Medlem
The Gardens Between

The Gardens Between väver skickligt en berättelse om minnen och förändring där tiden är en ständig följeslagare.

Har ni någonsin upplevt känslan av att ligga i sängen och titta upp i taket, uppslukad av minnen från en tid som oundvikligen kom att förändras? Det kan vara skolklassen ni skildes från vid studenten, barndomshemmet efter att ni flyttat ut eller affären runt hörnet ni ofta besökte som var tvungen att stänga. Allt som förknippas med det kommer tillbaka, kanske pratar ni till och med om det med en vän eller familjemedlem – men minnena är annorlunda på något sätt. De glada tiderna med en vän blir en aning vemodiga efter att ni tappat kontakten, krisen som kändes som att den skulle få världen att gå under blir något ni skrattar åt över middagsbordet och bandet ni försvarade till varje pris får er att undra hur ni kunde gilla det så mycket.

Den upplevelsen är vad The Gardens Between försöker fånga. Det är en berättelse om två vänner, Arina och Frendt, som en stormig kväll finner sig transporterade till en värld fylld av föremål från deras gemensamma förflutna. Deras resa blir en upptäcktsfärd, en dubbel sådan som spelare: dels en expedition genom en ny miljö och dess säregna mekanik, dels ett utforskande av en kontext karaktärerna själva redan känner till. Det är inte en unik berättelse, eller ens ett unikt koncept, men det är i sättet som berättelsen och dess teman skildras som spelet finner sin egen säregna identitet.

Spelidén i The Gardens Between revolverar runt tid och perspektiv – bokstavligt talat, då kameran följer karaktärerna runt de små cirkulära öar som utgör spelets värld. Att röra sig framåt och bakåt är att förflytta sig i både rum och tid, med en omgivning som speglar ens rörelser. Utmaningen blir därför att navigera runt fallande föremål, hoppande krabater, flytande vattendrag och andra hinder som behöver överkommas – eller utnyttjas – för att föra Arina och Frendt till sitt mål. Det kräver en tankebana som inkluderar tidsavstånd såväl som fysiska sådana, samt vilken riktning tiden går. Om vi rör oss bakåt, var behöver då lådan som flyter i strömmen vara för att bilda en bro för oss när vi väl kommer dit? Sådana problem är typiska, och om det inte var nog har även kameraperspektivet en roll att spela i vissa scener.

Lättare sagt än gjort brukar man säga, men här är det nog snarare tvärtom. För om den ovanstående beskrivningen ger ett komplicerat intryck, så är spelet i sig inte särskilt svårt. Det mesta i spelet kommer ganska naturligt, såväl slutsatser som utförande. Det betyder inte att spelet inte är sinnrikt, eller att det på något sätt är tråkigt eller banalt, men mycket i spelet kretsar mer kring att ha all information än ren problemlösning. Att förstå den fulla omfattningen av pusslet är att lösa det, vilket med få undantag innebär att helt enkelt röra sig framåt tills vi vet vad som behöver göras. Det är förstås lite mer invecklat än så, men inte mer än att det fortfarande är rätt så lättförståeligt.

Men gör bristen på komplexitet spelet sämre? Jag tycker inte det. Raka motsatsen, faktiskt. The Gardens Between handlar om hur tid förändrar vårt perspektiv, hur vi ser vårt förflutna. På samma sätt som vår förståelse av våra minnen förändras över tid i verkligheten, förändras vår förståelse av problemen i spelet när vi färdas framåt i tiden. Det är en tematisk harmoni som hela spelet bygger på, in i minsta detalj; något som tycks vara viktigt kan visa sig vara ett villospår medan en synbart överflödig detalj blir nyckeln vi behöver. Ibland krävs en annan kontext, ibland ett annat perspektiv för att få den fulla bilden. Det är en ändlös referens till hur tiden förändrar oss alla som människor, en vacker och insiktsfull design där varje del bidrar till helheten.

Det är svårt att hitta fel i Arina och Frendts färd genom spelets tilldragande öar. Karaktärerna lever i de små ögonblicken, när de pekar på något som väcker deras intresse, eller böjer sig ner för att undersöka en manick på marken, eller otåligt väntar på att den andre ska komma ikapp. Omgivningen hjälper också till, med kontrasterande atmosfärer och charmiga kvarlevor från det 90-tal berättelsen utspelar sig i. Det är en nostalgifest såväl för oss som de båda vännerna, om än av olika skäl, då varje objekt är en del av de minnen vi gradvis får tillgång till. Varje minne ger en ny kontext till öarna vi färdas genom, och på samma sätt ger slutet en ny kontext till minnena. Precis som lökar och troll har den här historien lager, med andra ord. Det är tydligt hur mycket kärlek som har använts till att göra utvecklarnas starka vision till verklighet här, något som förtjänar mycket beröm.

Men ändå är det något som inte riktigt faller på plats. Det tog ett tag för mig att komma fram till vad det var, för det är lätt att peka på speltiden och nöja sig med att säga “brist på innehåll”. Spelet tar trots allt bara två och en halv timme att spela... men det finns många andra spel av den längden som jag älskat. Det finns till och med argumentet att den korta längden gör tematiken tydligare.

Nej, vad som fattas är helt enkelt vänskapen. Relationen mellan Arina och Frendt, som hela upplevelsen vilar på, saknar djup. Minnena vi delges är alla stöpta i ett slags rosafärgat nostalgiskimmer, med trädkojor och spelkvällar och äventyr där de båda barnen leker och skrattar. Var är kramen när någon var ledsen? Var är grälen, var är försoningen? Om vi bara får en rad floskler blir det svårt att bry sig om karaktärerna på riktigt. Hur välskapt det än är, hur stark kopplingen än är mellan spelmekanik och berättande, så gör bristen av emotionell kontakt ändå att spelet inte riktigt räcker ända fram till betyget det annars skulle förtjänat.

Jag gillar The Gardens Between. Den färgglada miljön, de sömlösa perspektivändringarna, de snillrika pusslen – varje stund i det här spelet gör det tydligt att det finns ett starkt bultande hjärta precis under ytan. Även om det inte har den känslomässiga kvalité som man kunde önska, så är det ändå ett väldigt bra exempel på interaktivt berättande. Det är en brant väg som få vandrar, och om utvecklarna snubblar lite på vägen, vad gör det? Minnet av resan är ändå nöjessam, och det är en resa jag är glad att jag kunde ta del av.

The Gardens Between
4
Mycket bra
+
Interaktivitet som samverkar med teman
+
Vacker och detaljrik miljö
+
Välutvecklad pusseldesign
-
Brist på emotionell slagkraft
Det här betyder betygen på FZ
Moderator | Testpilot

Tack för recensionen! Alltid kul att läsa dessa.


signatur

Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Redaktör

Välskrivet! Tack!


signatur
NuZ
Testpilot

Tack! Alltid kul att läsa! Jag spelade det lite och tyckte det var mysigt men fastna aldrig själv riktigt. Kul att du uppskatta det


signatur

🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”

”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”

Medlem

Hade själv funderingar på att skriva en recension på detta, men din blev ju riktigt bra och jag håller med i nästan allt. Pusslen är ibland nästan för enkla men samtidigt vill man fortsätta. Väldigt avkopplande spel och verkligen värt att prova.

Medlem

Bra skrivet!

Hur är prestandan och vilken spelmotor är det?

Medlem
Skrivet av Megagurra:

Bra skrivet!

Hur är prestandan och vilken spelmotor är det?

Tack! Tror spelet är gjort i Unity? Jag hade inga problem alls med prestandan, inget lagg eller buggar som jag kommer ihåg. Här är mina specs om du vill jämföra:

Grafikkort: GeForce GTX 1660
Processor: Intel Core i5-9400F @ 2.90 Ghz
RAM: 8gb

Medlem

Som sagts; välskriven recension. Gillar att ett försök till tankstreck har använts istället för enbart en massa kommateringar som de flesta kör med. Skriver "försök" för att de streck i texten som använs som tankstrecken är bindestreck:

-

Här har vi det lite längre tankstrecket:

Medlem
Skrivet av star-affinity:

Som sagts; välskriven recension. Gillar att ett försök till tankstreck har använts istället för enbart en massa kommateringar som de flesta kör med. Skriver "försök" för att de streck i texten som använs som tankstrecken är bindestreck:

-

Här har vi det lite längre tankstrecket:

Sant! Har dock aldrig riktigt sett poängen med att använda det andra istället för det ena, då jag alltid tyckt att kontexten är betydligt viktigare än själva tecknet för att förstå vad användningen är. Tänk på hur man skriver för hand! Men ärligt talat är den största anledningen att det också är enklare att skriva på det sättet, är inte ens säker på hur jag skriver tankstreck med mitt nuvarande tangentbord/ordbehandlingsprogram. Så det är anledningen till att det blir på det sättet när jag skriver

Medlem

Jag spelade igenom spelet genom gamepass på xbox,
men jag hade nog rekommenderat spelet mer om man vill ha något att klura på på en Ipad.

Medlem
Skrivet av Staenhus:

Sant! Har dock aldrig riktigt sett poängen med att använda det andra istället för det ena, då jag alltid tyckt att kontexten är betydligt viktigare än själva tecknet för att förstå vad användningen är. Tänk på hur man skriver för hand! Men ärligt talat är den största anledningen att det också är enklare att skriva på det sättet, är inte ens säker på hur jag skriver tankstreck med mitt nuvarande tangentbord/ordbehandlingsprogram. Så det är anledningen till att det blir på det sättet när jag skriver

Poängen är väl att det ser annorlunda ut rent typografiskt? Håller helt med dig om att det absolut går att förstå vad användningen är även om ett bindestreck används istället för ett tankstreck – liksom det oftast går att förstå en text som inte följer grammatiska regler.

Vet inte om jag tycker liknelsen med att skriva för hand är så bra ... 🤔🙂

Tänkte faktiskt påpeka att eftersom de flesta kör Windows så är det inte så lätt att hålla koll på hur de där "specialtecken" skrivs. MacOS är inget vidare spel-OS jämfört med Windows, men när det gäller hur enkelt det är att minnas hur dessa typer av tecken skrivs får man väl säga att det har övertaget.

Skrivet av star-affinity:

Poängen är väl att det ser annorlunda ut rent typografiskt? Håller helt med dig om att det absolut går att förstå vad användningen är även om ett bindestreck används istället för ett tankstreck – liksom det oftast går att förstå en text som inte följer grammatiska regler.

Vet inte om jag tycker liknelsen med att skriva för hand är så bra ... 🤔🙂

Tänkte faktiskt påpeka att eftersom de flesta kör Windows så är det inte så lätt att hålla koll på hur de där "specialtecken" skrivs. MacOS är inget vidare spel-OS jämfört med Windows, men när det gäller hur enkelt det är att minnas hur dessa typer av tecken skrivs får man väl säga att det har övertaget.

Alt + 0150 för tankstreck. Sitter som en smäck... Efter ett tag. Men jag håller med om att MacOS är betydligt trevligare när det gäller att skriva specialtecken och jag sliter mitt hår varje gång jag ska skriva något på mina arbetsdatorer, som självklart ska sakna numpad.

Sedan föredrar jag långa tankstreck (Alt + 0151) vid tillfällen som exempelvis det här:
"...andra hinder som behöver överkommas — eller utnyttjas — för att...".
Perfekt för att lägga lite mer tryck där det är för mesigt med parenteser.


signatur

Viam inveniam aut faciam

Medlem
Skrivet av hannes.theorell:

Alt + 0150 för tankstreck. Sitter som en smäck... Efter ett tag. Men jag håller med om att MacOS är betydligt trevligare när det gäller att skriva specialtecken och jag sliter mitt hår varje gång jag ska skriva något på mina arbetsdatorer, som självklart ska sakna numpad.

Sedan föredrar jag långa tankstreck (Alt + 0151) vid tillfällen som exempelvis det här:
"...andra hinder som behöver överkommas — eller utnyttjas — för att...".
Perfekt för att lägga lite mer tryck där det är för mesigt med parenteser.

Tack för tipset! Kanske blir att ändra beteende, om inte annat när man skriver längre texter som här. Gick igenom och ändrade i texten nu, och det var faktiskt lite smidigare än jag trodde att köra Alt + 0150 (kanske underlättar att jag har numpad på mitt tangentbord)

1
Skriv svar