Att bli nykter

Medlem

Måste säga tack för din text. Öppen, ärlig och rak.

Går själv igenom missbruk på olika sätt, främst alkohol. Tråkigt att behöva städa ekonomi som biter en i röven efter flera år av dåliga beslut. Verkligheten kommer ikapp.

Tror att jag har kommit en bit. Jag är väl medveten och förnekar ej mitt missbruk. Däremot är jag mycket arg och bitter. Tvär, kort och sur. Direkt aggressiv och otrevlig då och då. Det är smärtsamt då ångesten är så stark.

Men samtidigt är jag glad över ångesten. Den bevisar att jag innerst inne lider över att göra fel.

En dag återkommer jag med en blogg eller liknande tråd där jag kommer att ventilera hela resan. Tror att det är viktigt då andra sitter i samma båt.

Medlem
Skrivet av maq777:

Lyckta till!

På tal om ämnet. Finns det några bra spel som behandlar alkolism?

Disco Elysium kanske?

Medlem
Skrivet av maq777:

Lyckta till!

På tal om ämnet. Finns det några bra spel som behandlar alkolism?

Behandlar alkolism.. Man kan väl säga så här, allt som fångar ditt intresse och gör det lättare att hålla dig nykter när triggers kickar på som på helger,högtider,dåliga dagar osv..

Om det nu är tv-spel,träning eller vad som än intresserar dig kan man väl kalla någon form av behandling/avledning, men kanske inte i officiell term.

Grejen för mig de första åren i nykterhet är väl man byter missbruk. Som träna 2ggr om dagen och all övrig tid bara lira tvspel. Ligger lite i missbrukare personligheten. Allt ska överdrivas och svårt att hålla nån jämn balans i saker man gör. All in. Något som kräver år av träning och stor självinsikt att få bukt med

Medlem

Du ska vara väldigt stolt över dig själv! Snyggt jobbat och lycka till i framtiden!

Medlem
Skrivet av ohGr:

Disco Elysium kanske?

Bra spel. Men förskönade det inte bilden av alkohol, cigaretter och droger en aningen för mycket?

Skrivet av JonnyBravo:

Behandlar alkolism..

Jaja, skulle valt en annan synonym. Det var inte riktigt vad jag menade. Men du är nog korrekt i din analys. Go all-in på ngt annat (mindre farligt) kan vara vägen ur för en del (men inte alla).

Medlem

Bra jobbat! Känner som många andra i tråden igen mig, har själv haft en dålig relation med alkohol och festat hårt under många år av mitt liv. Hittade sedan meditation och blev lite mer medveten om vad jag höll på med och efter några år så släppte jag drickandet helt. Har inte druckit på ca 4 år nu och känner mig friskare än nånsin, de e gött å va alkoholfri å vem har sagt att man inte kan ha kul på fest ändå! Ta hand om er därute!

Medlem

Modigt och viktigt inlägg. Kanske ett av de bättre i FZ's historia.

Jag skulle som förälder till barn med ADHD och autism vilja flika in att det finns mycket i flera berättelser ovan som gör att jag tänker just NPF-diagnoser. Jag är dessvärre usel på att förklara så jag rekommenderar VERKLIGEN en ljudbok som heter "Haja ADHD". De flesta tänker ju "hyperaktivitet' när de hör förkortningen ADHD men det är så oerhört mycket mer och jag är rätt säker att många av er skulle känna igen sig enormt om ni läste/lyssnade på den boken.
ADHD och alkohol/andra droger är en grymt dålig kombination.

Sen säger jag inte på något sätt att ni faktiskt har någon diagnos. Men jag hajade verkligen till på flera av berättelserna. Det behöver inte betyda att det är så. Jag har haft fel ca 7.9 miljarder gånger uppskattningsvis i mina dagar.

Igen, fantastiskt inlägg och håller alla tummar för samtliga som delat med sig. Håller mig själv borta helt från sponken. Har bara varit en källa till olycka under hela mitt liv.

Game Jam-general
Skrivet av JonnyBravo:

Grejen för mig de första åren i nykterhet är väl man byter missbruk. Som träna 2ggr om dagen och all övrig tid bara lira tvspel. Ligger lite i missbrukare personligheten. Allt ska överdrivas och svårt att hålla nån jämn balans i saker man gör. All in. Något som kräver år av träning och stor självinsikt att få bukt med

Bra exempel på detta är Ozzy Osbourne som när han slutade med alkohol och droger började dricka energidryck som en galning sen knapra viagra som smågodis för han tyckte det var så gott. Om man slutar med en dålig vana får man vara väldigt uppmärksam på att en ny kommer försöka ta dens plats.


fick smisk som barn

Medlem

Vill bara säga att vad fint av dig att öppna upp dig! Håller tummarna för dig och skriv gärna av dig när du känner för det.

Medlem

Denna text borde fler läsa. Fick motivation att orka ta tag i saker nu, en riktig tankeställare. Hade också en period med mycket alkohol i mina yngre dagar som bara medfört problem.

Tack för att du åtog dig tid att dela med dig av ett så viktigt ämne.

Ha det världsklass!


Who are you if im not me?

Medlem
Skrivet av Sisyr:

Finns ett spel som heter Hobo: Tough Life som släpptes nyligen. Dålig koll på hur pass bra det stämmer in på din beskrivning dock, tror det var mer fokuserat på fysiska utmaningar (hunger & törst, hygien osv).

Låter som Rags to Riches som fanns på C=64
https://youtu.be/492122sJfk8

FM-guru
Skrivet av maq777:

Bra spel. Men förskönade det inte bilden av alkohol, cigaretter och droger en aningen för mycket?

Svårt att prata så mycket om det utan att börja spoila men kort sagt; knappast. Det har en ganska skeptisk inställning till alkohol och andra droger, men presenterar både positiva och (väldigt) negativa aspekter och lämnar tyckandet till spelaren.

Liten spoiler om premissen för spelet;

Men det handlar ju primärt om en nedbruten man som blivit självdestruktiv och har använt droger - primärt alkohol - för att driva sin förstörelse.

Medlem
Skrivet av gonzo247:

Jag har samma problem som du.
"Det är ett beteende som kommit och gått och som jag idag förstår är kopplat till ensamhet och ångest. Ända sedan jag var liten har jag alltid känt att jag inte passar in. Jag har alltid klätt mig annorlunda, haft "udda" intressen, lyssnat på "konstig" musik och haft ett stort ensamhetsbehov - en personlighet som stack ut och inte alltid accepterades i den lilla stad där jag växte upp".

Precis så ha jag också känt men inte kunnat sätta ord på det så tack för det. Jag kan inte heller sluta dricka när jag väl börjat, men att spela hjälper oftast. Träffar kbt terapeut och så för att få bukt på skiten och jag börjar inse att ett liv utan alkohol är det som kommer hjälpa.

Vill ge dig ett stort Grattis och en kram, jävligt starkt jobbat. Fint utav dig att dela med dig dessutom, inspirerande. Lycka till och sköt om dig!

Tack själv för att du delar med dig! Jag gick själv i KBT i yngre dagar men av andra anledningar och det hjälpte mig mycket. Senaste åren har jag pratat med en kurator, dock aldrig om mina alkoholproblem. Jag har inte ens tänkt på att dela med mig av det men nu när du säger det så vore det kanske en idé.
Jag är glad att du kommit till den insikten och kan som sagt bara rekommendera att ta ett uppehåll. Det är lättare sagt än gjort och svårigheterna varierar såklart från person till person, men för mig har det varit bland det bästa jag gjort. Jag har insett att man inte bara druckit för att undkomma sin ångest utan att mycket av ångesten har sitt ursprung i själva drickandet. Så det blir en ond cirkel med en slags självmedicinering som aldrig någonsin hjälper.

Jag skickar en kram tillbaka och önskar dig lycka till Även om det kan kännas tungt är man aldrig helt ensam, och livet är fullt av fina och helt nyktra saker att fylla det med. Du är starkare än du tror!

Skrivet av Krisum:

Bra jobbat Knalle!
Du har helt rätt, det är inte värt det. Jag kom till samma insikt och slutade helt för ungefär 4 år sedan. Att ligga bakfull i 4 dagar och ångest av ingen anledning alls fick mig att lägga ned. Jag drack enbart på helger, men fanns ingen hejd på hur pissfull man blev. Drack enbart för ruset, det enda jag gillade smaken av var nog rödvin. Den där tiden som bara kastades bort när man låg bakis och mådde skit är mycket mer värd att spendera på andra saker. Tycker det är lyx att kliva upp tidigt en helg och bara må bra, sätta sig och spela något, gå ut en sväng, eller kanske bara ta det lugnt och istället spendera krogen/alkohol-pengarna på en extra sjysst frukost, eller vad som helst. Det är riktigt värt det och hoppas det går bra för dig med. Också bra gjort att du tar tag och pratar om saker som du känner är "tabu" (att vi ens ska behöva känna så om sådant här!?). Det är ju ett stort problem att vi inte pratar om hur vi mår och det är något som behövs göras mer. Förhoppningsvis blir det lite mer av en norm att prata om sådant i framtiden.

Sen är det ju bra mycket är coolare att gå emot strömmen och sätta ned foten när saker inte står rätt till än att bara traska vidare för att det förväntas av en. Bra gjort och lycka till!

Tack för en inspirerande berättelse, Krisum! Väldigt starkt jobbat av dig att inte bara komma till den insikten utan att också faktiskt ta beslutet att lägga av helt. Vi har lite märkliga dryckesvanor här i Sverige och det är lätt att bli utfryst om man inte dricker så den sociala biten är nästan det svåraste. Det finns en tendens till ett väldigt ohälsosamt grupptryck när det kommer till alkohol även bland vuxna människor som jag upplevde själv de första veckorna. Det antar jag att du också varit med om? Att gå mot strömmen är inte lätt men man måste göre det som känns bäst för en själv i det långa loppet.

Grymt bra jobbat, hur som helst! Lycka till

Skrivet av r4v3nl0rd:

Skrämmande läsning då jag känner igen mig väldigt mycket, med undantag av min barndom som var hyfsat alkoholfri. Visst, föräldrarna krökade till det vid högtider och dylikt, men det får väl ses som "normal" konsumtion.

Själv började jag dricka rätt sent. Hade min första fylla när jag var 18 och man kan väl säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Alkoholen tog bort all ångest och oro jag känt, och det blev mycket lättare att vara social.

Resten är historia. Krökade rätt hårt i ungefär fjorton år. Insåg väl ganska snabbt att detta inte kommer sluta så bra. Hade vita månader ibland och stundtals inbillade jag mig att jag hade kontroll.

Måttet var rågat när jag en sommar drack hela min semester. Kroppen sa ifrån. Fick ont under vänster revben och har än idag inte vågat googla och gå till botten med var det var. Smärtan avtog av sig själv efter ett par veckor och jag lovade mig själv att aldrig mer dricka. På riktigt. "Jag vill aldrig mer känna så här".

Lägg även därtill all ångest man känt som orsakats av alkoholen. På gränsen till dödsångest ibland. Riktigt jobbigt.

Hursomhelst. Har inte druckit en droppe på snart fyra hela år. Saknar det inte alls även om jag ibland kan tänka på det, är nog något jag får leva med.

Att sluta dricka är det bästa beslutet jag gjort i hela mitt liv. Slipper ångesten och kroppen mår mycket bättre, pengar sparar man. Bara fördelar. Kan jag så kan du.

Kan även lägga till att jag klarade av att sluta dricka helt utan någon professionell hjälp vilket känns riktigt bra. Är stolt över mig själv.

Den som har mod att förändra sitt liv förtjänar att lyckas.

Lycka till!

Tack för att du delar med dig och grymt bra jobbat! Du kan absolut vara stolt över dig själv för det är inte lätt. Speciellt inte efter så många år.

Jag känner igen det där med kärlek vid första ögonkastet när det kommer till alkohol. Väldigt bisarrt men väldigt sant! Känner även igen den där värken under revbenen och har många gånger tänkt att det kanske är hjärtat som säger ifrån, men jag har heller aldrig kollat upp det...

Gött att du kommit till ro med ditt beslut och kan se fördelarna med det. Att må bra är underskattat! Så jag gratulerar dig och säger åter igen bra jobbat Lycka till med allt!

Skrivet av JonnyBravo:

Nykter i 10år nu men levt exakt som du och är extremt introvert med. Tv spel blev en bra avledare på helger när alla andra festade.

KBT terapi och fysisk aktivitet hjälpte mig det första året väldigt mycket. Rastlösheten på helgerna blev träna och sen bara spela tvspel.
Inrutat kanske men det som behövdes för mig och landa i mig själv utan spriten. Hade med några kraschade förhållande i bagaget.

Nu 10år senare är jag pappa och gift. Med en mycket större förståelse för mig själv och hur jag funkar och tar egentid när jag behöver så får jag ihop vardagen bra.

Dock något man måste va ärlig med när man går in i ett nytt förhållande. Lätt att din egentid där du laddar din energi (introvert) skapar tankar i din partner att du distansierar dig från hon/han och därav är ärligheten ett måste för få förhållandet att funka

Vilken story! Rutiner är inte alltid så roliga men det är bevisat att vi mår bra av att ha dem. Det har tagit mig lång tid att acceptera vad jag mår bra av och inte låta utomstående få påverka vad jag väljer att lägga min tid och energi på. Mitt förra förhållande var väldigt kärleksfullt men om jag är extremt introvert så var hon precis tvärtom och det skar sig tyvärr till slut. Jag orkade inte låtsas mer eller ställa upp på en massa evenemang och träffa mängder av folk hela tiden och mådde inte bra av det. Samtidigt mådde hon inte bra av att jag inte orkade vara med på det så det fungerade inte men vi är fortfarande vänner och förstår varandra väl även om det blev ohållbart att bo och leva tillsammans.

Jag är övertygad om att dina erfarenheter och insikter gjort dig till en starkare person och att du är en riktigt bra pappa. Guld värt att du och din partner har den förståelsen för varandra och att det trots familjeliv finns utrymme för egentid.

Starkt jobbat och inspirerande att läsa. Lycka till i framtiden och ta hand om dig och familjen

Skrivet av breahl:

Starkt som fan av dig! Tyvärr är jag inte lika duktig själv. Det gick så långt 2012 att jag bad mitt dåvarande jobb om hjälp så dom betalade så jag fick spendera 6 veckor på ett behandlingshem i Piteå och 1 års efterbehandling efter det med besök där en gång i månaden.

Men jag dricker inte alls lika mycket nu. Kanske dricker två helger i månaden men då blir det oftast både fredag/lördag. Där 2012 drack jag varje dag i princip och insåg att jag behövde hjälp så kontaktade min chef. Nu är jag arbetslös så har inte alls samma pengar att röra mig med vilket är tur. Jag vet inte om jag skulle dricka mer ifall jag hade mer pengar. Men jävligt starkt av dig att ha slutat helt.

Tack för att du delar med dig! Det är svårt att lägga av helt och det tog mig som sagt många år att ens förstå att jag hade problem. Hur du än väljer att göra i framtiden så är du mer medveten idag än för 10 år sedan och vet att du liksom jag måste vara vaksam. Om du vill dricka ett par gånger i månaden och känner att du har kontroll så är det ju egentligen inget fel med det. För mig tror jag att vägen fram är att inte dricka alls men jag har som sagt en ganska extrem beroendepersonlighet. Jag hade också velat dricka ett par bir då och då men vet med mig att det hade fungerat ett tag innan det spårade ur.

Otroligt starkt jobbat av dig att berätta för din arbetsgivare. Det är inte många som hade klarat av att ta det steget och du har all min respekt för det.

Lycka till

Chefredaktör

Tack för din berättelse @Knalle - riktigt starkt! Jag blir glad över att du känner dig så trygg här att du vågar dela med dig av något så personligt och som garanterat kan hjälpa andra i samma situation. Ha en grym spelhelg!


Din vänlige kvartersspindel - följ mig på Twitter

Medlem

Jag vill bara säga stork tack både till alla som läst och svarat! Wow, alltså - den här responsen hade jag aldrig någonsin väntat mig. Är lite mållös och rörd nästan till tårar här.

Nu har jag svarat några av er men till alla er som kämpar med liknande bekymmer - vare sig det handlar om att vara introvert och känna sig utanför, ha ett osunt förhållande till alkohol eller båda delarna - vill jag bara säga att ni inte är ensamma där ute. Det finns hjälp och stöd att få men det första steget är alltid att prata om det. Jag tänker extra mycket på er och även om jag inte kan hjälpa så mycket på andra sidan skärmen så hoppas jag att ni finner er egen väg att handskas och komma till bukt med era problem. Den som vill får gärna skriva ett meddelande, så har jag det sagt

Jag hade heller inte väntat mig att någon skulle öppna upp sig och dela med sig av sina egna upplevelser så som många av er har gjort. Att läsa om så pass många som tagit det aktiva beslutet att lägga av efter att ha kommit till insikt ger min en ännu större boost att fortsätta vara nykter. Och att läsa om andra som har det kämpigt i detta nu får mig att inse att det inte bara är jag själv som dras med dessa bekymmer.

Jag höjer ett glas med Cuba Cola och utbringar en skål till er allihop. För bara drygt tre månader sedan hade jag redan suttit och krökat vid den här tiden en lördag men idag dricker jag läsk, spelar Dragon Quest XI och lyssnar på grindcore och det känns för jävla bra

Tack, det här kommer jag leva på i flera dagar! Ett stort lycka till er alla vad ni än tar er för här i livet.

Med vänliga hälsningar
Knalle

PS. Jag ska försöka ta mig tiden att hinna svara så många av er som möjligt de kommande dagarna.

Medlem
Skrivet av Freakon:

Måste säga tack för din text. Öppen, ärlig och rak.

Går själv igenom missbruk på olika sätt, främst alkohol. Tråkigt att behöva städa ekonomi som biter en i röven efter flera år av dåliga beslut. Verkligheten kommer ikapp.

Tror att jag har kommit en bit. Jag är väl medveten och förnekar ej mitt missbruk. Däremot är jag mycket arg och bitter. Tvär, kort och sur. Direkt aggressiv och otrevlig då och då. Det är smärtsamt då ångesten är så stark.

Men samtidigt är jag glad över ångesten. Den bevisar att jag innerst inne lider över att göra fel.

En dag återkommer jag med en blogg eller liknande tråd där jag kommer att ventilera hela resan. Tror att det är viktigt då andra sitter i samma båt.

Tack för att du delar med dig, Freakon!

Du har kommit längre än du tror eftersom du inte förnekar någonting. Medvetenhet och självinsikt är viktigt och bland det svåraste som finns. I mångt och mycket här i livet så är man sin egen värsta fiende. Så du har redan tagit det första och största steget!

Jag känner igen din ilska och har själv varit där. För mig var det nog ett allmänt missnöje mot systemet och allt det ytliga och falska i samhället samt det faktum att jag haft svårt att hitta min egen väg i allt det. Samtidigt som man känner att man inte passar in så vill man känna en viss tillhörighet. Så jag bar på mycket ilska över världen och alkohol var en skön paus från det när man var yngre och efter det har drickandet liksom fortsatt att vara ett "botemedel" för andra problem man haft i sin vardag och livssituation.

Mina förutsättningar idag är bättre än de var för några år sedan och jag hade inte kunnat sluta dricka på den tiden. Jag kanske hade övervägt att göra ett uppehåll men jag minns personen jag var då och vet att det aldrig hade fungerat. Då umgicks jag med folk som jag idag inser inte var bra för mig och där mycket handlade om festande och drickande. Om jag hade gjort ett uppehåll hade det nog förlöjligats och skrattats åt. Med åren blir man ju mer trygg och får en helt annan respekt för sig själv men det är en lång resa dit, inte bara tidsmässigt utan också emotionellt. Befann mig även i ett förhållande på den tiden med en tjej som definitivt hade större problem än vad jag hade men som inte själv kunde se det. Även om jag uppenbarligen haft mina egna problem så har jag brutit kontakten med många från den tiden.

Det har varit en oerhört skön känsla sedan igår då jag skrev mitt eget inlägg och jag uppmuntrar dig absolut till att göra något liknande när tiden är mogen för det.

Jag önskar dig ett stort lycka till och är övertygad om att du kommer att hitta en sund och hållbar väg framåt.

Medlem

Brukar dricka varje helg men tack vare att jag läste igenom denna tråd blev jag inspirerad att avstå. Kanske ska man göra det fler gånger. Jag skulle nog må bra av det.

Må bra, allihopa som är eller har varit i liknande situationer, och trevlig spelhelg på er!


Take this under advisement, jerkweed!

PC-spelare
Dator: Asus Prime X470-PRO, Ryzen 2600X, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT

Medlem

Bra jobbat.

Jag hade visserligen inte såna problem som du beskriver. Ett par öl och nån konjak i veckan bara.
Men förra året opererades jag och gick på oxy ett bra tag därefter. Kunde därmed inte dricka alkohol på 1-2 månader.

Sen efteråt insåg jag att jag inte saknade alkoholen alls och har inte druckit en droppe sen dess, inte ens lättöl. Det var över 1 år sen nu och flaskorna står mest kvar som dekoration.

Medlem
Skrivet av Knalle:

Tack för att du delar med dig, Freakon!

Du har kommit längre än du tror eftersom du inte förnekar någonting. Medvetenhet och självinsikt är viktigt och bland det svåraste som finns. I mångt och mycket här i livet så är man sin egen värsta fiende. Så du har redan tagit det första och största steget!

Jag känner igen din ilska och har själv varit där. För mig var det nog ett allmänt missnöje mot systemet och allt det ytliga och falska i samhället samt det faktum att jag haft svårt att hitta min egen väg i allt det. Samtidigt som man känner att man inte passar in så vill man känna en viss tillhörighet. Så jag bar på mycket ilska över världen och alkohol var en skön paus från det när man var yngre och efter det har drickandet liksom fortsatt att vara ett "botemedel" för andra problem man haft i sin vardag och livssituation.

Mina förutsättningar idag är bättre än de var för några år sedan och jag hade inte kunnat sluta dricka på den tiden. Jag kanske hade övervägt att göra ett uppehåll men jag minns personen jag var då och vet att det aldrig hade fungerat. Då umgicks jag med folk som jag idag inser inte var bra för mig och där mycket handlade om festande och drickande. Om jag hade gjort ett uppehåll hade det nog förlöjligats och skrattats åt. Med åren blir man ju mer trygg och får en helt annan respekt för sig själv men det är en lång resa dit, inte bara tidsmässigt utan också emotionellt. Befann mig även i ett förhållande på den tiden med en tjej som definitivt hade större problem än vad jag hade men som inte själv kunde se det. Även om jag uppenbarligen haft mina egna problem så har jag brutit kontakten med många från den tiden.

Det har varit en oerhört skön känsla sedan igår då jag skrev mitt eget inlägg och jag uppmuntrar dig absolut till att göra något liknande när tiden är mogen för det.

Jag önskar dig ett stort lycka till och är övertygad om att du kommer att hitta en sund och hållbar väg framåt.

Blir glad över att läsa det du skriver. Du verkar verkligen ha kommit långt i din resa och upplevs klok, stark och vettig. Det skänker mig hopp och styrka.

Kan du, kan jag.

Fortsätt vara duktig och inspirera andra till att göra bättre, det är inte något alla kan göra.

Återkommer den dagen jag har varit ren i 1 månad, får se när det blir.

Men återkomma lovar jag att göra.

Medlem
Skrivet av smuts:

Brukar dricka varje helg men tack vare att jag läste igenom denna tråd blev jag inspirerad att avstå. Kanske ska man göra det fler gånger. Jag skulle nog må bra av det.

Må bra, allihopa som är eller har varit i liknande situationer, och trevlig spelhelg på er!

Har man inte problem med alkohol, de allra flesta har inte det, så vill jag påstå att det är bättre att njuta lite då och då snarare än att maxa varje helg.

Att helt avstå alkohol behövs ej om man inte missbrukar. Det extra lagret av njutning som måttlig konsumtion av alkohol skänker tycker jag att man som "duktig" ska kunna unna sig med gott samvete.

Medlem

Stark post, Knalle. Lycka till.


"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."

Medlem

Starkt jobbat och alltid härligt när man lär känna sig själv bättre 😊
Önskar dig all lycka i framtiden!

Medlem
Skrivet av grollo_92:

Bra exempel på detta är Ozzy Osbourne som när han slutade med alkohol och droger började dricka energidryck som en galning sen knapra viagra som smågodis för han tyckte det var så gott. Om man slutar med en dålig vana får man vara väldigt uppmärksam på att en ny kommer försöka ta dens plats.

Jag har inte druckit alkohol på 5 månader, (ett nyårslöfte - siktar på ett år). Skrattade när jag läste ditt inlägg då jag har märkt av ett ökat intag av energidryck samt att jag snickrat på huset som en galning.

Generellt känner jag mig bättre, piggare och gladare. Någon skrev att det var som att stiga ur en dimma och det är en bra liknelse. En annan liknelse är att känna sig som Theoden i sagan av ringen, förgiftad i sinnet av Grima Wormtounge. Han ser allt fördunklat, tar fel beslut och är inte sig själv. Sedan kommer ju Gandalf och resten är historia.

Många kämpar för ett fortsatt levande utan alkohol och all heder till er, lycka till och fortsätt kämpa. Min alkoholkonsumtion har inte alltid varit sund men vi är alla olika och tar personliga beslut. Jag har redan en plan att 20220101 00:01 ta en öl eller två. Med en modifikation, att försöka hålla det inom ”rimliga” gränser framöver. Skulle inte det fungera, ja då får ett annat beslut tas.

Tack till trådskaparen som vågade ta upp detta och tack till alla andras varma inlägg.
Väl mött!

Game Jam-general
Skrivet av Aggur:

Jag har inte druckit alkohol på 5 månader, (ett nyårslöfte - siktar på ett år). Skrattade när jag läste ditt inlägg då jag har märkt av ett ökat intag av energidryck samt att jag snickrat på huset som en galning.

Generellt känner jag mig bättre, piggare och gladare. Någon skrev att det var som att stiga ur en dimma och det är en bra liknelse. En annan liknelse är att känna sig som Theoden i sagan av ringen, förgiftad i sinnet av Grima Wormtounge. Han ser allt fördunklat, tar fel beslut och är inte sig själv. Sedan kommer ju Gandalf och resten är historia.

Många kämpar för ett fortsatt levande utan alkohol och all heder till er, lycka till och fortsätt kämpa. Min alkoholkonsumtion har inte alltid varit sund men vi är alla olika och tar personliga beslut. Jag har redan en plan att 20220101 00:01 ta en öl eller två. Med en modifikation, att försöka hålla det inom ”rimliga” gränser framöver. Skulle inte det fungera, ja då får ett annat beslut tas.

Tack till trådskaparen som vågade ta upp detta och tack till alla andras varma inlägg.
Väl mött!

Jag har själv varit utan i 5 veckor nu och har semesterstarten (midsommar) som tidigaste datum. Tycker inte jag har något speciellt problem med alkohol men dricker gärna om jag har hemma och kan lätt bli någon för mycket om jag är på fest.

Hursomhelst så har suget blivit otroligt litet så jag funderar på att bara lägga ner helt. Tanken är väl att prova och se om jag kan hålla det på en bra nivå men verkar vara något av en antingen-eller-person som måste vara extrem åt något håll och just nu lutar det åt att sluta dricka helt för jag gillar hur mycket mer tid man får när man inte slösar bort dagar på att vara bakis. Är lite less på den slentrianmässiga helgalkoholismen som råder men det är en annan femma.

Slutligen har jag själv också märkt av jag slutade dricka ett plötsligt sug efter redbull och iskaffe Likt Witcher får vi försöka välja ”the lesser evil” haha


fick smisk som barn

Medlem
Skrivet av grollo_92:

Jag har själv varit utan i 5 veckor nu och har semesterstarten (midsommar) som tidigaste datum. Tycker inte jag har något speciellt problem med alkohol men dricker gärna om jag har hemma och kan lätt bli någon för mycket om jag är på fest.

Hursomhelst så har suget blivit otroligt litet så jag funderar på att bara lägga ner helt. Tanken är väl att prova och se om jag kan hålla det på en bra nivå men verkar vara något av en antingen-eller-person som måste vara extrem åt något håll och just nu lutar det åt att sluta dricka helt för jag gillar hur mycket mer tid man får när man inte slösar bort dagar på att vara bakis. Är lite less på den slentrianmässiga helgalkoholismen som råder men det är en annan femma.

Slutligen har jag själv också märkt av jag slutade dricka ett plötsligt sug efter redbull och iskaffe Likt Witcher får vi försöka välja ”the lesser evil” haha

*Tummen upp*

”Evil is evil. Lesser, greater, middling. Makes no difference. The degree is arbitrary, the definition’s blurred. If i’m to choose between one evil and another... i’d rather not choose at all”
-Geralt

Medlem

Hur går det för TS?

Medlem
Skrivet av r4v3nl0rd:

Hur går det för TS?

Still sober Det börjar närma sig 4 månader nu! Känns bra.

Medlem
Skrivet av grollo_92:

Väldigt bra skrivet! Kul att läsa något som ändå slutade i dur en sån här regnig dag. Jag måste bara säga att jag kände igen mig sanslöst mycket i vissa bitar av texten, särskilt det om att vara introvert och behöva alkohol för att slappna av i sociala sammanhang. Nu är det inte så längre men bara för några år sedan hade jag väldigt svårt för det och fick någon diffus stark oro i kroppen om jag inte hade iaf 2 starköl i systemet.

Tack för att du delade med dig och lycka till

Alkohol är ett enkelt medel att ta till för oss som känner oss lite obekväma i sociala sammanhang. Jag har tänkt mycket på det sedan jag startade tråden. De här månaderna som gått så har jag varit på ett par fester med folk jag inte kände sedan tidigare. Det var absolut inga fylleslag utan folk drack ett par öl och det var inget mer än så. Jag märker på mig själv att jag är taggad i början av en fest för att sedan energimässigt successivt dippa och bli allt mindre delaktig tills det kommer till en punkt då jag bara vill hem. Helst genom att bara försvinna så man slipper resa sig upp och göra en grej av att man ska gå Hatar det så oerhört mycket att jag ofta stannar kvar tills festen tar slut naturligt och många ska hem samtidigt. Så jag blir liksom fast trots att jag vill därifrån.

Med alkohol har jag på något sätt lyckats kringgå detta eftersom det "hjälper" en med självförtroendet. Så efter så många års krökande i sociala sammanhang så måste man på något sätt börja om på ny kula. En stor utmaning för mig personligen men det har ändå gått ganska bra om jag får säga det själv. Det var inte så farligt som man inbillat sig.

Jag inser att jag skjutit mycket av mina problem framför mig via alkoholen.

Kan också flika in att jag drack några alkoholfria öl här i helgen, det finns ju ett jävla utbud nuförtiden faktiskt. Tyvärr blev det lite ångestladdat eftersom jag kände att jag liksom söp trots att det var 0,0%. Hällde i mig 6 st på kort tid framför PS4:an och skämdes efteråt Tror jag ska skita även i alkoholfri öl, men det var bra att prova på det. Det riskerar att bli en lockelse som inte är bra för mig!

Får kämpa på!

Game Jam-general
Skrivet av Knalle:

Alkohol är ett enkelt medel att ta till för oss som känner oss lite obekväma i sociala sammanhang. Jag har tänkt mycket på det sedan jag startade tråden. De här månaderna som gått så har jag varit på ett par fester med folk jag inte kände sedan tidigare. Det var absolut inga fylleslag utan folk drack ett par öl och det var inget mer än så. Jag märker på mig själv att jag är taggad i början av en fest för att sedan energimässigt successivt dippa och bli allt mindre delaktig tills det kommer till en punkt då jag bara vill hem. Helst genom att bara försvinna så man slipper resa sig upp och göra en grej av att man ska gå Hatar det så oerhört mycket att jag ofta stannar kvar tills festen tar slut naturligt och många ska hem samtidigt. Så jag blir liksom fast trots att jag vill därifrån.

Med alkohol har jag på något sätt lyckats kringgå detta eftersom det "hjälper" en med självförtroendet. Så efter så många års krökande i sociala sammanhang så måste man på något sätt börja om på ny kula. En stor utmaning för mig personligen men det har ändå gått ganska bra om jag får säga det själv. Det var inte så farligt som man inbillat sig.

Jag inser att jag skjutit mycket av mina problem framför mig via alkoholen.

Kan också flika in att jag drack några alkoholfria öl här i helgen, det finns ju ett jävla utbud nuförtiden faktiskt. Tyvärr blev det lite ångestladdat eftersom jag kände att jag liksom söp trots att det var 0,0%. Hällde i mig 6 st på kort tid framför PS4:an och skämdes efteråt Tror jag ska skita även i alkoholfri öl, men det var bra att prova på det. Det riskerar att bli en lockelse som inte är bra för mig!

Får kämpa på!

Ja det blir som att man måste lära sig på nytt hur fester fungerar om man ska vara där nykter, både vad som händer i en själv och hur man ska hantera sin omgivning. Nu beskrev du festen som rätt lugnt men mina kompisar kör nästan aldrig så utan det är oftast fylla som gäller och då kommer man ganska tidigt till ett stadie där man inte längre får något utbyte alls av att vara där nykter och därför föredrar jag så gott som alltid då att strunta i det helt och stanna hemma istället. Det är dock en skön att veta att det inte är avsaknad av alkoholen när jag är där eller att jag önskar att jag också var full för det blir oftast tvärtom att jag blir mindre taggad på att vara onykter när man ser onyktra människor och vet att jag själv är likadan.

Nu minns jag ej om jag skrev tidigare i tråden att jag ”har som mål” att vara nykter till midsommar, sedan ca en månad tillbaka, men då bestämde jag även att jag inte får dricka alkoholfri öl då det lätt kan bli att man börjar hinka i sig sådana istället, även om jag fortfarande inte hittat en alkoholfri öl som är särskilt god men folköl tycker jag är ett bra smakmässigt substitut till starköl. Sen av en slump så kör jag även sockerfritt fram till semestern så då kan jag ändå inte dricka nån sorts öl

Grattis till 4 månader och lycka till framöver!


fick smisk som barn

Medlem
Skrivet av Knalle:

Efter flera år insåg jag först i i vintras att jag haft stora problem med något som det är lite tabu att prata om - nämligen alkohol.

Jag har alltid haft svårt att hitta en balans i livet och att göra saker med måtta, så det är liksom allt eller inget med det mesta. Det finns givetvis saker som är bestående men jag har genom åren haft många olika intressen som jag ägnat mig åt väldigt intensivt under en period för att sedan tröttna och gå över till någonting annat. Vad gäller missbruk av olika slag är det någonting som jag växte upp med nära inpå och jag har flera familjemedlemmar som har haft och fortfarande har problem med det. Det slog mig liksom aldrig att jag var en av dem, kanske för att jag var så bra på att dölja det eller för att jag aldrig satt hemma och drack i min ensamhet. Jag brukade mest vara ute på krogen och kunde lätt svepa i mig 7-8 öl på tom mage, sitta kvar till stängning kl 01 för att sedan gå upp klockan 06 och börja min dag. Jag blev sällan bakfull ens om jag drack mer än så utan klarade av vardagen.

Det är ett beteende som kommit och gått och som jag idag förstår är kopplat till ensamhet och ångest. Ända sedan jag var liten har jag alltid känt att jag inte passar in. Jag har alltid klätt mig annorlunda, haft "udda" intressen, lyssnat på "konstig" musik och haft ett stort ensamhetsbehov - en personlighet som stack ut och inte alltid accepterades i den lilla stad där jag växte upp.

Första gången jag hörde talas om ordet introvert och läste om vad det betyder var 2016. Det var som en personlig revansch och en riktig ögonöppnare. Jag var 22 år gammal och för första gången kände jag att det inte var något fel på mig, att det fanns miljontals människor som var precis som jag. Det var inte alls konstigt att vilja gå hem efter 5 timmar på en fest med mycket folk och likaså var det inte heller konstigt att inte alls gå på fest utan sitta och läsa en bok en fredag kväll. Jag började se saker i ett nytt ljus och började prioritera egentid för återhämtning när jag kände att jag behövde det. Även om jag älskar att umgås med folk så visste jag någonstans att sociala sammanhang kunde bli utmattande i längden och att jag har ett behov av att reflektera över saker och vila upp mig i ensamhet. Så jag började tacka nej till grejer och sa som det var och bland mina vänner var det inga som helst problem. De vill ju att jag skulle må bra.

Alkohol är något som jag har oerhört svårt att kontrollera. Jag kan inte dricka en eller två öl och vara nöjd med det för jag vill ha mer och jag vill bli full. Det är tyvärr så det är. Jag tycker själv att jag klarar av den sociala biten mycket bättre när jag är lite berusad och det räcker med ett par öl för att all oro och ångest och annat som kan tynga ner ska försvinna. Det har varit mitt sätt att hantera de problem jag haft och det jag gjort istället för att titta mig själv i spegeln och fråga vad fan jag håller på med.

I början av 2021 kom jag till en punkt där det började spåra ur ordentligt. Mitt förhållande kraschade, jag studerade på distans och hade inga ordentliga rutiner och jag flyttade till en lägenhet som ligger på samma gata som min stammiskrog. Rent vansinnigt. Så jag satt där och drack dagligen i många timmar och för stora summor och blev stupfull.
En lördagsmorgon i mitten av februari vaknade, hade fruktansvärd ångest och kände att nu får det fan vara nog. Två dagar senare traskade jag ner till stammiskrogen när de öppnade och bad att få prata med en av de som jobbar där- jag har hängt där i många år och känner personalen vid namn - och sa till honom att de inte får servera mig alkohol mer. Jag portade mig själv med motiveringen att jag har problem. Vi hade ett bra samtal och han var väldigt förstående. Trots att det här stället ligger precis där jag bor så tar jag omvägar för att slippa gå förbi det nu.

Nu har det gått 3 månader och jag har inte druckit en droppe sedan dess - min längsta period som helt nykter sen jag började dricka i tonåren. Jag satte upp ett mål att jag inte skulle dricka på en månad och se hur det kändes och min bästa vän, som inte heller spottar i glaset, hoppade på tåget och vi gjorde det till ett gemensamt löfte.
När det gått en månad så började jag, hur konstigt det än kan låta, att se omgivningen klarare och må enormt mycket bättre. Bättre än på flera år. Den där dimman som alla pratar om hade skingrats och det kändes riktigt jävla häftigt! Dessutom hade jag plötsligt mer pengar att lägga på mina intressen, man inser liksom hur mycket det kostar att gå på krogen.
Jag har också hamnat i situationer där folk druckit men själv lyckats avstå varje gång och det har känts bra. En del ifrågasatte det till en början men efter att jag lagt korten på bordet blev folk mer förstående - de visste ju inte vad jag gått igenom och hur stora bekymmer jag haft under åren. En del vet varken att jag druckit eller slutat dricka, men de närmsta vet och förstår.

Det som var ett månadslångt löfte har naturligt blivit längre än så och nu överväger jag att sluta dricka helt och hållet. Jag inser att jag är en person som förmodligen inte ska dricka alls eftersom jag är gränslös och inte har det under kontroll. Ja, jag är nog faktiskt alkoholist. Så jag kommer fortsätta såhär för jag mår bra nu. Den konstanta ångesten lyser med sin frånvaro och det är hisnande.

TV-spel har varit en räddning de här tre månaderna för att de dagar jag annars glidit ner till krogen har jag istället slagit igång mitt Playstation 4. Det har kanske blivit lite mycket spelande för man är som sagt en person som har svårt att göra saker med måtta

Detta är första gången jag skriver om min situation, jag har inte försökt få ner mina tankar i skrift ens för mig själv så det är ett stort steg om än anonymt. Jag har ingen aning om någon kommer att läsa det här och hur det i så fall kommer att tas emot men nu finns det i varje fall här som ett bevis och som en påminnelse till mig själv.

Med detta sagt vill jag önska alla på forumet en trevlig helg!

Grattis till fyra månader först och främst!

Jag tycker att dessa typer av trådar är bra även för oss som kanske inte har reella problem men ändå behöver reflektera. Jag tror i varje fall inte att jag har problem men jag har absolut haft riskbeteenden.
För några år sedan så drack jag lite mer än vad jag borde men det var ofta sammanhangen som var det giftiga. Att inte känna sig sedd, osäker på hur man ska prata med folk och så vidare.

Jag har alltid haft svårt med att läsa sociala koder, och det känns alltid konstigt att mingla med folk för jag vet knappt vad jag ska göra för att prata med folk. Numera efter 30 så är det inte lika stora problem.

Någon sa i tråden att en började dricka rätt sent, trodde sent var 20-21 som i mitt fall. Före det så var det inte så intressant och jag drack aldrig före 18 eftersom de är åldersgräns. För mig var det inget konstigt men hade aldrig några vänner som ville ha med mig på fester heller eftersom jag var utfryst.
Under 10-talet så hade jag ”jakt” på att få dessa vänner, det gänget jag aldrig haft. Då tror jag alkohol har varit destruktivt för mig i de lägena. Att man känner sig som en outsider.

Numera så dricker jag aldrig mer än fyra eller fem öl när det är 33cl och alltid i sällskap med någon man vet man kommer ha roligt med. Eller det som är roligast, se på en konsert och dricka öl. Tror man behöver hantera det. Jag har aldrig gjort som du beskrev det suttit helt själv varje gång och hällt i mig 6-7 öl på samma ställe, men jag kunde nog dricka så mycket totalt på vissa ställen. Hemmafest exempelvis där jag egentligen inte passade in, dock var alla snälla med mig så det blev aldrig någon tokfylla. Är glad att jag inte hänger med dom längre. Tror de upplöste sig själva faktiskt…

Sedan har jag alltid haft svårt för dom som alltid tänker man kan dricka något glas vin mitt i veckan eller öl. Då sitter folk där och druckit 3-4 gånger i veckan till slut även om man inte blir full så tycker jag dom kanske gör sig själva en otjänst. Jag kan göra en AW med men håller mig helst till en gång i veckan.

Men en grej jag tänkte på i skrivande stund var också en sida jag läste med frågeställningar som jag drog nytta av, som jag tror alla borde läsa och reflektera över:

Vad vill du egentligen med ditt liv? Hur vill du leva ditt liv?

Då blir det kanske enklare att kunna dricka öl från mikrobryggerier och betygsätta dom med folk man känner. Eller ser till att aldrig känna sig otrygg när man ska dricka alkohol. Är själv också introvert men har också funktionsvariationer. Lite självreflektion där mest men jag tror faktiskt just de frågorna är viktiga att reflektera över.

Kan säga apropå att jag aldrig hade vänner som yngre, är glad att jag aldrig haft en tonårsfylla, ändå. Det är sorgligt att normerna är så starka så ungdomar som är unga som 14 dricker alkohol. Men jag tror också att de allra flesta tror de hanterar alkohol bättre än vad de egentligen gör.

123
Skriv svar