Spel du älskat men nu dina känslor svalnat för
Vi har alla upplevt kärlek i spelform. Spel vi svurit evig kärlek, i hopp om att inget annat spel ska kunna putta ner det från dess piedestal.
Och visst finns det evergreens, spel vi aldrig tröttnar på. Men så finns det den där speciella kategorin av spel, spel som vi en gång älskat men som vi idag svårligen (eller i värsta fall omöjligen) återvända till. Kanske har vi vant oss vid nya standarder i spel, kanske är det en ny katt i stan som fullständigt mördat konkurrensen i den utsträckning att vi inte förstår hur vi en gång i tiden kunde förälska oss i Det Gamla Spelet.
Detta är alltså en kill your darlings-tråd där vi helt enkelt inte kan se mellan fingrarna över våra tidigare favoritspels tillkortakommanden
Jag kan börja med att döda några av mina tidigare favoriter:
Resident Evil Remake
Gamecube var mig en kär konsol då den bl a gav mig Metroid Prime 1 & 2, Windwaker och The Thousand-Year Door, men den gav mig också möjligheten att uppleva samtliga kanonspelen Resident Evil-spelen upp till och med fyran. 2 och 3 hade jag redan spelat på Playstation, så det var den förfinade ettan som stack ut. Tvåan var en nostalgisk favorit, men remaken av ettan, med bl a Lisa Trevors tragiska livsöde som kronan på verket, var bättre. Mötet med henne är fortfarande något av det läskigaste jag upplevt.
Men när jag återbesökte spelet härförleden (kanske var det inför releasen av remaken av tvåan) så tröttnade jag efter bara några minuter. Låsta kameravinklar och tankkontroller kändes jobbiga att hantera, men mest saknade jag ett ordentligt sikte. Träffarna jag fick in på zombierna kändes godtyckliga.
Här skulle jag säga att Resident Evil 4 satte standarden för hur kontrollen ska kännas.
Synd på så rara ärtor. Jag hade hellre sett en re-remake av ettan än en remake av fyran, vilket verkar vara närmast förestående.
Grand Theft Auto: San Andreas
Ah, spelet som skulle kröna "GTA3-trilogin" med det dittills största spelet i serien. Skådespelarensemblen var imponerande med bl a Samuel L Jackson, James Woods, Peter Fonda och... David Cross, och var sista gången Rockstar skulle satsa på en så namnkunnig (och dyr) ensemble. Sandlådespel var en benämning som aldrig tidigare känts så träffsäker. Soundtracket var helt magiskt. Kort sagt kändes det som Det Perfekta Spelet och skulle husera länge på min topp 10-lista över bästa spelen någonsin.
Men när jag försökte återuppleva det på PSN var det påtagligt att spelet inte åldrats särskilt väl. Det första konkreta var avsaknaden av checkpoints. "All you had to do was follow the damn train, CJ!" är en ökänd meme, men det finns många exempel på uppdrag som är längre än så.
Sen är det väl idag standard med en fast travel-funktion i så geografiskt stora spel, men när spelet öppnar upp sig så är det långa transportsträckor, i vart fall tills man låst upp flygplanen. Och ärligt talat så är landskapet mellan städerna både fult och tråkigt.
San Andreas faller alltså under kategorin av spel jag svårligen skulle återvända till. Det är alldeles för tungrott för en återspelning, särskilt när spel i såväl backlog som framtida releaser pockar på ens uppmärksamhet.
Bubblare: Final Fantasy IX
Random encounters hör till det förflutna. Jag hade egentligen inget emot dem, men i FFIX:s fall rör det sig om 15 sekunders maskerad laddningstid i form av inledande animationer. Det blir rätt outhärdligt efter ett tag. Spelet är annars i världsklass och hade enkelt kunnat åtgärdas av en remastrad version.
Så, vilka är era gamla ex som ni väljer att ghosta idag?
Härlig tråd!
På rak arm är det nog Little Big Adventure som jag kan komma på. Det var verkligen ett sjukt bra spel som gjorde att jag öppnade ögonen för lite "djupare" spelupplevelser.
När jag återvände till det för ett par år sedan så hade det dock inte alls åldrats särskilt bra. Sjukt styltiga kontroller, svårt att få en uppfattning om omgivningarna på grund av den begränsade kameran och kanske inte ett berättarmässigt mästerverk heller.
För mig personligen är det typexemplet på ett spel som gör mer nytta i den nostalgiska delen av min hjärna än på min datorskärm.
Haha, helvete. Hade skrivit rätt mycket om några spel och så råkade jag komma åt musen så sidan gick bakåt och förlorade allt. Ni får försöka gissa vad jag skrev. Det är alldeles för många spel som fungerar i detta ämne. Ger exempel på spel jag skrev om i alla fall, Ocarina Of Time, Outcast, Fable, Turok och San Andreas.
Spelar så gott som aldrig om spel speciellt inte så gamla spel. Bättre att dom får vara ett gott minne.
Vet många filmer man gjort misstaget att se om 20-30 år senare.. typ Robocop och The Crow som jag ÄLSKADE när dom släpptes var horribla nu.
Inte ens memberberries kunde rädda dom filmerna
Måste Säga The sims i början på 2000-talet när spelet släpptes kunde jag inte tänka på andra spel under en period.
I dag tycker jag att spelet är plågsamt värdelöst, gjorde ett försök på Sims 4 när det var gratis på PS-plus men jag kan verkligen inte se vad som jag tycke var så himla bra med det konceptet.
Kan till viss del haft med min åldern att göra när första släpptes och att det var något nytt man aldrig sett tidigare.
Skulle även kunna lägga till spel som Rollercoaster Tycon och Theme Hospital som jag haft extremt roligt med, men inte alls klarar av idag.
Jag har denna känsla med Ultima spelen. Det är "deras fel" att jag älskar dator-spel (fastän jag lirade ibland i spelhallar på denna tid - vi pratar 80talet...).
Men när jag nu vill spela de igen - så orkar jag inte.
Minnet är bättre.
Som ett bra semesterställe där man inte bör återvända för att inte förstöra just denna fina minne.
World of Warcraft, jag har försökt att hitta tillbaka varje expansion. Men de går längre och längre från det som gjorde World of Warcraft så bra.
Har du testat Classic och vad tyckte du i så fall?
Har du testat Classic och vad tyckte du i så fall?
Bara till level 8, tycker att det långsamma tempot osv var bättre. Men även om WoW tappat mycket som gjorde det bra, så tycker jag att gå tillbaka till Vanilla kändes som att man även tog bort mycket av det som gjorde det bäst.
Jag har spelat sen Vanilla och jag tycker primetime var under wotlk. Då var det en balans där allt nya inte hade förstört spelet ännu men ändock gett det en vettig push framåt.
Jag tror TBC classic kommer vara mycket mer för mig.
Haha, helvete. Hade skrivit rätt mycket om några spel och så råkade jag komma åt musen så sidan gick bakåt och förlorade allt. Ni får försöka gissa vad jag skrev. Det är alldeles för många spel som fungerar i detta ämne. Ger exempel på spel jag skrev om i alla fall, Ocarina Of Time, Outcast, Fable, Turok och San Andreas.
Måste dock inflika att jag personligen tycker att Ocarina of Time fortfarande håller förvånansvärt bra (för att vara tidigt ut i 3D-eran). Visst, halvstyltiga kontroller men flyter rätt bra ändå.
Återvänder ofta till det spelet, dock numera till 3DS-versionen (”remastered” till viss del).
Doom3!
Älskade det när det kom, spelade igenom det flera gånger - och hade inte det minsta emot att växla mellan vapen och ficklampa (som det gnälldes massor om då).
Älskade allt med det - grafiken, stämningen... allt!
Men försökte spela det igen nu, och jag hakar upp mig hela tiden på hur fula alla karaktärer är - ser ju helt puckade ut! Monstren ser fortfarande bra ut, men människorna...?? Nej...
Doom3!
Älskade det när det kom, spelade igenom det flera gånger - och hade inte det minsta emot att växla mellan vapen och ficklampa (som det gnälldes massor om då).
Älskade allt med det - grafiken, stämningen... allt!
Men försökte spela det igen nu, och jag hakar upp mig hela tiden på hur fula att karaktärer är - ser ju helt puckade ut! Monstren ser fortfarande bra ut, men människorna...?? Nej...
Wtf, verkligen tvärt om hos mig! Jag tyckte inte om Doom 3 när det kom. Men i modern tid har jag spelat det flera gånger och förstår verkligen vilka pärla det är.
Croc legend of the gobbos. En av mina favoritspel då det begav sig, det var svårt men kul. Tänkte aldrig på det då, men kontrollerna är verkligen horribla och spelet är riktigt stort, tog mig åtminstone några veckor att klara ut. Vet inte om spelet var gjort att spela med handkontroll, för jag tog mig igenom det med mus och tangentbord (vilket inte är ett rekommendera).
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Härlig tråd!
På rak arm är det nog Little Big Adventure som jag kan komma på. Det var verkligen ett sjukt bra spel som gjorde att jag öppnade ögonen för lite "djupare" spelupplevelser.
När jag återvände till det för ett par år sedan så hade det dock inte alls åldrats särskilt bra. Sjukt styltiga kontroller, svårt att få en uppfattning om omgivningarna på grund av den begränsade kameran och kanske inte ett berättarmässigt mästerverk heller.
För mig personligen är det typexemplet på ett spel som gör mer nytta i den nostalgiska delen av min hjärna än på min datorskärm.
Åh, LBA 1-2 var så bra.
Skulle vilja lägga in Jak and Daxter-trilogin till PS2. Spelade järnet ur dessa, framförallt ettan varvades flertalet gånger.
Har ”HD”-kollektionen till både PS3 och PS4. Försökte köra igång för inte så länge sedan: Avskyvärda kontroller och förlegad kamera för plattformshoppning
Command & Conquer
Köpte och körde igenom remaken i fjol, och gud vad irriterand jag var på vissa uppdrag.
Svårt och korkad AI. Det kommer jag aldrig mer återvända till.
Red Alert var aningen bättre, men samma sak där.
Två av mina favoriter från 90 talet, blev dessvärre nedflyttade från min topplista.
| i9 10900K AllCore @5GHz | Gigabyte 3080 Vision OC @1845MHz (0.9v) | HyperX 32GB DDR4 @3600 MHz | LG 32'' @165Hz G-Sync | Samsung 970 Evo Plus M2 1TB | Asus ROG Strix Z490-F | Corsair RM750x | Noctua NH-D15 Cromax | FrDesign R7 | Soundblaster AE-5 | LG CX 65" | Nintendo Switch | PS5 Disc Ed. | Xbox SX | RetroPie| One+ CE | Amiga 500 |
Rainbow Six! Älskade spelen förut, tänker då främst på originalet, Rogue Spear och Raven Shield, dvs de spel som hade ett planeringsstadie där man kunde knåpa ihop en plan och sitt team m.m. Fastnade aldrig för spelen som släpptes efter Raven Shield då just planeringsfasen hade skrapats bort och spelen för mig kändes mer och mer som ett i mängden av medelmåtta förstapersons-pangare. Har försökt sparka igång de tidigare spelen ett antal gånger av rent nostalgiska skäl dock men tycker inte de har åldrats så bra tyvärr. Planeringsfasen är fortfarande rolig och till viss del resten av gameplayet också men gnistan har som försvunnit.
Arma3
Ett av mina mest spelade spel och jag spelade främst och helst singleplayer kampanjer och dynamiska uppdrag.
Har startat upp det igen några gånger de senaste åren men orkar helt enkelt inte sätta mig in i det igen. Orkar faktiskt inte ens justera inställningar och kontroller
Ett fantastiskt spel men ett som kräver en hel del dedikation som jag inte längre kan ge det.
"AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER."
World of warcraft utan tvekan.
Kan bara hålla med, har inte alls samma sug längre
Sega Rally 2. Jag vet inte hur många timmar jag plöjde ned i det till Dreamcast, men det måste ha varit åtskilliga. Jag tror att jag var rätt duktig på det, även på den lite knepigare vinterbanan. I dag är det nästan ospelbart. Som Bambi på hal is.
