Paper Mario: The Origami King

Moderator | Testpilot
Paper Mario: The Origami King

Att samla mina tankar kring Paper Mario: The Origami King har varit problematiskt. Stundtals har jag älskat spelet och även avskytt det. Många gånger känns det också som att jag varit arg på spelet för att Paper Mario-serien inte riktigt tog den väg jag hade hoppats på - istället för att döma det på egna ben.

I annonseringstrailern för spelet gjorde Nintendo så mycket som de kunde för att få folk att tro att The Origami King gick tillbaka till seriens rötter. De lyfte bland annat att “companions” är tillbaka (en karaktär som hjälper dig i strider som inte funnits i seriens tre föregående titlar), att striderna skulle bli turordningsbaserade likt de första två spelen och mer strategiska samt att nya karaktärer skulle få handlingen att bli mer spännande. Allt det här lät fantastiskt och gameplay man fick se från spelets första områden fick även mig, som tagit avstånd tidigare, att bli intresserad.

Nintendos mest komiska spel heter Paper Mario.

Spelvärlden i ett Paper Mario-spel har aldrig känts så levande och precis som i föregångaren Color Splash ser hela världen ut som en pop-up-bok - och det ser förbaskat vackert ut. Berättelsen kommer inte vinna några priser, men den är kompetent nog för att man ska få sug att fortsätta spela för att se vad som händer. Dialogerna är en av spelets höjdpunkter - allra mest humorn som slår precis rätt. Nintendo har dock valt att inte introducera många nya karaktärer utan håller sig till det redan etablerade “Mario-universumet”, vilket är synd då en av höjdpunkterna med de äldre Mario-rollspelen var de nya karaktärerna och invånarna i andra kungadömen på båda sidor av konflikterna. Ah juste, Paper Mario är inte en rollspels-serie längre...

Områderna är vackra och påminner om pop-up-böcker.

Att springa runt och utforska spelets områden är sällan tråkigt. Spel som har turordningsbaserade-strider är oftast ganska platta när det kommer till utforskandet, I de flesta fall kan man inte göra annat än att följa en rak korridor. Men i Origami King finns det många öppna områden med ett stort antal hemligheter att hitta som bland annat samlarföremål, Toads, mer hälsa och även spelets valuta. Dessa kan hittas genom att lösa pussel, fylla hål med konfetti och vända och vrida på omgivningen i stort.

De nya striderna är mer involverande än tidigare.

Striderna var till en början något jag uppskattade. Här bjuds det på turordningsbaserade strider med attack-kommandon där du kan hoppa och studsa på Goombas och slå Spinys med hammaren. Nintendo gick även steget längre och gav oss en cirkel man kan rotera, trycka och dra på olika sätt för att positionera om fiender för att få en skadebonus. Det blev ett till lager pussel till strider som inte har funnits där tidigare.

Mycket av det här låter bra. Problemet är att det inte håller i längden då de ej tog spelmekaniken hela vägen in i mål. Även om man har två sätt att attackera på, att man kan rotera runt arenan och söka skatter på finurliga sätt blir det tyvärr enformigt väldigt snabbt. Hoppa på fiender som inte har något taggigt på sig (då får Mario ont i foten) och mycket annat hamrar du till döds, två typer av fiender finns det med andra ord. De må se annorlunda ut, men du kan lätt kategorisera dem i “sko” och “hammar”-fiender.

Rotations-mekaniken blir också snabbt tråkig då samma lösning för “pusslet” börjar återkomma alldeles för snabbt, vilket tar död på det roliga med att behöva tänka och planera sin väg till seger. Belöningen man får, som är guldmynt, är också trist. Dessa kan användas för att köpa nya vapen som går sönder väldigt snabbt, eller spendera dem i strid alá pay to win för att få lösningen till pusslet och läka dina sår. Det är för mig en tråkig cykel som i slutändan inte leder till något. Följeslagarna har man dessutom inte fullkontroll över utan de gör attacker lite då och då som ibland missar. Att följeslagarna är tillbaka känns tyvärr bara som ett PR-jippo för att locka tillbaka folk som uppskattade det omtyckta A Thousand Year Door - bevisligen fungerade det.

Var nära att stänga av Switchen flera gånger under bossfighteran.

Ett annat störigt moment är att striderna inte är lik sig när det kommer till bossfighter, vilket kan tänkas vara smart för variation, men som för mig oftast var jobbigt då allt jag lärt mig inte är aktuellt längre. Jag kände aldrig att fick tillräckligt med tid att känna mig varm i kläderna på rotationspusslet innan det var dags att använda den mot bossarna. Bossar ska i min mening testa dina kunskaper om det du lärt dig fram till den punkten i spelet, men jag var tvungen att lära mig allt i stridens hetta istället vilket inte var något jag tyckte om.

Belöningarna gör inte arbetet värt mödan.

Utforskandet blev, likt striderna, också tråkigt i längden då det mesta jag hittade i gömda kistor var olika statyer man kunde titta närmare på i ett museum, alltså samlarobjekt. Sådana belöningar har aldrig någonsin gett mig något och värre blir det när nästan varje staty är av en figur man precis innan stötte på i handlingen. Lägger jag mycket tid på att utforska och lösa pussel vill jag ha något som gör allt slit värt mödan. Här och där får man ett hjärta som ger Mario mer hälsa, men sådana trevligheter händer så sällan att jag i slutändan bara struntade i skattjakten och sprang till nästa uppdrag istället. Själva utforskandet och pusslandet är kul, men hela processen känns som slöseri med tid då jag aldrig känner mig tillfredsställd när kistan väl öppnas.

Och det skulle jag säga är Paper Mario: Origami King i ett nötskal. Vill man ha ett spel som inte kräver mycket av en är det här perfekt. Spelet har mängder med bra idéer på hur man ska kunna ta Paper Mario till nästa nivå. Mångt och mycket tror jag det är mina RPG-rötter, och även Paper Marios, som ställer till det i hur mycket jag kan njuta av spelet. Djupet som jag vill ha finns inte och det blir för enformigt och förutsägbart alldeles för snabbt. Nintendo har en bra grund här dock, och jag hoppas verkligen de bygger vidare på detta med mer RPG-inslag för nästa titel. Då det är seriens rötter känner jag att det börjar bli dags att man tar Paper Mario tillbaka dit. Våga vara RPG!

Paper Mario: The Origami King
3
Bra
+
Fantastiskt snyggt
+
Välskriven berättelse
+
Mycket hemligheter att hitta
-
Lika djupt som en vattenpöl
-
Enformigt gameplay
Det här betyder betygen på FZ

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Backloggens befriare

?


All makt åt keffkebab - backloggens befriare

Medlem

Sneglat på detta spel då och då men många säger att man tröttnar osv så jag har avstått.

Moderator | Testpilot
Skrivet av Molotov:

Sneglat på detta spel då och då men många säger att man tröttnar osv så jag har avstått.

Spelet sjunker i pris för varje månad som går. För någon hundring skulle jag ändå säga det är värt det!


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem
Skrivet av Molotov:

Sneglat på detta spel då och då men många säger att man tröttnar osv så jag har avstått.

Samma här. Spelade Paper Mario till Wii och älskade det annars.


I'm like you, I have no name.

Qus
Medlem

Jag tycker ändå det var värt att spela igenom. Men bossarna kunde man bli riktigt förbannad på då en del var riktigt svåra och man kunde hålla på hur länge som helst.

Moderator | Testpilot
Skrivet av Dohman:

Samma här. Spelade Paper Mario till Wii och älskade det annars.

Jag gillade faktiskt Wii-spelet också, även om det gick ifrån de tidigare spelen i serien och gjorde något annorlunda. Där kändes det ändå som att de tog samma värld och gjorde något kul och spännande utav det.

Skrivet av Qus:

Jag tycker ändå det var värt att spela igenom. Men bossarna kunde man bli riktigt förbannad på då en del var riktigt svåra och man kunde hålla på hur länge som helst.

En genomspelning är det värt om man kan få tag i spelet billigt skulle jag säga.

Och ja, bossarna var ett jäkla helvete. Jag lirade spelet med en polare så jag hade tur att jag kunde byta av om det blev för svettigt.


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Skönt att det inte bara är jag som avskyr bossarna då. Vill verkligen gilla spelet, för det är ju otroligt rent designmässigt, men nä... bossarna alltså

Game Jam-general

Håller med helt att storyn, humorn och världen/grafiken var det som gjorde spelet helt okej men fighterna blev snabbt rätt trista men som tur tycker jag att de ändå lyckades hålla det på en någorlunda nivå där man inte blev helt totalt döless som jag började frukta en bit in men många fighter går att slippa om man rundar fienderna.


fick smisk som barn

Moderator | Testpilot
Skrivet av drwlz:

Skönt att det inte bara är jag som avskyr bossarna då. Vill verkligen gilla spelet, för det är ju otroligt rent designmässigt, men nä... bossarna alltså

Konversationer jag haft på Discord har fått mig känna att jag var ensam i "hata bossar"-snacket. Skönt att se här på FZ att jag har folk som står med mig.

Skrivet av grollo_92:

Håller med helt att storyn, humorn och världen/grafiken var det som gjorde spelet helt okej men fighterna blev snabbt rätt trista men som tur tycker jag att de ändå lyckades hålla det på en någorlunda nivå där man inte blev helt totalt döless som jag började frukta en bit in men många fighter går att slippa om man rundar fienderna.

Kul att du tyckte det höll! För mig var det belöningen, alltså vad man fick av att vinna en strid, och striderna själva som gjorde att det blev tråkigt i längden. Lösningen på "pusslet" började återupprepa sig alldeles för fort och olikt rollspel så blev det egentligen inga större ändringar i striderna heller med fler karaktärer eller intressanta attacker/sätt att lösa pusslen på.


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Bra recension!

Har inte någon Switch själv men har sneglat lite på en, nu när PS5 inte är särskilt prisvärd pga ointressanta släpp under 2021 (egen åsikt). Hade en Wii tidigare men den såldes efter att jag hade spelat klart Super Mario, Super Mario Kart, Zelda och Donkey Kong.

Finns det några fler anledningar än de fyra ovannämnda spelen för att köpa en Switch idagsläget?

Qus
Medlem
Skrivet av Espresso_Bengt:

Bra recension!

Har inte någon Switch själv men har sneglat lite på en, nu när PS5 inte är särskilt prisvärd pga ointressanta släpp under 2021 (egen åsikt). Hade en Wii tidigare men den såldes efter att jag hade spelat klart Super Mario, Super Mario Kart, Zelda och Donkey Kong.

Finns det några fler anledningar än de fyra ovannämnda spelen för att köpa en Switch idagsläget?

Ärligt talat så är nog svaret nej. Men jag älskar alla Mario och Zelda spel och tycker Switchen är värd det för att få spela dom.

Skrivet av Qus:

Ärligt talat så är nog svaret nej. Men jag älskar alla Mario och Zelda spel och tycker Switchen är värd det för att få spela dom.

Ja det kan ju kanske vara värt det!

Moderator | Testpilot
Skrivet av Espresso_Bengt:

Bra recension!

Har inte någon Switch själv men har sneglat lite på en, nu när PS5 inte är särskilt prisvärd pga ointressanta släpp under 2021 (egen åsikt). Hade en Wii tidigare men den såldes efter att jag hade spelat klart Super Mario, Super Mario Kart, Zelda och Donkey Kong.

Finns det några fler anledningar än de fyra ovannämnda spelen för att köpa en Switch idagsläget?

De flesta indiespelen finns på konsolen och sedan är ju hela konsolen portabel. Jag underskattade hela det länge, men det har blivit det bästa med Switch faktiskt - att man kan bära med dig den och spela var man vill.

Skrivet av Qus:

Ärligt talat så är nog svaret nej. Men jag älskar alla Mario och Zelda spel och tycker Switchen är värd det för att få spela dom.

Haha lite så för mig också! Gud nu vill jag bara ha Metroid...


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Skrivet av uberpwnage2.0:

De flesta indiespelen finns på konsolen och sedan är ju hela konsolen portabel. Jag underskattade hela det länge, men det har blivit det bästa med Switch faktiskt - att man kan bära med dig den och spela var man vill.

Haha lite så för mig också! Gud nu vill jag bara ha Metroid...

Just det, det bärbara är ju inte att underskatta. Hur är kontrollerna när man kör bärbart? Blir man frustrerad eller funkar det bra?

Om jag inte sett fel så kommer ju ett nytt Mario spel i Februari, Bowsers Fury, verkar bra!

Moderator | Testpilot
Skrivet av Espresso_Bengt:

Just det, det bärbara är ju inte att underskatta. Hur är kontrollerna när man kör bärbart? Blir man frustrerad eller funkar det bra?

Om jag inte sett fel så kommer ju ett nytt Mario spel i Februari, Bowsers Fury, verkar bra!

Jag tycker det känns bra!

Taggad på det faktiskt. Har vanliga spelet till Wii U, men gillar det så mycket + nytt content gör Bowser Fury intressant!


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

1
Skriv svar