Moderator | Testpilot
Paper Mario

När Nintendo of America fick lägga vantarna på Super Mario RPG för första gången trodde de inte sina ögon. De flestas första reaktion var: “Mario i ett rollspel?” samtidigt som de inte trodde på idéen. Nu flera år senare har vi en hel ocean av rollspel med Mario i huvudrollen och denna gången ska jag ge Paper Mario ett försök. Square som gett oss Final Fantasy är inte med i bilden denna gången och kommer Nintendo nå upp till den höga standard som Square satt tidigare med Super Mario RPG?

Det mest unika med Paper Mario är världen i sig. Allt är gjort av papper och grafiken är uppbyggt på ett sådant sätt för att visa det till fullo. Allt och ingenting som händer i spelet såsom strider, dialoger och hur karaktärer beter sig har det här i åtanke och det funkar galant. Spelvärlden går att utforska tredimensionellt och ger oss en presentation likt en pop-up bok. Områden är varierande och roliga att utforska med många skrymslen som gömmer extra fiender och föremål.

"Action commands" gör att Paper Mario får en av de bästa "JRPG"-striderna någonsin.

En stor del av Paper Mario är dess turordningsbaserade strider. Likt dess föregångare Super Mario RPG är “action commands” tillbaka. Varje gång du utför en attack eller när en fiende attackerar dig kan man precis innan attacken träffar klicka på en knapp och antingen göra mer skada eller skydda sig och ta mindre stryk. En stor och bra förändring de gjorde i det här spelet i jämförelse med föregångaren är att fiendens anfall i princip alltid är annorlunda beroende på vad du slåss mot. På så sätt måste man alltid vara redo och lära sig att tajma knapptrycket så man tar så lite skada som möjligt. I början är detta enkelt men ganska snabbt blir attacker snabbare och mer kluriga. Det gör fighter väldigt roliga och att strider i längden inte blir så monotona där man i de flesta fall bara väljer attack, fiende och så är det klart utan man känner sig mer delaktig och får inte känslan av att man bara ger ut kommandon. Dessutom är det inte jättesvårt att klara av det här heller men utmanande nog för att det ska vara kul att använda och lära sig.

Att gå upp i nivå är tyvärr inte så intressant med tråkiga val samt att badge points är det ända logiska valet i de flesta fall.

Badges är kul till en början men blir snabbt obalanserat och inte så öppet som jag hoppades på.

Givetvis som med alla andra rollspel går man upp i nivå och här får man välja om man vill ha mer hälsa, flower points (mana) eller badge points. Det viktigaste här är badge points som ger dig möjligheten att använda fler badges av de 69st som finns i spelet. Dessa ger dig bland annat nya attacker såsom en aoe-attack med hammaren, mer hälsa, göra dina attacker generellt starkare, att det plingar till när du är nära en hemlighet och diverse annat. Det är en kul tid när man sitter och funderar över vilka badges man ska använda för att hitta sin “build” som man ofta kämpar mot i rollspel. Mitt enda problem här är att badge points är för få, alternativt att starkare badges kostar för mycket. Det finns en rad badges vem som helst i alla situationer kommer att vilja använda och det ger inte mycket utrymme för experimenterande. Givetvis har man ändå valet att göra som man vill men jag hade önskat att det var bättre balanserat.

Handling behöver vi nog inte gå in så mycket på då det är samma “Mario måste rädda Toadstool/Peach från Bowser som aldrig verkar få några som helst konsekvenser för sitt agerande”-stuk. Det som skiner här dock är karaktärerna man träffar, den underbara humorn och miljöerna man utforskar. Bland annat finns det en varelse man kan slå så någon form av knöl ramlar av som är ett starkt läkemedel men som också är ett gott bakverk. En annan höjdpunkt är att ett kapitel i spelet utspelar helt och hållet i en leksakslåda med sina egna invånare och ställen att utforska vilket påminner mig om de där skåpen i Men in Black med dörrar till helt andra världar.

Ett stort minus för mig är att man bara kan levla och utveckla Mario. I föregångaren Super Mario RPG hade man tre stycken karaktärer med sig i strid med två extra platser där man kan rotera runt sina kompanjoner. Mario gick tyvärr inte att byta ut men där har du ändå lite val över vilka du vill spela med samt att de går upp i nivå, du ger dem utrustning och annat. Paper Mario simplifierar detta genom att bara låta oss utveckla Mario. Man får upp till åtta olika karaktärer som följer med dig på resan att rädda prinsessan men bara en av dessa kan användas i strid per gång. De går också inte upp i nivå och har inte heller någon hälsomätare så att de på något sätt kan dö. För mig som gillar att ha ett helt gäng med karaktärer att leka runt med är det här aningen tråkigt men då alla av dessa karaktärer spelas väldigt olika i kombination att Mario kan slåss och försvara sig på många olika sätt så fungerar det ändå, jag hade ändå sett att båda (eller allihopa) fick erfarenhetspoäng och blev starkare tillsammans med Mario.

I sin helhet är Paper Mario ett fantastiskt roligt äventyr som bjuder på enkla men ändå djupa strider i kombination med ett simpelt och kul sätt att förändra hur Mario spelas. Det gör att vem som helst kan ta sig an detta spel och få flera roliga timmars underhållning. Trots att jag hade problem med att bara Mario själv blir starkare och inte resten av brödraskapet samt lite balanseringsproblem med badges så är det helt värt tiden man spenderar.

Fotnot: Paper Mario var köpt och spelat på Nintendo Wii U. Då jag inte hade möjlighet att ta egna bilder lånar jag några från internet.

Paper Mario
4
Mycket bra
+
Enkla men djupa strider
+
Alla följeslagare är unika i sin personlighet och hur de slåss
+
Fin estetik och grafik som än idag håller måttet
+
Nintendo-stapel men spelet har bra musik!
-
Tråkigt level-system
-
Sista tredjedelen av spelet behövde bättre balansering
Det här betyder betygen på FZ

signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning

Bra recension!

Ett av mina favoritspel till N64 (som inte direkt är min favoritplattform).
Action commands gör fighterna engagerande och man blir inte lika "idle" när man spelar.


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Moderator | Testpilot
Skrivet av Grukk:

Bra recension!

Ett av mina favoritspel till N64 (som inte direkt är min favoritplattform).
Action commands gör fighterna engagerande och man blir inte lika "idle" när man spelar.

Precis. Skulle säga att Mario & Luigi-spelen gör detta bäst men det fungerar här också. Minns som liten hur jag försökte göra samma sak i FF5 och FF6 utan verkan


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning

@uberpwnage2.0: haha! Ja det är inte lätt när man är liten och inte förstår!
FFVI har ju lite liknande med Sabin för att använda en attack, att det behövs mer input än bara göra ett val.

Jag gillade framförallt action commands i Partners in Time där det är fyra karaktärer, svårt, men kul!


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Redaktör
Ponny

Känner så mycket kärlek för det här spelet. Fast tycker nog uppföljaren, The Thousand-Year Door, är nååågot vassare. Men äh! Paper-cut som paper-cut. De är vassa båda två.


signatur

En Bamseponny av folket

Testpilot / Ambassadör
Speedrunning
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Känner så mycket kärlek för det här spelet. Fast tycker nog uppföljaren, The Thousand-Year Door, är nååågot vassare. Men äh! Paper-cut som paper-cut. De är vassa båda två.

TTYD har Glitzville, det vinner!


signatur

Testpilot | #FZ-ambassadör #Speedrunning & #Retro | Twitter
Stora Retrotråden - Stora Speedruntråden
Dator: i7-2600K | P8P67-Pro | R9 280x | 12GB DDR3
Konsoler: NES, SNES, N64, GCN, Wii, Wii U, Switch, Genesis, PS2, PS3, (PS4), Xbox 360, Xbox One S

Moderator | Testpilot
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Känner så mycket kärlek för det här spelet. Fast tycker nog uppföljaren, The Thousand-Year Door, är nååågot vassare. Men äh! Paper-cut som paper-cut. De är vassa båda två.

Sitter och lirar det nu och tycker det är en av få nästan perfekta uppföljare. Förbättrar nästan allt och gör de bra sakerna i första spelet ännu bättre.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Redaktör
Ponny

@uberpwnage2.0: Exakt så!


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem

Trevlig läsning!

Moderator | Testpilot
Skrivet av Bennii:

Trevlig läsning!

Tack! Var ett tag sedan jag la upp en recension men ska försöka ta tag i det mer nu


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

1
Skriv svar