The Legend of Zelda: Skyward Sword HD - Som den där vännen som aldrig går hem

Medlem
The Legend of Zelda: Skyward Sword HD - Som den där vännen som aldrig går hem

När jag var liten var den legendariska Zelda-serien mycket betydelsefull för mig. Likt många andra var mitt första helt egna spel Super Mario Bros till NES, men i takt med att jag blev äldre räckte inte längre svampar, stjärnor eller Goombas. Jag ville ha något vuxnare, mognare och häftigare. Min halvstorebror hade förvisso spelat en hel del The Legend of Zelda till NES, men det lockade aldrig mig. Det var för spartanskt och svårt för en sjuåring.

Det var först i och med Super Nintendo och A Link To The Past som min fascination för serien verkligen tog fart. För första gången kändes Hyrule verkligen som ett kungarike där olika folkslag faktiskt levde och verkade i. Det var en värld värd att rädda, inte bara något jag gjorde för att det stod på baksidan av kartongen. Det var också med det som spelserien verkligen tog fart för mig personligen. Tillsammans med Mario och framförallt Metroid har Zelda på något vis alltid varit en konstant för mig. Det har funnits perioder i mitt spelande då jag inte rört en handkontroll på år och dar, men när jag väl kommit tillbaka är det så gott som alltid någon av dessa spelserier som drar mig tillbaka.

The Legend of Zelda: Skyward Sword är ett av få titlar i serien, i varje fall på stationära konsoler, som jag inte har spelat. Anledningarna är enkla; Jag hade vid tillfället sålt av min andra (!!) Nintendo Wii och var mer intresserad av saker som krogen, kvinnor och ett liv i sus och dus. Det är nu tio år sedan och sedan dess har jag blivit förälder och lever (någorlunda) städat. Men jag har alltid varit nyfiken på just den här titeln. Folk har alltid berättat hur annorlunda det är och jag brukar ju uppskatta spel som verkligen tar ut svängarna ordentligt, speciellt i en serie som har ett så pass stor och traditionellt bagage.

Så nu, när Skyward Sword äntligen släpps i HD-utgåvan till Nintendo Switch, såg jag min chans.
Eller var det risk?

Kontrollbehov
En av de saker jag varit nyfiken på är handlingen i spelet. Det är konstigt, för jag brukar inte vara den som är speciellt fascinerad av en välskriven bakgrundshistoria i spel, men just när det kommer till Zelda så fick det min uppmärksamhet. Serien är i övrigt inte direkt känd för sitt vassa manus, så när folk som spelat det berättat att det är tungt på det området så gick mina förväntningar upp.

Dessvärre visade det sig vara en besvikelse på den fronten.

Kortfattat utspelar sig Skyward Sword först i den tidslinje som Nintendo så ökänt deklarerade för några år sedan. Det borde ge upphov till svar på många frågor, men i realiteten får du inte svar på något av värde. Utan att gå in på känsligt territorium så får du reda på hur mästersvärdet kommer till och vad roten till all ondska är, men mer än så är det faktiskt inte. Givetvis inte markant sämre än många andra spel i serien, men sett till förväntningen en klar besvikelse.

Det som däremot inte är lika illa är presentationen. Efter mörka och realistiska Twilight Princess tog Nintendo en ny väg och valde att köra ett mellanting mellan det realistiska och det mer tecknade. Det är som att de kört ovannämnda TP ihop med Wind Waker i en mixer ut kommer Skyward Sword. Det är därmed ett färgglatt och mysigt äventyr på den fronten, med i många fall fantastiska orkesterarrangemang, men som är mer åt det akvarelliga hållet än det pastelliga. I och med att de mänskliga proportionerna bibehålls så blir det inte heller samma barnsliga känsla som återfanns i det första Gamecube-spelet. Det märks också tydligt att detta var prototypen till det som skulle komma att bli Breath of The Wilds grafiska stil.

Apropå just förlagor så finns det mycket i Skyward Sword som senare följde med till just Breath of The Wild. Staminametern, den som avgör hur mycket du kan springa eller klättra, gör här sitt intåg och samma sak gäller utrustning som går sönder och behöver repareras. Dessvärre märks det tydligt att dessa idéer inte hittade lämpliga appliceringsmodeller och därför ger de inte så mycket här mer än en nagel i ögat. Det är mer irriterande än friskt, om vi säger så.

Liknande tankegångar har jag också kring kontrollmetoden. När spelet ursprungligen släpptes till Nintendo Wii var det många som var förväntansfulla kring den rörelsekänsliga kontrollen. För att spelet ens skulle fungera krävdes Motion Plus, ett tillbehör som mer precist registrerade dina rörelser med handleden. Kruxet år 2011 var att det blev alldeles för mycket och alldeles för krystat, men nu, tio år senare, är det mer kalibrerat.

Du kan fortfarande använda rörelsekänsliga kontroller via dina joy-cons (något jag inte provat då dessa är sönder), men nu finns också alternativet för den late - Nämligen att använda sig av knappar. En mer klassisk kontrollmetod, men med twisten att du inte frenetiskt trycker på en knapp för att hugga med ditt svärd utan snarare den högra styrspaken för att dela ut dina slag. Inledningsvis blir det knepigt då jag är van vid att styra kameran med samma spak, men jag inser också snabbt fördelarna med att lära sig ett nytt kontrollschema. Nintendo är, som vi vet, skickliga spelskapare och förstås har de integrerat sätt som gör att du måste använda ditt svärd korrekt för att ta dig vidare. Du kan inte bara hacka och slå här, utan svinga ditt svärd horisontellt, vertikalt, diagonalt och även göra rena, raka hugg.

Det är något berusande med att lära sig en ny kontrollmetod. Givetvis ovant, men när du förstår hur Nintendo har tänkt blir det också snabbt exalterande. Det är kul att lära sig att bemästra ett nytt schema och extraroligt blir det vid bosstriderna, som i vissa fall tenderar att bli rena fäktningsdueller. Med ens kommer jag på mig själv att vilja spela en fäktningssimulator, tänk er Punch Out! men med svärd istället för handskar.

Problemet här är dock att kontrollen inte är felfri, vilket känns sjukt ovant att skriva om ett alster från Nintendo, kungarna av bra spelkontroll. För den är inte 100 % i Skyward Sword HD. Det finns tillfällen då höger styrspak inte hinner reagera på mina svängningar, vilket i sig inte är så konstigt (ett knapptryck är alltid snabbare än att dra med en spak), men gör det inte mindre frustrerande. Det är inte ovanligt att jag vrålar "men jag svingade ju svärdet" i ren frustration. Det känns som sagt ovant eftersom Nintendo brukar sätta just den här biten, men här är idén i vissa fall bättre än utförandet. Med det sagt hade jag gärna sett att Nintendo återanvände och förfinade denna metod till framtida spel i serien. Det finns något här, men de behöver antagligen finkalibrera detta på ett i det närmaste Miyamoto-aktigt sätt för att få rätt effekt.

En koncentrerad värld och fantastiska tempel
Ett annat klagomål som många hade redan för tio år sedan var världen, eller snarare bristen på den. Till skillnad från andra delar i serien finns det ingen sammanflätad värld som Link besöker, utan snarare olika platser du kan besöka. Tänk dig att du åker mellan olika banor via en hubbvärld á la Super Mario 64 och du förstår på ett ungefär hur det funkar. Vissa tycker att detta gör att utforskandet faller till föga, men där håller jag inte alls med. Ett av problemen med Twilight Princess i min bok var att Hyrule var en stor plats att besöka, men utan speciellt mycket att göra. Det fanns ofta enorma, men tomma områden, där du inte kunde göra så mycket. Stora stycken kändes som transportsträckor, något som behövdes för att fylla ut ytan.

Just den känslan återfinns inte i Skyward Sword. Varje del av världen du besöker känns som att den är formgiven efter ett syfte, vilket inte minst märks då du återbesöker varje område 2-3 gånger i jakt på nya föremål och ledtrådar om var du skall härnäst. Det gör att varje område förvisso är litet, men också har flera hemligheter. Mer koncentrerat, om du så vill. Förvisso innebär det att världen inte upplevs lika enhetlig, men jag kan ta det. Du förlorar en del, men vinner också något annat.

Däremot något som jag förstått att alla skriver under på är templena och deras utformning. För mig har dessa slott, borgar och grottor alltid varit essensen i varje del och Skyward Sword gör mig inte besviken. Vissa av dem är till och med mer finurliga än vanligt och ger dig nya lösningar som tidigare inte setts till i serien. Ibland blir det förstås krystat bara för att de ville göra något annorlunda, men för det mesta håller det och gör just detta till ett av titelns absoluta höjdpunkter.

Dessvärre går det inte att säga om utfyllnaden som är däremellan.

Skyward Sword är ett sanslöst långt spel om du jämför med andra spel i serien. Trots det nerkortade introt i denna HD-utgåva klockade jag in på cirka 35 timmar i speltid. Detta att jämföra med till exempel Ocarina of Time som är tio timmar kortare. Det är lätt att tänka att det ger mer av det goda, men alltför ofta blir det just ren bukfylla vi talar om. Mellan varje tempel är det enorma mängder med samlingsuppdrag som krävs för att ta dig vidare och mot slutet börjar du bli redigt trött på dem. Utan problem hade det gott att ta bort åtminstone en tredjedel av spelet och ändå hade spelet känts för långt. Många uppdrag som i andra spel hade varit sidogrejer blir här en del av huvudhandlingen och det ger ett extremt tjatigt intryck.

Summerat är Skyward Sword givetvis ett gediget spel, tro inget annat, men det är också uppenbart att Nintendo behövde göra något annat efter detta (vilket sedermera också hände). Det som kommer få dig att bli lyrisk är templena, bosstriderna och möjligheten att lära dig en ny kontrollmetod, men det som kommer få dig att spy galla är att samma kontroll inte känns klockren och att spelet tråkar ut dig med fetch quest efter fetch quest efter fetch quest.

Zelda-puritaner har givetvis redan spelat detta, men för er som är nyfikna finns det ett bra spel här men som du kanske inte är nödgad att spela färdigt. Efter 15-20 timmar har du fått din fix och det blir inte bättre efter detta. För den helt oinvigde finns det betydligt bättre delar att ge sig hän än just Skyward Sword, titlar som bättre introducerar Zelda som serie men som också mer välkomnande.

Avslutningsvis är jag extremt kluven kring den här titeln. Bitvis är det helt briljant och ger Zelda som serie en helt ny höjd (no pun intended), men alltför ofta blir det tråkigt, utdraget och ibland direkt dåligt. Det är ovanligt med ett spel i denna anrika följetong som blandar högt och lågt så mycket, en serie som annars är känd för sin stabilitet. Varje del i Zelda skall kännas som ett party där du aldrig vill gå hem.

Dessvärre känns det mest som en sömnig och sen efterfest där du önskar att de skräniga gästerna hade gått hem några timmar tidigare.

The Legend of Zelda: Skyward Sword HD
3
Bra
+
Spännande kontrollmetod
+
Mellan varven fantastisk tempelutformning
+
Minnesvärda bosstrider
-
Trots nyskapandet är inte kontrollen tekniskt gjuten
-
Alldeles för mycket padding
Det här betyder betygen på FZ

FOTNOT: The Legend of Zelda: Skyward Sword HD finns nu till Nintendo Switch och kostar mellan 500-600 kronor beroende på var du köper det.

Fragtjuv

Min podd-kollega pratade om den här i senaste avsnittet och han påpekade att det är väldigt många pussel i spelet. Inte bara i templen. Kände du samma sak?


GeForce GTX 1080 | Intel(R) Core(TM) i7-7700K CPU @ 4.20GHz | 32 GB RAM | Microsoft Windows 10 Home

Medlem
Skrivet av joelthor100:

Min podd-kollega pratade om den här i senaste avsnittet och han påpekade att det är väldigt många pussel i spelet. Inte bara i templen. Kände du samma sak?

Det finns två typer av pussel i spelet: De som finns med och lyfter sitt sammanhang och de som bara känns "logikpussel".

Exempel på det första är att du ser en spricka i en vägg, tar en bomb och smäller upp allt. Det är en kontextuell lösning och det finns de varken mer eller mindre av än i något annat spel i serien.

Däremot logikpusslena stör mig. Ibland bemödar de sig inte ens att baka in det i något annat. I vissa fall är det FAKTISKT pussel du skall göra och det är varken kul eller nyskapande.

Som tur är tar det förstnämnda överhanden, men varje gång det andra dyker upp blir jag tokig.

Vilken podd är det förresten?

Fragtjuv

Den heter Fyrkantiga ögon och vi snackar om film och spel.


GeForce GTX 1080 | Intel(R) Core(TM) i7-7700K CPU @ 4.20GHz | 32 GB RAM | Microsoft Windows 10 Home

Medlem

Det minst minnesvärda zeldaspelet, nu är det visserligen 9,5 år sedan jag spelade det, men kommer knappt ihåg någonting alls förutom staden man börjar i. Har bra mycket mer minnen från andra zeldaspel jag bara spelat en gång.

Generellt sätt ett helt okej spel, men för att vara ett zeldaspel så känns det lite svagt, möjligtvis det svagaste.

Medlem

Har köpt spelet och inte spelat så mycket.
Ska precis in i andra Dungeon vid eld/vulkan värden.
Spelade aldrig originalet och måste säga att det här är Zelda spelet med sämst inledning av alla jag spelat, känner med oengagerad att börja spela pga inledningen var så kass.

Medlem

Spelade igenom det på Wii när det kom, men har ingen större lockelse att göra det igen. Har mest vaga minnen om spelet, men att jag ändå tyckte det var helt ok. Minnesvärd sista boss dock!

Skribent
Skrivet av joelthor100:

Min podd-kollega pratade om den här i senaste avsnittet och han påpekade att det är väldigt många pussel i spelet. Inte bara i templen. Kände du samma sak?

Spelet är ju som uppdelat i zoner där du hoppar ned till från luften. Dessa zoner leder ju till ett tempel, men även zonerna innehåller en hel del små pussel för att ens komma till templen. Så jag förstår helt vad han menar. I andra Zelda-spel har du ju stora världen, sen hittar du ett tempel och där inne är det pussel. Här är ju luften fri, men allt under på marken är zoner. Skyloft funkar lite mer som en hubb dit du återvänder mellan de olika "uppdragen".


"Writer and Fighter"

Medlem

Håller med dig om det mesta. Spelat ca 20 timmar och nu börjar det bli tungt. Speciellt Fi och Ghirahim är nog det jag stör mig mest på. Roliga pussel ändå

Medlem

Vetefan. Spelat första Zelda på NES, a link to the past på SNES, ocarina of time, majoras mask. Riktigt roliga och bra spel. Besvikelsen kom med wind waker på GC och spelat ungefär halva twilight princess (vargelemetet var så sjukt störigt och förstör inlevelsen, fy fan hur tänker man.) Fick mig att lägga ner det.
Provat Breath of the wild men det var inget för mig, skyward sword kommer jag inte ens ge mig på. Vill ha ett nytt zelda i stuk med Ocarina of time. Äventyr och utforskande med tempel och stenar. Inga vargar och durabilitykänsliga vapen. Nytänk är bra men inte alltid. I det här fallet vill jag ha mer av samma. (OoT)

Serien gick VÄLDIGT tydligt en annan väg än vad jag ville. Tråkigt. Nintendos greed med deras 10000 svindyra accessories hjälper inte till om man säger så.

Medlem
Skrivet av jocksson:

Vetefan. Spelat första Zelda på NES, a link to the past på SNES, ocarina of time, majoras mask. Riktigt roliga och bra spel. Besvikelsen kom med wind waker på GC och spelat ungefär halva twilight princess (vargelemetet var så sjukt störigt och förstör inlevelsen, fy fan hur tänker man.) Fick mig att lägga ner det.
Provat Breath of the wild men det var inget för mig, skyward sword kommer jag inte ens ge mig på. Vill ha ett nytt zelda i stuk med Ocarina of time. Äventyr och utforskande med tempel och stenar. Inga vargar och durabilitykänsliga vapen. Nytänk är bra men inte alltid. I det här fallet vill jag ha mer av samma. (OoT)

Serien gick VÄLDIGT tydligt en annan väg än vad jag ville. Tråkigt. Nintendos greed med deras 10000 svindyra accessories hjälper inte till om man säger så.

Då kan jag tipsa om Zelda Links awakening och Zelda a link between worlds 👍

”Varje del i Zelda skall kännas som ett party där du aldrig vill gå hem”

Agreed! Tycker att BotW slår an på den känslan, tror och hoppas att Zelda spelen kan rida på den framgången nu. Osäkert om jag tar mig an Skyward Sword om det är så bristfällig kontroll.

Medlem

Detta zelda är det enda zelda jag har spelat en gång och inte mer fiender och värdar som kändes mer som något ur super mario (bläckfisk bossen) åter upprepningar (ben orange röda väldigt irriterande bossen)
Knäppa karaktärer (groose eller vad han hette)
Fitch quest (jaga öken buskar med håv)
Nej inget zelda spel för mig vill ha ett zelda i mer twillight princess stuk

Medlem

Det här spelade jag aldrig klart när det begav sig, jag minns inte varför. Det kan ha varit så att det blev dags att flytta och Wii:n magasinerades. Nu blev jag dock klar för några dagar sedan. Storyn är ganska intressant i vart fall, men spelmässigt blir det stundtals jobbigt. Främst att samla spirit beads, det gillade jag inte alls. Sen förstår jag inte varför jag samlade ihop alla tacksamhetskristaller och fick en jättefet plånbok, för då hade jag ju redan köpt allt utom ett sista piece of heart. (Jag visste inte på förhand vad belöningen var).

Game Jam-general

Jag skriver under på det mesta i denna recension men ger nog bara en 2/5 eller en ganska svag 3/5. Det fanns mycket bra med detta spel men det var på tok för mycket utfyllnad och det kändes som att det aldrig ville ta slut utan man skulle besöka de tre platserna gång på gång på gång. Spelet tog ganska precis 30 timmar men då körde jag bara några sidouppdrag tills jag insåg att jag ville bli klar så snabbt som möjligt och att huvuduppdraget var tillräckligt långt.


fick smisk som barn

Medlem
Skrivet av Kazutoyo:

Det minst minnesvärda zeldaspelet, nu är det visserligen 9,5 år sedan jag spelade det, men kommer knappt ihåg någonting alls förutom staden man börjar i. Har bra mycket mer minnen från andra zeldaspel jag bara spelat en gång.

Generellt sätt ett helt okej spel, men för att vara ett zeldaspel så känns det lite svagt, möjligtvis det svagaste.

Håller med.

Jag har klarat ut i stort sett alla Zelda (förutom bärbara utgåvor). Men jag har inte orkat klara ut Skyward Sword. Jag är över 40-50 timmar in och har kanske 1-2 slott kvar eller något. Möjligtvis är jag på Sandship? Vet inte säkert, eller om jag bara var där för att farma något? Det tog mig veckor att spela dit iaf.

Jag ville tycka om spelet mer, men det är tyvärr ett långdraget och småtråkigt Zelda. Jag avskydde mest av allt Links guldfiskminne.

Spelet är inte egentligen inte tråkigt som sådant, men det är tråkigt för att vara ett Zelda-spel.


Det finns tre bra vad faan
- Vad faan är planen för idag?
- Vad faan har jag skjutit upp som behöver bli gjort!?
- Vad faan, nu skriver jag en checklista för dagen!

Game Jam-general
Skrivet av Hanzo:

Spelet är inte egentligen inte tråkigt som sådant, men det är tråkigt för att vara ett Zelda-spel.

Jag tycker du sätter fingret på något där. Skulle det inte vara ett Zelda hade man kanske varit mer imponerad men för att vara ett Zelda-spel är det faktiskt väldigt långdraget och i överlag tråkigt.


fick smisk som barn

Medlem

Jag verkligen avskydde det faktum att man var tvungen att åka till olika zoner på fågeln. Jag fick tvinga mig själv att spela spelet och komma in i det för att komma vidare, kan tycka att vissa "Dungeons/tempel" var för långdragna med för mycket pussel, däremot så var bossfighterna bra och när man väl kom in i spelet så var storyn bra.

Som ett Zelda spel så tycker jag som andra som kommenterat i posten att det är under normal zelda nivå jämfört med andra spel i serien. Jag är beredd på att hålla med om 3-3.5 i betyg.

1
Skriv svar