Stora spel / mycket content alltid att föredra ?

Medlem
Stora spel / mycket content alltid att föredra ?

Tjena gamer bröder och systrar

Jag har alltid tyckt att spel ska vara stora och maffiga med mycket content.

Witcher 3 med sina DLC var ju sjukt mastigt, men där satt jag och verkligen rå nötte igenom precis allt content och när det väl var slut så hade jag nog kunnat ta lite mer, DOCK så måste jag ge Witcher 3 betyget 5 av 5 på content delen, det var ju verkligen sjukt stort.

Demon souls tex kan jag känna att det spelet skulle må bra av mer content, typ den sista archstonen borde varit i spelet och några DLC förtjänade det garanterat, betyg 3 av 5 på innehåll skulle jag säga, det saknas lite

Last of us 2 är ett annat exempel, jag älskar det spelet men ibland tänkte man "puh nu är jag klar" men...det var man inte, det spelet hade nästan mått bättre av att bantas ner lite ?

Just nu spelar jag Ghost of Tsushima och vilket fantastiskt spel det är! men ändå får jag känslan efter att ha klarat act2 "WTF är det mer spel nu?" Jag antar att man får den känslan lite för att efter så mycket content som act1 och 2 är så blir de tillslut lite repetitivt ? Jag gillar spelet skit mycket men frågan är om inte det spelet mått bättre av lite mindre content ? eller betyder det att jag tänker så att spelmekaniken/story inte är tillräckligt intressant trots allt ? kan väl erkänna att jag tycker storyn är lite meh

Säger jag emot mig själv ? hur tänker ni kring storleken på spel ? Jag antar att det krävs mer av själva spelmekaniken/story för att man samtidigt ska uppskatta mer content, men i de fallen så ber man ju om mer content.

EDIT: Beror nog kanske också på varför man spelar spelet. Last of us tex spelar jag väldigt mycket pga storyn, inte så att jag tycker gameplayet är super intressant, medans demon souls nästan är tvärt om, fattar fan knappt vad det handlar om men gameplayet är så sjukt bra

Redaktör

Tänker att det finns plats för alla! Jag vil ha de där stora, episka open world-spelen som nästan aldrig tar slut. Och samtidigt kunna lira ett tiotimmarsäventyr med ett tydligt A-Ö. Tror också att det där med bloat kommer vara lite självreglerande.

Medlem

Är väl en recensionspunkt nästan kan jag tänka mig? Hur nöjd är man efter man spelat klart ?

På sätt och vis är ju en känsla av "jag vill ha mer" ett bevis på att spelet var bra, men det kan även vara ett bevis på för lite content.

Ghost of Tsushima som jag spelar nu, tycker det är ett fantastiskt spel, ändå så har jag nu känslan "jag måste spela klart det" och det är ju ändå inte en bra känsla, Å andra sidan ska tilläggas att jag totalt rensat spelet i act1 och 2 gjort varenda litet sidequest som finns, så kan ju varit lite självförvållat med att jag "spelat sönder" spelet innan det är slut

Medlem

Jag gillar också stora open world spel. Men ibland blir det för mycket. Tycker att de kan bantas lite.

T.ex AC:Valhalla tog mig 140 timmar att klara. jämför det med AC:Origins 70 timmar och AC:odyssey 110 timmar. Man blir lite utmattad efter ett tag när man kört samma spel 5 timmar om dan i flera veckor.


Den som vet vet.

Medlem

Kan tycka att dom blivit för stora för sitt eget bästa.
Origins och odyssey spelade jag ca 120h styck, sista 30 timmarna pä vardera kändes mer som jlbb än spel. Valhalla var jag asless redan vid 50h. Nu buggade det så jag inte kunde ta mig vidare efter 70 så sålde det, betvivlar att jag köper något mer Assassins i framtiden om dom inte bantar ner dom.
Gone days var också ett som var alldeles för långt, där hade jag däremot skoj hela vägen även om det blev lite för mycket same/same mot slutet.

Death stranding däremot plöjde jag in 140+ på, hade jag inte gjort allt/byggt allt i det hade jag bara fortsatt, men då är det ju ett annorlunda open world med.

Det beror ju också väldigt mycket på om man spelat föregående spel och uppföljaren/na är likadana. Fallout 4 var jag i pricip less på när jag startade pga att man spelat 3an och Vegas så mycket. Samma sak när jag sätter mig med ett Mariospel, även om spelet är nytt är man redan uttråkad från början pga för få nyheter.

Medlem

Beror på spelet Assassins Creed: Odyssey varade i 180 timmar för mig och där hade jag gladeligen bantat bort en 80 timmar.
Valhalla är jag knappt 15 timmar in i och jag känner mig redan trött.

Cyberpunk 2077 Tog 130 timmar att klara och där hade jag gärna sett 130 timmar till.

Elder Scrolls och Falloutspelen vill jag bara ha mera av hur många hundra timmar dom än bjuder på.


Skippy R.I.P. 17/7 2006

Medlem

Ofta är det tvärtom. Cyberpunk är ett bra exempel på ett spel som har för mycket, och jag blir stressad av det.
Journey och Firewatch är bra exempel på spel som är mer avskalade, och ändå ger en stor spelupplevelse.

Medlem

Last of Us 2 var, enligt mig, perfekt längd. Och då ska man hålla i åtanke att jag personligen inte precis gillar superlånga spel, men tog ca. 25 timmar på mig att klara det spelet och älskade det hela vägen. Medans Red Dead Redemption 2 var alldeles för långt och "outstayed its welcome", som man säger. Kom halvvägs - kollade upp hur många "acts" eller så som det var kvar och jag kände mig nästan besegrad när jag insåg att det var just halva spelet kvar, eftersom jag var så sjukt uttråkad av det.

Hur som helst, föredrar oftast spel som klockar in på max 10-15 timmar, som är mer koncentrerade på handlingen. På så vis kan jag uppleva fler saker.

Medlem

Hm, svår fråga. Är det ett kul open world-spel så vill jag ha massor med content men det måste inte nödvändigtvis vara fördelat till huvudstoryn. Är det ett kul "linjärt" spel så vill jag ha halvmycket. Dark Souls 1 och 3 har lagom content, 2:an hade kunnat skala bort lite även om det är lika kul som de andra.

Medlem

Problemet för mig är hur kartan används. I tex AC odyssey\valhalla så är det massor av plotter på kartan och då blir jag mest stressad. Blir som ett jobb att springa till varje punkt och göra allt.
Lite samma sak med Witcher och Cyberpunk.
Jag ser gärna att spelet är stora med massor av content. Men ta bort allt utom själva uppdragen på kartan. Då blir det betydligt roligare att utforska och upplevde nya grejer.

Kan det ha o göra med hur väl man trivs i spelet? Hur varierande uppdragen och storyn är etc?

Iofs så stormtrivdes jag i RDR2 världen och spenderade nog 100+ timmar där. Men någonstans runt kapitel 5 började jag känna att nu måste jag bli klar.

Ghost of Tsushima blev det nog 40 timmar i och det var precis lagom för den världen.

Jag vet dock att Ubisoft fyller sina spel med skituppdrag till viss del, så kändes det aldrig i RDR2 eller Ghost of Tsushima.

jbx
Medlem

Både och vill jag ha, Stardew Valley tog slut för fort (300 timmar), spiderman Miles Morales räckte gott och väl med sina 16 timmar.


Xbox Series X | Playstation 5 | Nintendo Switch

Medlem

Stora open world spel måste ha ett innehåll och en mening. Hur kan man annars rättfärdiga utvecklingstiden? Story-drivna spel ska ju mest vara relevanta i förhållande till den tid man lägger ned. Det värsta är när något läggs till bara för att komma upp i ett antal timmar vare sig det gäller story eller världar och det är väl det som gör kultur i stort ok, bra eller mästerligt.

Medlem

Man märker verkligen hur spelinnehållet har utvecklats dom senaste 20 åren när man jämför FF7 med FF7 Remake. I originalet så går huvudberättelsen i stort sett alltid framåt, medan FF7 Remake är fyllt med irrelevanta sidouppdrag där man ska leta efter försvunna katter eller vad det nu är. Jag föredrar helt klart originalet på grund av det.

Medlem

Till Super Metroid, Mega Man X eller Super Mario World behövdes inga DLC eller add-ons. Det var och är perfekt när det släpptes, precis som idag.


:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

It's not a lake, it's an ocean

Jag föredrar linjära storydrivna spel på 10-15 timmar. Det är dem jag klarar ut och vanligtvis har störst behållning av. The Last of Us Part II var minst fem timmar för långt, det fyllde inte riktigt 25 timmar.

Open world-spel är alltså inte min grej, men av någon anledning har jag fastnat för AC Valhalla. Det är för långt, absolut, men så pass roligt hela tiden att jag förlåter dem för det. Jag trivs verkligen i den värld Ubisoft har skapat.

Det jag inte gillar är när spel förlängs bara för att, när varken berättelsen eller miljöerna riktigt räcker till. Då är det betydligt bättre med en kortare men mer matig och intensiv upplevelse. Alltid.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Geeks Gaming

För mig handlar det om vad det är för content. Tar man typ Fallout, Skyrim, Deus Ex, Prey, The witcher till och med Cyberpunk så vill jag bara ha mer då varje extra/sido uppdrag är annorlunda. Har story. Har annat gameplay.
Men tar man typ alla Ubisoft spel. Watchdogs, Assassins Creed, The division, Nyare Ghost recon, Farcry och släng in Just Cause, Borderlands, Destiny. Du har en main story och allt annat är bara där för att fylla ut plats, ikoner på en karta, grind. Som sällan tillför något mer än ev uppgradering av vapen eller liknande. Men samtidigt gör man de för man tror att man ev missar något av storyn eller liknande. Känns bara som man slösar tid på allt annat än själva spelet.

Har mer och mer gått tillbaka till en hel del linjära spel enbart för man har tröttnat en del på open world spel och har inte tiden att lägga 80 timmar på ett spel när 60 av dom timmarna är att jaga ikoner på kartan.

Medlem

Om innehållet är bra och bidrar till stämning eller story har jag svårt att se hur det skulle kunna bli för mycket. Men många utvecklare (eller utgivare) verkar tro att mer är bättre. Tänker t.ex. på AC Odyssey. Visst finns där mycket, men minst 90% är copy-paste-utfyllnad.

(Å andra sidan ska sägas att jag inte har spelat något open world-spel som inte innehåller onödigt content. Förutom Minecraft, möjligen. Till och med Witcher 3 innehåller en del poänglösa kartpluppar)


När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.

Medlem

Ja det beror på, kanske främst om man trivs i spelet eller inte. Nu som småbarnsförälder har jag som bäst 2 timmar att lägga om dagen utan att min sömn blir lidande, föredrar då lite kortare spel som till exempel Ori. Perfekt längd att köra igenom storyn och finns mer att göra om jag skulle återvända. Däremot är många bra spel ganska långa nu för tiden så lite svårt att undvika.

Persona 5 Royal var ett riktigt bra spel men jag vet inte hur många månader det tog att spela igenom. Det tog aldrig slut kändes det som så i slutet ville jag bara bli klar, lite jobbigt att spela samma spel så länge (tar jag för lång paus kommer jag aldrig slutföra spelet). Death stranding tog nog 80 timmar eller något för storyn och en del extra grejer men inte allt. Det var nog mitt GOTY 2019, hade gärna sett mer.

Nu spelar jag Days Gone som kanske är ett lite längre spel men det är bra gjort, gillar storyn och karaktärerna. Har än så länge inte fått känslan att jag bara vill bli klar utan är mer intresserad av att se hur storyn utvecklar sig.

Medlem

Minns när jag satte igång The Witcher 3 första gången, taggad som satan och var helt inställd på att nu kommer jag inte göra något annat på en vecka. Pratade med allt och alla och klickade på allt jag hittade, inklusive anslagstavlorna. 5-6 timmar in i spelet insåg jag att kartan (så som jag minns det) inte gick att se för alla ikoner.

Blev tokstressad och spelade inte igen på över ett år. När jag sedan började om så tryckte jag inte på en enda anslagstavla och tog bara sidequests som jag naturligt kom över i och med att jag spelade. En mycket skönare upplevelse som ändå resulterade i c:a 45 timmars speltid innan jag var klar med mainstoryn.


An answer by nature is a reply. A reply is not necessarily an answer.

Skribent

Bättre att lägga krutet på en rejäl story istället och ett par sidouppdrag här och där än att strössla ut extra saker bara för att förlänga tiden det tar att klara allting. Mafia vill jag minnas gjorde det perfekt enligt mig, Vice City också.

Medlem

Min uppfattning är att med många spel så kan man egentligen uppleva all spelmekanik dom har att erbjuda på typ 30sek, sen stretchas det till flera timmar med olika scenarion och story osv.

gör man sedan spelmekaniken såpass generisk att det känns som man spelat liknande varianter flera ggr redan innan, så hamnar man enkelt i autopilot och tröttnar halvvägs in i spelet även om storyn och liknande är bra.

generellt tycker jag kvalitet över kvantitet is the way to go, fast sen finns det ju undantag där vissa kan skapa kvalitet i kvantitet!


Bara för att man är duktig på att argumentera betyder det inte att man har rätt.
Man kan väldigt enkelt argumentera bra för dåliga anledningar.

Definition of Conjecture: Opinion or judgment based on inconclusive or incomplete evidence; guesswork.

Medlem

Är man en som måste rent tvångsmässigt göra allt så upplever man snart burn-out. Är det content som är frivilligt ser jag inga problem med det men det förtar ofta helheten på Ubisofts titlar. Många bra idéer som implementeras halvbra eller dåligt, bättre med få riktigt bra idéer som har tid för att implementeras ordentligt med djup.

Jag tänker att Ubisoft kan vara behjälpta av att skala ner sina världar och satsa ännu mer på immersion. Ju mer Rockstar drar ifrån desto svårare blir det för Ubisoft att vinna över gamers.

Alla små detaljer bidrar till att helheten blir mer trovärdig. Fysik där man verkligen får tyngd i striderna där det inte handlar om att spamma specialattacker utan krävs olika taktik beroende på motståndare, en vidareutveckling på Tsushimas suveräna kampställningar t ex.

Medlem

Det beror naturligtvis på hur meningsfullt detta content är. Släpper du ett kort och mediokert spel som du sedan efter release försöker expandera på bredden via DLC med en massa side quests och side story arcs så betyder det inte detta automatiskt att spelet blir bättre.

Man grindar en massa content horisontellt och får en känsla av att man bygger upp inför något för att sedan fjutta slut på det lilla som finns av main story och får då en känsla av: Var det här allt? Vad var det som hände?.

Spel blir bättre när man staplar meningsfullt content vertikalt. Man kan sedan lägga till grind på sidan om i form av character progression eller liknande via spelmekanik utan att det förstör känslan.

Två spel exempel på ovan är Final Fantasy XII samt Final Fantasy XIII.

Final fantasy XII är superbra och rekommenderas varmt. Det är en öppen värld och det finns hur mycket som helst att göra, Men när man fixat alla hunts, sidobossar, superbossar etc och kör vidare på main quest så är det typ en kort dungeon kvar och en boss fight som är över på ett kick då man är så OP efter allt man samlat på sig så det känns som ett antiklimax.

Final Fantasy XIII är linjärt till en början när man är i Cocoon, en värld som fungerar som en Dysonsphere och det största klagomålet folk har då är att det känns som det går på räls efter upplevelsen i XIIs öppna värld eller Final fantasy Xs system. Väldigt strikt på räls. Sedan plötsligt så kommer man ut från Cocoon ner till planeten Gran Pulse och då byter spelet fokus väldigt tvärt. Det blir en helt öppen värld istället. Men en värld som är helt tom på människor, det är bara fullt av monster och ruiner i princip. Här finns det mycket att göra horisontellt men inte mycket story baserat utan det handlar mest om grinds. Efter man sedan väljer att gå vidare med storyn så återvänder man till Cocoon och är tillbaka på räls på en mycket kort runda där man är OP för allt. Gav precis samma känsla av antiklimax som slutet på FF XII.

Square Enix lärde sig av detta och släppte Final Fantasy XIII-2 som var öppen värld story based men då var redan FFXIII namnet smutsat.

Ett exempel på en firma som gör det hela rätt
är Nihon Falcom. Istället för att släppa korta spel som sockras med meningslöst horisontellt content så släpper de spel i serier i stället där allt content byggs på vertikalt. Det brukar vara mellan två till fyra spel i deras story arcs. Senaste story arcen var Trails of Cold steel som hade fyra spel i sig.

I maklig takt completionist:
Cold steel 1: 150 timmar
Cold steel 2: 130 timmar
Cold steel 3: 170 timmar
Cold steel 4: 210 timmar
(Källa https://howlongtobeat.com/game?id=69471)

Det är då timmar som alla ger vertikal progress i en storyline inte horisontellt stampande på samma ställe. Deras DLC är mest kosmetiska. Inget antiklimax någonstans.

Edit:
Sedan måste man även nämna spel som Stellaris där det läggs till content hela tiden. Grejjen här är att det content som läggs till i DLC blir en del av potten när man genererar nya kartor när man startar ett nytt spel. En pool av saker att ösa ur för spelet när den bygger en karta åt dig. Kartorna slumpas fram varje gång. Det ger nästan oändlig replayability. Tror jag ligger nära 1700 timmar just nu i Stellaris genom åren. Där ger DLC riktigt mervärde.

Medlem

Jag kommer nog aldrig spela färdigt cyberpunk pga för mycket content. Mitt besvär med samlarmani blir för svårt där.

Medlem

Tycker att bra innehåll är att föredra framför mer innehåll.


Burn in the light.

Medlem

har dock inget emot att spelen är för långa och har mycket contents, bara det görs på ett bra sätt. Tyckte assassin creed oddesy var tillräcklig lång och sido grejor att göra så det blev lite över.. Du fick liksom valuta för pengarna. Till och med Fallout 4 hade full smetat med saker och att göra, klarade dock ej spelet och skyrim körde jag heller inte klart.. har runt 400 timmar styck. Det är liksom chill pill spel, vad klagar ni om. sen så jag jag också en vinst i det också, du slipper köpa nya spel hela tiden för att spelen är för korta. im just saying.

Medlem

Jag föredrar väldigt stora spel som är average-bra framför väldigt korta spel som är fantastiska.
Är ett spel fantastiskt men väldigt kort, så blir jag mest besviken på att det är för kort. Nä en balans mellan kvalitet och kvantitet vill jag ha.

Tyvärr så har de flesta stora AAA-spel nuförtiden väääldigt mycket kvantitet men av väldigt låg gameplay-kvalitet, typ "besök alla 2000 ställen på kartan och gör samma 5 repetetiva aktiviteter på dom"... Typ allt Ubisoft gjort de senaste 15-20 åren. Det är inte nåt att ha heller.

Medlem

Jag uppskattar både stora och små spel, men sen så finns det stora spel som är för stora/små samt så finns det små spel som är för stora/små...
Ibland är de riktigt nice att kunna grotta ner sig 100 timmar i ett spel, att bara utforska utforska utforska. Sen är de riktigt nice att köra ett mindre spel, typ att bara följa en path från start till mål och bara njuta av story och inte behöver plöja ner hur mycket tid som helst och sen framförallt vara KLAR när spelet är slut.
Jag har lite problem att fortsätta spela stora spel när main story tagit slut.

Sen finns det ju såklart spel som jag önskat både vara större eller mindre Gears 5 var för kort, the last of us 2 var för långt

Medlem

Jag fullkomligt älskade AC: Oddysey, men det kändes som det nästan var FÖR mycket content.

12
Skriv svar