Nier Replicant ver. 1.22474487139…

Om nån undrar vad versionsnumret står för:

Yoko Taro är en mycket speciell herre. Han har ju bland annat uttalat sig om att Square Enix inte borde haussa upp Nier Replicant så mycket, eftersom det likt hans övriga spel inte lär sälja särskilt bra Minns när jag intervjuade honom inför Automata-släppet, på mina mer filosofiska frågor vaknade han till liv och orerade en hel del. Märktes att han inte uppskattade de typiska produktfokuserade frågorna 😅

I oktober bingade jag igenom Nier - Automata, och blev så indragen att jag direkt köpte Nier - Replicant och har nu kört det intensivt.
Ett väldigt, VÄLDIGT bra spel. Med brister.

Här följer en näst intill spoilerfree mini-recension!

Minus
Grindea material? Nej tack!
Seg start
Återanvänder samma miljöer flera gånger. Att komma tillbaka till en dungeon KAN fungera, men här sker det för ofta.
Brist på fiendevariation

Neutral
Helt okej stridssystem
Även om de mekaniskt kan vara tråkiga, så har flera (men inte alla) side quests ändå lite stuns. Inte Witcher 3 nivåer dock.

Positiv:
Aldrig i vuxen ålder har ett spel så spelat på mina känslomässiga strängar!
Plötsligt variation i gameplay. Plötsligt blir det rail-shooter. Eller rent textäventyr!
Storyn - superba författare gör till och med långa text-delar en fröjd!
Röstsskådespeleri som når högsta klass
Huvudkaraktärerna och deras förhållanden
Hur spelet erbjuder en andra, och tredje(!) genomspelning med utökad story, så storyn lyfter ännu mer!
Huvudkaraktärerna blir ännu bättre!

Så. Det ser ut som ett generiskt JRPG med 3rd person action strider. Men sakta men säkert utvecklas spelet. Hack-n-slashet förblir sig ganska likt, men storyn och framför allt karaktärerna utvecklas sakta men säkert. Och ju närmare man kommer slutet och dess klimax desto mer bättre blir det.

När man sedan kör andra varvet går allt väldigt mycket snabbare. Du börjar om halvvägs genom huvudstoryn och möter nu samma uppdrag och fiender som första gången. (Man bör höja svårighetsgraden till Hard här). Men du är bättre som spelare, och har bättre utrustning, så det blir inte alls lika segt som man kan tro så spelet flyger fram. Den stora skillnaden är att nu kommer många fler cutscenes. Och med din ökade kunskap om storyn så träffar vissa saker som man tidigare inte ens tänkt på som en rak höger. Om första varvet var bra så blev andra varvet magiskt.
Tredje varvet är väldigt likt andra, men med ännu en handfull scener. Erkänner att det blir lite matigt med att köra samma tempel för ... jag vet inte vilken gång i ordningen. Men storyn träffar lika hårt, om inte hårdare.

Om jag skulle sammanfatta spelet så skulle det bli:
Spelmekaniskt : 3/5
Habilt monsterslaktande.
Vissa moment, som man kan skippa, är snudd på 1/5. Kultivera blommor och grindea material om man vill ha trofeer för att ha maxuppgraderat sina 33 vapen? Urk! Men sällan obligatoriskt.

Story : 5/5
Jag spelar nästan aldrig om spel, eller ser om filmer eller serier. Men det här spelet går något väldigt rätt när jag andra varvet märker hur ögonen om och om börjar imma igen när jag kämpar mig igenom slutet. Och tredje varvet sitter där jag igen.
De handlingar jag gjort.
De handlingar som motståndet gör.
Interaktionerna mellan huvudpersonerna.
Phew.

Finns så mycket jag vill säga, men vill inte spoila saker.
Men en liten sak kan jag skriva