Night Call – Ett melankoliskt kärleksbrev till Paris

Medlem
Night Call – Ett melankoliskt kärleksbrev till Paris

Under hela min skolgång upp till andra året på gymnasiet spenderades en majoritet av sommarens alla lovveckor i Frankrike. En hel del av dessa i Paris, därför var det omöjligt för mig att inte sätta klorna i Night Call när jag hittade det på Game Pass häromkvällen. Detta kan vara ett av de absolut bästa valen jag har gjort när det kommer till spel under hela mitt liv.

Lite bakgrund först innan vi går in på själva spelet först då jag misstänker att jag är något färgad på grund av min kärlek och mina minnen till Frankrike generellt och Paris i synnerhet.

ag blev som sagt mer eller mindre matad med en kärlek till detta underbara land av mina föräldrar under uppväxten. Familjen har ett flertal vänner i landet och det föll sig ganska naturligt att spendera några veckor där varje år. När jag tog studenten valde jag också att flytta ner under ett drygt år, ett helt fantastiskt och galet år som gett mig vänner för livet. 19 år och i Paris, det var en otrolig kombination.

Well nog tjatat om min bakgrund, ska vi gå in på spelet i fråga kanske?

I Night Call antar du rollen som Houssine, en taxichaufför som jobbar nattskiftet på ett litet taxibolag i Paris. Första natten du spelar händer dock något, du blir utsatt för ett mordförsök och hamnar i koma, du vaknar upp två veckor senare och det är nu spelet börjar på allvar. Ganska snart efter att du har vaknat upp går det nämligen upp för dig att den som försökt ta ditt liv inte var vem som helst utan istället är den seriemördare som har plågat Paris under en längre tid kallad The Judge. Detta till trots är Houssine bestämd med att så fort som möjligt börja köra taxi igen. Det dröjer dock inte länge innan en allt annat än helt reko polis hoppar in i din taxi och tvingar dig att genom ditt jobb som taxichaufför försöka lista ut vem som egentligen är mördaren. Mer än så tror jag inte ska sägas om handlingen egentligen med risk för spoilers, men där är premissen i alla fall.

Ledtrådarna får du tag i genom att plocka upp kunder i din taxi och i konversationer med dem hitta ledtrådar som kan leda dig till rätt person. Det är också här vi hittar spelets riktigt starka kärna. Dessa människor som du plockar upp i din taxi är bland de mest välskrivna karaktärer jag mött i spel, speciellt med tanke på hur lite tid du faktiskt spenderar med dem. Alla har verkligen en historia att berätta och man är heller inte rädd för att vidröra rejäla samhällsproblem som rasism, polisvåld, terrorism, och liknande. Samhällsfrågor och problem som Frankrike har brottats med en under en längre tid. Här imponerades jag verkligen av hur brutalt ärliga utvecklaren Monkey Moon var, i vissa fall så kastas man nästan tillbaka till den känslan som infann sig i Papers Please.

Detta nakna och mörka narrativ blandat med dels spelets artstyle som visserligen är väldigt enkel, men också väldigt passande och ett helt fantastiskt och melankoliskt soundtrack skapar en helhet som när allt klaffar borde vara någon form av stilstudie i eskapism i sin finaste form. Tyvärr så har dock Monkey Moon inte riktigt vågat löpa hela linan ut i den här mörka tonen utan ibland plockar du upp helt surrealistiska kunder som jag antar att man valt att plocka in för att tonen inte skulle bli allt för allvarlig. Lyckligtvis är de inte särskilt många och ganska snart så lär du dig också att undvika dem.

Spelmässigt så är detta verkligen inget speciellt, du väljer vilka kunder du vill plocka upp från en karta över Paris där du ser vart de ska och hur mycket pengar du tjänar på resan. Här gäller det att tänka till lite extra, ganska snart kommer du kunna utläsa vilka kunder som kanske kan ge dig den bästa informationen, men samtidigt så kanske du tjänar bättre på en annan kund. Detta blir viktigt då spelet också har en ekonomi där du behöver betala för bensin, din lägenhet samtidigt som du också ibland behöver muta dig till information och liknande. En hyfsat intressant mekanik, det som dock är synd är att den kanske är lite väl dåligt implementerad. Jag personligen hamnade aldrig riktigt i några trångmål och kunde ganska enkelt betala för det jag behövde. Det ska dock sägas här att jag också hade viss tur med att de flesta av mina kunder då jag ofta fick rejält med dricks. Dricks får du genom att svara på kundernas frågor på ett sådant sätt att de gillar dig.

Efter varje natt så återvänder du till din lägenhet där du går igenom de ledtrådar som du samlat på dig under kvällen och ser hur de stämmer överens med de misstänkta. Här kommer vi också in på det riktigt stora felet som Monkey Moon begått. Med tanke på hur otroligt starka alla karaktärer som du kör runt på är och hur deras berättelser påverkar dig så känns det nästan som att man försöker skohorna in den här mainstoryn som du mer eller mindre glömmer bort när du väl kör runt med kunderna.

Ofta vet du knappt hur du har fått tag i informationen eller hur den hör ihop med de misstänkta, de lyckas få ihop sakerna till viss del i slutet av spelet men det slår knappast gnistor om manuset i just detta fallet. Visst får du som spelare ganska snart en känsla om varthän det barkar när det gäller de misstänkta, men ofta vet du knappt själv hur du har kommit till den slutsatsen. Måste också ge ett minus till den helt vedervärdiga tavlan över de misstänkta, oerhört plottrigt och det känns som man kunde gjort det mycket enklare.

Tacksamt nog finns det dock ett "freeplay" läge där du kopplas helt fri från mainstoryn och bara kan åka runt och samtala med de här fantastiska karaktärerna och njuta av den här världen. Paris känns så oerhört levande här och kanske är det som sagt bara på grund av mina egna erfarenheter av att susa genom ett nattsvart och regnigt Paris efter en utekväll där saker och ting kanske inte riktigt gått som du hade hoppats på.

De gör detta så oerhört bra att jag faktiskt fann mig själv sitta med tårar i ögonen vid vissa tillfällen och nu har det blivit lite av en ritual att varje kväll innan jag somnar bara köra en runda. Kanske är det saknaden av att inte fått besöka Paris på över ett år som talar här? Kanske börjar jag bli sentimental? Eller kanske är det bara så att Night Call är ett helt underbart spel med en atmosfär och kärlek till sina karaktärer vi väldigt sällan får se hos de stora utgivarna? Med det sagt så finns som sagt problem här också, men är det så att ni sitter med en Game Pass prenumeration så ber jag er att åtminstone ge spelet en chans, förstår någonstans att det kanske är en acquired taste, men det tar bara runt fyra timmar att spela igenom storyn och det är spelet sannerligen värt. Aldrig har ett kärleksbrev till kärlekens stad varit såhär melankoliskt, svart och samtidigt alldeles alldeles underbart.

Finns till: Xbox, Nintendo Switch, PC,
Utkom: 17 juli 2019

Night Call
3
Bra
+
Karaktärerna
+
Skyr inga ämnen
+
Atmosfären
-
Skohornar in mainstoryn
-
Rörigt stundtals
-
Comic Relif-karaktärerna
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Kul ändå, jag hade en svärfar som var helt begeistrad i Frankrike och var inte sen att berätta om landets storhet. Oklart var det kom ifrån egentligen, han hade inga franska rötter men var ändå bestämd med att Frankrike på många sätt och vis var "ländernas land". Han var aldrig sen att berätta om fransk historia, slänga sig med franska uttryck eller liknande. Det låter tjatigt, men var lite charmigt att han var så kär i landet och det var mellan varven ganska tacksamt att göra en poäng av det. Inte så sällan påminde han om pappan i "Mitt stora feta grekiska bröllop", han som var så övertygad om att Grekland var modern till allt.

Så den där frankofilen kan jag relatera till och Paris är en fantastisk stad på många vis. Parisarna är, enligt min synvinkel, också tydligt övertygad om deras egna suveränitet på något vis. Det är en slags storebrorsmentalitet som både är charmig och knepig på samma gång.

Fin recension i övrigt!

Medlem

Körde igenom det på Xboxen och tycker nästan du var lite för snål med betyget. Helt klart inte för alla men jag gillade det som fasen.

Medlem
Skrivet av perihelion74:

Körde igenom det på Xboxen och tycker nästan du var lite för snål med betyget. Helt klart inte för alla men jag gillade det som fasen.

Körde igenom det på Xboxen och tycker nästan du var lite för genrös med betyget. Helt klart inte för alla och jag avskydde det som pesten.

Skämt och sido. Inte en historia i detta spelet kändes rimlig. Manusförfattaren måste snetrippat helt när detta skrevs. Spöken blandas med aliens, superhjältar och talande husdjur. Jag hade önskat mig en mer down-to-earth berättelse, den här soppan var nästan olidlig.

Medlem
Skrivet av maq777:

Körde igenom det på Xboxen och tycker nästan du var lite för genrös med betyget. Helt klart inte för alla och jag avskydde det som pesten.

Skämt och sido. Inte en historia i detta spelet kändes rimlig. Manusförfattaren måste snetrippat helt när detta skrevs. Spöken blandas med aliens, superhjältar och talande husdjur. Jag hade önskat mig en mer down-to-earth berättelse, den här soppan var nästan olidlig.

Nu är du väldigt hård, flera utav karaktärerna man möter är ju helt klart rimliga. Människor som dig och mig. Dock precis som jag skriver i recensionen, det är ett sådant oerhört minus för spelet som helhet att de plockar in de här "comic-relif" karaktärerna. Väldigt synd att man inte vågade löpa hela linan ut.

Ambassadör
Xbox

VMA: Det här spelet lämnar Xbox Game Pass den 15:e juni så passa på!


Jump in.

1
Skriv svar