Insikten om att A Link To The Past inte är världens bästa spel

Medlem
Skrivet av anon_326145:

Visst är det ett fantastiskt spel. Eller när man går in i slottet i början och musiken ändras till den nu mer klassiska Hyrule Castle musiken.
Ett riktigt mästerverk.

Håller med 👍


signatur

Ännu en dag i paradiset.

Medlem

allt svårt att säga vilket spel som är "bäst" Men Satan om någon säger att detta spel inte är nr 1!!! =D

Medlem

Det är extremt svårt att ranka Chrono Trigger, A Link To The Past och Super Metroid.
Jag hade heller aldrig ett SNES, jag rockade ett Mega Drive, men många polare hade SNES och det är där jag har dom bästa minnena.

Gällande hur det har åldrats tycker jag inte det är något som påverkar negativt, det är fortfarande magiskt.

Gällande en del av de saker du klagar på har dom fixat i romhacket Redux
https://www.romhacking.net/hacks/2594/


signatur

The last metroid is in captivity, the galaxy is at peace!

Medlem
Skrivet av e2zippo:

Det är extremt svårt att ranka Chrono Trigger, A Link To The Past och Super Metroid.

Oh nej!

Super Metroid, Chrono Trigger och A Link To The past! hehe


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

Skribent
Skrivet av Freakon:

Har i alla år varit mitt favorit Zelda. Spelar om det nästan varje år. Senast på SNES mini förra året.

Ett sant mästerverk. Regnet i början skapar en armosfär och spänning som få spel än idag mäktar med.

Dock måste jag erkänna att BOTW har tagit över tronen.

Känslan i inledningen av Zelda 3 var unikt för sin tid. Tycker även känslan när du kommer ut i världen i BOTW är fantastiskt känslosam. Inte för att open world-spel var något nytt. Men känslan av att den gigantiska världen framför mig var Hyrule. Det kändes så magiskt.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem

Ett fantastiskt spel, helt klart! Att ranka "bästa spelet" är lite som att säga "bästa låten". Olika musik för olika sinnesstämningar, samma sak med olika spelgenrer och även konsoler genom tiderna.

Super Nintendo hade så många otroliga spel, som har spelglädje - inte bara musik, kontroll, grafik, bandesign etc utan en sån välkomponerad kompott som få system lyckats få till som helhet. Att inte erkänna ALOTP storhet är antingen ett tecken på att man inte spelat det eller ren galenskap!


signatur

:: Regimus neque hostis :: Retrospelande Skaraborgare som har en backlog från 1984 ::

Medlem
Skrivet av Ralf:

Du har fel....Det är världens bästa spel.

Du beskriver själv varför spelet är så otroligt....
(han höll på att gå upp i atomer när Link lyfte upp svärdet från stenen.) Grabben har ju rätt det är världens coolaste scen.
(Alla lekar vi gör utomhus involverar på ett eller annat sätt Zelda.) Ja så klart har man spelat världens bästa spel så vill man ju vara världens bästa zelda (att han heter Link är inte så viktigt) Jag var världens bästa Zelda och min kompis var världens näst bästa Zelda. När jag hittade master sword pinnen 2 så hittade han den lite bättre master sword pinnen 3 till sist var vi så bra att vi hade hittat master sword pinnen miljon.

Sen när vi fäktades så råkade han slå sitt master sword i ansiktet så jag började gråta och gick hem... Världens bästa Zelda med master sword en miljon fick stryk av en sämre Zelda med ett sämre master sword 😔

jag hade zelda 1 och 2 till min nes, men har aldrig gillat link spelen det är nåt som är fel med dom.

Medlem

Jag tänker att det finns en del olika saker man måste ta i beaktning när man betygsätter ett 30 år gammalt spel, och nyare också för den delen.

Dels får man se spelet i sin kontext, men framför allt så får man nog se till hur spelet har åldrats. Där någonstans tror jag att de där riktigt bra spelen utmärker sig. Sen får vi ju också vara väl medvetna om att vi sitter med stora feta nostalgiglasögon på oss.

Jag själv minns hur jag kunde lägga varje vaken timme på A Link to the Past när jag var sådär 6-7 år gammal. Det var mycket på grund av det spelet jag lärde mig engelska i en ung ålder. Jag brukade skriva ner alla dialogträd, springa ner till min mamma i vardagsrummet och be henne hjälpa mig översätta texten. Fram och tillbaka sprang jag tills jag lärde mig utantill vad de sade.

Men som sagt, nostalgiglasögonen ger oss ingen rättvis bild, så man får försöka se förbi det.

Nåväl. Något som jag först i vuxen ålder lärt mig uppskatta enormt med Nintendos spel är hur de ofta accepterat sina tekniska begränsningar och försökt göra det bästa av saken. Ett exempel på motsatsen är Sonic spelen från samma tid som jag där och då tyckte var skitcoola, men idag när det inte är lika imponerande att kunna springa snabbt igenom att landskap så håller de inte riktigt. Det blir för mig uppenbart att spelen utvecklades för att visa hur bra Megadrive var där och då.

Det finns andra spel där tekniken utvecklats på ett sätt som gör att sättet som spelet spelas på när det kom känns utdaterat. Exempel på detta är Metroid Prime, som jag älskade där och då men knappt kan spela idag för att kontrollerna är så ointuitiva i ett modernt sammanhang. Samma gäller Golden Eye och Super Mario 64 där kameran krånglar konstant.

I A Link to the Past så ser jag inte några av de problemen. Spelet är lika intuitivt idag som det var då. Grafiken är förvisso lite åldrad, men den förmedlar ändå ett levande Hyrule.

Svårighetsnivån är ju alltid en smaksak, men i övrigt så har jag svårt att se att det finns några tekniska begränsningar som drar ner spelet. Det har en bra längd, det finns mycket extra att utforska. Mekaniken och pusslen är varierande och tematiska.

Alla får ju ha sina egna åsikter såklart, men även om jag försöker ta av mig nostalgiglasögonen kan jag inte komma ifrån vilket enormt avtryck spelet gjorde när det kom och hur bra det fortfarande är.

I mina ögon är A Link to the Past det bästa spelet genom tiderna.

Där ska för övrigt sägas att jag tycker SNESen har hållt väldigt bra överlag. Ju äldre jag blir ju tydligare blir det för mig att Super Metroid faktiskt är bättre än Metroid Prime som var en Gamecube favorit.

Det känns som om många SNES spel tog 2D-Pixel art spelen till sin spets och i princip fulländade de spelen.


signatur

Heja Blåvitt

Medlem

Först och främst, bra och snyggt skrivet!

Detta är verkligen ett spel ja har sjukt goda minnen av och få spel kan få mig att bli på riktigt exalterad när man bara hör en snutt av soundtracket men detta är ett av dem. MEN ja spelade de igen (på SNES) för ca 3 år sen och ja fick tyvärr flytta över det till Nr 1 på min nostalgiska lista istället... Toppen spel som ja alltid kommer älska men halva grejen är nog kanske min egna relation till det....

Skribent
Skrivet av Pihlbaoge:

Där ska för övrigt sägas att jag tycker SNESen har hållt väldigt bra överlag. Ju äldre jag blir ju tydligare blir det för mig att Super Metroid faktiskt är bättre än Metroid Prime som var en Gamecube favorit.

Det känns som om många SNES spel tog 2D-Pixel art spelen till sin spets och i princip fulländade de spelen.

2D-pixel-grafiken hade verkligen sin peak på SNES. De flesta spel där håller idag rent estetiskt.

Har du spelat Metroid Prime med Wiimote och motionkontroll? Tycker det rådde bot på den något daterade kontrollen spelet hade på GC.


signatur

"Writer and Fighter"

Medlem
Skrivet av Johan Lorentzon:

2D-pixel-grafiken hade verkligen sin peak på SNES. De flesta spel där håller idag rent estetiskt.

Har du spelat Metroid Prime med Wiimote och motionkontroll? Tycker det rådde bot på den något daterade kontrollen spelet hade på GC.

Jag och Wiimoten blev aldrig riktigt vänner. Kändes oftast som om den var lite för oprecis och att momenten som skulle implementera Wiimoten ofta var lite krystade.

På tal om det jag nämnde i mitt tidigare inlägg om att vissa spel är gjorda för att demonstrera tekniken som är het där och då så tycker jag nog tyvärr att mycket av Wiis liv passar in där. Tekniken var bristfällig och de Wii spelen som blev ihågkomna som "bäst" var nog de som använde Wiimoten minst (t ex Super Mario Galaxy). För mig är det skillnad på om ett spel är svårt eller om det blir svårt för att det är svårt att spela. Många SNES spel som Donkey Kong Country serien, och även om det går emot OPs inlägg, A Link to the Past var svåra för att de krävde mycket av spelaren, men de var väldigt responsiva och pålitliga. Du blev sällan dödad av spelet så att säga.

I kontrast till det så var det ju rätt ofta som man dog i Super Mario 64 gör att kameran oväntat bytte vinkel, eller i Skyward Sword för att Wiimoten trodde du svingade höger när du svingade vänster.

Det där blev väldigt mycket text för att säga "Jag har provat Metroid Prime med Wiimote, men jag tyckte inte räddade kontrollen".

Sen ska ju sägas att en annan sak som drar ner Metroid Prime idag jämfört med när det kom är att idag är jag 30+, jobbar, har hund och sambo. Jag har inte tid att backtracka 30 minuter för att hämta en uppgradering i Phendaria Drifts för att sedan springa tillbaka hela vägen till Tallon Overworld igen på samma sätt som jag hade när jag var 17 och hade ett helt sommarlov framför mig.


signatur

Heja Blåvitt

12
Skriv svar