Night of The Consumers - När skräcken flyttar in på ICA

Medlem
Night of The Consumers - När skräcken flyttar in på ICA

Jag har aldrig varit en superfan av skräckgenren, oavsett om det gällt spel eller film. Om vi börjar med det sistnämnda är känslan av att bli uppskrämd inget som eggar mig. Det finns många som går igång på att få det där adrenalinpåslaget, jag vet det, men det får jag ofta av andra saker, så som intensiva bosstrider där svetten lackar på handkontrollen. Därför undviker jag gärna allehanda spökhus i nöjesparkerna och även höga höjder, eftersom det är en slags fobi jag har. På sin höjd (höhö) klarar jag av spökhusen i Super Mario-spelen, de är åtminstone lagom läskiga.

Trots detta har jag som en del av min spelutbildning klarat i varje första Resident Evil och testat åtminstone några av de andra delarna. Första tycker jag ändå har en charm, mest för att du är inne i en relativt mysig herrgård och att det i mångt och mycket handlar om att lösa pussel i en slags överdimensionerad Agatha Christie-historia. Dessutom spelade jag Capcoms skräckklassiker först tio år efter dess initiala release, så jag visste om mördarhundarna som skulle hoppa genom fönsterna. Det gjorde mycket för mitt mentala tillstånd.

Efter det har jag på sin höjd fingrat lite på Silent Hill, men inte mer än att ha känt på den första timmen utan att känna rålust att lunka vidare. Därför är det på ett sätt lite märkligt att jag fastnade för Germfoods (brittisk utvecklare från färska Premier League-staden Leeds) titel Night of The Consumers. Det marknadsförs som just ett skräckspel och rent grafiskt har det mycket gemensamt med första generationens spel i denna genre med sin blockiga grafik, men ungefär här slutar likheterna.

Konsten att stapla Krazy Ketchup
Night of The Consumers spelas ur ett förstapersonsperspektiv där du iträder rollen som en ung, icke namngiven, nyanställd på ett litet snabbköp. Du träffar tidigt på din chef (som ickeironiskt nog kallar sig för "The Manager") som ger dig några uppmuntrade ord, men framförallt förtydligar han att du inte får göra några misstag då det kan fläcka hans renommé. Lite senare kommer Jimmy, en av de bästa på stället, instapplande från butiken. Han mår psykiskt dåligt av all stress och press från såväl kunder som chef och bestämmer sig för att lämna sitt jobb. Du får en fusklapp av honom hur du skall göra för att överleva på ditt nya jobb och sedan sticker han. Om du inte får en klump i magen av det så kommer det givetvis att bli värre.

Alla som någon gång har jobbat i butik kommer att känna igen sig. Du går runt i affären och fyller på varor i gångarna och hjälper kunder att hitta rätt bland hyllorna. Typiskt "förstajobb" så att säga. Jag antar att Germfood har arbetat som butiksmedarbetare någon gång för igenkänningsfaktorerna är svinhöga. De monotona uppgifterna, ihop med pressen från en mellanchef och kollegor som mår dåligt känns alla igen, men det som verkligen gör att detta inte bara är en tråkig simulatorupplevelse är skräckmomenten.

Det är svårt att tro att ett upplyst butiksgolv kan vara läskigt, men det är precis vad det är. Du går runt i godan ro, staplar varor på hyllor och tänker att det löser sig själv när det plötsligt kommer en gäll röst från ingenstans som vrålar "EXCUSE ME!". Jag lovar att adrenalinpåslaget är detsamma som de där mördarhundarna jag refererade till i Resident Evil när en kund skriker och vill veta var ni har "de djävla våtservetterna som är omöjliga att hitta".

Din uppgift är då att inom utsatt tid lotsa nämnda kund till rätt hylla där dessa våtservetter (eller vilken vara det nu är) finns. Lyckas du får du ett poäng och går vidare till att stapla varor, men misslyckas du kommer nästa uppjagningsprocess. Kunden blir förstås mycket besviken och vill "prata med din chef" (en fras som antagligen alla som jobbat med kunder känner igen). Det slutar med att affären stängs ned, det blir mörkt i gångarna och du har försiktiga fotsteg som alltmer växer i styrka innan chefen stryper dig och säger åt dig att du är avskedad. Varpå spelet sedan börjar om i jakten på nya poäng.

Bortslösad potential
Rent spelmekaniskt påminner Night of The Consumers alltså om en high score-fest där du skall försöka hinna fylla på så många varor som möjligt och samtidigt klara av att visa kunder till rätt hyllor utan att få det där jobbiga samtalet med chefen. Det låter extremt torrt, men inledningsvis är det faktiskt nämnda skräckmoment som säljer det till mig. Precis som i verkliga livet är det så gott som omöjligt att göra alla nöjda och du känner att stressar för att hinna med så mycket som möjligt. Det blir förstås moment 22 av det hela och du kommer få sparken fler gånger än du kan räkna.

Jag vill mena på att den bitska kritiken mot butiksmedarbetarklimatet, ihop med de överrumplande kundsekvenserna, faktiskt ger det här spelet ett existensberättigande. Det känns unikt på så vis och precis alla som jobbat i affär kommer att känna igen sig i såväl stämning som stress som ilska. Det låter förstås torftigt att bara jaga poäng, men inledningsvis är det inget jag känner av.

Men efter en halvtimme märks det, förstås.

När du inser att det inte finns mer än att jaga poäng och återuppleva samma händelseförlopp om och om igen tappar spelet åtminstone sitt mekaniska värde. Det blir tyvärr upprepande, vilket känns lite onödigt eftersom det i grund och botten finns ett mycket bra intressant spel här.

Visuellt har Germfood skapat ett spel som hämtat från PS1- och N64-eran. Med andra ord extremt grötiga och fula texturer, men på något sätt passar det in. Det bidrar till att spelet känns än mer läskigt när de ohyggligt fula karaktärerna plötsligt visar sitt nylle. Onekligen blir det också skräckinjagande när den glättiga köpcentrummusiken snurrar runt i högtalarna, bara för att sedan bytas ut till en hastigt tickande klocka. Allt det där bidrar till att sätta rätt stämning. Kontrollen är förvisso lite av ett gissel och jag fick i varje fall inte min handkontroll att funka (trots att det finns i inställningarna), men spelet går att styra hyggligt med tangentbord och mus. Det är ju ändå ett spel ur förstapersonsvy.

Även själva spelmekaniken, alltså att bygga ett spel på att stapla varor och hjälpa odrägliga kunder, är i grunden ett tillräckligt bra koncept att bygga ett spel kring. Därför är det synd att Germfood har gjort det till spel som handlar om att samla poäng. Jag tror det hade mått bra av att vara uppdragsbaserat och att du klarar arbetsdagar (jag tänker ett scenario där du skall klara ett visst antal dagar för att din provanställning skall gå över i en visstids). Tänk att dag ett handlar om att stapla varor och hjälpa en kund på tid, dag två att sitta i kassan och lämna tillbaka rätt växel, dag tre att städa i förrådet osv. Det hade gjort spelet naturligt längre och mer givande än nu när du sett allt på mindre än 30 minuter. Det betyder å sin sida att alla har tid att faktiskt spela i genom en så pass intressant idé som samtidigt belyser ett allvarligt samhällsproblem.

Det är synd som sagt eftersom att spelet i sina respektive beståndsdelar är tillräckligt kompetent. I grund och botten finns det bra delar att bygga ett skitintressant spel på, men som det är just nu är det mest en härlig smocka och ett intressant koncept. Det är dock lite oklart i vem jag skulle rekommendera det till. De som inte jobbar i butik kommer inte förstå referensfesten och de som har erfarenhet av just nämnda jobb kommer att få kalla kårar längs ryggraden.

Å andra sidan är det kanske just som Night of The Consumers vill att du skall känna.

Night of The Consumers
3
Bra
+
Härlig smocka mot ett allvarligt samhällsproblem
+
Lyckas faktiskt med bedriften att skrämmas
+
Low poly-estetiken förmedlar rätt känsla
-
Tyvärr har du sett allt efter 30 minuter
-
Oinfriad potential
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT: Night of The Consumers kostar ca 20 kronor och går att köpa på Itch.

Redaktör

Tack för recensionen! "I want to speak to the manager"-bilden kommer att ge mardrömmar.

Medlem

Gubbgamern är ju på hugget! Vilka kvalitativa texter och roliga spel som recenseras.

Medlem

Intressant spelidé! Synd att det inte höll hela vägen som spel i praktiken. Håller med om att det är ett samhällsproblem hur många butiksanställda blir behandlade.


Det blir bara mer och mer data...

1
Skriv svar