Deus Ex Tillbakablick
Alla gånger jag blir tillfrågad vilket spel från min barndom som jag minns mest så är det nog Deus Ex som poppar upp snabbast, det eller Star Wars Rouge Squadron. Jag varnar redan nu sådär 19 efter att spelet släpptes om att jag kommer att spoila delar av handlingen i den här artikeln. Deus Ex är ett cyberpunk RPG satt i en snar, dyster framtid. Klyftan mellan rika och fattiga är gigantisk och en mystisk sjukdom sprider sig över världen, framför allt USA och endast de rika har råd med det syntetiska motmedlet Ambrosia. Nanoteknik har tagit stora steg framåt och cyborgs existerar, du spelar som en av dem senaste ”modellerna” med kodnamnet JC Denton. Du och din brorsa Paul jobbar åt antiterrorist organisationen UNATCO som bildades efter att frihetsgudinnan blev sprängd av NSF (National Secessionist Forces). Ni är båda föräldralösa och i princip uppfostrade av UNATCO som också stod för notan när det gällde eran nanomodifikation. Till en början är JC en lojal agent åt UNATCO men ju mer han nystar i sitt och sin brors förflutna upptäcker han att UNATCO inte är den skyddande organisationen han trodde.
Deus Ex tog mig med storm när det kom. Jag minns hur kartongen spelet kom i imponerade mig. Oklart om jag var så bra på engelska att jag förstod allt som stod på men det såg ju svinhäftigt ut. Jag tror inte ens jag spelade nått demo för det utan bara köpte det för hårt förvärvade veckopengar i hopp om att det var bra. Det var det. Vi börjar med introt.
Hemliga organisationer, robotar, konstiga djur. Jag ville veta om allt. Nu när jag tittar på det igen märker jag dels av att grafiken är väldigt daterad, även när Deus Ex kom var grafiken inte jättespännande, men också att röstskådespelarna är väldigt bra. Genom hela spelet håller rösterna väldigt bra nivå med några få undantag. Alla barn låter som om de har KOL. Sen har vi en fantastisk Shwarzenegger karikatyr i form av Gunther Hermann. Gunther har inte riktigt lika nymodig nanoteknologi som du är uppgraderad med utan är mer mekanisk och robotlik jämfört med dig. Gunthers högsta dröm, om man hittar rätt ingame email, är att få hans huvud utbytt mot en pistol eller en så kallad ”skullgun” eftersom han då skulle kunna mörda terrorister snabbare och effektivare. Det säger en del om hans motivationer. JC Denton själv låter nog sämst. Jag antar att han ska låta cool och obekymrad men för mig låter han bara otroligt monoton och krystad vilket är synd eftersom det är han man får höra mest av.
Deus Ex är ett sånt spel som låter dig spela som du vill, även om du gör dumma val. Du kan t.ex lägga poäng i pistolskytte eller så kan du bli bättre med helautomatiska vapen. Du kan också välja att bli bättre på låsdyrkning eller så kan du bli bättre på datahacking beroende på vilket verktyg du vill använda. Däremot om du hellre vill lägga poäng i dykning eller hazmat användning istället för vapenfärdigheter så kan du göra det även om det kommer bli supersvårt för dig senare i spelet när du inser att du inte gör någon skada även om du skulle träffa någon. Du har även val att göra i alla dialogerna du har med karaktärerna du möter i spelet. Du kan ibland avväpna en situation om du väljer rätt eller få ett bättre pris på en vara.
Banorna i Deus Ex är jättebra rent spelmässigt. Det finns massor av olika vägar att ta för att klara dina uppdrag och banorna är lagom stora. Idag så kan banorna dock uppfattas som något platta och avskalade om det är någon av utomhusbanorna, inomhus är det något bättre. Det finns inte så mycket utsmyckning som man idag kanske är van vid t.ex. buskar och träd är väldigt glest utplacerade även om det är urbana miljöer. Det är inte heller speciellt färgglatt med mycket grått och mörkt för det mesta. Hong Kong är nog den bästa banan på alla plan, färgrik, många vägar att gå och bra musik.
Musiken är väldigt bra bitvis annars så märker man inte så mycket av den. Intromusiken minns jag dock väldigt väl. Generellt så är det mycket ambient musik som sätter tonen på banorna men även UNATCO HQ och Hong Kong musiken är trallvänliga.
Som sagt så är JC Denton ”nanoaugmented”, det betyder att han kan installera biomodifikationer i olika delar av hans kropp. För varje kroppsdel måste man välja en av två olika standard mods om man inte vill ha en specialare från svarta marknaden. För t.ex ögonen kan man antingen skaffa regeneration som ger JC ökad hälsoregenerering eller vision enhancement som ger mörkerseende och förmågan att se genom väggar. Den tredje och ”black market” modifikationen, spy drone, ger dig en liten drönare att smyga runt med som dessutom kan slänga iväg en EMP som kan sänka elektronik och, om du uppgraderar den, fiender.
För mig var Deus Ex det första spelet för ett par olika spelmekaniker jag aldrig tidigare hade upplevt. Jag hade aldrig spelat ett spel där man kunde använda sig av både lethal och non-lethal spelsätt. Vill du så kan du spela hela spelet utan att döda någon har jag för mig. Du kan också modifiera dina vapen med lasersikten, öka träffsäkerhet, ljuddämpning, magasin storlek etc. Deus Ex har visserligen inte lika tydlig stealth mekanik så som Thief, som jag inte hade spelat innan, men för mig var det banbrytande att ljudlöst kunna inkapacitera fiender och sedan gömma dem så att inte deras kompisar blev misstänksamma.
Resten av storyn av Deus Ex är bra men lite väl plottrig eftersom den är så full av konspirationsteori teman. Det är lätt att man blir förvirrad ju längre man spelar, när det är Illuminati hit och shadow organisations dit och Area 51 också för att ta i ordentligt. Men det är också det absurda som är lite roligt och en anledning till att spela vidare för att se vad som händer. För en 13 åring var det ju inget som verkade out of place så att säga utan bara ofattbart häftigt.
I spilled my drink!!
"I wanted Orange, it gave me Lemon-Lime?!"
Ett av de bästa spelen som gjorts.
Helt underbart spel, tackar för läsningen och minnena som väcktes😊 Jag förstår att det är som att svära i kyrkan, men jag skulle gärna se en grafisk remake på Deus Ex. Men ska testa de grafiska moddarna som nämnts, kanske dags för en omspelning😊
Good. Bad. I'm the guy with the gun
Spelet var verkligen unikt när de kom, dessutom underskattat. Plockade upp det i USA, tänkte att det såg schyst ut, trots att Ion storm stod på paketet som utgivare och de låg ju inte så högt i kurs då tack vare Daikatana.
Minns att jag spelade det en stund, tyckte kontrollerna var jobbiga och la det åt sidan någon veckan. Sen gav jag det en ny chans och blev fast. Insåg hur unikt spelet var när jag dödade en av huvudkaraktärerna och spelet inte gav en game over-skärm. Istället blev det ett val som påverkade spelets fortsättning.
"Writer and Fighter"
Spelade faktiskt det (för första gången) förra året. Tog lite tid med att få det att se ok ut på modernt system, men grafiken var inget jag störde mig på. Dock så förlorade jag sparfilerna 20 timmar in i spelet, vilket gjorde att jag aldrig spelade klart. Kollade på en playthrough istället och nu är jag inte lika sugen på att ge det ett nytt försök. Oh well, det finns andra godbitar att sätta tänderna i...
CPU: Intel 12600K GPU: ASUS RTX 3080 TUF OC RAM: G.Skill 16GB DDR4 CL14 @ 3200Mhz
Moderkort: TUF GAMING Z690-PLUS WIFI D4 Kylning: Noctua NH-U12A chromax.black Chassi: Fractal Design Meshify 2 - Light Tint PSU: ASUS ROG Strix 1000W 80+ Gold SSD1: Samsung 990 Pro 1TB SSD2: Samsung 980 Pro 500GB SSD3: Samsung 850 Pro 1TB Skärm: AOC Agon AG271QG 165Hz IPS G-Sync Cooled by Noctua
Ett av de bästa spelen någonsin. En ren makeover med modern grafik som lämnade resten intakt hade varit en dröm.
"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."
Jag minns när jag spelade det första gången och var helt uppslukad av grafiken och möjligheterna. Det är en upplevelse som aldrig kommer kunna toppas.