Slay The Spire - En kort historia

Medlem
Slay The Spire - En kort historia

Ibland dyker de där spelen upp. Ni vet, de där titlarna som alla hyllar till höger och vänster men som du har svårt att förstå tjusningen med. Antingen ser liret i fråga för konstigt ut eller har en spelmekanik som du inte alls kan begripa allmänhetens fascination inför. "Bah! Typisk överhype", tänker du för dig själv och scrollar vidare i ditt Steam-bibliotek i jakten på något vettigare att spela.

Men så går tiden och du bara bläddrar och bläddrar. Ingenting verkar tillräckligt intressant i din backlog så du börjar söka runt på nätet. Vad skulle kunna stilla den där spelabstinensen som du likväl känner, men inte vet botemedlet till?

Så ser du en rea som plötsligt förvandlar det där överreklamerade spelet till ett potentiellt inköp. Sagt och gjort och helt plötsligt, innan du vet ordet av, så sitter du med handkontrollen i knät för att bevisa en gång för alla hur fel alla andra har. Att de så gravt har gått på den masspsykos som marknadsföring inte så sällan faktiskt är men att du, i rollen som den enda sanna gamern, skall ställa allt till rätta. Du skall stoppa igen alla gaphalsars käftar med en stark jordmagi, luta dig tillbaka och lugnt konstatera att du är den enda som vet hur allt verkligen ligger till.

Bara det att du har så fel, så fel.

Rollspel i dess ädlaste form
Slay The Spire är ett spel utvecklat av den amerikanska studion Mega Crit Games och släpptes över hela världen under 2019. Förvisso hade det varit i Early Access ett tag innan dess, men det är först från 2019 som framgångssagan började. Titeln har sedan dess sålt i miljonupplagor, detta trots sin knepiga start då det tydligen bara sålde i 2000 exemplar under de första veckorna. Detta om något visar på hur många guldkorn det finns på allehanda köpplattformar, spel som aldrig når sin rätta publik och såldes faller i glömska. Slay The Spire kunde varit ett av dem, men av någon anledning nådde det en oanade succé.

Själv hade jag svårt att förstå varför.

På bilderna rörde det sig om stela animationer med mestadels monster som kunde varit hämtade från någon slags oheligt oinspirerad allians mellan Tolkien och Final Fantasy och med ett gränssnitt som mest förde tankarna till läbbiga pay to win-spel på allehanda mobila format. Lägg därtill en spelmekanik som bygger på kortspel. På kort! Som om inte upplägget lät tråkigt innan så gjorde den saken inte min inställning gentemot Mega Crit Games´debutspel direkt bättre.

Kort summerat är Slay The Spires hela premiss att du skall ta dig upp för ett torn (eller en "spira") för att återigen se dagsljuset smeka ditt anlete. För att göra det behöver du möta monster, samla på dig pengar och köpa vapen (eller kort, som i det här fallet) som hjälper dig på din resa. Titeln är helt och hållet turordningsbaserat (inte att förväxla med "turbaserat", mer om det om en stund), vilket innebär att det inte finns någonting i det här spelet som kräver reflexer av dig. Du får en karta framför dig där du väljer var du vill gå och slutligen möter du en fiende. I sann JRPG-anda ser du din antagonist från sidan (liksom dig själv) och ni får varsin tur på er att göra era taktiska val.

Så långt är det kanske inget som får det att rycka till i en, men snart visar det sig att stridssystemet har ett oanat djup. Slay The Spire är, förutom att vara en kortspelsbyggare, också ett roguespel. Det innebär att varje gång du startar om (eller dör) så kommer det skilja på sig från hur din tidigare session var. Du kommer att ha andra kort att spela med, möta andra fiender och kunna köpa annorlunda föremål mot gången innan. Inte ens bossarna är likadana.

Det må låta som något som gör spelet besvärligt, att du inte kan memorera och bygga en tvättäkta taktik, men sanningen är att det är det som gör Slay The Spire så vansinnigt fräscht. I och med att förutsättningarna alltid skiljer sig åt så behöver du bygga en övergripande strategi på macronivå snarare än mikro, där du behöver balansera din kortlek för att på så vis undvika att ha systematiska hål i din plan. Du behöver förstå hur systemet är uppbyggt för att kunna böja det till din vilja, snarare än att bara helt hjärndött "levla" upp.

Du måste tänka.

För att tydliggöra: För varje strid du vinner i det här spelet får du välja ett kort som du får addera till din lek. Det kan vara ett kort som gör mycket skada på en fiende, som gör lite åsamka på flera stycken samtidigt, en magi som ger dig mer hälsa eller något annat som du kan ha nytta av. Där och då ställs du inför ett val - Vad behöver jag för att fortsätta min väg framåt? Har jag tillräckligt bra statusmagier? Behöver jag något som kan ge mig mer hälsa?

Rent teoretiskt kan du ha hur många kort som helst i din lek, men där kommer också nästa aspekt av spelets djup. I och med att korten slumpas så innebär det att ju fler kort du väljer att ha desto lägre chans är det att just ditt kort dyker upp. En taktik kan då vara att ha 20 stycken i din lek som är noggrant utvalda och som skapar intressanta synergier i ditt sätt att spela, snarare än 40 stycken som bara skapar en spretig röra.

Som om inte det vore nog är kartan inför varje våning i tornet i sig en taktisk utmaning. I de allra flesta fall kan du nämligen bara återhämta din energi vid de utvalda lägereldar som finns. I och med att du också kan välja din färdväg framåt blir det också ett mentalt övervägande - Ska jag passa på att återhämta hälsa eller skall jag ta en annan rut för att få fler skatter? Som ni förstår är så gott som halva spelet uppbyggt på din beslutsförmåga. Det finns således inga snabba reflexer eller impulsmässiga faktorer som spelar roll här, bara hur smart du väljer att spela och hur mycket du tar slumpen i beaktningen när du bestämmer dig.

Det är givetvis lätt för en kontrollfreak som jag att bli förbannad på den slumpartade naturen, men det är också det som gör spelet så extremt omspelningsvänligt. Jag måste hela tiden ta med mig slumpen i beräkningen och bygga en säkerhetsmarginal för att "det värsta kan hända". Det finns inbyggd risk och belöning i spelets system som kliar mig på helt rätt ställen och som gör det så vansinnigt roligt att bara köra igen, igen och igen. I sann rogueanda så tar en runda allt mellan en halvtimme till en timme, vilket gör det till ett perfekt lir att ta fram när du har den typen av tid över. Inte sällan har jag plockat fram det en timme innan läggdags för att köra en runda innan sängen kallar, men jag har också ägnat hela helger åt att bara leta nya strategier i min väg uppför spiran.

Definitionen av att "koka soppa på en spik"
Rent presentationsmässigt har jag redan varit inne på att spel ser stelt ut, men faktum är att mycket växer på mig ju mer jag spelar. På något märkligt vis har jag blivit hjärntvättad i att tycka att spelet ser ganska trevligt ut. Nej, det är inte snyggt, men ute efter vad det försöker vara är det mer än funktionellt, faktiskt bra på sina ställen. Musikaliskt är det däremot en riktig fullträff där episka stråkar och pukor ackompanjerar de mäktiga striderna som inte sällan balanserar på en svärdsegg. Så pass bra att jag kommit på mig själv med att sätta på soundtracket i bakgrunden medan jag arbetar på dagarna, vilket inte säger så lite om vad jag faktiskt tycker om spelets ljudbild.

Men det jag alltid återkommer till när jag pratar om Slay The Spire är dess djupa spelmekanik. På något vis känns det som att de tagit allt jag gillar med rollspel, tagit bort allt det onödiga och sedan kokat ner allt till en pytteliten buljongtärning med en i det närmaste extrem koncentration av smak. Det här är det perfekta spelet för dig som gärna vill spela ett rollspel, men som tycker att långa mellansekvenser eller högtravande dialog är otroligt ostimulerande och vill komma åt rollspelens kärna. Den som handlar om att lära sig att förstå ett stridssystemet, att jobba med och mot oddsen och gradvis förstå spelets djup.

Jag säger det direkt; Slay The Spire är verkligen inte för alla. Det är på sina håll minimalistiskt och för vissa antagligen lite för "bare boned" för att ens vara intressant. Men det vore också att göra sig själv en stor otjänst, lite som att klaga på att Tetris inte har HD-grafik. Av egen erfarenhet kan jag som sagt beskriva hur pass negativt inställd jag var till den här upplevelsen, bara för att nu göra total reträtt.

Slay The Spire är ett spel jag hela tiden återkommer till och som jag lagt ner betydligt mer tid än vad gjort på ett spel under flera år. Bara det gör till ett av de bästa spelen jag någonsin har spelat.

Slay The Spire
5
Mästerligt
+
Djupt stridssystem
+
Slumpen gör spelet ständigt fräscht
+
Fantastiskt episk musik
-
Möjligen lite för minimalistiskt för vissa
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT: Slay The Spire finns till Windows, Mac, Linux, PlayStation 4, Xbox One, IOS, Android och Nintendo Switch. Det kostar ungefär 250 pix men är värt det tiodubbla.

Medlem

Bra recension! Har hört mycket bra om Slay the Spire, att det sedan kan övertyga även de som tvivlar är kanske en indikation på att man ska försöka ta sig tiden att spela det. Om jag inte blir distraherad av något annat spel däremellan...

Angående att Tetris inte har HD-grafik, låt mig presentera Tetris Effect:

Medlem
Skrivet av Staenhus:

Angående att Tetris inte har HD-grafik, låt mig presentera Tetris Effect:

https://www.newgamenetwork.com/images/uploads/gallery/TetrisE...

Haha, touché!

Nu tror jag förvisso att de som säger att "Tetris inte ens har HD-grafik" knappast ens skulle bry sig OAVSETT om det var sant eller inte. Det är ju inte det som är avgörande för det spelet, men vad vet jag.

Dödgrävaren

Slay the spire är grymt, andra bra i genren är monster train och Griftlands. Men de når inte riktigt samma höjd som Slay The Spire når.

Gnällkuk
Skrivet av JackG100:

Slay the spire är grymt, andra bra i genren är monster train och Griftlands. Men de når inte riktigt samma höjd som Slay The Spire når.

Här har vi en till som har god smak ser jag! Slay the spire var så bra att jag köpte det till min mobil också, trist dock att man inte kan synca emellan. Monster Train är riktigt bra och Griftlands verkar riktigt kul det med!

Ett annat spel som börjar närma sig 1.0 som jag vill varmt rekommendera är Gordian Quest!

Riktigt bra recension för övrigt! 5/5


..:: trickeh2k ::.. https://youtube.com/c/trickeh2k
Windows 11 Pro - i7 8700k (delid) @ 5Ghz - ASUS Prime Z370-A - 16GB G.Skill Trident Z DDR4 CL14 3000Mhz - Corsair AX860i - EVGA RTX 3080 FTW3 Ultra - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, 3TB Seagate Barracuda - Steelseries Arctic 5 - Corsair 750D - Custom water loop

Medlem
Skrivet av trickeh2k:

Här har vi en till som har god smak ser jag! Slay the spire var så bra att jag köpte det till min mobil också, trist dock att man inte kan synca emellan. Monster Train är riktigt bra och Griftlands verkar riktigt kul det med!

Ett annat spel som börjar närma sig 1.0 som jag vill varmt rekommendera är Gordian Quest!

Riktigt bra recension för övrigt! 5/5

Funkar det bra på mobilen, eller? Är lite sugen på att införskaffa det men läste lite recensioner om att UI:t var lite knepigt

Medlem
Skrivet av Tabula:

Funkar det bra på mobilen, eller? Är lite sugen på att införskaffa det men läste lite recensioner om att UI:t var lite knepigt

Det funkar helt okej. Väldigt liten text så ibland fumlar man med korten. Drar ner helhetsupplevelsen.

Edit: tack för en bra recension!

Gnällkuk
Skrivet av Tabula:

Funkar det bra på mobilen, eller? Är lite sugen på att införskaffa det men läste lite recensioner om att UI:t var lite knepigt

Det är dugligt men inte bra, trist men tillräckligt bra för att motivera ett köp enligt mig.


..:: trickeh2k ::.. https://youtube.com/c/trickeh2k
Windows 11 Pro - i7 8700k (delid) @ 5Ghz - ASUS Prime Z370-A - 16GB G.Skill Trident Z DDR4 CL14 3000Mhz - Corsair AX860i - EVGA RTX 3080 FTW3 Ultra - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, 3TB Seagate Barracuda - Steelseries Arctic 5 - Corsair 750D - Custom water loop

Medlem
Skrivet av trickeh2k:

Här har vi en till som har god smak ser jag! Slay the spire var så bra att jag köpte det till min mobil också, trist dock att man inte kan synca emellan. Monster Train är riktigt bra och Griftlands verkar riktigt kul det med!

Ett annat spel som börjar närma sig 1.0 som jag vill varmt rekommendera är Gordian Quest!

Riktigt bra recension för övrigt! 5/5

Ett annat kort/rpg/roguelite-spel är Across the Obelisk. Det är i Early Access. Observera att det är mer grind och relativt hög svårighet i det (räkna med att dö). Ska kolla in Gordian Quest, verkar vara mer rollspel och mindre roguelite som kan vara frusterande ibland.

Across the Obelisk
https://store.steampowered.com/app/1385380/Across_the_Obelisk...

Medlem

Instämmer till fullo med recensionen. Perfekt spel för att spela kortare(men ibland även längre) stunder på grund av dess relativt minimalistiska gameplay-design. Trots det så finns det ett bra djup med progress.

Medlem

Kände typ samma sak i början. Sedan började man öka på svårighetsgraden och gjorde ett antal omspelningar och då upptäckte man att för att lyckas i slutet så var man tvungen att satsa på en av några få specifika "lekar"/builds som fungerar till varje karaktär. Min ironclad sprang runt med så gott som oändlig armour kort kombo vilket var ganska roligt första gångerna.
Du kommer också få samma bossar om igen då det bara finns ett antal som shufflas runt. Sedan är allt i händerna på hur mycket tur man har med items och drops. Vissa bossar är så gott som omöjliga om du kör fel kort/build.

Det var några månader sedan jag spelade men jag tyckte utbudet till varje karaktär var för begränsat med bara attack/armor & buff kort. Det var lite för mycket RNG och för mycket som låg utanför min kontroll när jag spelade. Tillslut visste jag ungefär om jag var rökt eller inte beroende på vilka kort och artefakts jag fått på en viss nivå.

Medlem

Bra recension, men att 'magic the gathering' inte finns med som ett alternativ i pollen är ju fan i mig dåligt!!! 😉

Medlem

Mycket bra recension

Det här är ett av dom bästa spelen någonsin enligt mig, det har hittat den nästan omöjliga balansen mellan väldigt kul gameplay och nästan löjligt valbalanserat med alla möjligheter att hitta synergier mellan olika kortlekar, relics och karaktärsbyggen. Dessutom går det att spela på olika sett, bara starta en runda med en karaktär (utan ascension) och spela lite causal och inte tänka så mycket, kämpa sig uppåt i ascension och fundera hårt över alla val man gör, köra daily med random parametrar vid start som gör varje runda unik, köra speedrun och försöka klara spelet på under 30 eller 20 min osv.

Har nog aldrig varit så glad och stolt i ett datorspel som när jag klarade ascension 20 på ironclad och silent.

1
Skriv svar