Att hålla en motivation igång
Hur håller man ett intresse och motivation uppe?
Jag har alltid haft massa idéer och lust till att göra olika saker och när jag påbörjar saker så känns det som att lusten bara tar slut och det blir lite ointressant eller att jag bara inte orkar utföra det, som att spela in musik som jag alltid velat göra, så fort jag har en idé så kanske jag spelar lite på min keyboard men när jag ska spela in det så tar det slut bara. Jag har igen efter några år köpt ett ljudkort och abletion live 11 och tycker det är kul att meka med ljudet, men har inte rört det på någon vecka. Jag vet att det är en investering men det är ju lite pengar man lagt på det. Det känns som att jag förväntar mig att jag ska kunna allt på en gång, fast jag vet att man måste hålla på med det ett tag.
Det är samma sak när jag köper en bok, jag läser ett halvt kapitel och sedan får boken bara ligga där, jag kör förstås med ljudböcker och det är lite så med många andra saker som att försöka komma in i ett nytt spel jag inte spelat förut, senast var Cyberpunk2077 som annars inte verkade vara så bra som hypen sa. Jag har flera gånger velat börja fotografera igen med systemkamera men har inte börjat fota mer än en kort sväng, jag använder telefonen rätt mycket när jag fotograferar visserligen men själva grejen att lusten dör ut känns märklig. Har ASD och jag tror det kan hänga ihop med det, det enda som jag aldrig tröttnar på är när jag ritar, skissar eller målar. Då kan jag sitta i timmar ibland eller om jag sorterar saker i Excelfiler, fett skumt faktiskt för det är ju skittråkigt.
Det som jag också är lite orolig för är att den här personlighetsdraget också ska falla över på framtida arbeten, att jag tröttnar trots det är viktigt att utföra det, det har inte hänt än men vissa skoluppgifter jag har haft tidigare så har det känts lite som att om jag inte är intresserad, då lär jag mig inte det, så enkelt är det.
Är det fler här som har eller har haft svårt att hålla en motivation uppe? Och intressen? Vad har ni gjort för att mata på det?
Jag vet inte om detta är applicerbart då jag kämpar en del med utmattning själv, men många av mina problem med motivation ligger ofta i att jag gör saker för stora samt att jag formulerar det som krav. Det är skillnaden mellan att tänka "jag borde läsa den där boken" och "kanske ska jag läsa ett kapitel i den där boken". Ambitionen ligger liksom i vägen för själva utförandet.
Med det sagt så brukar jag försöka förminska alla uppgifter så mycket som möjligt. Jag "städar inte mitt rum", utan jag "dammsuger", sedan "dammar jag skrivbordet" etc. En sak i taget, med andra ord. Sedan om jag fortfarande känner att jag inte har lust, då har jag i alla fall fått en del av helheten gjord och kan ta mig friheten att avsluta för stunden och ta upp det nästa gång. Om det är något jag faktiskt måste göra försöker jag skapa avstånd mellan varje mini-uppgift så mycket som möjligt, så att effekten blir i alla fall snarlik.
För att ge en idé om hur smått det kan bli, så skriver jag ibland bara en rad i taget när jag skriver på något, och tar avstånd mellan varje för att tänka eller göra något annat emellan. Poängen är att se varje steg som ett framsteg, hur litet det än är. Om du spelar en timme men inte riktigt känner för det, då är det i alla fall en timme som du lagt in, vilket är något bra! Så försöker jag tänka.
Med det sagt har jag inte nödvändigtvis löst mina motivationsproblem, utan det här är sättet som fungerar bäst för mig just nu. Jag tror också att det är viktigt att kunna erkänna när något inte fungerar eller inte är så kul som det verkade först. Att tvinga sig igenom livet ger risken att gå in i väggen – jag vet, för jag har gjort det. Och ha inte bråttom! Den där boken finns kvar även om du lägger den på hyllan för tillfället.
Med det sagt så brukar jag försöka förminska alla uppgifter så mycket som möjligt. Jag "städar inte mitt rum", utan jag "dammsuger", sedan "dammar jag skrivbordet" etc. En sak i taget, med andra ord. Sedan om jag fortfarande känner att jag inte har lust, då har jag i alla fall fått en del av helheten gjord och kan ta mig friheten att avsluta för stunden och ta upp det nästa gång. Om det är något jag faktiskt måste göra försöker jag skapa avstånd mellan varje mini-uppgift så mycket som möjligt, så att effekten blir i alla fall snarlik.
För att ge en idé om hur smått det kan bli, så skriver jag ibland bara en rad i taget när jag skriver på något, och tar avstånd mellan varje för att tänka eller göra något annat emellan. Poängen är att se varje steg som ett framsteg, hur litet det än är. Om du spelar en timme men inte riktigt känner för det, då är det i alla fall en timme som du lagt in, vilket är något bra! Så försöker jag tänka.
Får mig att tänka på ekorre-storyn i "Little Acorns" av The White Stripes!
"Once I broke my problems into small pieces I was able to carry them just like those acorns - one at a time."
[...]
Med det sagt så brukar jag försöka förminska alla uppgifter så mycket som möjligt. Jag "städar inte mitt rum", utan jag "dammsuger", sedan "dammar jag skrivbordet" etc. En sak i taget, med andra ord. Sedan om jag fortfarande känner att jag inte har lust, då har jag i alla fall fått en del av helheten gjord och kan ta mig friheten att avsluta för stunden och ta upp det nästa gång. Om det är något jag faktiskt måste göra försöker jag skapa avstånd mellan varje mini-uppgift så mycket som möjligt, så att effekten blir i alla fall snarlik.
För att ge en idé om hur smått det kan bli, så skriver jag ibland bara en rad i taget när jag skriver på något, och tar avstånd mellan varje för att tänka eller göra något annat emellan. Poängen är att se varje steg som ett framsteg, hur litet det än är. Om du spelar en timme men inte riktigt känner för det, då är det i alla fall en timme som du lagt in, vilket är något bra! Så försöker jag tänka.
Med det sagt har jag inte nödvändigtvis löst mina motivationsproblem, utan det här är sättet som fungerar bäst för mig just nu. Jag tror också att det är viktigt att kunna erkänna när något inte fungerar eller inte är så kul som det verkade först. Att tvinga sig igenom livet ger risken att gå in i väggen – jag vet, för jag har gjort det. Och ha inte bråttom! Den där boken finns kvar även om du lägger den på hyllan för tillfället.
Väl skrivet!
Alla människor prokastinerar, eller har dagar där energin inte kommer fram.
Jag gör likande som du skriver. Ibland kommer dagar när man är helt förbrukad på energi. Då bestämmer jag mig för att göra en mindre uppgift av det.
Jag skriver en kort att göra lista. Sätter upp ganska enkla delmål. Jag ska va klar med detta till 15:00 idag:
1 - hämtat ner X
2 - läst abstract, intro, conclusion
3 - skummat igenom resten
4 - sammanfattat det viktigaste (till min frågeställning) ifrån artikeln i 100-200 ord.
Sen kan jag kalla det för en dag. Har man energi och lägger på på ett kol så kan det bli klart på någon timma. Fast är man matt och slutkörd kan det ta en hel dag. Men... man ska åtminstone bli klar med den här uppgiften idag.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Jag vet inte om detta är applicerbart då jag kämpar en del med utmattning själv, men många av mina problem med motivation ligger ofta i att jag gör saker för stora samt att jag formulerar det som krav. Det är skillnaden mellan att tänka "jag borde läsa den där boken" och "kanske ska jag läsa ett kapitel i den där boken". Ambitionen ligger liksom i vägen för själva utförandet.
Med det sagt så brukar jag försöka förminska alla uppgifter så mycket som möjligt. Jag "städar inte mitt rum", utan jag "dammsuger", sedan "dammar jag skrivbordet" etc. En sak i taget, med andra ord. Sedan om jag fortfarande känner att jag inte har lust, då har jag i alla fall fått en del av helheten gjord och kan ta mig friheten att avsluta för stunden och ta upp det nästa gång. Om det är något jag faktiskt måste göra försöker jag skapa avstånd mellan varje mini-uppgift så mycket som möjligt, så att effekten blir i alla fall snarlik.
För att ge en idé om hur smått det kan bli, så skriver jag ibland bara en rad i taget när jag skriver på något, och tar avstånd mellan varje för att tänka eller göra något annat emellan. Poängen är att se varje steg som ett framsteg, hur litet det än är. Om du spelar en timme men inte riktigt känner för det, då är det i alla fall en timme som du lagt in, vilket är något bra! Så försöker jag tänka.
Med det sagt har jag inte nödvändigtvis löst mina motivationsproblem, utan det här är sättet som fungerar bäst för mig just nu. Jag tror också att det är viktigt att kunna erkänna när något inte fungerar eller inte är så kul som det verkade först. Att tvinga sig igenom livet ger risken att gå in i väggen – jag vet, för jag har gjort det. Och ha inte bråttom! Den där boken finns kvar även om du lägger den på hyllan för tillfället.
Det är goda tips som jag kan se till att försöka tänka när jag utför saker. Tack för tipsen!
Något som jag gjorde för att komma igång med träning och viktnedgång för några år sedan var ta steg för steg och sätta upp delmål utan ett stort slutmål.
Sätter man ett stort slutmål som att tex säga nu ska jag gå ner 30 kg, sånt tar tid. Efter en månad kanske du gått ner 3-5 kg och det kanske inte känns som du kommit någon vart och motivationen sinar. Låt det ta tid och sätt inte för stor press på dig själv.
Med min viktnedgång gjorde jag så här
Kost
Första veckorna drog jag ner på godis och socker.
När man vant sig vid det drog jag ner på maten, jag slutade inte äta helt utan slutade ta en andra portion, tidigare tog man kanske en liten extra portion bara för att det var gott, slutade med det.
Ät för att bli mätt, inte för att det är gott.
Några månader in började frugan med någon LCHF i kombination med GI diet som jag också drogs in i ( barnen fick dock fortfarande vanlig ordentlig kost).
Träning
Alltid tränat för till viss mån men det har aldrig hjälpt till med vikten.
Jag började gradvis öka upp motionsträningen, pga dåliga knän var det begränsat till Crosstrainer och motionscykel.
Hade alltid kört 5-10 minuter uppvärmning på crosstrainer förr, men började nu trappa upp den uppvärmningen med 5 efter varannan vecka. I slutet körde jag nog upp emot en timme utan problem när jag i början knappt klarade 10 minuter.
Delmål
Jag hade aldrig ett stort slutmål med viktnedgången utan satte mål i 5 kg etapper.
Började på 104 kg, första målet var att komma under 100, sen 95 sen 90 osv tills jag var nere på ca 75 kg.
Men nu är man tyvärr uppe i ca 100 kg igen, det är egentligen ingen ursäkt men pandemin är en stor anledning till detta.
Precis före pandemin var jag nog upp i 85 men sen försvann all vardagsmotion osv när man började jobba hemifrån.
Men jag planerar att dra igång samma rutin som förr och jobba bort dem här kilona igen.
Något som jag gjorde för att komma igång med träning och viktnedgång för några år sedan var ta steg för steg och sätta upp delmål utan ett stort slutmål.
Sätter man ett stort slutmål som att tex säga nu ska jag gå ner 30 kg, sånt tar tid. Efter en månad kanske du gått ner 3-5 kg och det kanske inte känns som du kommit någon vart och motivationen sinar. Låt det ta tid och sätt inte för stor press på dig själv.
Med min viktnedgång gjorde jag så här
Kost
Första veckorna drog jag ner på godis och socker.
När man vant sig vid det drog jag ner på maten, jag slutade inte äta helt utan slutade ta en andra portion, tidigare tog man kanske en liten extra portion bara för att det var gott, slutade med det.
Ät för att bli mätt, inte för att det är gott.
Några månader in började frugan med någon LCHF i kombination med GI diet som jag också drogs in i ( barnen fick dock fortfarande vanlig ordentlig kost).
Träning
Alltid tränat för till viss mån men det har aldrig hjälpt till med vikten.
Jag började gradvis öka upp motionsträningen, pga dåliga knän var det begränsat till Crosstrainer och motionscykel.
Hade alltid kört 5-10 minuter uppvärmning på crosstrainer förr, men började nu trappa upp den uppvärmningen med 5 efter varannan vecka. I slutet körde jag nog upp emot en timme utan problem när jag i början knappt klarade 10 minuter.
Delmål
Jag hade aldrig ett stort slutmål med viktnedgången utan satte mål i 5 kg etapper.
Började på 104 kg, första målet var att komma under 100, sen 95 sen 90 osv tills jag var nere på ca 75 kg.
Men nu är man tyvärr uppe i ca 100 kg igen, det är egentligen ingen ursäkt men pandemin är en stor anledning till detta.
Precis före pandemin var jag nog upp i 85 men sen försvann all vardagsmotion osv när man började jobba hemifrån.
Men jag planerar att dra igång samma rutin som förr och jobba bort dem här kilona igen.
Hehe eftersom jag ändå pluggat till att bli projektledare så kan jag ju sätta upp både delmål och effektmål på ett sett jag kanske inte hade gjort innan, det är ju smart. Jag har också haft lite svårt med att hålla tränande uppe, det blev en-två gånger i veckan när jag tränade men jag ville träna lite oftare egentligen.