SOLASTA Crown of the Magister

Medlem
SOLASTA Crown of the Magister

Slarvigt bortkastad potential från Tactical Adventures

(För mer detaljer kring Solasta, läs min förhandstitt/jämförelse här)

Efter cirka 80 timmar i detta taktiska rollspel, varav cirka 30 är en genomsnittlig speltid för att ta sig från början till slut är det dags att skriva recension på det som jag i ett tidigt stadie såg skulle ha potential att åtminstone utmana Baldur's Gate 3 om andraplatsen för årets fantasyrollspel på dator 2021. Här har man varit tämligen trogen till rollspelsreglerna och på ett bra sätt lyckats med bedriften att simulera strider i DnD på ett bra sätt.

Man har även lyckats hitta på en spelvärld som är intressant, med historik och en säregen stil. Man har utmanat vissa rollspelsklyschor och bevarat vissa andra (i lagom mått) och visat en del finess när det kommer till hur man har valt att berätta om spelvärldens många olika innevånare, vare sig de är humanoider, monster eller övernaturliga väsen.

Gameplay

Som namnet på utvecklingsstudion redan avslöjat så är taktik i centrum för spelet. Du spenderar huvudparten av din tid i turbaserad strid där varje karaktär flyttar, använder förmågor, attacker och besvärjelser (beroende på vilken klass du valt) och allt i enlighet med regelverket i Dungeons and Dragons femte utgåva. Realtidsbaserad strid finnes icke.

Det är här som är spelets kött och potatis och det märks att man har lagt nästan all krut på att striderna ska simuleras såpass bra som möjligt. Det är så nära en DnD-strid i bordsrollspelet man kan komma, om man räknar bort allt regelbläddrande för att läsa på om alla olika förmågor och besvärjelser och så vidare, då datorn sköter alla detaljer. Här skiner spelet och det är definitivt spelets starkaste sida. Striderna är av varierande svårighetsgrad och du belönas för allt från taktisk placering och snillrika tankar. Som taktisk stridsimulator gör SCOTM det mesta rätt (om man inte gillar turbaserade strider så är det nog en stor plump i kanten).

Motståndarnas hjärnor är tämligen välprogrammerade och även om de gör några fadäser med hur de rör sig (t.ex. trampar i vissa uppenbara klaver) så agerar de över förväntan. Står taktiska strider högt på listan av preferenser så är det här verkligen rätt spel!

Story och karaktärsutveckling

Som jag redan nämnt så är spelvärlden intressant, och även delar av berättandet. Dock går det inte att komma ifrån att spelet är tämligen förutsägbart i ett visst avseende. Du inser ganska snabbt att storyn "berättas" genom interaktion mellan dina karaktärer och spelvärldens NPC:s och varje scen följer i princip samma mönster: 1) Presentation av en ny spelplan 2) Presentation av dina motståndare 3) Presentation av dina karaktärers reaktion på 1&2 (ibland med dialog mellan NPC och dina karaktärer) 4) Strid.

När man har upptäckt formeln (sker hyfsat snabbt) så blir den stämning/berättande man hoppats på lite hattig. Det blir också ganska snabbt uppenbart att SOLASTA är en linjär berättelse och även om man i spelets inledning kan lösa en del utmaningar på några olika sätt, så märks det att man kastat denna filosofi åt sidan längre in i spelet, för att spelstudion drabbats av tidspress. Ju längre in i spelet du kommer, desto mer intryckt är dina val, och desto mindre betyder dialogvalen du gör för att bli näst intill obefintliga.

SOLASTA har dessutom gjort så att oberoende av vad du valt för bakgrund kring din karaktär så spelar det egentligen ingen roll, alla dialoger är förutbestämda. Vare sig du vill spela en altruistisk paladin eller en ondskefull egoistisk lönnmördare så spelas samma dialoger upp med samma karaktärer. Man har gjort dialogerna så frånkopplade dina val (klasser, m.m.) som det går. Vilket lett till en oerhört generisk debatt karaktärer emellan, och således finns det bortom ökade skills och förmågor ingen karaktärsutveckling att tala om överhuvudtaget. Du har i princip inga valmöjligheter när det kommer till kritan (utöver vad du valt för förmågor/etc.) vilket förtar en hel del av rollspelskänslan.

Det märks dessutom att berättelsen i SOLASTA varit mer ambitiös från första början och behövt skalas ner, vissa detaljer man lagt energi åt lämnas helt åt sidan mot slutet av kampanjen och säcken knyts abrupt ihop med mängder av frågor kring vad som egentligen hände (vilket förvisso lutar starkt åt att man även planerat uppföljare). Dock är det intressant att veta vad som kommer härnäst och bitvis lyckas man ändå, trots detta linjära och mallformat upprepande system att behålla någon slags egen personlighet. SOLASTA är sitt eget spel, man har inte försökt efterapa hur andra gör rollspel, utan hittat sin egen stil, på gott och ont.

Röstskådespeleri, musik och ljud

Ett av spelets mest kontroversiella punkter när det kommer till early access är just röstskådespeleriet (och dialogerna). På andra sidan myntet av högtravande och pretentiösa dialoger med så många svåra ord som möjligt, finns en extremt lättsam vardaglig dialog med karaktärer som pratar ungefär som man gjorde i tonåren då man själv började spela rollspel. Ölen på tavernan smakar råttpiss och vardagsuttryck används om vartannat framförallt av huvudkaraktärerna. Dialogerna går från pinsamt mediokra till medelmåttiga och acceptabla. Där dina huvudkaraktärer oftast står för lättsmält slapstickhumor och sarkastiska kommentarer.

Förvänta er INTE några inlevelserika känslofyllda dialogscener, utan tänk er istället hastigt nedskriven dialog som så snabbt som möjligt vill driva vidare till nästa actionscen.

Musiken och spelets många ljudeffekter är dock helt okej! Från episka stämningsfulla orkesterverk precis som man förväntar sig i ett rikt fantasyrollspel som SCOTM bitvis faktiskt är. Likaså ljudeffekter från svingande svärd, sprakande åskbesvärjelser, väsande ormar, fräsande spindlar och gormande barbarer är i nivå med vad man kan förvänta sig. Varken bättre eller sämre. Helt okej!

Grafik

I min jämförelse med BG3 så lyfte jag fram grafiken som ... ålderdomlig. SCOTM är utan tvekan inget visuellt under. Det ser ut som ett halvdant MMO från 10-talet, med ganska uttryckslösa och variationsfattiga gestalter. Karaktärerna "förbättrades" något sedan betan så det har definitivt varit värre. Grafiken gör sitt jobb, men det känns verkligen som att utvecklarna vill att spelet ska fungera på både förra och förrförra generationens spelkonsoller. Den render pipeline man valt är rentav mobilvänlig.

Prestanda

Spelet flyter på riktigt bra, men räkna med att din GPU använder en hel del av sina hästkrafter för att hålla flytet. På mitt 1080ti så ligger GPU-användningen inne i spelet på 97% med fläktarna högt susande. Med detta ligger spelet på mellan 60-80FPS, vilket inte direkt får ögonbrynen att lyfta. Jag upplever inga framedrops på min maskin (en något utdaterad 4790K) men med tanke på att grafiken är daterad är det lite bekymrande.

Slutsats

Det finns bättre rollspel än SOLASTA Crown of the Magister, utan tvekan. Men ingen av konkurrenterna lyckas lika bra med att återspegla regelsystemet i DnD5E. Ska du köpa ett enda fantasyrollspel detta år så är SCOTM inte mitt rekommenderade köp (Det är Pathfinder: Wrath of the Righteous). Men om du är en lika inbiten rollspelsräv som jag är, så är detta spel fortfarande något jag kan rekommendera. Räkna med 30 timmar av spännande taktiska strider till bra musik. Inte fy skam ändå!

SOLASTA Crown of the Magister
3
Bra
+
Troget DnD-regler
+
Intressant egen värld
+
Bitvis spännande berättelse
-
Taffligt röstskådespeleri
-
Linjärt och ofärdigt
-
Slarvig avrundning
Det här betyder betygen på FZ

signatur

Rollspelsguru
Community Developer på Sharkmob
fd. Sr. Community Manager på Battlestate Games

Medlem

Det ligger i min backlog då jag var med och backade det. Recensionen ger mig bilden att det till stor del är vad jag väntat mig

Har du spelat några spelarskapade äventyr än? En stor fördel som jag ser det är att dom släppte Dungeon Maker då det potentiellt kommer flera högklassiga äventyr som kanske slår grundspelet i berättande.

Medlem

Håller i princip med allt i recensionen. Men för mig så har spelet samma fel som t.ex. Kingmaker och många andra nyare RPG
.
Dels så var svårighetsgraden på tok för ojämn, tyvärr mestadels jättelätt även med svårighetsgraderna rejält uppskruvna. Det började bra, men efter man fått ett tre-fyra levlar och bättre utrustning så blev de flesta strider triviala, vilket gjorde många lovande och intressanta fiender, slagfält och ibland hela områden till triviala rinse/repeat-scenarios.
Sen möter man ibland någon boss som tack vare de uppskruvade svårighetsgraderna blev helt omöjlig... en av bossarna fick jag mer eller mindre cheesa med sparfiler då han hade en attack som helt utplånade hela mitt lag varje gång...

Det andra som jag irriterade mig på är att man besökte ofta någon intressant plats och tänker "ooh, det här ska bli spännande att utforska", men efter tre-fyra rum och lika många strider så är man färdig utan att det knappt känns att man har fått börja skrapa på ytan.

Spelet var nog för ambitiöst, det hade mått bra av en något snävare berättelse.

Medlem

Riktigt bra recension! Kan bara hålla med om allt som sägs. Striderna är magiska och översättningen av reglerna från 5e näst intill perfekta. Men som sagt, spelet är inte utan skavanker. Blir ändå GoTY för egen del. Har kört kampanjen 7 gånger vid det här laget


signatur

"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."

Medlem
Skrivet av Tobias Solem:

utmana Baldur's Gate 3 om andraplatsen för årets fantasyrollspel på dator 2021

Baldur's Gate släpps inte i år, sorgligt nog. Den som väntar på något gott osv! Men bra läsning, har haft ögonen på detta

Medlem

Tänkte först spela igenom Solasta men väntar tills Pathfinder Wrath släpps, verkar sjukt lovande. Mycket bra recension dock så tror jag ej att BG3 släpps i år men man vet aldrig.

Testpilot

Känns som att Pathfinder Kingmaker var lite för ojämnt och väldigt djupgående där man verkligen fick max/min specca & plugga för att spelet skulle ens börja kännas roligt. (körde ca 25 timmar innan jag tröttnade)
Pillars of eternety 1-2 är enligt mig bättre balanserade ur den aspekten och har enligt mig bättre story men saknar karaktärsdjupet man kan få i Kingmaker. Men allt sånt är ju en smaksak.

Solasta kändes mer strömlinjeformat på det viset (testade demot) men man anade att de inte skulle hinna göra nåt djupt spel med tanke på att de riktigt snabbt avslutade och släppte spelet.

Tack för en bra recension. Blir ganska sugen på spelet och tror nog jag skall ge det en chans senare i år då tiden finns.

Medlem

Bra recension!

För mig var det tyvärr röstskådespeleriet som du nämner som gjorde att jag lade på hyllan.

Medlem
Skrivet av Fluffo:

Bra recension!

För mig var det tyvärr röstskådespeleriet som du nämner som gjorde att jag lade på hyllan.

Medger att jag stängde av alla röster efter första genomspelningen.


signatur

"It is by caffeine alone I set my mind in motion. It is by the beans of Java that thoughts acquire speed, the hands acquire shakes, the shakes become a warning. It is by caffeine alone I set my mind in motion."

Medlem

Jag känner ungefär samma sak - berättandet och framförallt röstskådespeleriet förtjänar rejält med kritik. Vid release var det svårt att inte facepalma/skratta åt cutscenes, framförallt då någon skäggprydd dvärg deltog, eftersom skägget inte "satt fast" i ansiktet, utan gjorde sina egna rörelser och clippade genom ansiktsmeshen titt som tätt. Ska tydligen vara fixat nu, men har inte känt mig nödgad att spela igenom spelet igen.

Så mycket jag hade velat se mer av, mer utforskande och roleplaying (konversationer, relationer, manipulation och annat sådant) snarare än bara transportsträckor till nästa strid.

Väl skriven recension, håller i stort med om det mesta!


signatur

För övrigt anser jag att Tellus bör förstöras.

Medlem

Har haft det på min radar ett tag men själv så gillar jag inte strategispel

Medlem
Skrivet av Fluffo:

Bra recension!

För mig var det tyvärr röstskådespeleriet som du nämner som gjorde att jag lade på hyllan.

Samma här, jag orkar bara inte lyssna på det. Det förstör totalt vad som annars hade varit ett helt ok spel.

Medlem

Tack för all respons! Kanske spelet hade mått bättre av att heta något annat, eller haft en undertitel som verkligen informerade potentiella spelare om att fokus ligger på just taktiska strider? Jag vet inte - men oavsett vilket så är det just där som nöjet vilar.

Jag tog inte upp att det finns några "pussel" i spelet heller eftersom de närmast består i att titta på en symbol som redan finns på en vägg och göra samma sak som symbolen.

Tänkte besvara en till fråga, nej jag har inte använt verktyget där man gör sina egna dungeons. Kanske främst för att jag inte kände att det erbjöd det jag hade önskat av en sådan funktion. Det vill säga att konstruera mer narrativ än vad som spelet erbjöd.


signatur

Rollspelsguru
Community Developer på Sharkmob
fd. Sr. Community Manager på Battlestate Games

Medlem
Skrivet av Tobias Solem:

Tänkte besvara en till fråga, nej jag har inte använt verktyget där man gör sina egna dungeons. Kanske främst för att jag inte kände att det erbjöd det jag hade önskat av en sådan funktion. Det vill säga att konstruera mer narrativ än vad som spelet erbjöd.

Okej, jag har inte tittat på Solastas. Men Shadowrun-spelens som var ett hyfsat begränsat verktyg också visade generera några riktigt bra spelarskapade kampanjer över åren. Så jag lever i förhoppningen att jag får se samma effekt i Solasta

Medlem

Jag gillade verkligen Solasta, kollade på Cohcarnage stream på youtube innan så visste på ett ungefär vad som väntade.

Nu är jag ingen RPG expert, men gillade touchen med virtuella tärningar👍

Något som var tradigt i min mening var resandet mellan olika zoner. Kan ju bero på att man är småbarnsförälder och inte har all tid i världen.

En fördel var att man kunde ställa in reglerna om man ville, tex att man inte behövde mat, eller vila för att återfå vissa begränsade förmågor.

Skulle ge det 3/5 jag med😊

1
Skriv svar