Vad gjorde vi från polisen på Dreamhack Winter 2019?

Min bild av Dreamhack baseras på hur det såg ut runt 2003. Då var det CRT-skärmar, CS/DoD och DC++ som gällde. Att nu återbesöka Dreamhack genom jobbet innebar blandade känslor av nostalgi, fascination och en känsla av att jag har blivit mycket äldre.

I år (och även förra året) fanns vi från polisen där, i viss mån för ordningshållning, men framför allt som utställare i syfte att attrahera till myndigheten. Vi pratade om allt från polisutbildningen och arbetet som polis, till att visa en IT-forensisk bil och genomförde en ”hacking-utmaning” där IT-säk från Stockholm hade gömt flaggor i koden på en sida. Vi har som myndighet börjat landa i att det finns verksamhetsvinster med att t.ex. anställa en civil IT-forensiker eller brottsutredare då väldigt stora delar av de funktionerna inte kräver polismans befogenhet, och därför går precis lika bra att utföra som civilanställd. Vi har då även ökade möjligheter att få in specialistkompetenser inom olika områden som t.ex. kemi, IT eller juridik.

Med tanke på att vi från polisens sida mer och mer nyttjar avancerade träningsmiljöer så ingår vi idag också i ett EU-projekt som heter SHOTPROS där vi ska kunna scenarioträna i virtuella miljöer, i praktiken ”handlar själva utbildningsmiljön om en teknisk lösning som kan liknas vid Google-glasögon, där man utsätter användaren för scenarion som på olika sätt ska hanteras.”. Likaså vet jag att några kollegor har varit iväg och testat en bilsimulator för att se om den reguljära bilkörnings-träningen kan kompletteras med detta. Väldigt intressant utveckling (och sorry till dig Calle: när vi pratade om det i helgen så trodde jag inte att vi hade kommit så långt i utvecklingen). Vem vet, något år kanske vi kan förevisa de delarna på DH också.

Jag tycker det är jätteskoj att eventet vuxit så mycket. Men tycker det är ännu mer roligt hur mycket hela branschen vuxit: det var inte bara mycket folk, utan även en mycket mindre homogen grupp än på min tid. Och även om ”e-underhållning” är en relativt ung konstform så känns det som att det på 20 år blivit mycket mer socialt accepterat och fått en lite större plats i kulturens ”finrum”.

Höjdpunkterna för min DH-helg var tvådelade: dels fick jag möjlighet att smita in och kolla på Cyberpunk som jag nu är ännu mer taggad på. Men ännu bättre var kramkalaset som uppstod när jag lyckades hjälpa en ledsen liten tjej som tappat bort sig att hitta sina föräldrar efter många om och men.

Hoppas vi syns nästa år igen

//Nils

Överlag var det ett jättebra bemötande från allmänheten, och riktigt mycket bra och intressanta frågor som dök upp, så jag var väldigt positivt överraskad.

Synd att ni inte var med i år, er monter låter awesome! Jag har för några veckor sedan testat "digitalt skidskytte" i samband med en annan mässa: en skoj utmaning, och jag påmindes om hur imponerad jag är över skidskyttar och deras kroppskontroll/fysik!

Nu ska jag inte låta som en försäljare, men jag vill isåfall faktiskt slå ett slag för möjligheten att vara civilanställd hos oss. I myndigheten idag så är ungefär en tredjedel civilt anställda och har alltså inte gått polisutbildningen. Så om man är intresserad av verksamheten men inte känner sig manad att "bli polis" så finns det stora möjligheter att titta på något annat hos oss:)

Kan tänka mig att det är en fråga om kostnad och personaltillgänglighet (tyvärr). Försvaret brukar vara grymma på "attrahera-arbetet", och här i landet där jag arbetar så har vi ett ganska nära samarbete i de här frågorna.

Till exempel så kommer vi under våren att besöka ett helt gäng högstadium och gymnasieskolor och dels prata om vår verksamhet, men framförallt diskutera värdegrunder, vikten av att ta sin skolgång på allvar, att ta hänsyn till sin klasskamrater osv. Målsättningen är att de, några år framåt när det är dags för sina livsval, ska vara lite mer rustade om de är intresserade av våra verksamheter. Och även om de inte är intresserade av oss så är de förhoppningsvis lite bättre rustade för livet.

Det var det lilla, vårt nöje rakt igenom:)

Haha, sant! Har inte gjort lumpen själv och är medveten om att det inte är ett perfekt system, men jag ser det personligen som en av de bästa uppfostringsverksamheterna i Sverige någonsin: lära sig att jobba i grupp, hålla tider, ha en tanke om laget före jaget, att ibland gilla läget och finna sig i vissa situationer osv. Väldigt karaktärsdanande.

Jag förstår vad du menar, men jag ser det så här:
I det långa loppet:
1. Om vi ska kunna växa och få ännu fler kompetenta medarbetare så måste vi vara ute och synas och prata om verksamheten, om vi lutar oss tillbaka och inte är aktiva i olika sammanhang så kommer vi gå miste om alldeles för många duktiga personer som inte hade tänkt tanken att arbeta hos oss annars.
2. En av de viktigaste delarna med polisarbetet är den brottsförebyggande delen, och där är en stor del av arbetet relationsbyggande och att t.ex. prata med ungdomar (och vuxna) i situationer som inte är "skarpa". Om vi hade mer resurser skulle vi nog göra ännu mer sådana här saker. Det finns en anledning, utöver att det är väldigt roligt, som man försöker att besöka skolklasser och liknande när det finns luckor i schemat...

I det kortare loppet:
1. Majoriteten av medarbetarna som var med har inte polismans befogenhet och arbetar inte "ute på fältet". Om vi t.ex. har med en IT-tekniker som pratar om sitt jobb i polisen, så kommer de arbetstimmarna inte att ha en stor inverkan på vår utrednings- eller ingripandeverksamhet. Och hade det dykt upp en akut situation och IG-poliserna eller våra forensiker som var med hade behövts på annat håll, så hade de lämnat Elmia. Vi arbetar hårt med just sådana här prioriteringar i verksamheten dagligen, och det finns väldigt många aspekter att ta hänsyn till.

Det låter som en jobbig händelse som du var med om igår dock, och jag har full förståelse för ditt resonemang.

Ha en trevlig kväll!