Ovanför molnen

Medlem
Ovanför molnen

Det här med bilar verkar vara något som retar upp folk något hiskeligt. Jag har träffat de som är änna riktiga fanatiker. Sådana som surfar runt Blocket varje fredag med en pilsner i näven för att hitta fynd, lägger hela sin lördag på att putsa på lacken för att sedan på söndagen tag sig en (inte så miljövänlig) utflykt. Som synes bara för nöjes skull.

Det är givetvis inte min uppgift eller ens skyldighet att recensera folks fritidsintressen. De gör vad de vill med sin egna pengar och tid, men jag själv har svårt att förstå det.

Samma sak verkar gälla kring spel. Det finns människor som lägger ner timmar på att hitta billigaste stället att inhandla spel på, vissa säljer dem sedan dyrt efter sin genomspelning eller har det i bokhyllan där det samlar damm. Ofta i en stilla förhoppning att en dag skall de spela om det igen (vilket sällan, om aldrig, händer).

Jag hade en kort spelsamlarperiod i mitt liv när jag återupptäckte mitt intresse i mitten på 00-talet, men lade snabbt ner den karriären. Anledningarna var enkla. Det var dels för dyrt, dels för tidskrävande och dels spelade jag knappt ens spelen jag köpte in. Jakten på obskyra exemplar verkade mer intressant, men snabbt insåg jag att det är spelen som är grejen.

Spel är kort sagt till för att spelas. Upplevelsen finns inte i kassetten eller skivan, utan i mitt umgänge med spelet.

Därför är jag givetvis också mycket nyfiken på hur Microsoft med sitt Xbox Game Pass, och i förlängningen deras Xcloud, kommer att arta sig. Potentiellt låter det som att min vildaste tonårsdrömmar håller på att besannas. Att aldrig mer behöva köpa ny hårdvara eller fysiska exemplar på spel utan snabbt och enkelt ha dem tillgängliga till en billig kostnad hemma i bekvämlighetens vrå.

Det låter kort sagt som himmelriket att börja spela strömmade spel via molnet.

Jag köper sällan spel för nypris. Det går någon slags psykologisk gräns för mig när en titel överstiger 200-250 kronor. Då börjar jag göra mer noggrann efterforskning för att ta reda på om spelet är något för mig. Det kanske är av godo i någon mån istället för att strössla pengar på spel, men samtidigt är jag säker på att jag missat många guldkorn för att prislappen har varit för hög. Jag vet också med mig att den där undersökningen inte alltid resulterar. Visst händer det att det blir felköp i alla fall, hur noggrann jag än har varit.

Ur det perspektivet fyller verkligen strömmade spel, som Xcloud och PS Now, verkligen en funktion hos mig. Tanken att ha en prenumerationstjänst av spel som jag kan spela från i princip vilken hårdvara som helst låter inte bara bekvämt utan ger mig utrymme att prova många spel för att se vad som passar till en förhållandevis billig kostnad. Visst, en del utvecklare erbjuder demoversioner, men det är inte alltid en sådan ger en rättvis bild av ett spel. Det är knappast som så att utvecklarna försöker ge en balanserad bild av sitt spel med en demo, utan de vräker oftast på med bästa möjliga för att sedan snuva en på konfekten i fullversionen.

Idag har jag PS Now som jag spelar via min PC. Jag köpte en helårsprenumeration som kostar mig 650 :-. Under den tiden jag haft tjänsten har jag spelat ett tiotal titlar på ett par månader, till den nätta summan av 55 :- i månaden. Detta utan att behöva köpa svindyra spel eller lägga ut pengar på en PlayStation 4. Det har gett mig möjligheten att testa på ett utbud som jag i vanliga fall hade dragit mig för att införskaffa då jag insett att kostnaden hade varit för hög. Insatsen i relation till eventuella utfallet hade helt enkelt varit för osäkert i bästa fall, för dyrt i sämsta.

PS Now är inte utan sina begränsningar. Till exempel är det stört omöjligt att söka ordentligt bland utbudet av spel och ibland kan uppkopplingen vara av sämre art, även om det är förhållandevis lite mot vad jag har trott. De tekniska problemen är helt enkelt mer frånvarande än jag trodde. Dock har de flesta titlarna något eller några år på nacken. Det är inte så att Sony lägger ut Ghost of Tsushima eller The Last of Us: Part Two direkt på sin prenumerationstjänst, som tidigast får vi nog se de verken om 1-2 år.

Om inte Microsoft får dem ur vagnen, vill säga.

Det jag gillar med deras Xbox Game Pass är att tjänsten verkligen känns aktuell. När jag i vintras kunde spela Outer Worlds när det var färskt för 45 :- på min dator kändes det som ett rån och jag förstår att Microsoft än så länge inte går plus på detta, men i förlängningen är de något på spåren. Till skillnad från Sonys dito satsar Microsoft aggressivt och pumpar ut nya, färska titlar på löpande band och fortfarande till en billig månadskostnad (framförallt för oss med PC än så länge).

Enda smolket i bägaren har varit att du måste ladda ned spelet för att sedan spela det på din dator, vilket dels tar tid och lagringsutrymme men dels också kan innebära prestandaproblem om du inte har rätt hårdvara. Även om min burk är relativt färsk så klarar den inte alla nya titlar som släpps och just därför är jag tänd på idén med strömmade spel. Att jag kan prenumerera på spel likt jag gör på Netflix, HBO eller Cmore när det gäller film och serier.

Nu verkar det i höst bli ändring på detta när Microsoft skall inkludera Xcloud, deras nya strömningstjänst, på Xbox Game Pass. Förvisso endast för de som har Ultimate-prenumeration för 135 :- i månaden, men det känns ändå som en vettig summa. Som jag skrev tidigare satsar Microsoft på att ha ett betydligt mer dagsfärskt sortiment än PS Now och det rättfärdigar prislappen i mitt tycke, i varje fall om de fortsätter att hålla samma tempo som de gjort hittills. Microsofts vision om framtidens spelande rimmar mycket bra med min egen. Att hårdvaran kommer att vara ett avslutat kapitel och att vi istället kan fokusera på spelen. Förhoppningsvis sätter det eld i röven på Sony, men också på Nintendo.

I vanlig ordning har folket i Kyoto inte bråttom och de har givetvis gjort på sitt egna sätt. Deras Nintendo Switch Online är överlägset billigast (ca 200 :- om året), men också i särklass minst intressant. Ur strömningsperspektiv finns egentligen bara gamla NES- och SNES-titlar. Det är förvisso några av historiens absolut bästa spel vi pratar om här, men det är också alster vi redan köpt till såväl deras minikonsoler om inte i original när det begav sig. Jag gissar på att detta är något Nintendo gör för att testa hur marknaden svarar innan de går ut på det djupa, de vill se hur tekniken fungerar men också hur konsumenterna svarar.

Nintendo har annars den i särklass bästa spelskatten och skulle kunna krossa marknaden fullständigt med att erbjuda ett komplett Virtual Console-bibliotek kryddat med nya titlar (förutsatt att prislappen inte är skenheligt hög, vilket vi väl i och för sig kan anta att den kommer att bli när det är Nintendo i görningen), men något säger mig att detta ligger minst fem år in i framtiden. Det är ju klassiskt av Sigge & Co att ligga en eller två konsolgenerationer bakom sina kollegor i branschen gällande ny teknik och de har aldrig varit speciellt sugna på det här med onlinemöjligheter.

Microsoft kan möjligtvis sätta Nintendo i rullning här, men samtidigt så har kanske The Big N alldeles för lite incitament att haka på om de inte märker att de förlorar marknadsandelar. De är ju vana vid att sälja såväl konsoler som spel för hutlösa priser trots avsaknad av tredjepartsstöd och vettiga funktionaliteter, enbart på grund av den enkla faktorn att de gör sjukt bra spel. Folk är helt enkelt beredda att betala fullpris för deras titlar, men frågan är vad kunderna säger när de kan få liknande upplevelser hos konkurrenterna för en femtedel av priset?

Jag inser att resonemanget låter likadant som när mobilspelen kom, men samtidigt var det en kvalitetsmässig skillnad som sedan även återspeglades i försäljningen. Mobilbranschen käkade inte upp konsolmarknaden, men strömningstjänsterna kanske gör det. Trots allt är det då inte fråga om kvalité på spelen på samma sätt längre, utan snarare olika sätt att åtnjuta dem på. Då är jag inte säker på att kunderna kommer att vara sugna på att betala på samma sätt längre. Speciellt inte då Nintendo i alla tider har levt efter devisen ”cash is king”. Hur kommer deras självbild att bli när de inte längre är det billiga familjealternativet?

Jag vet att det finns flera hårdnackade spelare som inte alls är sugna på den här utvecklingen. Dels finns det de som alltid vill äga sina spel bara för att, men dels också de som vill kunna sälja vidare alternativt spela om spel. Tanken på att sälja vidare ser jag som ett mindre dilemma då prenumerationstjänsterna kommer vara så pass billiga att det inte är tal om att spara in pengar genom att sälja ett nytt spel för att finansiera nästa titel, men de som vill spela om sitt spel om några år när titeln inte längre är uppe på Xcloud, PS Now eller Nintendo Switch Online?

Även detta ser jag som ett mindre problem. Dels inbillar jag mig att det är få personer som faktiskt spelar om sina spel (jag vet att det är en mycket liten andel jag spelar om, när det är klart så är det klart), men dels så går det ju att göra som Microsoft gjort, att du kan köpa spelet om du verkligen gillar det för en billigare peng. På så sätt är problemet löst.

Då kommer säkert några som menar på att det är digitalt och potentiellt knutet till särskild hårdvara, men det många missar är att även fysiska exemplar har sina begränsningar. Batteriminnen går sönder, kretsar kortsluts, skivor repar sig eller slutar fungerar helt. Det är inte så att fysiska spel är utan sina hakar, vilket ofta missas i diskussionen.

I förlängningen tror jag att vi kommer ha en spelmarknad där den stora massan prenumererar på spel, några få kanske köper digitalt om de verkligen vill ha det och så puritanerna som vill ha sina spel fysiskt. Det kommer givetvis att funka det också, vi har ju redan sett samma sak i musikbranschen där det fortfarande släpps skivor för de riktiga entusiasterna som vill åtnjuta sin musik så ”rent” som möjligt. Spelvärlden är inte riktigt redo än, främst för att inte alla i USA har en stabil bredbandsuppkoppling, men jag tror att utvecklingen är oundviklig. Utöver det lär detta också innebär att piratkopierandet kommer att minska dramatiskt.

Lika glad är jag för det. Då kan jag äntligen spela alla spel jag vill spela utan att behöva äga alla maskiner till en betydligt lägre summa. Det kommer också ge mig möjligheten att testa mer än vad jag är van vid, men också att lägga ned när jag inte tycker att det ger något. Jag har en vän till mig som är orolig för det sistnämnda, att detta kommer att leda till att ”ingen spelar klart sina spel”, men det där är snarare ett individuellt problem än något annat. Har du disciplin är det där givetvis inget problem och har du det inte kan du tänka att spelet i fråga ändå inte var tillräckligt intressant för att spelas färdigt.

Kort sagt ser jag med stor tillförsikt fram emot att spela bland molnen när Xcloud släpps i september, men också på att se hur Sony och Nintendo och alla andra kommer att svara. Det kommer att gynna oss spelare, det är jag säker på.

Du minns kanske det jag skrev i inledningen om bilar? Jag äger en Mitsubishi Colt (svart, om du undrar), men funderar faktiskt på att gå med i en bilpool. Det blir dels billigare och dels mer miljövänligt, speciellt för en sådan som mig som bara använder min bil 1-2 gånger i månaden.

Det kanske säger lika mycket om hur jag är som bilägare som jag är som spelare.
Eller rentav hur jag är som person.

1
Skriv svar