Jag gjorde ett återbesök i ME:Andromeda - och gillade det

Medlem

Jag gick in med inställningen att det skulle vara mediokert då nästan alla andra verkade tycka det och blev positivt överraskad. Jag hade en good time faktiskt.

Medlem

Andromeda är inte i närheten av OG trilogin men det är omöjligt att den skulle kunna blivit det. Sen hade det kunna bli bättre men jag lirade nyligen igenom det på Insanity och fan vad kul det var. Lyckades komma på en sån sjukt jävla bra build och det var så fast paced och man var i rörelse hela tiden. Det gav mig en liknande känsla som Doom på högsta svårighetsgraden. Extremt intense action. Ett av mina största klagomål är att man inte kunde kontrollera sina squad mates. Fattar inte grejen med det. Sen tyckte jag det var för mycket open world. Tycker de borde blandat in mer gamla "corridor shooter missions" som 2an och 3an. Men skulle ändå ge spelet en stark 7/10 betyg.

Är stort Mass Effect fan. Tycker Mass Effect är ett av de spel där jag verkligen älskar att lira svåraste svårighetsgraden för det är väldigt balanserat och man måste spela strategiskt. Många spel gör bara svåraste nivån obalanserad. Jag rekommenderar alla som kör ME att köra Insanity för det är inte bullshit "haha alla fiender one-shotar dig och har 200% mer HP". Insanity gör bara att du MÅSTE använda dina abilities, kör en bra build vilket du kan göra med alla klasser, vara konstant mobile och spela strategiskt. Alla fiender har extra sköldar och gör mer skada men det känns ändå som en fair fight. Man ska känna sig som ett badass när man spelar som Commander Shepard oavsett vilken svårighetsgrad. Jag skulle som sagt jämföra hur de hanterar svårighetsgraderna med de senare Doom spelen. Tycker ME2 hanterat det sämst för Tech och Biotics (spelets version av magi) är så svaga men i de andra spelen inklusive Andromeda är de riktigt nice.

Medlem

Har alltid gillat Andromeda, visst hade karaktärerna en del visuella skavanker men i övrigt såg spelet väldigt bra ut. Precis som DA: Inquisition led det lite av övergången till open world men det var ett mycket bättre spel än Dragon Age.
Det bästa med Andromeda var dock multiplayer, som var sjukt kul att spela.

Medlem
Skrivet av Jinxswe:

När spelet kom så körde jag genom hela direkt. Tog typ 60 timmar och jag gjorde allt och gilla varje ögonblick. Stötte på någon liten bugg men inget gamebreaking.

Installera de igen förra året och skulle köra de igen och då börja jag se genom en hel del saker som som jag missat och ev ignorerade pga hypen.
Bland annat det som togs upp ovan.

Samtidigt stod de som va bra med spelet verkligen ut. Gunplay, gameplay och exploration.
Efter 3an va man smått trött på att allt mer eller mindre va springa till cover, skjuta, till nästa cover, skjuta.
Storyn är så där. Men har sina ljusa punkter typ som att man just ska börja bygga upp ett nytt samhälle och första gången man ska ner i ett vault.

Helt klart värt att spela. Och med tanke på att de gjordes på knappt 18 månader så är jag helt klart imponerande och undrar vad vi fått om det fått 3 år på sig istället.

Bra sammanfattat.

Andromeda är, efter dess förutsättningar, det bästa spelet i serien.

Inte story. Inte karaktärer. Men som spel.

Medlem

Skulle det vara rätt att spela Andromeda innan ME-serien? Har ca 2 veckors väntan framför mig innan det släpps.

Medlem
Skrivet av Frasstheass:

Skulle det vara rätt att spela Andromeda innan ME-serien? Har ca 2 veckors väntan framför mig innan det släpps.

Skulle nog säga nej. Visserligen har de inte jättemycket med varandra att göra, men det görs en hel del referenser i Andromeda.

Medlem
Skrivet av ScorchPipe:

Skulle nog säga nej. Visserligen har de inte jättemycket med varandra att göra, men det görs en hel del referenser i Andromeda.

Då avvaktar jag med det. Tack!

Medlem

Det absolut största problemet med ME:A var aldrig buggarna. Nej, det stora problemet var de usla karaktärerna, den skrattretande usla storyn och dialogerna. Sen att striderna var bäst i serien och det var ett väldigt tjusigt spel hjälper inte när rpg-delarna i ett rpg både luktar och smakar rutten fisk!

Medlem
Skrivet av ScorchPipe:

SPOILERVARNING FÖR MASS EFFECT-SPELEN - Läs på egen risk

Jag är en av de där personerna som har spelat igen Mass Effect-trilogin otaliga gånger. Jag är även en sån som diggar slutet i 3:an (sålänge man inte fuckat upp det med sina tidigare val såklart).
Därför blev jag, tillsammans med så många andra, lite småbesviken år 2017 när jag lärde känna ME:Andromeda första gången. Jag minns det som ett ganska tomt spel.

För några veckor sen fick jag ett ryck och installerade det igen, så jag tänkte skriva av mig lite om upplevelsen.

Först det dåliga. Andromedas största svaghet märks inte direkt, utan kommer krypande allt eftersom. Det är lathet, tidsbrist och förmodligen press på utvecklarna som sticker ut. Några exempel är

  • Hur kommer det sig att alla planeter har i stort sett samma djurliv, oavsett öken -eller isplanet? Samma djur med annan färg bara.

  • Det hade varit trevligt om utposterna/kolonierna man placerar faktiskt utvecklas lite under tidens gång. De består alla av några byggnader och det förblir så. Inga logiska byggnader heller, var sover alla liksom?

  • Precis som ovan hade det varit trevligt om miljöerna utvecklades lite också. En stor del av spelet går ut på att förändra klimatet på olika planeter. Förändringen du märker är att din mätare visar en annan temperatur. Lite visuell skillnad hade gjort gott.

  • Många oviktiga NPCer ser ut som att någon bara tryckte på Random-generatorn.

  • Många av de mindre sido-uppdragen är direkt kopierade från planet till planet. Möjligtvis att beskrivningen är lite annorlunda.

Sen finns en hel del klantiga saker att störa sig på. Behöver du tex gå ombord på ditt skepp för att prata med en person där och sedan gå ut igen? Grattis, då måste du lämna planeten, prata med personen och sedan landa igen. Två utdragna cutscenes helt i onödan.

Många av de snäppet viktigare karaktärerna kan vara fruktansvärt irriterande ibland. Vissa vill jag inte ens prata med, som Suvi och Gil. Det finns dock karaktärer som väger upp detta, som Drack och Peebee.
Det tar mig till de bra sakerna med Andromeda, som tex dialoger. Det finns en hel del humor att hämta, så länge man lyssnar och låter folk prata. Därför kan det vara en idé att inte alltid ta med sig samma två crew-medlemmar ut på uppgrag. Olika kombinationer ger olika konversationer.

Spelets största styrka är striderna, som jag tycker utklassar orginalen. Allt bara flyter och oavsett om det är vapen eller skills så känns allt bättre.

Det har dock alltid varit grundkonceptet i Andromeda som jag gillat bäst. Älskar idén att ta sig till en främmande galax utan chans att återvända och börja ett nytt liv och bygga något därifrån. Det är sånt som gör att jag blir sugen att spela om såna här spel.

Denna gång gick jag även all-in på rollspelandet. Jag kollade inte upp vapen, skills, guider, dialogval eller liknande, vilket jag var lite skyldig till förra gången. Att fundera, välja och utforska själv höjer allt lite grann. Inte mycket, men lite. Stängde till och med av den andra datorskärmen för att inte kolla på massa annat under spelets gång.

Tycket slutet i Andromeda är bra. Solklart menat att det skulle få uppföljare, något som förmodligen blev lite lagt på is efter stormen mot spelet när det släpptes. Jag hoppas dock nästa ME tar upp tråden igen. Det är saker jag är nyfiken på, som:

  • I slutet får man hintar om att The Quarian Ark kanske inte är förlorad ändå.

  • Mot de sista uppdragen får man hintar om vad Remnant faktiskt sysslar med. Där finns det mycket mer att hämta.

  • Du dödar den lokala Kett-ledaren, men denne ersätts av en annan som verkar smida nya planer. Sen finns det ju fler högre upp man vill utrota.

Så! Många brister i detta spel, ja. Men jag fann mig ändå sitta på jobbet och längta tills jag kom hem och kunde spela igen. På nåt sätt är det allt som räknas.
Efter denna playthrough kände jag verkligen att Andromeda fick för mycket skit för vad det är. Vissa verkar ha trott att de skulle få spela som Shepherd i nåt sorts Mass Effect 4. Det förde mina tankar till Amnesia: A machine for pigs, som är ett bra spel för vad det är och vad det försöker vara. Men det fick överdrivet mycket skit bara för att det inte var The Dark Descent 2.

När eftertexterna rullade till AURORAs störtsköna 'Under Stars' så fällde jag bak ryggstödet och kände mig allmänt nöjd. Insåg att jag kommer att sakna Andromeda, för nu kan jag förmodligen inte spela det igen på 4-5 år. Men ett nytt ME är på väg, som i alla fall jag kommer (roll)spela med entusiasm och ett öppet sinne.

Tack för att du orkade läsa. Finns det nån som kände igen sig?

Jag lirade också andromeda nyligen. Det har i särklass bäst gameplay. De tidigare liren lever hårt på såpoperan och karaktärerna. Det är hemskt i andromeda men spelmässigt sjukt mycket bättre.

12
Skriv svar