Sonic Colours: Ultimate är en liten revansch

It's not a lake, it's an ocean
Sonic Colours: Ultimate är en liten revansch

Sonic har inte haft det lätt. Under de senaste 20 åren har det släppts massor av spel och knappt ett enda av dem har varit riktigt bra. Om ett spel förtjänade en remaster är det dock Wii-spelet Sonic Colours. Håller det fortfarande drygt tio år senare?

Dr Eggman, känd som Dr Robotnik bland oss som växte upp med Sonic på 90-talet, har byggt en gigantisk nöjespark som Sonic och Tails gladeligen hoppar in i. Den råkar vara fylld av märkliga utomjordiska varelser som Eggman är intresserad av för att alstra energi till sitt nya vapen. Säg hej till de små filurerna kallade wisps.

I dessa finner vi Sonic Colours unika inslag: wisparna fungerar som en sorts power-ups som ger Sonic unika förmågor, om än bara för en kort stund. Detta inslag fungerar faktiskt tämligen bra och särskiljer Sonic Colours från andra spel i Sonics långa karriär. Totalt finns det nio stycken wispar att låsa upp, varav en är helt ny i denna remaster, och eftersom alla inte är tillgängliga från start ger upplägget ett mervärde genom att man kan återvända till redan avklarade banor och ta sig förbi tidigare omöjliga hinder.

Mycket är annars sig likt. Sonic springer, studsar och rullar fram över rampar och plattformar, och det liknar inte sällan ett självspelande piano. Detta äventyr sticker emellertid ut genom att ta ut svängarna lite mer än vi är vana vid. Bäst är tandläkarens skräck Sweet Mountain där Sonic springer över stora bakelser, krossar pepparkakor och gräver sig genom gräddtårtor längs banor som får mig att tänka mer på Rayman Legends än tidigare Sonic-spel.

Kvaliteten på världarna är dock lite svajig. I Starlight Carnival får vi åter bekanta oss med väldigt röriga banor där jag inte sällan känner att jag förlorat all kontroll över vad som sker, och slutakten är allt annat än imponerande. Totalt får vi sju världar och ett 40-tal korta banor som en genomsnittlig spelare lär springa igenom på cirka fem timmar.

En traditionalist som undertecknad tvingas konstatera att väldigt mycket som definierade de äldre Sonic-spelen inte längre finns kvar. Bara en sådan sak som att antalet liv inte längre är begränsat gör ringsamlandet rätt poänglöst. Men trots detta kan jag heller inte förneka att jag har roligt genom hela Sonic Colours. Det är snabbt, sprudlande och skriker av ambition. Kort och gott är detta ett Sonic med självförtroende, ett spel som inte ber om ursäkt för vad det är. Likt Sonic Lost World spänner det bågen och vågar göra lite nya saker men det faller inte platt som Sonic Forces, där ambitionsnivån aldrig matchades av hantverket.

Allt är inte bra, ibland trampar det snett och inte sällan blir det för mycket på en gång för att kännas genomtänkt. Kontrollen är fortfarande inte så responsiv som den borde vara. Men jag gillar att de försöker utveckla konceptet, och inslaget med förmågor som Sonic kan låna en kort stund för att exempelvis gräva sig genom marken eller skjuta sig upp som en raket är inte alls dumt.

Detta är en stabil remaster. Spelet har definitivt fått sig en rejäl ansiktslyftning jämfört med Wii-versionen. Switchversionen sägs lida av en del bekymmer, men på Xbox Series X flyter det på riktigt bra. Det som inte riktigt håller modern standard är mellansekvenserna, som är uppskalade och inte alls har samma skärpa som resten av spelet.

Summa summarum är Sonic Colours: Ultimate en stabil remaster. Det är inte direkt den ultimata Sonic-upplevelsen, men den är gjord med omsorg och känns, trots att det egentligen är ett gammalt spel, som ett steg framåt.

Sonic Colours: Ultimate
3
Bra
+
Kreativt och färglatt
+
Bra flyt och knivskarpt i 4K
+
Både lättillgängligt och ambitiöst
-
Svaga bossfajter
-
Sedvanliga kontrollbekymmer
-
Mellansekvenserna borde fått mer kärlek
Det här betyder betygen på FZ

signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Kanon bra recension👍.
Blir nog ett köp på någon rea framöver.

Skribent

Kul med ett hyfsat Sonic-spel. Han har som sagt inte känts särskilt relevant på senare år, men det kanske är dags att ta en svängom med Ultimate nu när det ändå kommit till PC.

Bra recension!

Medlem

Jag har aldrig fastnat för sonic men kul o höra det här spelet har lite o ge iaf


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

1
Skriv svar