A Short Hike - Det existentiella sommarlovsspelet

Medlem
A Short Hike - Det existentiella sommarlovsspelet

Jag har aldrig varit på kollo, men däremot en hel del läger som infunnit sig under den delen av året vi är inne i nu. Med andra en slags sommarlovsaktivitet som inneburit bad, fiske och inte minst upptäcktsfärder i skogen. För ett vuxet öga kan strapatserna te sig som tråkiga. En dammig gammal traktor kan inte se så mycket ut för omvärlden, men för ett barn är det ett spännande hinder i jakten på en ny skatt som gömmer sig någonstans mellan träden.

Det är just den där känslan som stavas upptäckarlusta som jag tror att den kanadensiske utvecklaren Adamgryu har försökt återskapa i spelet A Short Hike som passande nog släpptes i juli förra året.

I denna titel träder du in i rollen som Claire, en kråka som åkt ut för att campa i skogen med sin moster May. Allt detta för att komma bort från stadens måsten och stress, men framförallt för att skingra tankarna. Hon har haft mycket att fundera på den senaste tiden.

Det går emellertid inte som moster May har tänkt sig. Claire är uppenbart uppe i varv och kan inte riktiga koppla av. Det enda hon vill är att ta emot det där viktiga mobiltelefonsamtalet som hon väntat på för att motta ett viktigt besked. Moster May, som ändå ansträngt sig för att göra vistelsen till en behaglig och rolig sådan, suckar och förklarar att det inte finns någon täckning där de är, men att det kanske finns en signal att nå uppe på berget vid namn Hawk Peak.

A Short Hike går sålunda ut på ta sig upp till toppen av Hawk Peak för att få täckning och sedan ringa det där viktiga mobiltelefonsamtalet.

En djurisk korsning
Vid en första anblick ser A Short Hike ut att vara kusin med Nintendos egna Animal Crossing-serie. Det är en slags celshadead low poly-grafik med klara primärfärger och hårda tuschkanter som möter min blick. Lägg därtill att du spelar rollen som en kråka som i sin tur möter alla möjliga djur som rävar, hundar och björnar ihop med det faktum att spelet till en början verka gå ut på göra INGENTING och det är inte svårt att dra paralleller.

Som jag beskrev är Claire uppenbart stressad över något. Hon kan verkligen inte sitta stilla vid lägerelden och behöver ha något att göra. Därför blir upptäcksfärden upp mot Hawk Peak till en början en inte särskilt angenäm upplevelse. Det är allehanda djur som verkar ha allt annat än BRÅTTOM som står i hennes väg. De vill utmana henne i att springa ett maraton, leta upp snäckor på stranden och måla tavlor. Din mosters enda uppdrag, förutom att lugna ner dig, är att grilla korv, liksom. Rena nonsenssysslor med andra ord som förvisso står högt i kurs hos en tankspridd semesterfirare, men för en kråka med ett uppdrag blir det förstås ett stort irritationsmoment.

Tidigt i det relativt korta spelet (räkna med ca två timmar för att "klara" A Short Hike) stöter Claire på hinder. För att komma upp för berget behöver hon så kallat "gyllene fjädrar". Dessa ger henne förmågan att göra dubbelhopp, men också att klättra på bergsväggar. Med andra ord ett direkt nödvändigt föremål för att kunna ta sig upp till toppen av berget. För att få tag i dessa fjädrar behöver hon antingen köpa dem vid turistinformationen alternativt leta upp dem runt om på semesterorten samt göra diverse uppdrag för de andra djuren.

Jag har många gånger försökt tycka om Animal Crossing.

Spelen ser ju fina ut på bilderna och tanken på att helt kravlöst gå runt och så kallat "påta i trädgår´n" låter åtminstone på pappret härligt. Men precis som för Claire börjar jag snart att klättra på väggarna. Att bara gå runt och göra INGENTING tar kål på mig och därför tröttnar jag på Animal Crossing fort eftersom spelen i grund och botten inte har något tydligt mål. Det är kravlöst, absolut, men det ger mig lite att gå runt och prata med alla knasiga djur och köpa nya souvenirer att inreda mitt hem med. Jag saknar kort sagt en djupare mening med Animal Crossing.

På något sätt känns det som att utvecklaren Adamgryu har snappat upp detta och på samma gång ger mig ett motmedel och en känga. A Short Hike har ett tydligt fokus (gå upp på berget och ring ditt viktiga telefonsamtal), men erbjuder likväl en flytande spelupplevelse. Du kan inte dö i det här spelet, precis som i valfri del av Nintendos egna tolkning av kravlös spelmekanik, utan du går planlöst omkring för att leta upp de gyllene fjädrarna. Det handlar mycket om att gå runt och utforska, alltså.

Eller, gå och gå. Snarare att du flyger.

Eftersom du trots allt är en kråka kan du glidflyga i det här spelet. Det innebär att du i bästa The Legend of Zelda: Breath of The Wild-stil (skulle jag beskriva A Short Hike så skulle jag kalla det för en slags djurisk korsning mellan Animal Crossing och Breath of The Wild) letar upp en hög topp, klättrar upp för den och sedan kastar dig ut för att glida till nästa strapats där kanske, men bara kanske, nästa gyllene fjäder finns. Detta ackompanjerat med lugnt och trivsamt pianoklinkande i tandem med ett mysigt munspel i bakgrunden. Långt ifrån den direkt bisarra, om än personliga, musiken som återfinns i Animal Crossing.

Karin Boye all over again
Förutom att flyga, utforska och prata med andra knasiga djur så samlar du på dig en del föremål i A Short Hike som kommer väl till hands. Det är typiska sommarlovsattiraljer som hinkar, spadar, pinnar, fiskespön och kartor men alla har i grund och botten samma syfte - Att hjälpa dig i jakten på att hitta guldfjädrar för att ta dig uppför Hawk Peak.

Jag gillar verkligen den sommarlovskänsla som genomsyrar hela A Short Hike. Det är onekligen något speciellt att se alla de platser som återfinns i spelet, alla som på ett eller annat sätt har en tydlig koppling till barndomen, men ändå med en vuxentolkning. Den där dammiga traktorn som jag beskrev inledningsvis var kanske ett obestigligt hinder för lille Johan, eller kanske rentav en stor drake, men för Johan, 33 år, är det kanske bara just rostigt skräp. Den där häftiga borgen som fanns på den där ensliga ön kanske bara är en övergiven gammal fyr som ingen använt på flera årtionden.

Det råder med andra ord ett slags vemod bland alla sandslott. Det är tydligt att A Short Hike är uppbyggt kring en slags utforskande planhöshet, men ger ändå mig som spelare en tydlig målbild att hänga upp allt på. Det är givetvis befriande, men inte helt utan att det känns lite obekvämt.

Vad har jag blivit för person egentligen?

Det där barnet som bara sprang ut i naturen och samlade på kottar och sten är sedan länge död. Nu handlar allt om karriär, utfodring av avkommor och en fullbokad kalender. Jag är inte så säker på att jag är helt förtjust i den där personen. Missförstå mig rätt, att gå tillbaka till barndomen är inte bara lite för rosenskimrande utan också direkt fel. Lösningen är inte bara att släppa taget om allt och bli en pånyttfödd Peter Pan, men kanske ligger sanningen någonstans där mitt emellan.

Som jag skrev för ett par stycken sedan är A Short Hike över på ett par timmar. Precis som en längre promenad, vilket spelets namn även antyder, alltså. Du tar det på en kväll eller en eftermiddag om du vill. Det är inte särskilt svårt om du har något sånär ett hyfsat lokalsinne. Vilket för in mig på spelets enda riktiga akilleshäl och det är att det saknas en karta för att lättare kunna navigera runt om på semesterorten. Det är helt enkelt lite smålurigt att hitta överallt utan att memorera vägen. Spelet ger dig förvisso en kompass för att visa riktning, men det är ändå lätt att gå vilse.

Men det kanske är just det som är spelets stora poäng, egentligen?

Att du, precis som ditt barnsliga jag, SKALL gå vilse i A Short Hike. Att du faktiskt inte skall hitta den rätta vägen jämt utan fiska en stund vid den där fina sjön, eller vattna de där blommorna som ser lite vissna ut. Att "skingra tankarna" verkar vara det som varit Adamgryus enda riktiga stora ambition med A Short Hike. Spelet till och med UPPMANAR dig vid slutet att åka runt och LEKA. När var det du "lekte" med en kompis sist utan någon direkt plan?

Det är inte utan att jag tänker på den där klassiska Karin Boye-dikten som citeras i den där VM 94-krönikan om att "det är vägen som gör mödan värd", att målet förvisso är viktigt men inte heller är hela poängen. Hawk Peak finns alltid kvar där om du vill återvända till ditt uppdrag, men låt oss se om vi kan få napp på vårt fiskspö medan vinden smeker vårt hår.

Allt medan du sitter där på bryggan och metar och funderar över vilken djupt tragisk varelse du har blivit som inte kan chilla ett par minuter utan att du får eksem på armarna.

A Short Hike
5
Mästerligt
+
Avslappnade spelmekanik, men ändå ett tydligt mål
+
Mysig estetik som påminner om sommarlov
+
Fin musik som sätter stämningen perfekt
-
Avsaknaden av karta gör att jag knappt hittar, men...
-
VAD FAN ÄR DET FÖR DJÄVLA MÄNNISKA JAG HAR BLIVIT?
-
Obekväma existentialistiska tankar
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT:
A Short Hike går att ladda ned på Steam eller Itch för cirka 60-70 spänn och går även att spela på Linux.

Inaktiv

Haha kul med en röst var på alla alternativ i omröstningen Anyway, detta spel ser ju riktigt mysigt ut!! Hade gärna sett detta på Nuendo Switch

Medlem

Tog det när det ändå är gratis på Epic. Kort, men ändå lite småkul

Ambassadör
Xbox

Vilken fin och trevlig recension!

Det här ska jag skaffa.


signatur

Jump in.

Medlem

Fantastisk liten indiepärla.

Medlem

Bra jobbat, välskrivet med igenkänningsfaktor sen jag skaffade Animal Crossing för första gången (Nintendo Switch)! Alltid kul när något utanför (iaf min) radar tas upp.

Medlem

Några sköna timmar i soffan med en eller två öl blev det. Kul spel.

Medlem

Välskriven trevlig recension.

Har en podd som heter Spelcirkeln och vi poddade om det här spelet i typ december. Vi tyckte, till skillnad från dig, att ett av spelets bästa designval var just att skippa en minikarta full med pluppar. Man blev liksom tvungen att istället uppleva spelvärlden och stundtals gå vilse i den. Det är så många spel där det känns som att ögonen vilar på minikartan över halva speltiden. Rätt sugigt när man tänker efter.

Kan btw tipsa om att musiken finns på Spotify. Perfekt att lyssna på medan man gör brunch på en lördag.

Ha en bra, ledig och händelselös sommar nu

Chefredaktör

Tack för fin recension!

Medlem
Skrivet av alex_ceci:

Välskriven trevlig recension.

Har en podd som heter Spelcirkeln och vi poddade om det här spelet i typ december. Vi tyckte, till skillnad från dig, att ett av spelets bästa designval var just att skippa en minikarta full med pluppar. Man blev liksom tvungen att istället uppleva spelvärlden och stundtals gå vilse i den. Det är så många spel där det känns som att ögonen vilar på minikartan över halva speltiden. Rätt sugigt när man tänker efter.

Kan btw tipsa om att musiken finns på Spotify. Perfekt att lyssna på medan man gör brunch på en lördag.

Ha en bra, ledig och händelselös sommar nu

Jag tror mycket av det som gör avsaknaden av karta jobbig är det jag skriver i slutet - Att jag "stressar". Så jag förstår ju vad spelet vill göra och inser att det är min egen brist...

Tack och ha det fint!

Medlem
Skrivet av Daniel Sjöholm:

Tack för fin recension!

Tacos!

Medlem

Sån otroligt fin svenska. Det värmer hjärtat. 🥰

Med det sagt, recensionen är lite för lång. Skulke det vara en officiell recension för FZ eller annan sajt skulle de be dig kapa bort minst 1/3 av texten.

Sen får du undvika att avslöja för mycket. Även utan regelrätta spoilers så är det ett vanligt misstag, även bland proffs, att av oaktsamhet redovisa hela spelet. Det är viktigt att bibehålla ett moment av spänning och potential för överraskning.


signatur

Memento Mori

Medlem
Skrivet av Gubbgamern:

Jag tror mycket av det som gör avsaknaden av karta jobbig är det jag skriver i slutet - Att jag "stressar". Så jag förstår ju vad spelet vill göra och inser att det är min egen brist...

Tack och ha det fint!

Förstår det. Jag kände samma första typ halvtimmen men sen kapitulerade jag.

Tack!

Medlem

Fantastiskt spel, dialogerna, grafiken, musiken, allt gick hem hos mig.

1
Skriv svar