20 år senare - hur minns ni Sega?

It's not a lake, it's an ocean
20 år senare - hur minns ni Sega?

Det har nu gått 20 år sedan Sega tvingades till beslutet att avsluta produktionen av Dreamcast, dra sig ur hårdvarubranschen och börja utveckla spel till Sonys, Nintendos och Microsofts konsoler. För mig som Sega-fanboy på den tiden, uppvuxen med Sonic och tidningen Sega Force, var det ett dråpslag. Lite av en chock, faktiskt. Jag hade ju läst i flera speltidningar att Dreamcast slagit försäljningsrekord vid lanseringen i Nordamerika och med tanke på hur många fantastiska spel som släpptes under år 2000 kunde det väl inte sluta så här? Det var en naiv inställning. Dreamcast hade aldrig en chans.

När beslutet att lägga ned var offentliggjort reagerade många i spelpressen på liknande sätt: trist, men nu kan alla få ta del av Segas fantastiska spel!

Så var det också. I teorin. Men det Sega som återuppstod ur askan efter omstruktureringen var inte samma företag. Efter att en rad Dreamcastprojekt portats över till PS2, Xbox och Gamecube, där Super Monkey Ball och Panzer Dragoon Orta kanske var de starkast lysande stjärnorna, var Sega sig inte längre likt. Två decennier har gått och inte mycket som Sega spottar ur sig i dag är något jag bryr mig nämnvärt om.

Annat var det då, då allt Sega rörde förvandlades till guld (i mina ögon). Arkaderan var dock på väg att försvinna, så flertalet var väl helt enkelt inte så intresserade av arkadkonverteringar och med de löften som fanns runt PS2 hade Dreamcast aldrig en realistisk chans.

Sega Rally. Samba de Amigo. Shenmue. Skies of Arcadia. Space Channel 5. Jet Set Radio. Phantasy Star Online. Sega lämnade scenen med en smäll, får man ändå säga.

Framför allt minns jag dåtidens Sega som den kaxiga uppstickaren som använde annonser med paroller som "Beat us. If you can" och som vågade satsa på nya och helt galna idéer. Som vågade gå före och plöja ny mark. Även om det ytterst sällan belönades av konsumenterna. Någonstans där hittar vi väl också förklaringen till att det gick som det gick.

Hur minns du dåtidens Sega?

Ingen vann.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Jag minns att jag var 10 bast, plus minus några år. Fick alien 3 i julklapp och var sjuk som ett svin men spelade hela natten ändå. Minns även att jag älskade och spelade ut eswat flera gånger. Efter det fick jag en pc ocv sega är ett minne blott

Medlem

Som ett mer edgy Nintendo. Mortal Kombat med blod och en snabbare Bubsy. Känns som att Sony tog över den rollen när PSX kom.

Medlem

Uppväxt på Sega Mega Drive. Alla andra hade Nintendo. Lokala kiosken kunde man hyra diverse Mega Drive-spel över helgen så det var ett stort plus. Ångrar att jag sålde den och spelen :(.

Ska jag börja spelsamla så blir det Mega Drive och Dreamcast.

Varmast gick förutom Sonic, Hockey-spelen.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Dajvan:

Ska jag börja spelsamla så blir det Mega Drive och Dreamcast.

Jag samlar på båda, även om det går förfärande långsamt (jag hittar alltid annat till andra format när jag ska handla, så det blir väldigt spridda skurar). Mega Drive-spelen verkar inte ha skenat iväg prismässigt än (som exempelvis Gamecube har) så det kan vara läge att börja. Dreamcast har nackdelen att spelfodralen är så ömtåliga, så man vet aldrig i vilket skick spelen man beställer kommer fram i.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Har bra minnen från Master System och Mega Drive som min kusin hade, spelade en hel del på dom. Många bra spel, så som Phantasy Star, Psycho Fox, SpellCaster, Wonder Boy III: The Dragon's Trap, Arrow Flash, NHL'93, Quackshot, Streets of Rage, Strider, Truxton och andra.

Spelade inte speciellt mycket på Saturn eller Dreamcast så jag kan inte kommentera mycket på dom, men hade roligt med Soul Calibur till Dreamcast i alla fall.

EDIT: När det gäller deras arkadspel så är Shadow Dancer en av mina favoriter. Ett café som låg nära skolan hade det, och brukade dra dit under lunchrasten för att spela. Dom släppte flera gamla arkadspel till Nintendo Switch med deras SEGA Ages innan dom la ner det, men aldrig Shadow Dancer, suck. Hade gärna sett ett släpp av spelet till dagens konsoler så jag kunde spela det igen.

Medlem
Skrivet av Dajvan:

Uppväxt på Sega Mega Drive. Alla andra hade Nintendo. Lokala kiosken kunde man hyra diverse Mega Drive-spel över helgen så det var ett stort plus. Ångrar att jag sålde den och spelen :(.

Ska jag börja spelsamla så blir det Mega Drive och Dreamcast.

Varmast gick förutom Sonic, Hockey-spelen.
https://youtu.be/5vGlIxr-Ma8

Hehe antar vi är hyffsat jämngamla för din historia kunde lika gärna vara min. Ända skillnaden är att jag fortfarande har kvar min Megadrive från 1991, som fortfarande funkar prima vilket jag är väldigt glad för idag! Fastnade enbart för 16 bit eran för egen del, men WoW vilka spel det var!

Medlem

Min enda relation till Sega är via Dreamcast och de åren runt 1999 - 2002/2003 när det var min primärkonsol är tiden då jag hade som roligast med spel. Hur objektiv jag än försöker vara så kommer jag inte från känslan av att dessa år var spelens guldera.

Är spel "bättre" idag? Självklart, i många fall. Dock så är det såhär i efterhand otroligt häftiga att reflektera över vilken enorm utveckling man fick vara med och uppleva.

Det börjar kännas lite trött att dra upp Shenmue igen och igen, men jag kommer aldrig komma över hur överväldigande det var att uppleva. 1996 satt jag och spelade Donkey Kong Country 3 och trodde väl aldrig att spel kunde bli snyggare, och bara några år senare så satt man där med Shenmue eller Sonic Advebtures och trodde knappt sina ögon.

Medlem

Trogen Sega hela vägen från Master System till Dreamcast.
Dom självklara Sonicspelen som enligt mig är det bästa som gjorts i plattformsväg.
Phantasy Star serien guld, även Shining Force spelen var helt suveräna, men även mindre kända rollspel som Miracle Warriors, Faery Tale Adventure och Sword of Vermilion var skoj. Andra spel som Toejam & Earl, Golden Axe och Streets of Rage är underbara i co-op.

Annars var ju NHL serien en stor anledning att äga en Sega konsol, dom spelen fick tvättäkta nördar att köpa hockeytidningar för att kunna uppdatera lagen med dom senaste uppställningarna, vi behandlade dom som rollspel.

På Saturn fanns det rakt igenom magiska Guardian Heroes som spelas än idag, samt guldkorn som Shining Force 3 och Three Dirty Dwarves. Det var även där min Resident Evil karriär började.

På Dreamcast var Soul Calibur det stora spelet, maken till grafik hade man aldrig skådat! Blue Stinger och Shenmue älskade mina vänner, men det blev aldrig av att jag spelade dom. Äger dom dock så en vacker dag...

Sega var och förblir min favorit i tv-spelsvärlden.


signatur

Skippy R.I.P. 17/7 2006

Medlem

Sega för mig är främst Dreamcast och Shenmue, som jag köpte 2000.
https://www.youtube.com/watch?v=c0blSBgpRUg
Senare blev det Shenmue 2, Blue Stinger, The Nomad Soul, Resident Evil: Code Veronica, Jet Set Radio.
ToeJam & Earl spelade jag massor på Mega Drive, och Quake på Saturn.
Jag kommer alltid förknippa Sega med Sonic, och Out Run (som jag provade på arkad, i slutet av 80-talet)

Medlem

Eliteserien 95, earthworm jim, ecco, castlevania <3

Frilansare

Minns hur sjukt peppade vi var bara på startskärmen på Megadrive. sen föll konsolen i glömska efter Sonic...
Tror vi fick den i julklapp -90.

Medlem
Skrivet av Punch Out:

Hehe antar vi är hyffsat jämngamla för din historia kunde lika gärna vara min. Ända skillnaden är att jag fortfarande har kvar min Megadrive från 1991, som fortfarande funkar prima vilket jag är väldigt glad för idag! Fastnade enbart för 16 bit eran för egen del, men WoW vilka spel det var!

Även jag kan kopiera eran story rakt av! Man hyrde 4 spel 4 dygn, satt och sträckspelade eftersom det inte fanns saves och sedan hyrde man 4 nya. Alltså, gu vilka minnen!!


signatur

PC: i5-10600K | 3070 Ti | 32GB DDR4 | nVME 1TB

Inaktiv

Sega var och kommer alltid vara mitt favoritbolag. Baserat enbart på vad dom presterade förr i tiden, inte nu. Dom gjorde verkligen helt unika spel med en speciell känsla och drev tvspelvärlden fram som ingen annan. Att dom slutatde producera hårdvara var ett stort slag mot kreativitet som ingen tyvärr kunnat fylla.

Medlem

Game Gear är den jag hade mest behållning av trots den åt batterier
Tillbehören man hade var TV-Tunern och Master Gear convertern.

Önskar att man hade kvar dessa.

Medlem
Skrivet av Joakim Bennet:

Minns hur sjukt peppade vi var bara på startskärmen på Megadrive. sen föll konsolen i glömska efter Sonic...
Tror vi fick den i julklapp -90.

Meh... tråddödadare xD, vi försöker ha lite mysigt här.

Medlem

Kommer ihåg att det var Nintendo son gällde i min skola och bekantskapskrets, några hade Sega så man kunde spela Mortal Combat, Alex Kid och Sonic.


signatur

IDKFA

Efter att ha provat Sonic på Mega Drive på OBS! Stormarknad (numera Coop Forum) som elvaåring så var önskelistan för jul självklar. Bortskämd som jag var så fick jag min Mega Drive och lade mängder med timmar och veckopengar på den under några år. Hade närmare 30 spel tror jag. Skaffade med tiden även en Mega CD och en 32X.

Flakmonkey

Första gången jag stötte på Sega var nog i arkadhallen på Gröna Lund där jag först såg min storebror spela Out Run och sen fick spela själva. En enoooorm upplevelse då det ju var den fantastiska sit down-versionen.

Master System spelade var det ett par barndomskompisar som hade. Gillade den precis som jag gillade NES men eftersom min far tyckte att konsoler var rätt poänglöst när man lika gärna kunde ha en dator så hade jag aldrig en Master System eller NES för den delen. Långt ifrån synd om mig dock då vi istället hade PC, C64 och Atari ST. Favoritspelen här, eller iaf de jag kommer ihåg att jag spelade var Alex Kidd, Ultima, Sonic och Streets of Rage.

Sega Mega Drive var första konsolen jag köpte för egna ihopsamlade pengar (fick som sagt inga konsoler) och då får den ju alltid en speciell plats i ens hjärta. Älskade sportspelen men lirade också de RPGs som hittade hit till Europa. Minns att jag slet som ett djur för att ta mig igenom Phantasy Star II trots att man hade hintboken. Är för många (imo) klassiska spel för att nämna men några som står ut nu när jag tänker tillbaka vilket inte nödvändigtvis innebär att de är jättebra idag är Decap Attack, Shining in the Darkness, Dungeons & Dragons, Buck Rogers, Toe Jam & Earl och Castle of Illusion och Strike-serien.

MegaCD och 32X var aldrig något jag hade själv och kaninte minnas att någon kompis hade det heller utan den erfarenheten jag har till dem än idag är tiden som jag spelade FMV-spel på Games 'r Us i Täby Centrum.

Sega Saturn har jag inte heller någon större relation till, mycket för att den tiden som las ner på konsolspelande las på Playstation men kanske framförallt för att det blev allt mer PC istället. Så det var mest om en kompis hade den, vilket inte hörde till vanligheterna. Nu på senare år har jag dock fått en större uppskattning för den, sina tillkortakommanden till trots. Saturn känns lite som N64 fast åt andra hållet. Där Nintendo gick helt på 3D-hållet så gick Sega kvar i 2D-spåret och sen hade man Playstation där i mitten som gjorde båda grejjerna tillräckligt bra.

Dreamcast. Kanske min favoritkonsol genom alla tider även om det såklart har dåliga sidor också. Jag älskade nytänkandet med VMUs och möjligheten att spela online om man så ville. Sega har ju aldrig varit rädda för att pröva nya saker vilket i ärlighetens namn nog varit mer negativt än positivt men alltid värt att beundra. Så många bra titlar här men spelet jag fastnade för först, likt många andra skulle jag tro, var Soul Calibur. Jag har aldrig riktigt gillat fightingspel men SC var speciellt. Var runt 20 år vid den här tidpunkten och jag la ner hur många timmar som helst på att spela mot kompisar. Andra minnesvärda spel är förstås shenmue, Skies of Arcadia, Grandia, Chu Chu Rocket, Jet Set Radio och ett av de bästa sportspelen någonsin Virtua Tennis.

Var såklart supertrist att se Sega gå i graven som konsoltillverkare men tycker ändå att de tuffar på bra som spelutvecklare och utgivare och framförallt tycker jag att deras samarbeten med Nintendo har slagit ut väl, åtminstone till en början. De gjorde ju tex två av de bästa spelen till Gamecube med Super Monkey Ball och F-Zero. Så de är ju fortfarande relevanta och med sin Mini-version av mega drive och Sonic Mania så känns det ju som att de någonstans är på rätt spår när det kommer till att använda sina gamla IPs även om jag gärna skulle se ett nytt Chu Chu Rocket, Shining Force eller Phantasy Star.

Medlem
Skrivet av Nosnos:

Sega Saturn har jag inte heller någon större relation till, mycket för att den tiden som las ner på konsolspelande las på Playstation men kanske framförallt för att det blev allt mer PC istället. Så det var mest om en kompis hade den, vilket inte hörde till vanligheterna. Nu på senare år har jag dock fått en större uppskattning för den, sina tillkortakommanden till trots. Saturn känns lite som N64 fast åt andra hållet. Där Nintendo gick helt på 3D-hållet så gick Sega kvar i 2D-spåret och sen hade man Playstation där i mitten som gjorde båda grejjerna tillräckligt bra.

Saturn var väl sämre på 3D, fast bra på 2D. Tror många bra spel var sidscrollande fighting/shooter-spel, och rollspel. Ändå lyckades man porta Quake https://www.youtube.com/watch?v=LUZ436FXB4U&t=232s

Och Duke Nukem. https://www.youtube.com/watch?v=__OQDj0YbAQ

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av N0S4A2:

Min enda relation till Sega är via Dreamcast och de åren runt 1999 - 2002/2003 när det var min primärkonsol är tiden då jag hade som roligast med spel. Hur objektiv jag än försöker vara så kommer jag inte från känslan av att dessa år var spelens guldera.

Är spel "bättre" idag? Självklart, i många fall. Dock så är det såhär i efterhand otroligt häftiga att reflektera över vilken enorm utveckling man fick vara med och uppleva.

Det börjar kännas lite trött att dra upp Shenmue igen och igen, men jag kommer aldrig komma över hur överväldigande det var att uppleva. 1996 satt jag och spelade Donkey Kong Country 3 och trodde väl aldrig att spel kunde bli snyggare, och bara några år senare så satt man där med Shenmue eller Sonic Advebtures och trodde knappt sina ögon.

Ja, den där oförfalskade spelglädjen som jag upplevde i Sega Rally 2, Shenmue och Samba de Amigo går liksom inte bara att förklara bort med nostalgi. Det var helt fantastiska stunder med de spelen, minnen jag kommer bära med mig för resten av livet. Jag minns, hur pretentiöst det än kan låta, att jag kände tacksamhet när eftertexterna rullade i Shenmue.

När jag betat av det viktigaste i backloggen till Xbox One och PS4 och fått tag i en hdmi-adapter till min Dreamcast (fortfarande osäker på vilken som är bäst) ska jag ta mig an mitt Dreamcastbibliotek. Jag tror att jag har närmare 100 spel till den nu, men alltför många är orörda (vissa är dock inplastade och lär förbli så).


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Nosnos:

Så de är ju fortfarande relevanta och med sin Mini-version av mega drive och Sonic Mania så känns det ju som att de någonstans är på rätt spår när det kommer till att använda sina gamla IPs även om jag gärna skulle se ett nytt Chu Chu Rocket, Shining Force eller Phantasy Star.

Det vi kan hoppas på är en Dreamcast Mini. Sega har väl åtminstone pratat om den öppet, även om inget sagts om huruvida de verkligen bestämt sig för att göra det har de sagt att OM de gör en, kommer det ta tid. Vi borde dock ha fått ett Sonic Mania 2 vid det här laget...

Skulle älska ett nytt eller remastrat ChuChu Rocket!


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av Ruffles:

När jag betat av det viktigaste i backloggen till Xbox One och PS4 och fått tag i en hdmi-adapter till min Dreamcast (fortfarande osäker på vilken som är bäst) ska jag ta mig an mitt Dreamcastbibliotek. Jag tror att jag har närmare 100 spel till den nu, men alltför många är orörda (vissa är dock inplastade och lär förbli så).

Wow

phi
Medlem

Sega var den där konstiga grejen med konstiga kontroller som den konstiga killen i klassen hade medan alla vi andra hade NES/SNES.

Qus
Medlem

Sonic 2 är ju det stora minnet. Var inte många år gammal när jag och farsan spelade det så ofta han hade lust. Sedan var det några år senare Elitserien 95 med kompisen. DIF vs AIK.

Medlem

SEGA (Master System) för mig är Phantasy Star och 16-bits (Mega Drive) NHL Hockey med 4-way adapter. Att spela 4 pers var fantastiskt. Körde alltid så att en stod i vardera mål och en var utespelare så hela matchen var man-mot-man i varje händelse i matchen.


signatur

나는 야옹 야옹 야옹 고양이 // 화나 게 하면 가만 안 둘 거야

Medlem
Skrivet av Qus:

Sonic 2 är ju det stora minnet. Var inte många år gammal när jag och farsan spelade det så ofta han hade lust. Sedan var det några år senare Elitserien 95 med kompisen. DIF vs AIK.

Ja och rätt lag vann jämt! (DiF)

Medlem
Skrivet av Belphegor:

Jag minns att jag var 10 bast, plus minus några år. Fick alien 3 i julklapp och var sjuk som ett svin men spelade hela natten ändå. Minns även att jag älskade och spelade ut eswat flera gånger. Efter det fick jag en pc ocv sega är ett minne blott

Eswat var sjukt roligt, är nu ~20 år senare lite bitter över att jag gav bort min mega drive med 20 spel eller så till en klasskamrat i gymnasiet

Edit: Buck Rogers: Countdown to Doomsday var ett spel som jag absolut avskydde men eftersom att farsan betala ~600 spänn för det så blev jag i princip tvingad att spela det, väldigt roligt då man väl satte sig in i det

Medlem

Master System var den där udda konsolen som bara en i kvarteret hade när alla andra hade NES. Därför var det också extra kul att hänga hos honom och spela Alex Kidd och liknande.

Mega Drive hade jag aldrig själv förutom en kort period när min bror extraknäckte med att recensera TV-spel och tog hem en Mega Drive och en Atari Lynx (!), men många kompisar hade den och då minns jag väl mest sportspelen och Altered Beast. Då var det tvärtom förresten, bara en jag kände hade SNES, så då blev det lite exotiskt.

Förutom en NES var det datorer som gällde hemma hos oss med ett otal Spektrum, Amiga och PC.

Medlem

Minns sega som ett b-alternativ till Nintendo. Hade ett Master system och ett Mega drive någon period men föredrog Nes och Snes.

Köpte en Dreamcast men kan inte nämna fem riktigt bra spel på rak arm, den stack aldrig ut på något vis tycker jag. Minns att den var först ut med onlinespel dock, min polare kopplade upp sin med något modem för att jämföra highscores på chu chu rocket eller något.

123
Skriv svar