Fossil Hunters - Det måste vara tråkigt att vara arkeolog

Medlem
Fossil Hunters - Det måste vara tråkigt att vara arkeolog

Det finns en scen i inledning av filmklassikern Jurassic Park som ofta glöms bort. Det är inte så konstigt kanske med en film som ståtar med en Tyrannosaurus Rex som huvudperson, men jag tycker att delen där de är på en utgrävningsplats för dinosaurieskelett är intressant. På något sätt lät det tilltalande att vara utomhus, ha på sig beigea kläder och putsa fram fossiler från en svunnen tid. Att sakta men säkert se smådelar bli till större partier som slutligen blev en helhet. Just det faktumet att inte veta vad som skulle hittas skulle göra spänningsfaktorn än högre.

Kommer vi att hitta en Triceratops? Eller kanske en Stegosaurus? Rentav en helt ny art?

Nu glömdes ju som sagt just denna del bort av den större skaran av biobesökare, men hos ett par kanadensare grodde tanken på att göra ett spel på temat. Reptoid Games heter den Toronto-baserade studion som skapat spelet Fossil Hunters (inte att förväxla med den gräsligt fula tavlan med samma namn som gjordes av Edwin Dickinson under 1920-talet) som kort och gott handlar om att du som arkeolog skall gräva upp fossiler, sätta ihop dem till ett helt skelett och sedan uthämta utbetalning av din uppdragsgivare. På pappret låter det både som en relativt originell och kul idé. I alla fall för oss som älskar dinosaurier och som någon gång under ett kort infall har livnärt idén om att vara arkeologer i alldeles för korta kakibyxor.

Men hey, jag klagar inte
Fossil Hunters börjar snabbt och direkt på ett föredömligt sätt. Du får välja en av fyra karaktärer som blir ditt alterego, får ett meddelande på radion om vilken sorts fossil som din uppdragsgivare vill åt och sedan är det bara att gå ner i gruvan och hämta bitarna.

Bara att det inte är så enkelt, ur mer än ett perspektiv.

Grottorna som du besöker är nämligen fulla av sand, sten och berg som du måste hacka dig i genom för att hitta fossil. Du är förvisso utrustad med en hacka för just detta ändamål, men dessa bergrum är allt annat än säkra utrymmen. Om du hackar för hårt och intensivt så kommer rummet att rasa in och du måste fly från platsen där du precis har hackat och börja om på nytt. Har du otur kan du i processen få sten i huvudet, vilket gör att du dör.

Nu är Fossil Hunters ett relativt (lägg märke till att jag skrev RELATIVT) snällt spel, du startar om i princip på samma ställe som du dog på, men du förlorar å andra sidan guldmynt (oklart vad de gör bland fossilerna, men hey, jag klagar inte) som du samlat ihop. Det kan vara ödesdigert då det i grottorna finns en märklig affärsman (oklart vad han gör där då det knappast finns många kunder, men hey, jag klagar inte) som, ju längre ner du går i berget, säljer bra föremål att ha för att fortsätta din resa. Det kan vara allt från lampor för att lysa upp den mörka grottan till träställningar som förhindrar taket från att ramla in.

Trots ett par timmars speltid har jag inte lyckats klura ut vad det är som gör att det ramlar ner sten från taket. I vissa fall känns det som att jag hackar för mycket och borde dra ner på tempot, men så verkar det inte vara då det ibland räcker med att jag tar bort en eller två rutor av sand för att det skall rasa in. Mellan varven kan jag som synes gräva hur mycket jag vill utan att något händer och i vissa fall krävs i princip inget alls. Det är en brist att spelet inte tydligt förklarar detta eller ger mig ledtrådar, det gör att det blir en slags gissningslek i bästa ”vem där”-stil. Det blir som ett tärningskast, helt enkelt, och slump är ingenting jag tycker om i min spel generellt sätt.

Till en början ter sig spelet ganska enkelt, men det blir snabbt svårare. Efter de inledande banorna ökas svårighetsgraden betänkligt och jag får stifta bekantskap med en slags insektsliknande fiende. De skräms av blotta åsynen av min närvaro, men så fort jag inte är i närheten äter de upp mina fossilbitar, vilket kan vara nog så frustrerande när jag äntligen lyckats gräva fram ett sällsynt exemplar. Det enda som får bort dem är en ljuskälla eller att jag puttar ut dem över ett stup, men de kommer snabbt tillbaka igen, vilket mellan varven kan skapa ett lite stressigt spel där jag får simultantänka på att gräva fram nya bitar, men också akta mig för inrasningar och hungriga insekter. Det finns även andra typer av utmaningar i spelet, som att det blir mörkt och att du inte ser någonting, stup som dyker upp från ingenstans (jag trodde jag var i en grotta, men hey, jag klagar inte) eller svampar som gyttjar ner och gör dig långsam.

Målet med varje bana är att du skall sätta ihop fossilbitar till ett helt skelett och det är nu Fossil Hunters blir svårt på riktigt. Dock på helt fel sätt.

När du grävt fram ett stycke fossil skall du transportera det till en, i brist på bättre ord, ”ihopsättningsplats”. Här skall du vrida och vända på bitarna och lägga dem i rätt ordning. Det låter inte särskilt svårt men så är ju detta spel belönat med en kontroll från de allra vidrigaste av grottor. I inledningen av spelet står det att det är rekommenderat att använda sig av en handkontroll och jag kan inte föreställa mig hur svårt detta skulle vara att styra med ett tangentbord och mus, i och med att det är så vansinnigt omständligt att göra det med en handkontroll.

Att sätta ihop skelettet handlar om att dels transportera bitarna till ”ihopsättningsplatsen”, dels att vrida på dem så de ser ”rätt” ut och dels att sätta dem i rätt ordning. Just det sistnämnda, ordningen, blir intressant eftersom att du givetvis inte gräver fram bitarna i anatomiskt rätt ordning. Du kan få ett ben här, ett huvud där, revben där och så vidare. Vilket innebär att du får samla dem på hög för att inte sätta dem för tidigt. Förslagsvis tar du en ytterbit innerbit först och jobbar dig utåt, men om du får ett huvud först vill du gärna sätta den först.

Varför?
Jo, FÖR ANNARS ÄTER DE DJÄVLA INSEKTERNA UPP DEM!

Så mycket förlorad potential
Just den typen av micromanagementen är en sak, en annan är att sätta bitarna på plats. Om du använder dig av en handkontroll har du en knapp för att vrida fossilbiten och en för att fösa den i rätt riktning. Det låter enkelt, men kräver precision som jag inbillar mig att bågskyttar skulle tycka är orimligt. Flera gånger tänker jag att spelets stora grej är att gräva fram fossiler, varför måste det vara så krångligt att sätta ihop dem? Räcker det inte att jag hittar en bit, bär med mig den och sedan placerar spelet biten automatiskt åt mig? Det blir onödigt detaljfixande i något som inte känns kul, mest tidskrävande och onödigt omständligt.

Lägg därtill att det inte är särskilt kul. Efter ett kort tag kan jag spelet utan och innantill. Jag skall hacka fram fossiler, transportera dem och sätta dem i rätt ordning. Hacka fram fossiler, transportera dem och sätta dem i rätt ordning. Hacka fram fossiler, transportera dem och sätta dem i rätt ordning...

Det blir snabbt en upprepande process som känns tråkig. Spelet är också relativt långsamt, vilket kanske låter konstigt med tanke på de stressande faktorerna jag skrivit om, men handlar främst om att det saknas variation. I grund och botten är Fossil Hunters ett pusselspel med fokus på att långsamt och metodiskt gräva dig rätt, men det gör också att spelet blir sävligt som tusan. Det rullar på i samma takt utan direkt överraskningsmoment som piggar upp.

Jag hade älskat det här spelet om det piffat upp sig med välkommen variation. Lek med tanken på att jag mellan varven måste gräva fram fossil på en viss tid, slå undan lite fiender eller har en rival som försöker ta mina bitar först? Gärna ihop med en handling som knyter ihop allt, för som det nu är blir det bara löst sammansatta banor där målet bara är att gräva, gräva och åter gräva. Apropå gräva hade det också muntrats upp om du kunde fått uppgraderingar. Tänk dig ett nästan Metroidvania-liknande upplägg där min standardhacka inte är tillräcklig utan jag behöver en starkare borr för att ta mig fram i grottan för att hitta nya fossiler. Något sådant görs inte heller i Fossil Hunters, vilket gör spelupplägget än mer trist.

Hans Zimmer, är det du?
Grafiken är, som ni kan se på bilderna, lite i det tråkigaste laget. Det är inte fult på något vis, helt OK på sina ställen, men saknar personlighet, detta trots fyra distinkta områden att utforska. Det som däremot inte är tradigt är musiken. Här märks det att Reptoid Games har hämtat inspiration av Jurassic Park, för det låter riktigt filmiskt och svulstigt på ett sätt som Hans Zimmer och hans gelikar gärna spottar ur sig till sina Hollywood-produktioner. Därför blir det förstås extratråkigt att så bra musik finns med i ett så långtråkigt spel, det gör att det antagligen glöms bort i den digitala graven.

Det går att spela upp till fyra spelare i Fossil Hunters där ni tillsammans kan gräva upp fossil. Jag har inte gjort detta, men jag kan inte förstå varför jag skulle utsätta min närmaste med en titel med en så pass bångstyrig kontroll, långtråkig och upprepande spelmekanik och mellan varven ren och skär frustration. När allt kommer omkring är detta ett spel med helt godkänd grafik, mycket bra soundtrack och ett intressant koncept på pappret, men som inte funkar i praktiken. Det är synd, för jag kan själv komma på hur många idéer som helst som skulle göra den här titeln roligare, men av någon anledning är Reptoid Games av en annan åsikt.

Jag har en vän till mig som bestämde sig för att bli arkeolog. Min bild var givetvis som för många andra en bild av hur spännande det skulle vara, men hon beskrev själv är att det är ganska så långtråkigt, mycket smuts under naglarna och sällan med goda resultat. Om de kunde gräva fram en peng var det nice, liksom.

Om Reptoid Games hade ambitionen att göra en simulator har de ur den aspekten verkligen lyckats.

Fossil Hunters
1
Dåligt
+
Svulstig Hollywood-musik sätter dig i Jurassic Park-mode
+
Intressant koncept, åtminstone på pappret
-
Bångstyrig och omständlig kontroll som gör spelet onödigt svårt
-
Konceptet översätts tråkigt till spelformat
-
Avsaknad av variation gör att du somnar
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT: Fossil Hunters finns att köpa på alla nutida plattformar och kostar mellan 150-200 kronor. Varför nu någon skulle bemöda sig.


// Johan Solinger

Gräva fram en peng är ju en ren fest för en arkeolog, till skillnad från att hitta en "mörkfärgning" och tillbringa timmar i solen för att dissekera denna anomali.

Sen slänga ut det uppenbara; en paleontolog gräver efter fossiler medan en arkeolog gräver efter kultur.


Viam inveniam aut faciam

Medlem
Skrivet av hannes.theorell:

Sen slänga ut det uppenbara; en paleontolog gräver efter fossiler medan en arkeolog gräver efter kultur.

Givetvis har du helt rätt. Tack för rättningen!


// Johan Solinger

1
Skriv svar