Medlem
Spec Ops The Line

Yager Developments take på en annars väldigt generisk spelgenre satte inte direkt världen i brand när Spec Ops The Line släpptes sommaren 2012. Spelet fick visserligen en hel del positiv kritik från recensörer, men publiken svek och idag ses spelet som något av en flopp. Undertecknad spelade aldrig spelet då, men efter att ha sett en stream där den eminenta Victor Leijonhufvud spelade spelet så bestämde jag mig för att ge det en chans

Bakgrunden till spelet

Året var 2007 när den tyska studion Yager Developments påbörjade arbetet med det som skulle komma att bli Spec Ops The Line. Målsättningen var att göra något annorlunda inom en spelgenre som ofta tenderar att bli väldigt generisk. Inspiration hämtades från filmer som Apocalypse Now samt novellen Mörkrets Hjärta av Joseph Conrad. Speciellt märkbar är inspirationen från Mörkrets Hjärta om man har läst novellen.

Redan tidigt var Yager tydliga med att man eftersträvade att få spelaren till att ifrågasätta sina egna val och sitt eget agerande i spelet. Detta skulle inte på några sätt vara någon form av krigsromantik, utan ett större fokus skulle ligga på de psykiska påfrestningar krig kan ha på människor och hur vi hanterar dom.

Kanske var det också dessa högt uppsatta mål som gjorde att spelet plågades av ett flertal förseningar och problem under produktionen och när det väl släpptes 2012 hade mycket av den hype som man lyckats bygga upp helt enkelt dött ut vilket kan vara en förklaring till de dåliga försäljningssiffrorna.

Handling

Spelet utspelar sig i Dubai som mer eller mindre blivit jämnad med marken på grund av gigtantiska sandstormar. Du spelar som Martin Walker, kapten över en liten specialstyrka från Delta Force som förutom Walker består av Alphonso Adams och John Lugo. Ert uppdrag är att ta reda på vad som hände med det 33.e infanteriet som gick in i staden sex månader tidigare. På grund av de kraftiga sandstormarna i området har all kommunikation med staden brutits och även om det mesta kanske verkar ganska normalt till en början så märks det snart att saker och ting verkligen inte är som de ska i den här staden. Där och då påbörjas en resa som jag inte kan hitta något motstycke till i den här genren, mer än så tror jag inte ska sägas egentligen vad det gäller handlingen då risken för spoilers blir alldeles för stor.

Gameplay

Själva spelandet då? Well, det är på inga sätt någon katastrof men inte heller något som utmärker sig på något sätt. Tredjepersons shooter med ett i min smak väldigt välfungerande coversystem. Skjutandet tycker jag också fungerar väldigt bra, vapen finns i massor och alla känns faktiskt annorlunda. Här ska det dock sägas att jag inte direkt är någon konnässör när det kommer till shooters. En punkt som det dock faller ganska så platt på är ens fienden, här saknas det verkligen variation. Du möter mer eller mindre precis samma typer hela vägen igenom spelet förutom några lite annorlunda i slutfasen av spelet.

Slutsats

När jag först startade upp Spec Ops The Line hade jag visserligen lite förväntningar, jag hade trots allt gillat det jag såg på Victor Leijonhufvuds stream men jag trodde aldrig att detta skulle landa så bra som det faktiskt gjorde hos mig. Storyn greppade verkligen tag om mig och även om vissa sektioner i spelet ibland känns lite stressade så påverkade det mig faktiskt på ett sätt som jag inte trodde. Du ställs verkligen inför val som på riktigt var jobbiga att göra och då menar jag inte jobbiga som i exempelvis Mass Effect eller liknande. Utan jobbiga på ett mer personligt plan, det kändes verkligen fel i hur man än gjorde och när man sedan också får se resultatet av sina val mår man ännu sämre.

Detta är som ni säkert förstår absolut inget feeelgood spel på något sätt. Är du det minsta som mig så kommer du titta lite extra på dig själv i spegeln när du spelat igenom det och undra vad som egentligen hände och varför du gjorde de val som du gjorde. Yager misslyckades kanske med att få till en försäljningssuccé, men de lyckades verkligen med att få till ett spel som får dig att känna saker, saker du kanske inte ens vill känna. Det är i min bok ett rejält styrkebesked.

Pluspoäng ska spelet också ha för längden, visserligen kanske det kunde varit någon timme längre men det kändes faktiskt väldigt uppfriskande att bara få kasta in sig i något sådant här intensivt som bara varar i runt sex timmar. Speciellt med tanke på hur det ser ut idag där spelen blir allt längre och längre. Perfekt som paus när man jobbar på något mycket större.

Avslutningsvis, har ni inte spelat Spec Ops The Line så ber jag er att göra det. Oavsett vad ni tycker om spelet så kan jag garantera er att ni i alla fall kommer känna saker. Vilket är mer än vad man kan säga om väldigt många andra spel.

Format: Spelades på Xbox Series X, men finns till PC, PS3, Xbox 360, One/SS

Spec Ops The Line
4
Mycket bra
+
Handlingen
+
Karaktärerna
+
Längden på spelet
-
Dålig variation av fiender
-
Åldern syns på vissa ställen
Det här betyder betygen på FZ
FM-guru

Håller med om det mesta! Hade nog själv gett det en femma. Striderna är ömsom vin ömsom vatten, men oj vilket välskrivet manus - både vad gäller manuset i sig samt dess integrering i spelet. I överlägsen särklass i genren (dvs militärspel) bland det jag spelat. En "are we the baddies?"-story done right *sneglar på TLOU 2*.

Jättebra recension! Spec Ops är ett fantastiskt spel och en smått brutal upplevelse. Visst är storyn mer än lovligt inspirerad från Conrad-boken, men jag tycker ändå det är en av de bästa historierna i ett actionspel som gjorts. Det spelar liksom mindre roll att storyn inte är så originell när den trots allt är så himla välgjord och i princip noll actionspel varken tidigare eller senare har vågat göra samma sak. Det är verkligen synd att Spec Ops fick så lite uppmärksamhet när det släpptes, förhoppningsvis kan fler hitta det nu i efterhand tack vare word of mouth och att det borde vara så gott som gratis på t ex Steam. Jag spelade det första gången för nåt år sedan och det håller fortfarande!


Pensionerad spelskribent, FZ.se

Medlem

Bra recension! Jag hade en liknande upplevelse för några år sedan, tror det var 2018, då jag upptäckte spelet efter rekommendationer på nätet. Kan fortfarande reflektera över hur mycket jag uppskattade den spelupplevelsen!

Efteråt läste jag diverse diskussionstrådar om spelet och såg då att spelets manusförfattare Walt Williams skrivit en bok om sin karriär, där han delvis återger lite om arbetet med Spec Ops: The Line. Kan rekommendera hans bok, Significant Zero, om man är intresserad av spelbranschen allmänt och i synnerhet berättelsen om en kreativ manusförfattare som slits mellan sin vision samtidigt som han måste förhålla sig till storbolagens krav om att nå en bred publik.

Boken fick mig i sin tur att ta mig an Bioshock, som jag tidigare inte spelat.

Chefredaktör

Det här är ett sånt spel alla snackar om att man borde lira, men som jag fortfarande har i backlogg.


Din vänlige kvartersspindel - följ mig på Twitter

Medlem

Ett ruskigt bra spel! Försökt spela om det flera gånger men kommer till vissa punkter i storyn där det börjar bli så psykiskt påfrestande att jag fått lägga ner det varje gång. Inte många spel som fått som följd att man faktiskt fått ta sig en rejält funderare efter att man stängt ner.

Storyn är så klart fantastiskt, men om man inte bryr sig om det, och ändå vill ha det trevligt, så känns det i spelmekaniken och grafiken som en avstickare till Uncharted (lyssna på mig här) - eftersom Nolan North gör protagonistens röst.


FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego
SOCIALA MEDIER: www.instagram.com/i.e.g.o.c.e.n.t.r.i.c

Medlem

Det finns så mycket bra detaljer i det här spelet också som ifrågasätter hur vi spelar spel och hur actionspel är skrivna. Som jag förstod det på spelskaparna (en av dem är svenska förövrigt), så finns det en meningen med den rätt generiska covershooter-stilen. Den ska göra oss som spelare "avtrubbade", precis som i andra actionspel, tills vi senare börjar ifrågasätta våra val i spelet. Finns ett ställe i spelet som sticker ut. Det är en mobb med folk och några personer som är på väg att bli hängda, teamet har en krypskytt som siktar på en. Valen vi vaggas in i är att skjuta in i massa och rädda de som håller på att bli avrättade eller skjuta de som håller på att bli hängda. I själva verket finns det två val till, det ena är att skjuta rakt upp i luften för att skingra massan, ELLER försöka träffa krypskytten. Ur ett psykologiskt perspektiv bli detta intressant, varför vi itne ens ifrågasätter valen som spelare. Skjuta rakt upp i luften hade nog varit ett mer logisk val för de flesta om de ställts inför situationen på riktigt.

Geeks Gaming
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Det här är ett sånt spel alla snackar om att man borde lira, men som jag fortfarande har i backlogg.

Ja, med betoning på ”måste”.
Handlingen golvade mig totalt. Gameplaymässigt är det ok, ganska generiskt fast med ett syfte där med.
Som sagt så är handlingen riktigt bra med vissa delar som golvade mig totalt.

Skribent

Ett fantastiskt spel. Nu blev jag sugen på att spela om det. Får plocka hem det till XSX.


Välkommen till Sveriges tröttaste hemsida: www.straneus.se

Medlem

Intressant! Ska absolut kolla in. Har totalt gått förbi min radar.

Medlem

"Åldern börjar synas"

Då har jag nog haft det på "Spelas snart™.."-listan lite för länge.

Medlem

Ett av få spel jag lider av att inte ha spelat.

Mycket bra recension, tack för det!

Medlem

Det här är ett otroligt viktigt spel som är en kommentar till den generiska shootergenren.

Du är inte alltid hjälten och krig är på riktigt.

Moderator | Testpilot
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Det här är ett sånt spel alla snackar om att man borde lira, men som jag fortfarande har i backlogg.

Samma, men det blir det ändring på i helgen!


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Kan tyvärr inte stämma in i hyllningskören. Storyn var medioker at best - rörig, förvirrande och smått pretentiös at worst. Gameplayn var undermålig och rent grafiskt var det inget minnesvärt heller.

Jag skulle säga 2-3/10

Medlem
Skrivet av Sisyr:

Håller med om det mesta! Hade nog själv gett det en femma. Striderna är ömsom vin ömsom vatten, men oj vilket välskrivet manus - både vad gäller manuset i sig samt dess integrering i spelet. I överlägsen särklass i genren (dvs militärspel) bland det jag spelat. En "are we the baddies?"-story done right *sneglar på TLOU 2*.

Eh? Fast det handlar ju om helt olika former av utgångspunkter i båda fallen. Dessutom använder sig ju detta spelet utav en härlig blandning sci-fi liknande element för att få allting att klicka. Men det var inget fel med det. Jag tyckte verkligen om Spec-Ops. Det känns dock inte genuint att argumentera för att båda dras med "are we the baddies" då Spec-Ops definitivt har det som tema medan TLOU2 är mer inriktat mot "am I the baddy" från ett betydligt mer individuellt perspektiv. Båda är helt suveränt framställda.


Jag respekterar din rätt till åsikt, men är den att förtrycka andra för saker som inte påverkar dig hindrar det inte mig från att försöka ändra eller kämpa emot den. With all due respect: Don't hurt people. <3

FM-guru
Skrivet av Proximately:

Eh? Fast det handlar ju om helt olika former av utgångspunkter i båda fallen. Dessutom använder sig ju detta spelet utav en härlig blandning sci-fi liknande element för att få allting att klicka. Men det var inget fel med det. Jag tyckte verkligen om Spec-Ops. Det känns dock inte genuint att argumentera för att båda dras med "are we the baddies" då Spec-Ops definitivt har det som tema medan TLOU2 är mer inriktat mot "am I the baddy" från ett betydligt mer individuellt perspektiv. Båda är helt suveränt framställda.

"Are we the baddies" är alltså ett citat från komediserien That Mitchell and Webb Look och inte något jag själv hittade på. Vad jag avsåg med citatet är att man i båda spelen spelar som protagonister som inte faller in i den traditionella hjälterollen (eller ens antihjälte, för den delen) men utan att de själva inser det, och att detta är centralt för spelens narrativ och budskap, där det är spelarna som får ställa sig frågan. Sedan skiljer sig spelens manus åt i en rad andra avseenden, givetvis. Den här tråden känns som fel ställe att börja göra djupare jämförelser mellan spelen dock, så jag kanske ska lämna det därhän.

Förstod inte vad du menade med det fetmarkerade.

Medlem
Skrivet av Johlor:

Finns ett ställe i spelet som sticker ut. Det är en mobb med folk och några personer som är på väg att bli hängda, teamet har en krypskytt som siktar på en. Valen vi vaggas in i är att skjuta in i massa och rädda de som håller på att bli avrättade eller skjuta de som håller på att bli hängda. I själva verket finns det två val till, det ena är att skjuta rakt upp i luften för att skingra massan, ELLER försöka träffa krypskytten.

Spelade igenom spelet för första gången nyligen och det låter som att du blandar ihop två-tre olika situationer, men visst finns det några såna val i spelet

För övrigt blev jag inte jätteimponerad. Intressant setting med ett isolerat och laglöst Dubai, men själva gameplayet kändes väldigt generiskt som många sagt. Visst finns det några moraliska dilemman i storyn men större delen av spelet går ut på att skjuta hundratals soldater (var kommer alla ifrån?) utan ånger. Vid ett tillfälle uppstår en konflikt mellan spelarens karaktär och en medhjälpar-NPC om hur de ska ta sig förbi en passage. Jag höll med NPC:n men storyn tvingade mig att följa huvudpersonens val. Sedan visar det sig att det slutar i hemskheter och jag som spelare ska känna "åh nej vad har jag gjort" men det blev snarare "jag försökte ju säga till dig att det var en dålig idé...".

Sen tyckte jag att twisten på slutet var lite meh och inget som förvånar när man är lite luttrad sedan tidigare. Kanske hade jag uppskattat spelet mer när det kom, men detta var mina åsikter om spelet idag.

1
Skriv svar