Läskigaste stunden i ett spel?

Av alla skräckspel och jumpscares, så var det en sån enkel grej som att flytta en bokhylla i outlast - och medan man drar den framåt så revealar man en snubbe, som hela tiden stått där i mörka rummet.

Fick kalla kårar ner till benen...

Jag håller med där, helt och hållet, jag blir inte rädd i andra spel, men i tarkov pumpar adrenalinet konstant.

På den tiden när jag spelade Silent Hill delarna och Project Zero(fatal frame) spelen till ps2 med hörlurar på natten, ensam i en kolsvart lägenhet, för maximal effekt☺

Även PT var väldigt otrevligt hela vägen igenom... När man exempelvis tittar upp på övervåningen och ser kvinnan tittar ner på en.

Ja usch. Eller när man vänder sig om och nämnda kvinna hugger tag i en. Då skrek jag rätt ut och tappade dosan i golvet.

Ååh, exakt denna jag tänkte på! Riktigt vidrig när man sitter i ett mörkt rum och har hög volym i headsetet.

Personligen tycker jag "jump scares" är ett rätt "billigt" knep i skräckspel. Jag föredrar spel med en mer ihållande och underliggande känsla av skräck/obehag, som t.ex. i mästerverket "Silent Hill 2".

... okej, den här är rätt bra. Även om det mestadels blev läskigt på grund av verkligheten i kombination med spelet.

Det hela utspelade sig för några år sedan. Jag låg och spelade Dead Space i en stor sackosäck framför TV:n mitt i natten med hörlurar på mig.

Min dotter var bara något år gammal vid det här tillfället och hade somnat tillsammans med min fru i dubbelsängen. Dottern ramlade olyckligtvis ur sängen och slog i skallen varpå min fru får panik, ruschar upp och springer för att hämta mig. Jag ligger bortvänd från sovrumsdörren så jag märker inte när hon kommer kutande.

För att påkalla min uppmärksamhet ska min fru peta till mig i sidan men i tröttheten/stressen missbedömer hon avståndet lite och lyckas sparka mig i bröstkorgen snett bakifrån.

Jag är rejält svårskrämd, men att få en rejäl smäll i bröstkorgen helt från ingenstans, mitt natten när man spelar Dead Space, herrej-vlar

Oavsett, allt gick bra med både mig och dottern, ingen större skada skedd

Dark Souls 3. Låter kanske lite lustigt, men bossarna får en att bajsa på sig.

Minnen från när man lirade Amnesia för första gången med ett gäng polare i ett mörkt rum för ca 8 år sedan. De flesta scenerna när man blev jagad eller öppnade en dörr då monstret började höras. Gosh, det var tider det!

Tidigt i Bioshock, doktor bakom ryggen när man vände sig om, är inte lättskrämd men var inte alls beredd på det, och fick kalla kårar som strålade genom hela kroppen.

Det är jäkligt länge sedan nu men jag minns fortfarande visst obehag när jag spelade Sanitarium.

Nu vågar jag inte ta tag i det igen, mest för att jag misstänker att det inte direkt åldrats med värdighet.

Clive Barker's Undying. Första halvan var riktigt läskig! Spegelscenen var nog den som fick mig att haja till mest.

När första goomban i super mario bros dyker upp! Nä men skolan från första silent hill var rätt läskig kommer jag ihåg! Spelade det hos min granne och vågade inte gå hem själv efteråt! Var ändå 11år gammal och måste varit max en 25meter lång promenad det handlade om.

I Call of Cthulu - Dark corners of the earth är det en riktigt obehaglig scen där man övernattar på ett hotell och ortsbefolkningen beslutar sig för att bryta sig in och ta kål på en. I takt med att man blir mer och mer stressad så får man tunnelseende som gör det ännu svårare att navigera. Inga vapen har man utan man måste försöka fly och förhala de andra genom att flytta bokhyllor etc.

Har alltid haft svårt för alla "undervatten" moments i spel.
Så den stora "fisken" i Rune skrämde skiten ur mig när jag var liten, sen för bara några år sedan så fick brorsan komma över och hjälpa mig med Hajarna i Far cry 3.
Riktiga skräckspel håller jag mig borta från.

Jag vill minnas att demoversionen av Condemned: Criminal Origins blev för mycket för mig.

Aliens vs. Predator, första mötet med Alien som marinsoldat.

Första gången jag spelade Alien vs Predator (Det första).

*krafs krafs krafs*
"Vad är det som låter?"
*lutar mig in mot skärmen för att se bättre*
*krafs krafs krafs*
"Hmm" *går närmare*

FACEHUGGERJÄVEL MITT PÅ SKÄRMEN!
Skrek, flög baklänges av stolen!

Avskyr facehuggers. Så fort jag hörde krafs-ljudet efter det så eldade jag på med eldkastaren tills ALLT BRANN! D:

Jag gillar inte skräckspel.

Jag är svag för nostalgi, så när man var liten och spelade första banan till Unreal är ett fint minne. Resten av spelet är inte läskigt men det var något med det ovisa när man spelade första banan

Resident Evil 7 i VR!!! Skriker så jag tappar rösten typ!

Hundarna i Resident Evil som hoppade igenom fönstren var länge 1:a på skrämseln men sen kom Amnesia - The dark descent. Att vara helt utlämnad utan ens en pinne till vapen utan bara ha mörkret som skydd och som du dessutom blir galen av.

Jag har skaffat Outlast, Soma och Alien Isolation men har ännu inte hunnit prova dessa

Många scener ur Dark Souls-spelen var läbbiga, men det första spelet jag blev rädd av var Aliens på ZX Spectrum i mitten av 80-talet.
Är det någon som känner igen det?
https://www.youtube.com/watch?v=H-9wfWzBzY0

Doom 3. När upp-och-ner-huvud-spindlarna började välla fram från alla skrymslen. "NOPE!"
Tog några dagar att ta sig igenom den sektionen.

Halo: Combat Evolved, "The Library" nuff said!
Sen så fanns det ju den där delen med hissen i mörkret i Half Life: Episode One.....

Just denna scenen har satt sig på minnet. Riktigt rysligt när jag spelade det första gången, men sedan hade ju F.E.A.R. väldigt tung atmosfär rakt genom också. Fantastiskt spel och underskattat som skräckspel kan jag tycka.

På tal om F.E.A.R. minns jag ett annat tillfälle från uppföljaren som var riktigt obehagligt. F.E.A.R. 2 var betydligt mer actionbetonat och överdrev generellt skräckmomenten mer än originalet (och Perseus Mandate), mot slutet på ett av uppdragen när jag skulle vända mig om för att backtracka för ammo var jag därför helt oförberedd på att se att Alma (spöket) gått precis bakom mig och nu kröp tillbaks till mörkret utanför min ficklampa. Ingen uppbyggnad, inga ljudeffekter och ingen scen som dyker upp i YouTubes ihopklippningar av "alla skräckmoment från spelet". Tog därefter för givet att Alma helt enkelt spawnade bakom en slumpmässigt under spelets gång vilket gjorde spelet aningen mer spännande.

"Alien vs. Predator", slutet med drottingen, och sedan stora delar av "Alien Isolation".

Oj, det finns många.

1) Hunddj-veln som hoppar genom fönstret i Resident Evil 1.
2) När man kollar på familjetavlan med "de andra ögonen" i Clive Barker's Undying.
3) Ett antal gånger när man öppnar en dörr i System Shock 2 och asen bara kommer direkt när ammon är slut.
4) Animationen när man vänder sig om på väg ner för en stege och tjejen i F.E.A.R. plötsligt står där.

Tre första är totalfavoriter för min del. Man är väl lite lätt självdestruktiv ibland.

Inte vågat mig på Alien isolation än!

När det brakar en T-Rex genom fönstret efter ett pussel i Dino Crisis. Minns att jag hoppade högt i datorstolen.

Jag är världens fegaste människa. Spelar inte skräckspel, ser inte skräckfilm, läser inte ens creepypastas. Jag har verkligen inte förstått tjusningen med att bli skrämd (gillar se andra bli det dock).

Med det sagt så har man ju ändå blivit "påtvingad" skräck i spel. Kanske inte på nivån som genuina skräckspel siktar på, men tillräckligt för att någon som mig skall hata det. Så jag måste säga att det nog var när jag, 13 år gammal gav mig på Ravenholm från Half-life 2. Känslan efter att ha passerat tunneln och mötas av den synen (entrén dit med blodiga skylten på marken). Fy fan. Fick plåga mig igenom störa delar av det partiet och det gick förvånansvärt bra när fokus hamnade på action. Sedan började man höra något "klinkande" ljud på husfasaden när man stod på ett tak. Tittade över kanten och *BAM*, de där smala crabzombiehelvetena som kan klättra uppför stuprör hoppade rakt i mitt fejs. Blev ett avgrundsvrål som grannarna sent skulle glömma. Tål än idag inte ljudet för det har blivit sådan hemsk association