Vilket/vilka spel är din "ärkenemesis"? Det där som du inte får grepp om men återkommer till ofta?
Cs:go, på allvar.
Jag är med på varför folk tycker det är kul, jag tittar mer än gärna på tävlingar osv
Kan....inte....fastna! Har försökt i fler omgångar och är normalt sett ok på fps men icke
haha minns personligen att jag hade stora problem med hur jag tog vinklarna på cs i början, förstod inte att axlarna var bredvid kameran.
men efter jag bemästrat det och tränat på att strafestopp med A+D ordentligt osv lyckades jag ta mig te global elite i solo queue, dust 2 only, med massa ryssar och skit man inte fatta ett ord av vad dom sa xD
Skyrim. Laddade ner det 11/11/11 på releasedagen. Äger numera 3 versioner av spelet med totalt över 400 spelade timmar.
Har ändå aldrig orkat ta mig igenom main storyn.
Det vill sig aldrig riktigt. Vartannat år ger jag mig på ett seriöst försök att modda allting och lägger 3-4 dagar på det. Sedan är det som att allt krut är bränt när jag väl skall spela skiten
Final Fantasy VIII, i minst 15 år har det där jävla spelet spelet sol-och-vårat mig
Ja vet inte om man ska älska eller hata det spelet men de va många år sen ja spela sist och nu innehar man tyvärr inget ps2 snyft
Ja Sekiro.. klarat alla from soft utom Sekiro och demon souls.
kom till sista bossen, 2st 3h pass men klarade den inte :-/
men jag kommer tillbaka.. älskar spel som inte mjäkar utan låter en misslyckas
Om du spelar Demon's Souls nu tror jag att du kommer tycka att det är en baggis. Jag har spelat igenom alla andra From Software-spel inklusive att till slut klara sista bossen i Sekiro (så vidrigt svårt, klart From Softwares svåraste spel) och spelade till sist Demon's Souls remake på PS5. Tyckte nästan spelet var för lätt.
Hearts of Iron. Jag ÄLSKAR grand strategy spel, men denna bara mördar min hjärna och själ av någon anledning. Jag börjar spela, men inom 60 minuter så stänger jag bara av. Och jag förstår inte riktigt varför, det ser ju på ytan ut att vara perfekt för mig. Men inom mig så saknas det där "klicket" helt. Så märkligt.
Ett annat är Path of Exile. Har runt 1000 timmar i det, men har aldrig riktigt gillat det, men optimistiskt väntat på att det när som helst bara ska "fånga mig". Jag startar jag det varje ny league och efter en stund så bara.. näe.. vetetusan.. usch.. Escape -> Exit Game
Bra fråga, men det skulle nog vara Stellaris. Då spelet får expensioner och genomgår så stora förändringar med patchar, i kombination med att jag sällan har tid att spela det längre perioder så har så mycket hänt mellan gångerna att jag känner mig lite förvirrad eller måste lära mig om en del saker.
Fighters som Sekiro etc är snarare min bästa vän istället.
Ja vet inte om man ska älska eller hata det spelet men de va många år sen ja spela sist och nu innehar man tyvärr inget ps2 snyft
https://store.playstation.com/sv-se/product/EP0082-CUSA08751_...
Divinity original sin 2. Tror jag har börjat om 4 gånger, men aldrig ens tagit mig ur startområdet. Inte för att det är svårt (vilket det också är...), utan för att jag typ får ångest av alla valmöjligheter. Kollar på Youtube tutorials i timmar om hur man ska bygga sitt party, vad som är viktigt att tänka på, stats, gear etc, och sen när jag väl ska spela så är jag helt utbränd. Hatar också att göra ett val i början av spelet där man ser konsekvenserna typ 15 timmar senare eller missar hela storylines, och DOS2 är ett spel där det är lätt att göra sånna misstag.
Kommer du ihåg namnet på bossen? Vissa bossar kan man skippa, samt vissa går att "skjuta på" och ta vid ett senare tillfälle. Ofta finns det alternativa vägar att vandra.
Det var nog vanliga monster. Första ”bossen” (vargen med spindelbenen) tog säkert 1h att dräpa. 😂.
Ska nog hålla mig till andra spel
Mike Tyson's Punch-Out!!
Har klarat Tyson ett par gånger för över 20 år sedan, den koncentrationen som krävdes är något jag aldrig kommit i närheten av
Den känslan av total koncentration och att allt runtomkring försvinner som sedan övergår i en utmattning och en lättnad på samma gång, att ett spel kan påverka en så är otroligt
Det var nog vanliga monster.
Det lät lite kul. Vanliga monster. Du vet, såna där som alla har hemma i skafferiet
Tycker Ghost and Goblins var ett lysande val som någon nämnde. Ett spel som på något sätt lyckades förtrolla mig som barn med sin då makalösa grafik. Vet inte hur många gånger jag plockat upp spelet via otaliga emulatorer under åren för att spela några minuter och inte klara första banan... Blir ofta mest irriterad. Likt förbannat återkommer jag år efter år efter år.....
Tycker Ghost and Goblins var ett lysande val som någon nämnde. Ett spel som på något sätt lyckades förtrolla mig som barn med sin då makalösa grafik. Vet inte hur många gånger jag plockat upp spelet via otaliga emulatorer under åren för att spela några minuter och inte klara första banan... Blir ofta mest irriterad. Likt förbannat återkommer jag år efter år efter år.....
Samma här, även om jag har spelat Super Ghouls 'n Ghosts mer genom åren. Faktumet att man (för att få möta slutbossen samt klara spelet "på riktigt") tvingas till att spela genom spelen en andra gång på en (ännu) högre svårighetsgrad förpassar hela serien för mig till otillgänglighetens skräphög. Jag körde en timme eller två här om dagen, men nu är det slutspelat.
Det var nog vanliga monster. Första ”bossen” (vargen med spindelbenen) tog säkert 1h att dräpa. 😂.
Ska nog hålla mig till andra spel
Hehe då förstår jag.
Spelet är definitivt inte för alla.
Min bror har aldrig fastnat för Bloodborne eller Dark Souls, men blev en riktig junkie av Demons Souls remake. Ett tips bara, vem vet, du kanske fungerar på samma sätt.
Ännu en dag i paradiset.