Zelda fyller 35 år – rösta fram bästa spelet!
Du har glömt både första Four Swords och Tri-Force Heroes.
Tack, tillagda. Det är en aning rörigt med alla återreleaser och mindre titlar, så jag valde bort en del. Går att rösta som "Annat spel" eller hojta här så lägger jag till det.
The Legend of Zelda: Tri-Force Heroes är det sämsta spelet bland huvudspelen, och för mig så ligger fortfarande The Legend of Zelda: A Link to the Past etta, tätt följt av Twilight Princess på en andra plats och Ocarina of Time på en tredje.
Alla dessa tre spelen har något som gör de extra bra. En bra story och de är helt fantastiska helt enkelt.
The Legend of Zelda: Breath of the Wild däremot är också ett riktigt bra spel, men eftersom det skiljer sig så mycket från tidigare spel så hamnar det i en kategori för sig.
Bästa är omöjligt för mig att svara på. Beroende på vilken dag du frågar så kan svaret bli Zelda 1, A Link to the Past, The Wind Waker eller A Link Between Worlds. Min favorit kommer dock alltid vara det första iom att det är det jag har mest minnen från då jag spelade det hos min fantastiska dagmamma som var en riktig gamer på det härliga 80-talet. Hon hade ritat upp en superstor karta över hela världen, satt upp den på väggen och sen fick man markera ut var man kunde bomba, bränna, etc. Ingenting kommer någonsin slå det, men det gör ju samtidigt inte spelet till det bästa.
Tack, tillagda. Det är en aning rörigt med alla återreleaser och mindre titlar, så jag valde bort en del. Går att rösta som "Annat spel" eller hojta här så lägger jag till det.
Ja, återreleaser och sidospel som exempelvis Hyrule Warriors spelen kan jag förstå att du inte har med.
Skulle bli lite väl ”onödigt många” spel på listan i så fall.
Tänk att jag aldrig någonsin lirat ett Zelda spel.
Vad är det jag missat?
Aldrig försent att börja
Det finns en hel del bra titlar där ute, många av dessa har dessutom återsläppts många gånger till nyare konsoler.
Tänk att jag aldrig någonsin lirat ett Zelda spel.
Vad är det jag missat?
Zeldorna är traditionellt välpolerade och innovativa action adventure spel. Med denna spelserie testas alla möjliga olika idéer, nya grafikstilar, öppna/stängda världar, time loops, survival mekanik, osv... Medan det ändå är en sammanhängande serie med hög igenkännandefaktor.
Ocarina of time var ett äventyr i en öppen 3D värld på ett sätt som få andra spel kunde erbjuda på den tiden. Om du vill förstå serien skulle jag rekommendera den först, huvudsakligen då den går att emulera.
Wind Waker är min favorit även om jag älskar de andra också, gillade verkligen havet, grafiken, flytet, musiken.
| i9 10900K AllCore @5GHz | Gigabyte 3080 Vision OC @1845MHz (0.9v) | HyperX 32GB DDR4 @3600 MHz | LG 32'' @165Hz G-Sync | Samsung 970 Evo Plus M2 1TB | Asus ROG Strix Z490-F | Corsair RM750x | Noctua NH-D15 Cromax | FrDesign R7 | Soundblaster AE-5 | LG CX 65" | Nintendo Switch | PS5 Disc Ed. | Xbox SX | RetroPie| One+ CE | Amiga 500 |
NES är ju för alltid något som kommer förknippas med härlig nostalgi och ens absolut första minnen av ”gaming” medan SNES är först då jag personligen började bli ”bra” på att spela och därför var det Zelda-spelet som jag spelade mest och mer ”på riktigt” så att säga. För mig blir det med andra ord SNES som vinner bästa Zelda-spelet!
Får svara Link to the past. Även om Ocarina of time är min favorit och mitt första Zelda spel som jag spelade så tror jag nog att ALttP har åldrats på ett mycket bättre sett än vad Ocarina har gjort. så hade jag spelat spelen idag, så hade de nog varit A Link to the past som jag tyckt vara de bättre spelet!
Zelda 2 är lätt favoriten, ettan, alttp och gameboyspelen är också bra. Men Zelda 2 är ett av mina tidernas favoritspel, säkert mycket pga att det var ett av fyra spel farsan köpte tillsammans med NESet på slutet av åttiotalet och således blev min egentliga introduktion till spelvärlden.
De tidiga Zeldaspelen (ej gameboy) var ju hyffsat vuxna spel med egentligen rätt mörka/allvarliga teman, men samtidigt flirtade de med en del gulliga/flummiga bitar som kontrast. Det fungerade riktigt bra.
Men Ocarina of Time och senare Zeldaspel omfamnade det knarkiga gull-flummet allt för myclet och övergav nästan helt de vuxnare bitarna, och förstörde totalt känslan i spelen för min del.
Att ta gullflum-vägen var nog såhär i efterhand rätt val för att hålla intresset hos massorna, för serien har ju uppenbart hållt sig populär genom tiderna.
Men personligen önskar jag att de hade gått åt andra hållet istället och gjort Zelda spelen mörkare och allvarligare. Jag kan lätt föreställa mig en total remake på Zelda 2 i Dark Souls stuket! Men det är nog en dröm jag aldrig får uppleva.
Zeldorna är traditionellt välpolerade och innovativa action adventure spel. Med denna spelserie testas alla möjliga olika idéer, nya grafikstilar, öppna/stängda världar, time loops, survival mekanik, osv... Medan det ändå är en sammanhängande serie med hög igenkännandefaktor.
Ocarina of time var ett äventyr i en öppen 3D värld på ett sätt som få andra spel kunde erbjuda på den tiden. Om du vill förstå serien skulle jag rekommendera den först, huvudsakligen då den går att emulera.
OT
Spännande att många äldre gamers missat dessa klassiker. Fick rekommendera Syrrans kille att spela super metroid vilket han aldrig gjort. Härlig guldgruva att upptäcka liksom.
Open world-fanboy som jag är smäller Breath of the Wild högst av alla.
Den minimalistiska pianomusiken, Ghiblidoftande miljöer, storyn, karaktärerna, sidouppdragen, bossfajterna, allt är som upplagt för det bästa Zeldaäventyret någonsin. Att man kan spela det på en handhållen konsol gör ju inte saken sämre.
Ryzen 9 5900x & RTX 3070 Ti | Nintendo Switch | PlayStation 5
PSN: DocPjotor | Steam: Gorrsnus
Zelda 2 är lätt favoriten, ettan, alttp och gameboyspelen är också bra. Men Zelda 2 är ett av mina tidernas favoritspel, säkert mycket pga att det var ett av fyra spel farsan köpte tillsammans med NESet på slutet av åttiotalet och således blev min egentliga introduktion till spelvärlden.
De tidiga Zeldaspelen (ej gameboy) var ju hyffsat vuxna spel med egentligen rätt mörka/allvarliga teman, men samtidigt flirtade de med en del gulliga/flummiga bitar som kontrast. Det fungerade riktigt bra.
Men Ocarina of Time och senare Zeldaspel omfamnade det knarkiga gull-flummet allt för myclet och övergav nästan helt de vuxnare bitarna, och förstörde totalt känslan i spelen för min del.
Att ta gullflum-vägen var nog såhär i efterhand rätt val för att hålla intresset hos massorna, för serien har ju uppenbart hållt sig populär genom tiderna.
Men personligen önskar jag att de hade gått åt andra hållet istället och gjort Zelda spelen mörkare och allvarligare. Jag kan lätt föreställa mig en total remake på Zelda 2 i Dark Souls stuket! Men det är nog en dröm jag aldrig får uppleva.
Fast jag måste nog inflika här och påstå att Majoras Mask är band det mörkaste Zelda-spelet som skapats. Lirat det?
Lite svårt att säga vad som är bäst, det finns många som är bra spel men som jag inte kan ta mig igenom igen p.g.a. olika anledningar. Första spelet är ett exempel på det, jag älskade det när jag växte upp men nu så orkar jag inte med det och tycker verkligen inte att det har åldrats bra. Och till stor del ALLA 3D Zelda spel hamnar där också, är de dåliga? Nej, men jag kan inte för mitt liv spela igenom dem igen, det enda 3D zelda spelet jag har spelat mer än 1 gång är BoW. Däremot spel som ALTTP (framförallt nu igenom moddar som randomizer), Links Awakening, Minish Cap, Link between worlds, är så mycket trevligare att spela igen. Sen måste jag säga att jag förstår mig inte på hypen som Wind Waker har fått de senaste åren, jag skulle inte ens lägga det top 10 mainline zelda p.g.a. världen suger samt att Gamecube versionen av spelet är så extremt jävla gridnig att det nog tog mig 2 år innan jag orkade ta mig igenom Triforce jakten första gången.
Svår fråga! Nintendo har faktiskt lyckats göra rätt olika Zelda-äventyr med åren med hög kvalitet.
Landar själv i OOT. Det var en makalös wow-upplevelse i stunden och fortfarande mycket stämningsfullt 58 tekniksprång senare.
Samtidigt blev jag otroligt överraskad över en nästan lika hög wow-upplevelse med Botw (trodde inte det var möjligt att känna så över ett spel i vuxen ålder men det var ju tokfel).
Blev ett nostalgiskt val med Ocarnia of Time. Spelade det faktiskt först till Gamecube och har även spelat igenom 3DS versionen. Ett otroligt bra äventyr där man får spela både som barn och tonåring är det väl. Har faktiskt inte spelat NES-spelen och kan även hålla Breath of the Wild högt.
Ocarina of Time har betytt mest i min barndom, och där hamnade min röst. På senare tid har Wind Waker tagit plats i mitt hjärta. Att ge sig ut på äventyr till havs i ett lite... gladare Zelda, känns som ett härligt inslag i serien.
Vill även bara nämna att jag minns att jag drömde mig bort i Oracle of Seasons-världen som yngre. De två Game Boy Color-spelen är nog förbisedda av många. Tror de släpptes när Advance och nysläppet av A Link to the Past var aktuella.