Medlem
Tell me why

Jag älskar verkligen Tell me why. Slut på recensionen!

Tell me why följer tvillingarna Alyson och Tyler. För tio år sedan dog deras mamma, och syskonen har inte sett varandra på nästan lika länge. Det har blivit dags att återförenas för att städa ur och sälja det gamla barndomshemmet som stått tomt sedan mammans bortgång. Spelet börjar i ett sakta tempo – en båtfärd, vackra vyer över Alaskas natur, en tripp till affären. Spelets atmosfär griper tag i mig från första stund och jag njuter av varje scen, varje vy och varje möte.

Tvillingarna har en gemensam inre röst som ger de möjligheten att prata med varandra på avstånd, och även spela upp minnen tillsammans. Att kunna dela minnen är en viktig del av spelet, och även en potentiell källa till konflikt mellan syskonen när de minns olika och du måste välja vilket av deras minnen som är det korrekta. Vissa dialoger påverkas av hur förhållandet mellan tvillingarna är, men vi pratar inga kolossala skillnader i hur storyn utspelas. Jag spelade andra halvan av spelet igen och försökte sabba deras förhållande, men det mesta utspelade sig likadant. Epilogen däremot blir annorlunda beroende på hur bra deras relation är i slutet.

Problemlösningen i spelet är aldrig speciellt svår eller komplicerad. Den som letar efter utmaning får leta vidare. En del enklare pussel förekommer (ofta används tvillingarnas hemskrivna sagobok för att hitta ledtrådar), men de är lättlösta och blir aldrig stoppklossar som bromsar upp tempot i berättelsen. Genom att prata med människor, hitta ledtrådar och återupptäcka glömda minnen avslöjar man lögner och missförstånd, och pusslar bit för bit ihop sanningen om sin mammas död.

Ett av spelets teman är transsexualitet. Ena halvan av tvillingparet är Tyler som för några år sedan inledde testosteronbehandling och påbörjade sin resa mot sitt rätta jag. Det är något som tar ganska stor plats i spelet, men på ett elegant sätt. Att fokusera på ett sånt tema hade kunnat sluta med att hela spelet kändes som en enda lång predikan om HBTQ-rättigheter, men det gör det lyckligtvis inte. Istället vävs tankar om trans- och homosexualitet i en liten småstad i Alaska snyggt in i mysteriet utan att kännas tillrättavisande mot mig som spelar. Det blir en naturlig del i storyn, på samma sätt som mammans ekonomiska problem, eller Alysons psykiska ohälsa. Inget enskilt tema tar för stor plats i berättelsen.

I ett spel som nästa uteslutande handlar om att lyssna på dialoger så står och faller allt med hur välskrivna karaktärerna är, och lyckligtvis har jag inget alls att klaga på här. Alla känns väldigt trovärdiga. Även om de flesta har några tydliga karaktärsdrag (vi har den homosexuella, den religiösa, den politiskt ambitiösa, lagens långa arm, fadersfiguren m.fl) så känns det aldrig som att en person är så enformig att den slutar kännas äkta. Hela tiden upplever jag att det finns mer under ytan, och det blir aldrig en sån situation där någon upplevs som helt och hållet definierad av en enda egenskap. Genom hela spelet lyssnar jag på varje liten dialog jag kan, inte för att de ger mig väsentlig information som jag måste ha, utan bara för att jag är intresserad av vad de har att säga oavsett om de berättar något som för storyn framåt eller bara småpratar om båtmotorn som deras slarvige bror lämnat för reparation.

Precis som jag skrev i inledningen så älskar jag det här spelet. Det har ett bra tempo och är lagom långt. Såväl staden som karaktärerna är fantastiska. Jag skulle kanske säga att det saknar omspelningsvärde, om man inte är fast besluten att se de olika sluten. Men det är ett litet klagomål, och som helhet är det här en klockren upplevelse för alla som gillar interaktiva berättelser.

Tell me why
4
Mycket bra
+
Berättelsen är lysande
+
Miljöer och karaktärer är trovärdiga
Det här betyder betygen på FZ
It's not a lake, it's an ocean

Trevlig recension! Själv var jag inte fullt lika begeistrad, även om jag tyckte att det var ett bra och intressant spel. Både mänskligt och varmt. Men det blev lite för mycket känslosås av det hela tidvis:

Det är mycket känslor här. Tvillingarna är inte direkt fega med att visa vad de tycker och känner, och ibland blir det lite för mycket för min smak. När Alyson konstaterar att ”I need to feel how I’m going to feel about this” brister jag ut i gapskratt. Alysons ofrivilligt komiska replik säger en del om Tell Me Why. Det är mycket känslor hit och dit. Allt ska vändas på, stötas och blötas. Inklusive att känna efter hur man kommer att känna.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

NuZ
Testpilot

Trevlig läsning, Bra jobbat! Ja spelet är lysande och väldigt bra berättande

Skribent
Ponny

Håller (som bekant) med. Det finns ett lugn i spelet jag verkligen uppskattar.


En Bamseponny av folket

Medlem

Tell me why.
Så kände jag ända till episod två då det var dags att avinstallera eländet.
Trevlig recension dock

Medlem
Medlem

Stilstudie i spelpekoral, huga!

Medlem

Yupp. Älskade det här spelet, jag bara ramlade in i storyn och karaktärsrelationerna, varje ny uppenbarelse om vad som verkligen hände vände upp och ned på min värld och de känslosamma stunderna högg hårt i hjärtat.

Så fint av Dontnod att faktiskt göra sin läxa beträffande transpersoner och psykisk ohälsa, båda representeras på ett väldigt respektfullt sätt och får ta den plats de behöver för att för karaktärerna framåt men utan att det blir karaktärerna i frågas enda eller ens viktigaste drag.

Det var lit e weird, förresten, att Life is Strange existerar som en indie-film i den här världen XD (tog med en screenshot av planschen i min egen recension)

Redaktör

Tack för recensionen! Hade tänkt hoppa över detta efter Life is Strange 2, som jag ju recenserade här.

Men jag gillar hur du snackar om de välskrivna karaktärerna. Ska nog göra ett försök ändå.

Medlem

Trevligt att läsa recensionen. Jag älskade LiS1 och har väntat på att DontNod ska ge ut något som kommer i närheten av dess briljans. Tyvärr väntar jag fortfarande. Utan att bli för långdragen kan jag summera min kritik till spelet enligt följande: lite för långsamt, inte alls lika relaterbara karaktärer som i LiS1, musiken tilltalade inte alls och iaf i min playthrough så tyckte jag ärligt talat att Alyson och Tyler var rövhål.

Medlem

Det är kanske inte lika bra som Life is Strange (första), men fortfarande ett bra spel utifrån de förutsättningar och vad det vill uppnå. Gillar hur de målar upp känslor på olika sätt, olika perspektiv på samma händelse osv. Även "världen" är fin och levande! Mer sådana spel

Medlem
Skrivet av Dergo218:

Trevligt att läsa recensionen. Jag älskade LiS1 och har väntat på att DontNod ska ge ut något som kommer i närheten av dess briljans. Tyvärr väntar jag fortfarande. Utan att bli för långdragen kan jag summera min kritik till spelet enligt följande: lite för långsamt, inte alls lika relaterbara karaktärer som i LiS1, musiken tilltalade inte alls och iaf i min playthrough så tyckte jag ärligt talat att Alyson och Tyler var rövhål.

Ja, tycker man karaktärerna är rövhål är det naturligtvis svårt att spendera tio timmar i deras sällskap. Life is strange ligger i min backlog.

Ambassadör
Xbox

Trevlig recension! Håller med, det var ett riktigt bra spel. Skulle ranka det som bättre än LiS 2 men bakom det första.


Jump in.

Medlem

Låter kanon. Käpte spelet till Steam för 1 vecka sedan då det var riktigt billigt i butiken. 9 Euro gav jag. Ska lira det framöver nån gång. Just nu lirar jag Batman Arkham Collection till PlayStation 4. Fantastiska spel. Älskar den mörka atmosfären i Gotham.


((( ....You Can Try and Live in Darkness, But You Will Never Shake the Light.... )))

==> NES,, Mega Drive,, N64,, PS2,, Xbox,, GameCube,, PS3,, PS4,, Wii U,, Xbox 0NE,, Switch,, Steam ==>

|| Windows™ 10 Home || Cool Master® || Intel® Core i7 6700K @ 4.00Ghz || ASUS™ GeForce® GTX 1070 || Kingston© Hyper X Fury --32GB DDR4 @ 2133Mhz || GigaByte™ Z170 Gaming k3 || EVGA™ 600W || Samsung® 250GB SSD || Seagate™ Barracuda 2TB HDD || ROCCAT™ Tyon --Laser || Logitec™ G710 || ASUS™ VG248 LCD 24" 1080p @144Hz || 100 Mbit --Fiber || OpenVPN™ ||

FM-guru

Testade det lite snabbt på Game Pass, men har inte spelat mer än någon dryg halvtimme. Försiktigt positivt intryck, tror jag. Lite svårt för Dontnod-spel. Tyckte Life is Strange var rätt okej, men tvåan var inte min grej. Får testa Tell Me Why lite mer framöver!

Medlem

Bra recension, men inget för mig. Spel ska inte kännas som att titta på SVT.

Medlem
Skrivet av Bennii:

Ja, tycker man karaktärerna är rövhål är det naturligtvis svårt att spendera tio timmar i deras sällskap. Life is strange ligger i min backlog.

Du har en pärla att se fram emot. Mycket bra.


I'm like you, I have no name.

Game Jam-general

Ser fram emot uppföljaren "Aint Nothing But a Heartache"


fick smisk som barn

Medlem

Tänkte på we happy few först vet ej varför

Medlem

Trevlig läsning, kanske värt att provspela nån dag framöver! ( Dock med livet som insats, för så fort jag läste titeln så började den gamla öronplågan från Backstreet Boys spelas på repeat i mitt huvud >,< )

Medlem
Skrivet av Kjattögel:

Trevlig läsning, kanske värt att provspela nån dag framöver! ( Dock med livet som insats, för så fort jag läste titeln så började den gamla öronplågan från Backstreet Boys spelas på repeat i mitt huvud >,< )

Jag måste tyvärr erkänna att jag har sjungit samma låt varje gång jag startade spelet och titelskärmen visades. Men jag bor ensam och grannarna hörde nog inte, så ingen får någonsin veta!

1
Skriv svar