Bloodborne är Miyazakis favoritspel, men en uppföljare ligger inte i hans händer

Dessvärre för Bloodborne så blir nog min lista så här:

1. Dark Souls
2. Dark Souls 2
3. Dark Souls 3
4. Demon's Souls
5. Bloodborne
6. Sekiro

Det var lite för snabbt och lite för många "en oformlig massa av lemmar"-bossar samt att jag inte riktigt gillar den viktorianska stilen, men ändå ett mycket bra spel, 8,5 av 10.

Har försökt att spela det ett flertal gånger, men ger upp. Har inte samma stålnerver som ni andra

Vet i fan, jag håller nog med om den även om jag skulle flytta upp Dark Soul 2 ett snäpp eller två.

Är fan nära att köpa ett PS4 bara för Bloodborne

Alla DS-spelen får 10 av 10, och det kan vara olika i olika perioder vilket jag gillar mest, men den listan är vilka som ligger närmast hjärtat. Då jag spelade 1:an först så blir det svårslaget inombords eftersom man blev helt tagen på sängen. 2:an är det jag har flest timmar i och haft mest kul med. Rent spelmässigt finns det inget i 3:an som direkt känns sämre jämfört med de andra, men det kanske saknar egen identitet, typ en blandning av alla Soulsborne-spel.

Bloodborne är ett jättebra spel men jag ogillar lite de här grottorna man kan utforska som ligger utanför storyn. Mest för att jag inte orkade köra igenom dem, annars hade jag haft 100%. Kanske får bli någon gång...

Jag tycker att det saknar mystisk melankoli om man jämför med övriga spel, men man får oerhört mycket kul spel för pengarna. Det är extra allt på alla fronter. Tycker PvP funkar bäst i det spelet också. Det största minuset tycker jag är underväldigandeheten i de flesta caster-byggen.

De tycker jag är det bästa med spelet, eller iaf det som skänker mest omspelningsvärde. Riktigt härligt med det där komplicerade systemet och att det medför en aspekt av random loot som kan bli de bästa gemsen i spelet.

One man's trash is another one's treasure ;). Nej men jag fattar grejen med det såklart, men för mig kändes det som padding att man vill få spelet att vara större än vad det behöver vara. Om de hade varit mer integrerat i berättelsen hade jag varit mer nyfiken på det, nu kändes det lite för mycket "tv-speligt" för min del. Men du har en poäng i att det ger omspelsvärde.

Därför jag kanske gillar Sekiro så mycket, det är ett single player spel rakt av, inget fluff.

Om man bara går efter känslan så kan jag förstå det eftersom DS2 känns/ser lite snällare ut, men även jag som älskar DS-känslan kan helt och hållet bortse från det i 2:an då det är så mycket kul gameplay och system i det.

För mig var det bara DS1 som skänkte den där geniala bandesignen, alltså att det faktiskt var riktigt bra och viktigt för vilka rutter man tog i spelet. Alla spel efter dess så var det, förvisso ibland aha-upplevelser men som inte gav mer än eventuellt en kortare springning till ett nytt bossförsök. Det fantastiska med DS1:s bandesign tycker jag är – och detta är ur perspektivet att man spelat spelet förut ett par gånger – att man kan göra ruscher till olika ställen och komma åt önskad utrustning väldigt snabbt, och börja bygga sin gubbe. Ofta med stora insatser, som t.ex. att springa ner till Ash Lake för att sedan bone:a tillbaka till Firelink.
Bloodborne hade bra banor, men världskonstruktionen tycker jag inte påverkade mitt spel. I det avseendet ser jag DS2 som lika bra/dåligt som alla andra som inte är DS1. I DS2 har man ju till och med ett par rejäla vägval redan från början vilket man inte har i vare sig BB eller DS3 (om man inte räknar en tidig Dancer).
Själv gillar jag humanoida bossar mest, då deras attacker känns mer relaterbara att lära sig att undvika. Har oerhört svårt för att få min hjärna att reagera korrekt när man inte vet vad en boss gigantiska, oformliga kropp är på väg att göra med sina hundra lemmar.
Tycker att hexes inte kändes så op efter nerfningen, samt att det blir så många stat-investeringar att det mer känns som en NG plus-grej.

Jo det är väldigt roligt med rustningarna, att det är många olika rustningar som kan ha unika egenskaper samt att de går att uppgradera, det är något jag saknar enormt i de senare spelen. Tycker också det är roligt med de mångtaliga uppgraderingsvägarna man kan ta med både vapen och katalysatorer, som redan sedan innan gör elementär skada osv.

En annan grej jag inte gillar med BB är att det i högre grad än andra spel är så att man gör bäst i att bestämma sig för ett enda vapen; man känner sig lite låst på den fronten.

Jag hade helt missat Playstation Now! Ska försöka spela igenom Bloodborne på Playstation Now under gratisveckan man får.
Ser bara rätt förjävligt ut med videoartefakterna och 30 fps. Men man vänjer sig nog.

Det gör man, det laggar stundtals men spelet är så pass bra trots detta att (åtminstone jag) orkade förbise det och blev trollbunden.

Bloodborne var riktigt bra, stämningen var fantastisk samt att DLC:et till det spelet var enligt mitt tycke det bästa i "Souls-serien".