Alba: A Wildlife Adventure - Om Greta Thunberg hade gjort ett TV-spel

Medlem
Alba: A Wildlife Adventure - Om Greta Thunberg hade gjort ett TV-spel

Det är något med mig och spel som utspelar sig i så kallade "öppna världar". De klickar sällan med mig. I skrivandets stund har det bara varit två stycken som jag verkligen haft vett att uppskatta, nämligen Oblivion och Breath of The Wild. I det förstnämndas fall har det mycket att göra med att det såg döläckert ut när det kom (på den där tiden då en var grafikhora) och i det sistnämndas för att jag alltid drömt om ett enormt Hyrule och därtill hade mycket tid på halster då jag gick i genom en skilsmässa (mer om det någon annan gång).

Annars har inget spel riktigt gripit tag i mig. Då har jag ändå provat en hel del över åren. Fallout-serien som skulle vara så fantastisk var mest fint på pappret, men kändes segt, mossigt och med karaktärer som en elvaåring hade kunnat fantisera fram. Horizon Zero Dawn var alldeles för förtjust i att visa upp tråkiga cutscenes. Däremellan finns det spel som många kallar för open world som jag inte skulle sätta etikett. Visst, Super Metroid är ett ickelinjärt spel på många sätt, men att kalla det för ett spel av samma snitt som säg Red Dead Redemption känns mest fel.

Egentligen är det himla konstigt.

På pappret borde jag älska spel som utspelar sig i öppna världar. Jag älskar att utforska i spel, att se vad som döljer sig bakom krönet och upptäcka världen helt på egen hand. Kruxet är att spel sällan gör det. De säljer illusionen av att vara fritt, men i själva verket är banan extremt snitslad alternativt att den öppna vägen är ointressant. Den är antingen vråltom eller bombarderad med sjukt ointressanta fetch quests.

Nu finns det ju som sagt några undantag, men länge har jag tänkt att spel av den här kategorin inte är något för mig. Att avsaknaden av en välstruken regissörshand gör att spelen känns för spretiga eller att världarna i sig är för ointressanta. Hela grejen med att vistas i ett spel för mig är eskapism, att det är ett ställe jag vill vara vara på för att fly vardagen. Många spel av det här snittet har så ofantligt intetsägande miljöer att jag inte kan förstå varför en skulle vilja vistas där mer än nödvändigt.

Allt jag vill är att spela ett open world-spel som får mig att känna samma äventyrslusta som jag kände när jag var tio år.
Och så äntrar Alba: A Wildlife Adventure scenen.

Detta spel "kan" vara sponsrat av Världsnaturfonden
Alba (för att det är kortare än att skriva, även om undertiteln på ett närmast barnsligt enkelt sätt förklarar vad det här går ut på) är skapat av Ustwo, en London-baserad spelstudio som främst gjort sig kända för att göra allehanda mobilspel. Den utan tvekan mest välkända skapelsen från denna engelska fabrik är Monument Valley, ni vet det där liret som Frank Underwood spelade i House of Cards. Tydligen har framgångarna gett dem en mer ansenlig budget då detta är deras första titel som släppts på bred front till "riktiga" spelmaskiner (med det menas alla nu levande format, så verkligen multiformat i ordets rätta bemärkelse).

I det här spelet tar du dig an rollen som självbetitlad Alba, en tioåring som under en vecka besöker sin mormor och morfar som bor på en spansk paradisö. Det visar sig att Alba har en förkärlek för djur och natur och redan under första semesterdagen är hon med och räddar en delfin som har fastnat i ett fiskenät. Redan där sätts tonen för titeln an, det handlar således om att du skall vara en slags miljökämpe. Det blir givetvis än mer tydligt när du får din enda riktiga antagonist, nämligen den affärsman som vill riva ett närliggande naturreservat för att bygga ett flådigt lyxhotell. Din uppgift blir således att driva ett case för att detta hotell aldrig skall byggas.

Spelet går i korthet ut på att du skall rädda djur som blivit sjuka eller hamnat i trubbel, städa upp skräp som folk slänger på ön, rusta upp naturreservatet och även fotografera de olika varelser som råkar bo där. Just det sistnämnda är en av Albas största USPar. Tidigt får du en mobiltelefon av dina morföräldrar som gör det möjligt för dig att ta bilder av alla djur du stöter på. Fiffigt nog har nämnda telefon en app som direkt känner igen vilket djur det är och sparar det i en slags databank. Hela upplägget är som en mindre våldsam variant på Pokémon, där du istället för att fånga olika figurer har den lite mer fredliga framtoningen och bara tar bilder. Jag måste säga att jag gillar det här konceptet, speciellt när det kommer till de lite lurigare djuren. Vissa av dem är nämligen mer än lovligt skygga och för att locka fram dem kan det krävas mat eller att du gömmer dig i ett buskage och låter tiden spela oddsen till din favör. Nu är det förvisso inte världens djupaste mekanik, men det funkar och ger mersmak.

Apropå den mer vänliga inriktningen så andas hela spelet något slags "zen". I och med att du är på en spansk ö så är allting mycket "manana" och det märks i själva spelandet. Du stöter egentligen inte på några direkta fiender och kan såldes inte dö eller förlora. Någon game over-skärm finns inte. Det kan låta tråkigt, men bidrar till att spelet har den här naturälskande atmosfären som jag tror att Ustwo varit ute efter. Det är en mycket tillbakalutande upplevelse, och det menar jag i positiv bemärkelse.

Inledningsvis skrev jag om open world-spel och det är en kategori som Alba går in under. Ön som spelet utspelar sig på är förvisso liten (det tar bara ett par minuter att gå från ena till andra sidan), men det är fritt att gå var du vill redan i början av Alba. Under tiden kommer du få små uppdrag som du ombeds göra av diverse invånare. Det kan vara allt från att laga en bro till att hjälpa till att gräva upp arkeologiska fynd i det gamla slottet som övervakar hela paradiset. Det är tydligt att utvecklarna velat skapa något som påminner om känslan av att gå upptäcksfärd som barn, där en gammal övergiven byggarbetsplats kan innehålla mysterier på precis samma sätt som ett kusligt slott kan göra i betydligt "mognare" spel. Att påstå att Ustwo gör något revolutionerande här är nog att ta i, men det är helt klart en annorlunda miljö och stämningen som infinner sig, något som också går igen i själva presentationen.

Alba bjuder nämligen på en varm och stilren grafik som konstant känns fotograferad ur ett klassiskt instagramfilter. Solen lyser lite starkare här på något vis och miljöerna påminner verkligen om allehanda småcharterorter som en varit på i sina dar. Det är pittoreskt på det där resebroschyrsättet, och för en sådan som mig som är en sucker för fina solnedgångar passar det här mig fint. Samma känsla avspeglas också i ljudbilden. Det är bara några få gitarrkomp här och var, men annars är det mest ljudet av fåglar och djur som möter dina öron. Ustwo gör en stor poäng av att under laddningsskärmen rekommendera dig att spela med såväl hörlurar som ljud på och det är lätt att förstå varför. Även om det är lite för kalhugget för min smak så förstår jag vad de försöker göra och det ger förstås plus i kanten.

På kontrollfronten märks det mer än på ett sätt att det är utvecklare från "mobilskolan" som varit i farten. Det är tydligt att spelet skall kunna hanteras på såväl en platta som på en Xbox och det går igen i själva mekaniken. Du styr spelet med en styrspak och utför så gott som alla dina aktioner, bortsett från kameran, med en ansiktsknapp. Och det är allt. I och med att spelet inte är stressigt eller särskilt jäktande så är inte tanken att bygga olika kombos här. Det skall helt enkelt vara lika lättillgängligt och trevligt som en charterresa.

Känslan av att vara barn igen
Nu har jag mest öst beröm över Alba än så länge, men dessvärre finns det saker som gör att jag inte helt faller pladask Ustwos senaste alster, tyvärr åtminstone ett pinnhål för långt ner mot vad jag hade hoppats. Avsaknaden av flera musikstycken har vi varit inne på, men det mest braskande är förstås att spelet i mångt och mycket känns lite för grunt. Det tar dig maximalt tre timmar att 100 % (!) det här spelet, vilket säger mycket om hur komprimerat det är. Det behöver inte vara ett problem, men jag kan känna att ett spel som ändå kostar mer än 150 pix för det lilla är en relativt dyr upplevelse i sammanhanget.

Jag får också känslan av att det finns mycket potential i Alba, men som inte helt infrias. Fotograferingskonceptet är genialt, men efter ett tag märker du att du hittar dina två taktiker som funkar och mer behövs inte. Jag hade gärna sett att det fanns fler pussellösningar i hur jag skulle få tag på alla djur med min kamera och bygga spelet mer kring detta. Utöver det så är de uppdrag som ges i det allra lättaste laget. I praktiken är det bara att trycka på en knapp och du har löst det. Det är sällan svårt, vare sig mekaniskt eller kognitivt, att klara av.

Samtidigt inser jag också att det jag kritiserar Alba för är saker som inte heller varit utvecklarens avsikt. Det här är mindre spel och mer upplevelse, om vi skall vara ärliga. Precis som A Short Hike inte är mycket till "spel" egentligen så är detta lite av samma skola. Det handlar om att få dig att stanna upp och ta till dig ett budskap. I sluttexterna gör Ustwo dessutom reklam för allehanda välgörenhetssorganisationer, däribland Världsnaturfonden.

Det är nästan så en tror att det är en viss Greta som varit producent.

Alba: A Wildlife Adventure
3
Bra
+
Känslan av upptäcksfärd
+
Inbjudnade miljöer, speciellt nu i pandemitider
+
Kul koncept med att fotografera djur
-
Alldeles för kort och dyr upplevelse
-
En idé som känns underutnyttjad
Det här betyder betygen på FZ
1
Skriv svar