Diskutera – Spelbranschens uslaste beslut

Geeks Gaming

När Disney tog beslutet att lägga ner LucasArts och ge alla anställda sparken blev jag väldigt förvånad och sorgsen.

Undrar hur deras spel hade utvecklats under de senaste 9 åren

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Mattias Frost:

Hmm, ja det var nog mer upplevelsen av att den var dyr. Har för mig att resonemanget i mitt kompisgäng gick att det var lite av ett osäkert kort jämfört med N64 och kommande PS2. Få av oss hade ens spelat Saturn. I och med att vi var tonåringar som gick i gymnasiet så höll vi hårt i pengarna, man hade liksom bara råd med en maskin som man sedan var "fast" med i några år. Jag var den enda i mitt gäng som till slut köpte en Dreamcast.

Jag vet inte riktigt vad i Segas strategi som gör att jag anser att den platsar i kategorin spelbranschens uslaste beslut. Tror det är många små beslut, som ledde till att maskinen inte sålde som förväntat och att det blev Segas sista konsol.

Jag gick också på gymnasiet, så det är klart att 2500 kr var mycket pengar då (men inte i närheten av vad PS2 kostade här). Men som många andra jobbade jag extra. Jag hade inte råd att köpa så många spel, en kompis jobbade på en filmuthyrningsaffär där det även fanns spel att hyra så han "lånade" hem en del spel som jag fick testa, vilket var kul.

Jag förstår att Dreamcast kunde ses som ett osäkert kort efter Saturn. I mina ögon var det framför allt besluten innan Dreamcast som satte Sega i en ofördelaktig position med sin nya konsol. Jag ser inga jättestora missar i planeringen, egentligen. Klart att det gjordes en del misstag, bland annat var väl reklamkampanjen rätt tveksam. Men det är alltid lätt när man sitter med facit. Sega of Japan och Sega of America hade, precis som tidigare, olika visioner.

PS2 var dock en motståndare de bara inte kunde rå på, och i slutändan hade Sega inte de ekonomiska musklerna att slåss över längre tid.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Skrivet av Ruffles:

Jag har visserligen inga kostnader i huvudet, men vi måste komma ihåg att DVD var ett nytt format. Den första DVD-spelaren släpptes 1997, om jag minns rätt, och kostade 600 dollar och uppåt. Sega hade behövt betala Sony, om det ens hade varit möjligt att planera in en DVD-spelare i Dreamcast i ett så sent skede. Jag vet inte. De insåg förstås potentialen senare, och utvecklade faktiskt en prototyp. Men då var det redan för sent.

När det gäller spel tycker jag att Dreamcast hade massor att erbjuda. I alla genrer, egentligen. De fokuserade möjligen lite för mycket på arkadkonverteringar, vilket varit framgångsrikt tidigare men inte lockade en ny generation spelare på samma sätt som förr. Men det vimlade av riktigt bra racingspel. Den hade sportspel som Virtua Tennis, NHL2K m.fl., äventyr, skräck, pussel, jrpg och rörelsekänsligt spelande i form av Samba de Amigo. I Japan lanserade de to.m. ett karaoketillbehör som hade kunnat bli som SingStar. Dreamcast var upplagd att kunna bli en partykonsol för hela familjen. Och så kunde man spela online med den, vilket kändes väldigt spännande runt millennieskiftet.

https://i.imgur.com/RkSFKc0.jpg

Precis Dreamcast hade ju potential hade faktiskt utmana Sony och senare Xbox, men hade haft mer chans att göra det med bättre beslut.

Jag tror också Dreamcasten har blivit lite av en martyr i konsolvärlden, Sega var de enda som gjorde riktiga arkadspel till konsol och i och med Dreamcastens död så försvann en del av den spelkulturen.

Medlem

Finns ju en hel del klassiker liksom sony/nintendosamarbetet men det som stör mig mest för tillfället är att Nintendo gav upp på prestanda för länge sedan. Ger mig fanken på att det till stor del grundas på att spel blir så mycket billigare att utveckla så att dom kan tjäna mer pengar.
Bara för att man gör gimmick konsoler så behöver man inte ha dålig prestanda.


The legacy -

Master system - Mega drive - Dreamcast - Nes - Snes - N64 - Gamecube - Wii - Switch - Switch lite - Game boy - Game boy color - Game boy advance - 3DS - PS1 - PS3 - PS4 - PS5 - Vita - Xbox 360 - Xbox series x.

Medlem

Att P.T. playstation demot aldrig fick bli ett nytt Silent Hill (med Norman Reedus)) som det var tänkt.
Utan meningsskiljaktigheter mellan utvecklare och studios stoppade projektet.

Medlem
Skrivet av Andyrew:

Hur förstörde man storyn? Förstår verkligen inte.

Vi tycker olika. Jag förstår verkligen inte hur du inte kan anse storyn förstörde. Du är väll medveten om att spelet splittrade spelarbasen sätt ordentligt, och att det finns många som anser storyn var usel?

Medlem

Walking in Stations i EVE Online är nog ett utav de besluten som berörde mig under den perioden iaf. Man la alltför stor fokus på något spelarna inte ville ha, det ledde till hela Burn Jita-eventet där syftet var att krascha en stor del utav spelets ekonomi.
https://www.eveonline.com/news/view/observing-the-burn-jita-p...

Sedan har vi World of Tanks Rubicon där man ville införa emblem som medförde olika bonusar på pansarvagnarna. De var inte engångsköp och skulle kosta spelarna miljontals utav ingame-valutan för att behålla bonusarna, eller alternativt premium-valutan.

Crew 2.0 är ju en annan utav deras mer senare påhitt som de fått lägga på is ett tag.


(batsman) Det enda som är större än njutningen av ett avklarat arbete, är att skjuta upp det till morgondagen.

Medlem
Mina sämsta minnen av spelbranschen

1. Spelet E.T.
2. Amigaversionen av Out Run.
3. Att Windows blev de facto-standard för PC.
4. 3DO-versionen av Doom.
5. Apples försök med en spelkonsol: Pippin.
6. Nintendos inställning till emulatorer, kvaliteten på deras egna emulatorer och filter.
7. Att Nintendo inte gör premiumversioner av sin hårdvara.
8. Att Nintendo inte gör PC-versioner av sina spel.
9. Sonys presentation av Killzone 2 till PS3.
10. Att vi blir tvungna att köpa minst 2 konsoler för att kunna spela alla spel och att det inte räcker med en PC.
11. Att vi bara har 2 ordentliga chipfabriker i världen (de ägs av TSMC och Samsung).
12. Att Commodore och Amigan gick i graven.
13. Fragmenteringen: "Vill du spela X", tyvärr behöver köpa hårdvara A, B, C och/eller betala för tjänst D.
14. Misslyckandet att etablera spelkunskap som ett akademiskt ämne vid sidan om literaturvetenskap, filmvetenskap och musikvetenskap.
15. Bra spel som försvunnit / aldrig kommer att få remasters på grund av rättighetsproblem:
P.T.
No-one lives forever.
Goldeneye (tänk en PC-version på Steam och Goldeneye Source räcker inte. Officiell release!)
16. Då spel förvandlades till reklampelare för DLC och lootlådor så att man måste fundera kostar det pengar att klicka här hela tiden.

Medlem
Skrivet av Shamanfox:

Det finns flertal.

- Att sluta ge ut Demo för spelen de tänker sälja. Varför? Demo var det bästa sättet att testa ett spel för att se om man gillar spelet och kan göra ett "informed decision" innan köpet. Nu har man "betatest" för det, men det är tidsbegränsad och missar du det, ja då måste du köpa spelet om du vill se om det är något för dig.

Det här klippet förklarar det så bra så jag länkar till den istället för att förklara.

https://www.youtube.com/watch?v=7QM6LoaqEnY&t=2s

Medlem

1. Att Creative Assembly och SEGA inte släppt ett next-gen Alien Isolation 2 ännu. Mind-boggling.
2. Att Elder Scrolls Online har blivit så stort så vi får vänta ytterligare 10 år Elder Scrolls 6.
3. Att Star Field måste bli färdigt före Elder Scrolls 6. Fel ordning.
4. Att inte Star Citizen redan skrotats.
5. Att Elite: Dangerous aldrig, sedan 2014, egentligen blev roligt att spela. Innehållet de lade in var iaf för mig otroligt ointressant och jag ville inte fylla mitt huvud med en massa trist politisk lore. #GrindFest
6. No Man's Skys innehåll och funktioner vid release.
7. Resultatet av Underworld: Ascendant efter Kickstartern.
8. Half-Life 3 borde kommit ut direkt efter HL2.
9. Allt med X: Rebirth.
10. Allt med Aliens: Colonial Marines.

Men jag är inte bitter.

Medlem
Skrivet av r4v3nl0rd:

Klickar du på länken kommer du till ett Youtube-klipp som jag tycker är roligt och sevärt och är starkt kopplat till ditt inlägg, därför tycker jag du ska följa länken. Härdsmältan du beskrev i ditt inlägg fast i videoformat, kan man säga!

Videon har titeln "Xbox One Reveal 2013 Highlights" där någon klippt ihop små segment när någon nämner "TV/television", "Sports" och "Call of Duty" under den katastrofala revealen av Xbox One. Resultatet blir en komisk kavalkad av ovan nämnda ord, och man får lätt intrycket av att du endast "kan se på TV på din TV med Xbox One", vilket även en av toppkommentarerna på Youtube påtalar; main feature of xbox one: you can watch TV on your TV. Humor och satir när den är som bäst, därför tycker jag du ska klicka på länken, sen är vi alla olika så klart. Vissa tycker kanske klippet rentav är tråkigt.

Förbluffande fakta: Sports nämns 16 gånger, Call of Duty 26 gånger och TV/Television hela 51 gånger!

Denna video var det första som dök upp i mitt huvud efter att ha läst ditt första inlägg i denna tråd, och jag kände genast ett starkt behov av att snabbt dela med mig, därför uteblev förklaringen. Jag ber om ursäkt för detta. Nu har säkert de allra flesta redan sett det kanske (videon laddades upp på Youtube 22 maj 2013), men ändå! Över 8 miljoner visningar och nära 150 000 tummar upp i skrivande stund!

Här är det igen fast inbäddat så du slipper lämna sidan:

https://www.youtube.com/watch?v=KbWgUO-Rqcw

Samt en vanlig länk igen: https://www.youtube.com/watch?v=KbWgUO-Rqcw

Klippet är under två minuter långt (1:40 för att vara exakt), så det kommer inte ta upp alltför mycket av din dyrbara tid.

Är det något mer du undrar över så tveka inte att höra av dig!

Tack för motivering även om den var onödigt lång.

Gillade klippet 😎👍

Medlem

EAs behandling av både NHL och FIFA…Herregud vad de gått ner sig sedan konkurrensen mer eller mindre dog ut.

Medlem
Skrivet av Ruffles:

Oj, massor. Storyn var ju rena rama implosionen... Katastrof. Alla meningslösa sidokaraktärer som tog upp massor av tid. Valet att ta död på en viss karaktär redan i början. Hundar och gravida, de billigaste tricken i boken för att göra oss spelare "emotionella".

Synd på ett spel som var så tekniskt kompetent.

Hur var det en implosion? Förstärkande ord får inte mig att förstå dig bättre. Jag tyckte att flera sidokaraktärer var bra. Framförallt visade de ju på att det inte finns några onda eller goda utan bara olika sidor.

Att en ”viss” karaktär dog är ju en sjukt rimlig konsekvens av slutet i ettan och ett rätt häftigt berättargrepp. Hade du hellre velat se en upprepning av ettan?

Hundar var väl ingen större grej för få oss emotionella? Graviditeten tyckte jag helt klart var en extra edge. Jag har dock barn så det påverkar säkert oss annorlunda då jag kan tänka mig in i situationen.

Är du missnöjd för att det inte var en upprepning av ettan? Var det transkaraktärer/hbtq som var störigt?

Jag tyckte överlag att det fanns få dåligt skriva karaktärer med undantag för Jesse som är rätt överflödig. I övrigt fyller de flesta sin funktion som biroller till huvudrollerna i min mening.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Andyrew:

Hur var det en implosion? Förstärkande ord får inte mig att förstå dig bättre. Jag tyckte att flera sidokaraktärer var bra. Framförallt visade de ju på att det inte finns några onda eller goda utan bara olika sidor.

Att en ”viss” karaktär dog är ju en sjukt rimlig konsekvens av slutet i ettan och ett rätt häftigt berättargrepp. Hade du hellre velat se en upprepning av ettan?

Hundar var väl ingen större grej för få oss emotionella? Graviditeten tyckte jag helt klart var en extra edge. Jag har dock barn så det påverkar säkert oss annorlunda då jag kan tänka mig in i situationen.

Är du missnöjd för att det inte var en upprepning av ettan? Var det transkaraktärer/hbtq som var störigt?

Jag tyckte överlag att det fanns få dåligt skriva karaktärer med undantag för Jesse som är rätt överflödig. I övrigt fyller de flesta sin funktion som biroller till huvudrollerna i min mening.

Jag har också barn, så det handlar nog inte om den saken. Alls. Jag har bloggat en del om mina åsikter om TLOU2 så jag gör det enkelt för mig och klistrar in vad jag skrev då och fortfarande anser vara några problem med spelet:

---

"Naughty Dog lyckas inte få mig emotionellt engagerad i övriga sidokaraktärer, vilket är ett problem eftersom de tar ganska mycket plats. Vid sidan om Ellies flickvän Dina är det egentligen ingen jag känner att jag bryr mig nämnvärt om. Inte heller den transsexuelle Lev, vars historia skulle gå att bry sig om eftersom den är så tragisk. Men spelets andra stora fiendegrupp, Scars (eller serafiterna), förblir ett mysterium och Lev själv är en oerhört blek och intetsägande karaktär.

Serafiterna utmålas som galna sektmedlemmar som vantolkat sin ”profet” och jagar syndare att hänga i träd och skära ut inälvorna på. Något utrymme för förståelse för deras agerande ges inte. Vilket är lite märkligt när Naughty Dog samtidigt ger en karaktär som Abby halva spelet att övertyga spelaren om hur rättmätig hennes hämnd på Joel är.

Naughty Dog är skickliga berättare, men i The Last of Us Part II använder de väldigt gamla trick för att få spelaren emotionellt med på tåget. Det blir lite väl genomskinligt. Hundkortet spelas ut. Genom att mörda en hund som Ellie och leka apport med samma hund som Abby förväntas vi våndas över att vi dödat hunden. Det fungerar inte riktigt.

Gravidkortet används dubbelt – dels genom att Dina är gravid, dels genom att Ellie mördar en kvinna som också visar sig vara det. Som spelare ska vi förstås känna oss skyldiga för att vi gjorde något spelet tvingade oss till, men detta äldsta kort i leken övertygar inte.

Ej heller går det alltid att begripa karaktärernas beslut. Det fattas dumma och osannolika beslut på löpande band, vilket gör att jag som spelare känner mig oengagerad. Det största felsteget av dem alla tar Ellie när hon lämnar sin familj för att ge sig ut på ett sista hämnduppdrag för att slutligen döda Abby. Vi har förstås sett detta många gånger i filmer, det är närbesläktat med den där sista stöten som går åt skogen.

Att fatta korkade beslut är naturligtvis väldigt mänskligt. Dock för detta in oss på berättelsen och alla märkliga val som manusförfattarna själva fattat. Det finns ungefär ett halvdussin andra vägar som hade fungerat bättre än den som Neil Druckmann valde. Jag har inget principiellt emot att döda populära karaktärer i film och spel. Men det måste kännas nödvändigt för berättelsen och framför allt göras på rätt sätt. Sättet det sker på här är bara chockartat. Det tycks ske av en slump, eftersom det faktiskt är Joel som råkar träffa Abby, och dessutom väldigt tidigt i spelet.

I en diskussion på ett forum gjorde jag liknelsen med klassikern Nyckeln till frihet med Tim Robbins och Morgan Freeman. Tänk om det gjordes en uppföljare där Andy drunknade på stranden och Red blev galen samtidigt som manusförfattarna introducerade en hel hop nya karaktärer tittaren inte bryr sig om. Detta är The Last of Us Part II. En sådan uppföljare hade betraktats som inte bara ett hån gentemot den första filmen utan också okänslig mot alla fans."

---

Överlag hade jag verkligen föredragit att ND valt en annan väg för denna uppföljare, ja. Om detta kan man såklart ha olika åsikter, och TLOU2 är som jag skrivit många gånger ett tekniskt väldigt kompetent spel. Men berättelsen var ett stort misslyckande, och det drar förstås ned intrycket radikalt i ett storydrivet spel. Att det var 5-10 timmar för långt gjorde inte saken bättre.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av Ruffles:

Jag har också barn, så det handlar nog inte om den saken. Alls. Jag har bloggat en del om mina åsikter om TLOU2 så jag gör det enkelt för mig och klistrar in vad jag skrev då och fortfarande anser vara några problem med spelet:

---

"Naughty Dog lyckas inte få mig emotionellt engagerad i övriga sidokaraktärer, vilket är ett problem eftersom de tar ganska mycket plats. Vid sidan om Ellies flickvän Dina är det egentligen ingen jag känner att jag bryr mig nämnvärt om. Inte heller den transsexuelle Lev, vars historia skulle gå att bry sig om eftersom den är så tragisk. Men spelets andra stora fiendegrupp, Scars (eller serafiterna), förblir ett mysterium och Lev själv är en oerhört blek och intetsägande karaktär.

Serafiterna utmålas som galna sektmedlemmar som vantolkat sin ”profet” och jagar syndare att hänga i träd och skära ut inälvorna på. Något utrymme för förståelse för deras agerande ges inte. Vilket är lite märkligt när Naughty Dog samtidigt ger en karaktär som Abby halva spelet att övertyga spelaren om hur rättmätig hennes hämnd på Joel är.

Naughty Dog är skickliga berättare, men i The Last of Us Part II använder de väldigt gamla trick för att få spelaren emotionellt med på tåget. Det blir lite väl genomskinligt. Hundkortet spelas ut. Genom att mörda en hund som Ellie och leka apport med samma hund som Abby förväntas vi våndas över att vi dödat hunden. Det fungerar inte riktigt.

Gravidkortet används dubbelt – dels genom att Dina är gravid, dels genom att Ellie mördar en kvinna som också visar sig vara det. Som spelare ska vi förstås känna oss skyldiga för att vi gjorde något spelet tvingade oss till, men detta äldsta kort i leken övertygar inte.

Ej heller går det alltid att begripa karaktärernas beslut. Det fattas dumma och osannolika beslut på löpande band, vilket gör att jag som spelare känner mig oengagerad. Det största felsteget av dem alla tar Ellie när hon lämnar sin familj för att ge sig ut på ett sista hämnduppdrag för att slutligen döda Abby. Vi har förstås sett detta många gånger i filmer, det är närbesläktat med den där sista stöten som går åt skogen.

Att fatta korkade beslut är naturligtvis väldigt mänskligt. Dock för detta in oss på berättelsen och alla märkliga val som manusförfattarna själva fattat. Det finns ungefär ett halvdussin andra vägar som hade fungerat bättre än den som Neil Druckmann valde. Jag har inget principiellt emot att döda populära karaktärer i film och spel. Men det måste kännas nödvändigt för berättelsen och framför allt göras på rätt sätt. Sättet det sker på här är bara chockartat. Det tycks ske av en slump, eftersom det faktiskt är Joel som råkar träffa Abby, och dessutom väldigt tidigt i spelet.

I en diskussion på ett forum gjorde jag liknelsen med klassikern Nyckeln till frihet med Tim Robbins och Morgan Freeman. Tänk om det gjordes en uppföljare där Andy drunknade på stranden och Red blev galen samtidigt som manusförfattarna introducerade en hel hop nya karaktärer tittaren inte bryr sig om. Detta är The Last of Us Part II. En sådan uppföljare hade betraktats som inte bara ett hån gentemot den första filmen utan också okänslig mot alla fans."

---

Överlag hade jag verkligen föredragit att ND valt en annan väg för denna uppföljare, ja. Om detta kan man såklart ha olika åsikter, och TLOU2 är som jag skrivit många gånger ett tekniskt väldigt kompetent spel. Men berättelsen var ett stort misslyckande, och det drar förstås ned intrycket radikalt i ett storydrivet spel. Att det var 5-10 timmar för långt gjorde inte saken bättre.

Känns inte riktigt som du förstått en del saker i spelet. Du borde nog spela om det och då inse att aha det är så dom menar.

Nu letade ju Abby och gänget efter Joel och hade just en aning att han kunde vara där.

Att det vart av en slump, ja det är sånt som kan hända i livet.

Att Ellie begav sig iväg i slutet va just för att hon led av ptsd, hon kunde inte sova, hon åt knappt och fick fruktansvärda minnesbilder.
Sen i slutet så försvann dom dåliga bilderna och byttes till ett sista trevligt minne.

Därför dödade hon inte Abby och hon kunde äntligen känna ro i sinnet igen.

Medlem
Skrivet av Neverwild:

Känns inte riktigt som du förstått en del saker i spelet. Du borde nog spela om det och då inse att aha det är så dom menar.

Nu letade ju Abby och gänget efter Joel och hade just en aning att han kunde vara där.

Att det vart av en slump, ja det är sånt som kan hända i livet.

Att Ellie begav sig iväg i slutet va just för att hon led av ptsd, hon kunde inte sova, hon åt knappt och fick fruktansvärda minnesbilder.
Sen i slutet så försvann dom dåliga bilderna och byttes till ett sista trevligt minne.

Därför dödade hon inte Abby och hon kunde äntligen känna ro i sinnet igen.

Fast att någon som spelat spelet inte förstår vad som menas har jag väldigt svårt att tro. Naughty Dog målade upp storyn med väldigt grova penseldrag.
Inget finlir utan storyn trycktes upp i ansiktet. Enligt mig då.

Trots att jag spelat och verkligen gillat första spelet så brydde jag mig inte om vad som hände en viss person i början. Väldigt lätt att se bägges sidor i konflikten och har inget emot Abby heller.

Instämmer med många andra att spelet verkligen är för långt. Och störde mig på hur nya karaktärer introduceras utan att de ges tiden de behöver.
"Patient zero"delen tycker jag också är riktigt onödig.
Naughty Dog ska ha all cred för att få spelet att lira så förbannat bra på min gamla ps4!
Tyvärr faller ett storydrivet spel tungt just pga en klumpigt berättad story.
Tre svampinfektioner av fem möjliga får det av mig.

Sen hur man kan känna så starkt för ett spel att man "hatar" det är för mig helt sinnes...

Skriv svar