio-tolv beroende på val. Och det är fantastiskt.

Estetiken är sagolik och stämningsfull. Spelets story handlar i kort om att Isaac undviker sin kristna mor från att på guds befallning, offra Isaac (som enligt gud är ett barn av ondska). Isaac ser ifrån nyckelhålet till sitt barnrum hur hans storväxta mor, i sin blomspräckliga klänning går med bestämda steg, en enorm kniv och reiligös övertygelse mot Isaacs rum. I desperation öppnar Isaac sin leklåda och gömmer sig där i, och trillar igenom bottnen. Därifrån går man succesivt ner, från kistan, vidare till den brinnande källaren, förbi den ärrade livmodern tills man antingen (beroende på val i spelomgången) hamnar i den ljusare, himlalika avslutningen i kistan igen, eller det mörka helvetet där Isaac får brottas mot Guds Lamm i en sista strid. Och varje bana och rum har sin charm. Brinnande golvbrädor och tjock rök i den brinnande källaren, dom pulserande väggarna av kött i den ärrade livmodern och över allt kringlar det små, små likmaskar, flugor och ögon kollar nyfiket ut igenom småhål i golv och väggar. Men känslan av ensamhet och utsatthet lämnar aldrig spelaren. Och vem hade trott att gråtande barn kunde bistå med så stämningsfulla ljudeffekter?

Av jord är du kommen av jord skall du åter bliva

Spelets föremålssytem är fantastiskt, och det som hookar dig som spelare. Alla föremål i spelet är för det första väldigt fint designade, har egna namn och finurliga egenskaper. Och allt arbetar i synnergier, vilket gör att du efter över femhundra timmar fortfarande kan hitta nya sätt föremål kan samarbeta. Exempel: Slumpen styr, men ett av dom “Speciella Föremålen” som anses särskilt starka och kan ses som game-winners (det är dom inte, du kan och kommer dö ändå) är den kniven Isaacs mamma jagade honom med i introt. Mom’s Knife. Ett av spelets absolut kraftfullaste vapen, som har väldigt kort räckvidd, vilket är en så stark nackdel att det väger upp vad som nästan alltid är ett one-shot vapen. Kombineras det med instruktionsmanual “Telepathy for dummys” blir kniven helt plötsligt målsökande, eller om man korsar den med det passiva Mutant Spider som ger Isaac 4 ögon (4x tårar, halverad gråthstighet), skjuter man istället ut fyra knivar. På det här övergripande viset fungerar nästan alla föremål i spelet. Och det är det här som avgör om du kommer dö igen, eller ta dig vidare till nästa, svårare och belönande nivå.

Spelet flirtar vansinnigt mycket med likvärdiga spel, och kungligheter från sin era. Det klassiska upplägget med charmiga bossar i slutet på varje nivå, bandesignen och ansvaret att själv ta reda på hur spelet fungerar. För varje sätt du klarar spelet, med varje ny karaktär så låser du upp någonting nytt. Hundratals unlocks väntar på att du skall lista ut hur du låser upp dom eller bara trilla över dom. Det är en mysig resa, en oerhört frustrerande men mysig resa, att finna sin plats i dom pyrande resterna av protagonisbarnets hotade existens. Efter flera expansioner, ett brett utbud av Challenges (skräddarsydda omgångar med tema eller speciella regler), Daily Runs, ett frikostligt tillskott av Booster-Packs (som underligt nog hitills bara sett sin existens på PC) och ett tillsynes oräknerligt antal banor, fiender och föremåls spawns kommer du aldrig tröttna. Om du finner dig i svårighetsgraden, vill säga.

Die a few times

Jag hade väldigt svårt att komma in i spelet inledningsvis. Jag fann det via den karismatiska Twitchstreamaren NorthernLion och föll pladask. När det var min tur visade det sig att det är enklare att se på andra som spelar än att spela själv. För en gamer som älskar att känna sig OP som aldrig spelat riktigt utmanande spel så var det en väldigt hög tröskel att svetta mig över. Men någonting höll mig kvar, och får mig att fortsätta spela det en liten stund varje dag. Bindings of Isaac Afterbirth+ är ett fantastiskt bra spel. Och som för Charles Bukowski var det även för mig; först efter otaliga döenden fann jag tålamod nog att övervinna min utmaning.

The Binding of Isaac Afterbirth+
5
Mästerligt
+
Omspelbarhet
+
Synnergier
+
Charm och karaktär
-
Oförlåtande svårt
-
Ingen vägledning alls
-
Vart är supporten utanför PC-versionen?
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Har spelat rätt många timmar TBOI: Rebirth+ på min Vita och det är ett perfekt spel för handhållet. Inte varit speciellt sugen på Afterbirth+, men vem vet någon rea inför en semesterperiod då kanske. (Mest för att det slukar så mycket tid).

Edit: min första trofé fick jag slutet 2014, sen senaste i mars 2018 så det talar lite för vilket bra spel det är då man spelar till och från i flera år.

Medlem

Stilig recension. En Bukowski referens till inledning av en spel-recension? Mer sånt!

Kändes som ett retrospektiv/recension av The Binding of Isaac som helhet, hade gärna fått lite mer detaljer kring vad skillnaden är emellan vanilla, Afterbirth och Afterbirth+.


signatur

subterranean homesick alien

Medlem
Skrivet av Anton Q:

Stilig recension. En Bukowski referens till inledning av en spel-recension? Mer sånt!

Kändes som ett retrospektiv/recension av The Binding of Isaac som helhet, hade gärna fått lite mer detaljer kring vad skillnaden är emellan vanilla, Afterbirth och Afterbirth+.

Tack så mycket! Det är min första recension, så uppskattar feedbacken! Yes, har inte stenkoll på skillnaderna, men det går ju väl att kolla. Förutom fler föremål, ett nytt mode så tror jag överlag att det är 'samma spel' i upphottad version. Skall ta med mig det:)

Medlem

@TheConsul: Ooh, rekommenderar starkt uppdateringarna. Det konsumerar ju kungligt med tid, men det går ju att starta och stänga ner på ett ögonblick. Jag har det på PC, Xbox One och Switch, och just switchversionen får sig en omgång varje dag. Dock, så utannonserades ju ytterligare en expansion i dagarna (wahoo!), så skall du skaffa expansionerna kan det vara värt att vänta, kan hända att dom släpper ett gruppaket med alla expansioner?
Bra jobbat med trofén!

1
Skriv svar