30 år som gamer

It's not a lake, it's an ocean
30 år som gamer

I år fyller mitt TV-spelsintresse jämnt: 30 år. Tre decennier känns som en oerhört lång tid. Det måste vara få hobbyer där det har hänt så mycket som TV- och datorspelen.

Det var inte första gången jag upplevde ett TV-spel, men någon gång 1991 började mitt liv som gamer. Det var då jag blev tagen av Sonic the Hedgehog och fick ärva min brors Mega Drive. När hans spelintresse avtog, tog mitt fart på allvar. Och sedan har det aldrig släppt, bara vuxit och utvecklats. Genom både sorg och svårigheter har det funnits där i bakgrunden. Ibland som en välkommen paus från något jobbigt, ibland som ett sätt att njuta lite extra av goda tider.

Om det finns något jag kommit fram till under dessa 30 år, är det att spel är viktigt. På riktigt. Nej, det är inte på liv och död, det är inte viktigare än familj, jobb och hem. Men spel är faktiskt något viktigt i mitt liv, och detta har visat sig allt tydligare ju äldre jag blivit.

Nu lever jag småbarnsliv och tiden och orken finns inte alltid där. Men det verkar inte minska mitt intresse för spel ett dugg. Det känns betryggande på något vis. Jag har faktiskt svårt att tro att jag inte skulle spela om ytterligare 20 år eller så.

Hur länge har ni spelat? Har ni haft svackor men fått lusten åter? Och tror ni att ni kommer spela under resten av era liv?


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Fick du ärva en Mega Drive redan 1991? Då hade den väl inte funnits länge 😁

Mitt liv som gamer började väl med NES och Mario. Men kanske mer på riktigt när det blev datorspel som kom in i mitt liv, t ex Commander Keen, Duke Nukem (plattformsspelet), Wolfenstein 3D och bilspelet Stunts (bilden nedan).

En del konsolspelande har det också varit förstås. Tycker Streets of Rage 2 fortfarande är ett av dom roligaste fightingspelen som finns

Medlem

Mitt intresse fyller 31 jordsnurr i år. Det började med att farsan skaffade en Amiga när jag var fyra år och jag fick testa Batman. Efter det var det kört, intresset har bara trappat upp sedan dess.

Kommer aldrig sluta spela, älskar det alldeles för mycket. Det hjälper en även att att slappna av och tänka på annat vid svåra tider. Dock spelar jag inte lika mycket längre då det väldigt sällan kommer bra spel. Det enda som skulle få mig att sluta är om någon hotade med att mörda hela min familj om jag fortsatte spela.

Medlem
Skrivet av Fr0gg0.:

Mitt intresse fyller 31 jordsnurr i år. Det började med att farsan skaffade en Amiga när jag var fyra år och jag fick testa Batman.

Kommer också ihåg nåt Batman-spel. Kommer inte ihåg till vilken maskin, det enda jag minns var att det var 5,25"-disketter och man kunde typ kamouflera sig genom att bli rosa 😁

Skrivet av Fr0gg0.:

Mitt intresse fyller 31 jordsnurr i år. Det började med att farsan skaffade en Amiga när jag var fyra år och jag fick testa Batman. Efter det var det kört, intresset har bara trappat upp sedan dess.

Kommer aldrig sluta spela, älskar det alldeles för mycket. Det hjälper en även att att slappna av och tänka på annat vid svåra tider. Dock spelar jag inte lika mycket längre då det väldigt sällan kommer bra spel. Det enda som skulle få mig att sluta är om någon hotade med att mörda hela min familj om jag fortsatte spela.

Ett jordsnurr är alldeles definitivt ett dygn!
https://sv.wiktionary.org/wiki/jordsnurr

Jag fick ett Nintendo 64 någon gång vid millennieskiftet och fick köpt en egen dator som kunde spela i alla fall några spel någon gång vid 2006.

Det varierar absolut hur roligt jag tycker det är, men jag kommer säkert alltid fortsätta spela. Nu för tiden är det mest mysiga indiespel eller fram för allt VR-spel som lockar.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Loxus:

Fick du ärva en Mega Drive redan 1991? Då hade den väl inte funnits länge 😁

Minnet kan såklart spela mig ett spratt, det har hänt förr. Men Sonic släpptes det året och jag kan inte ha varit så mycket äldre än 10 år när jag först spelade det. Så någonstans där. Fast det började ju egentligen med Master System, fast Alex Kidd gjorde mig inte riktigt "hooked" på spel. Hang On var kul, dock.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Mitt första minne av tv-spel är Zelda och dess guldprydda skal till Nintendo 8bit. Fantastiskt svårt, jag kom aldrig förbi första banan men jag var fast.
Efter det har många konsoler kommit och gått, nu på senare år har jag ramlat tillbaka till att bara spela på PC. Jag har varit ut på otaliga äventyr, räddat oändligt många världar och sett så många av mina nemesis fått vika ner sig. Jag är rätt övertygad om att spel alltid kommer finnas hos mig.


Svenska Lets Plays 2022 med fokus på myspys och kvalitetstid!
Bli me du ååh! <3
Youtube/Twitter/Instagram - Pixelstugan

Medlem

Min Farbror kom förbi med en Commodore Vic 20, meningen var att pappa skulle använda den, men det fick han inte

Seriöst, han ville inte och jag fick ta över den. Lärde mig Basic, skrev egna program, väldigt primitiva sådana och datorer var något magiskt på den tiden. Första spelet var en Space Invaders klon kallas Avenger som jag hade på Cartridge. Köpte fler spel på band, men de funkade inte, ingen som sa något att det behövdes minnes expansion.

Snabbspola några decennier och jag har avverkat C64, C128, Amiga, otals PC maskiner och spelar? - Jo det gör jag fortfarande. Den dagen jag dör, då slutar jag spela. Har haft perioder där jag inte orkat, eller det inte funnits något kul att spela, så det kommer och går. Just nu är jag i en sån period där jag inte orkar spela. Funderade på att köpa Cyberpunk 2077 igår, men gick och köpte lite Thai mat istället.

Intresset för datorer har varit rätt bra för arbetet, förutom tidigt 2000 tal när det var typ 400 sökande på ett jobb. Nu är det tvärt om, extrem brist på programmerare och säkerhetsfolk. Sånt där varar inte för evigt, men det är kul att för en gångs skull vara eftertraktad, jämfört med hur det var tidigare och det har jag mitt spel/datorintresse att tacka för.

Medlem

Har spelat sedan 1984, året då min far hyrde en Vectrex och köpte en C64. Kommer absolut fortsätta spela under resten av mitt liv.

Medlem

Mitt spelande började i mitten av 1980-talet så jag är läskigt nog redan inne på mitt fjärde decennium. Innan dess var det andra typer av spelande som gällde, främst brädspel, kort och enklare tärningsspel.

1980-talets arkadspel och pinball gäckade tidigt mitt intresse. Det hände även att jag övertalade min far om att hyra diverse obskyra maskiner med spel från vår lokala hyrfilmsbutik (kids, look it up). Sedan spelade man som en tok hela helgen innan det skulle återlämnas. I klaffen mellan 1989/1990 skramlade släkten ihop till ett Game 'n' Watch. Det blev min första bekantskap med Zelda.

Det är med nostalgiskt vemod jag minns tillbaka på mina första stapplande steg in i spelandets värld. Bara en sådan sak som att det faktiskt gick att hyra en konsol med spel och även hyra lösa spel om man redan ägde konsolen. De äldre kidsen gick dit för att köpa cigg och starköl under bordet, så på sätt och vis blev dåtidens gamla hyrbutiker ett slags logistiska sambandscentraler för alla pre- och postpubertala tonårsbegär.

NES öppnade sedan dörren till en helt ny och magisk värld. Kasetterna var så hiskeligt dyra, vilket resulterade i att ungarna blev riktigt företagssamma. Man kunde nästan alltid hitta någon i skolan att byt-låna ett nytt spel med. Bytkedjan uppgick i slutändan till flera dussin spel som passerade revy på min konsol trots att jag själv som mest hade fått 3-4 egna i ackumulerade julklappar och födelsedagspresenter.

Men det tog fart på allvar först 1990 när jag via en ny klasskamrat upptäckte Amigan.

Amigan propellerade mig rakt in i framtiden. Vad som började med spel utvecklades snabbt vidare till ett omättligt intresse för allt som gick att göra med en dator. På den tiden gick jag alltid runt med ett skissblock och ritade figurer och tecknade varje dag. Deluxe Paint var som ren magi. Minns att mitt första intryck av Photoshop när det kom var: "vilket fusk!" 😂

Min kamrat var dessutom vän med en några år äldre kille vid namn Jesper, som var djupt insyltad i demoscenen. Via honom och hans BBS fick vi tag på nästan allt som gick att få tag på. Han byggde vår skolas IT-system och därefter även gymnasieskolans hela nätverk för >3k elever. Legit wizkid. Men så hamnade han också på DiCE några år senare och började koda på Battlefield-spelen

Till skillnad från mina äldre syskon bytte vi inte puttekulor eller hockeybilder med varandra.
Vi bytte BASF och noname. Och på de där disketterna rymdes nästan hela universum. Vi var dock mer intresserade av spelen än handboken om hur man enklast tillverkar en rörbomb. What happened in the BBS days stays in the BBS days.

1996 var slaget till slut förlorat och jag tvingades under protest kapitulera till PC. Den gjorde ju genast allting mer tillgängligt och med internet sprängdes vallarna fullständigt. Men att ha fått vara med på ett hörn under de där åren när det kändes som att allting verkligen drog igång "på riktigt", innan webben tog över, skapade minnen för livet. Amigan kom så lägligt in i mitt liv under en period då man fortfarande var formbar och hade ett intellektet som en enorm svamp. På mellanstadiet satt vi där och pulade med egna spel i assemblerkod som att det var normalt. Demoscenens äldre tonåringar var våra mystiskt hemliga idoler.

Medlem

Mitt spelande fyller 33 år i år. Commodore 64, Amiga 500, Nintendo 8-bitars. Allt har jag haft.


Hemsida: www.ombd.se
Discord: https://discord.gg/yrShMAg
Server: Squad Europe (serverpartners med adminbehörighet)
Besök gärna Sveriges äldsta Squadklan med cirka 50 selekterade soldater. Många med militär erfarenhet. Vi satsar stort på gemenskap!
Åldersgräns: 25 år

Medlem

Tror vi köpte vår första dator när jag var 6 bast (1995), och isåfall blir det 26 år. I tonåren spelade jag inte så mycket förutom på LAN dock, jag var mer nördsnubben som satt i Photoshop eller kodade webbsidor. Spelar fortfarande inte jättemycket jämfört med många andra, men älskar gaming trots allt, och tycker framförallt att industrin är gemytlig att följa.

Gaming räddade mig från att bli galen under covid, och jag hade många ölkvällar över Discord med polare samtidigt som vi lirade Fallguys och annat trams. Har svårt att se att jag inte kommer spela i någon form under resten av mitt liv.

KoP
Medlem

Är väl en bit över 30 år som man lirat spel. Började med att brorsan och jag önskade oss ett Atari 2600 i gemensam födelsedagspresent, något som vi det året fick och sedan var det igång.

Åren följdes sedan med införskaffandet av en C64, Amiga 500, Amiga 1200, PC, Xbox, Xbox 360, PS3, Xbox One och PS4.

Har fortfarande kvar alla dessa maskiner (förutom PC'n då jag inte tycker det finns så värst mycket "samlarvärde" i gamla PC-burkar).

Edit: Glömde att inkludera PS3'an och PS4'an. :'D

It's not a lake, it's an ocean

Jag kan väl nämna också att Sonic inte var första gången jag kom i kontakt med TV-spel. Mitt första spelminne är från Test Drive till Commodore 64. Lite osäker på hur gammal jag var, men kanske i sjuårsåldern. Jag var fascinerad av "realismen", men minns att jag inte riktigt förstod hur C64 fungerade.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Chefredaktör

Jag hoppas på särskilda ålderdomshem för oss gamers. Tänker att det blir ett enda oavbrutet LAN-party.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Daniel Sjöholm:

Jag hoppas på särskilda ålderdomshem för oss gamers. Tänker att det blir ett enda oavbrutet LAN-party.

Jag tänker, helt seriöst, att framtida äldreboenden ändå måste se lite annorlunda ut än dagens givet vad det nu åldrande släktet (dvs. vi) har vuxit upp med och förväntar sig. Game Pass borde liksom ingå i hyran!


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem

Mitt första spelminne är från den julafton i början av 90-talet som min kusin fick ett NES. Kommer ihåg att hans föräldrar kopplade in det på mormors tv efter julklappsutdelningen. Jag visste inte så mycket om spel innan den stunden men efter det var jag fast och jag tror jag kommer fortsätta tills min kropp inte fysiskt klarar av det längre.

Min gaming historia ser ungefär ut såhär:
Min första konsol var den Sega Mega Drive som jag fortfarande har kvar med ett tiotal spel.
Efter det blev det PC ett tag när pappa köpte familjens första dator.
Sen blev det ett Xbox utmed vägen som jag chippade själv och laddade ner en massa spel från nätet. Hoppas dessa brott är preskriberade vid det här laget.
Sen tror jag det var PC ett tag igen när jag köpte och byggde min första egna dator.
När Xbox 360 släpptes åkte jag till Tv-spelsbutiken i Smålandsstenar och köpte konsol och Elder Scrolls Oblivion.
Dom senaste åren har det varit både PC och Playstation 4 och ännu senare Playstation 5.

Tycker spel är en fantastik hobby och jag är alltid spänd för vad som kommer hända i framtiden.


PSN: MrOakenborn

Medlem

Jag är en av dem som hade turen av att ha föräldrar som var intresserade av både datorer och konsoler när de kom.
Vi hade en Commodore 64 (dock för tidigt att minnas) och farsan köpte en NES när C64 såldes. Likadant hade vi både Amigas och Ataris hemma.
Men det egna intresset tog väl fart 1992 då jag fick en Mega Drive i födelsedagspresent, då blev tv-spel mer av en självklarhet än ett tillfälligt nöje. Med PS1 och Sega Dreamcast blev det gaming-helger med kompisar och då få i kretsen hade egna tv-spel blev det hemma hos oss vi lirade.
Enda gången intresset tog en liten paus var precis före Xbox 360 skulle släppas, vill minnas att jag bara kände mig rätt mätt på spelen som släpptes samt att annat (lira i band och turnera) var roligare och tog min tid.
Men den svackan var kort och har aldrig infunnit sig därefter. Numer spelas det så ofta jag orkar och hinner. Jag har en förmåga att alltid köpa alla nya konsoler och har då alltid spel i backloggen på alla plattformar. Riktig vardagslyx och ett sant i-landsproblem.

Medlem

Blir själv 30 i år, började spela när jag var runt 5. Farsan hade köpt hem en sprillans ny dator med Windows 95, och hade köpt några tidningar med demo-skivor som jag spelade sönder. Året efter fick jag min första konsol, en Playstation, och efter det var jag fast, och har aldrig slutat.


Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras. Och välkammad utter.

Medlem

Det första jag spelade var https://en.wikipedia.org/wiki/Gorillas_(video_game) och det var 1991, så även mitt spelande fyller 30 i år

Medlem

Minns inte riktigt exakta år eller exakt hur gammal jag var, men händelseförloppet kommer jag ihåg.

Började spela regelbundet i hemlighet när jag var 11-12 bast men hade testat på det innan.

Tack vare min väldigt kristna uppväxt rådde det totalförbud på allt som var spel, moderna filmer och musik. T.o.m. inköp av böcker var jag tvungen att få godkänt, för att det inte skulle bryta mot kristna värderingar eller något sånt.

Någon gång kom jag i kontakt med spel genom en skolkamrat som hade fått en Playstation. Var så sjukt skraj i början och vågande inte testa, försökte till och med avråda han från att spela då jag var helt övertygad om att han skulle hamna i helvetet.

Efter ett tag så släppte det och det första spelet som jag själv spelade tror jag var Crash Bandicoot. Sen blev det liksom en regelbunden grej ett tag, att gå hem med vännen efter skolan och spela någon timme, innan jag var så illa tvungen att pallra mig hem och dra någon ursäkt om varför jag var sen. Hans familj skaffade en PC också och kom då i kontakt med PC-spel, Mulle Meck, Unreal Tournament, Half-life.. Väldigt mycket spelande hann jag med under den här perioden.

Det ledde i alla fall till att jag i hemlighet började spara pengar för att kunna köpa en egen Playstation. Pengarna skrapade jag ihop från veckopengen och sysslor lite här och där.

Sparade flitigt i några år och när jag väl hade fått ihop en väsentlig summa hade den första xboxen lanserats, vilket blev vad jag köpte tillsammans med något racing spel; eller jag och jag, polarens brorsa ställde upp, fick pengarna och köpte den åt mig.

Jag vågade inte ha den hemma, utan förvarade och spelade på den hos polaren. Det tog till jag var ~13 innan jag vågade flytta in den hemma och även då så gömde jag undan den och tog bara fram den när föräldrarna inte var hemma. Mutade lillebror med godis för att han skulle hålla käft och hålla utkik efter föräldrarnas bil på garageuppfarten. Det gick bra i början.

En dag så fick jag varningen för sent och jag hann inte gömma undan den.
Fy fan vilket utskällning jag fick och xboxen blev beslagtagen.
Det gjorde så ont och jag grät så mycket, den var ju MIN liksom, jag hade ju sparat så länge och spelintresset vid det här laget hade vuxit sig enormt. Mamma drog iväg mig till kyrkan och tvingade mig prata med en präst om vad jag gjort, att jag ljugit för mina föräldrar och nu måste söka förlåtelse. Riktigt jävla sjukt nu när man tänker tillbaka på det.

Någonstans här så förkastade jag religionen och påbörjade en ganska stökig period i mitt liv som varade genom högstadiet upp till gymnasiet. Föräldrarna skiljde sig och flyttade isär. Pappa var tydligen inte så religiös längre och köpte en PC till mig lagom till när jag började gymnasiet och sen dess har jag varit en PC-spelare. Hade en PS3 en sväng också, men kom aldrig tillbaka till konsolspelandet riktigt.

Redaktör
Medlem

Man firar 37 år som gamer det här året. 1984 var året man fick en VIC20.
Firar även 49 år idag!

Kan inte tänka mig livet utan den här resan med rollspel (Drakar & Demoner, Mutant, etc.) och dataspel från 8-bit till det vi sitter och leker med idag!

Spelen man fastnade mest för kom mestadels från Microprose under 80-talet.

  • Gunship

  • Pirates!

  • Airborne Ranger

  • Project Stealth Fighter

  • Red Storm Rising


Through the cables and the underground now

Medlem
Skrivet av justabit:

Minns inte riktigt exakta år eller exakt hur gammal jag var, men händelseförloppet kommer jag ihåg.

Började spela regelbundet i hemlighet när jag var 11-12 bast men hade testat på det innan.

Tack vare min väldigt kristna uppväxt rådde det totalförbud på allt som var spel, moderna filmer och musik. T.o.m. inköp av böcker var jag tvungen att få godkänt, för att det inte skulle bryta mot kristna värderingar eller något sånt.

Någon gång kom jag i kontakt med spel genom en skolkamrat som hade fått en Playstation. Var så sjukt skraj i början och vågande inte testa, försökte till och med avråda han från att spela då jag var helt övertygad om att han skulle hamna i helvetet.

Efter ett tag så släppte det och det första spelet som jag själv spelade tror jag var Crash Bandicoot. Sen blev det liksom en regelbunden grej ett tag, att gå hem med vännen efter skolan och spela någon timme, innan jag var så illa tvungen att pallra mig hem och dra någon ursäkt om varför jag var sen. Hans familj skaffade en PC också och kom då i kontakt med PC-spel, Mulle Meck, Unreal Tournament, Half-life.. Väldigt mycket spelande hann jag med under den här perioden.

Det ledde i alla fall till att jag i hemlighet började spara pengar för att kunna köpa en egen Playstation. Pengarna skrapade jag ihop från veckopengen och sysslor lite här och där.

Sparade flitigt i några år och när jag väl hade fått ihop en väsentlig summa hade den första xboxen lanserats, vilket blev vad jag köpte tillsammans med något racing spel; eller jag och jag, polarens brorsa ställde upp, fick pengarna och köpte den åt mig.

Jag vågade inte ha den hemma, utan förvarade och spelade på den hos polaren. Det tog till jag var ~13 innan jag vågade flytta in den hemma och även då så gömde jag undan den och tog bara fram den när föräldrarna inte var hemma. Mutade lillebror med godis för att han skulle hålla käft och hålla utkik efter föräldrarnas bil på garageuppfarten. Det gick bra i början.

En dag så fick jag varningen för sent och jag hann inte gömma undan den.
Fy fan vilket utskällning jag fick och xboxen blev beslagtagen.
Det gjorde så ont och jag grät så mycket, den var ju MIN liksom, jag hade ju sparat så länge och spelintresset vid det här laget hade vuxit sig enormt. Mamma drog iväg mig till kyrkan och tvingade mig prata med en präst om vad jag gjort, att jag ljugit för mina föräldrar och nu måste söka förlåtelse. Riktigt jävla sjukt nu när man tänker tillbaka på det.

Någonstans här så förkastade jag religionen och påbörjade en ganska stökig period i mitt liv som varade genom högstadiet upp till gymnasiet. Föräldrarna skiljde sig och flyttade isär. Pappa var tydligen inte så religiös längre och köpte en PC till mig lagom till när jag började gymnasiet och sen dess har jag varit en PC-spelare. Hade en PS3 en sväng också, men kom aldrig tillbaka till konsolspelandet riktigt.

Vilken story, känns så konstigt att föreställa sig att sådant fortfarande är relativt vanligt. Läskigt hur religion kan påverka folk, hoppas din uppväxt inte påverkat dig allt för negativt.


Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras. Och välkammad utter.

Medlem
Skrivet av Force:

Vilken story, känns så konstigt att föreställa sig att sådant fortfarande är relativt vanligt. Läskigt hur religion kan påverka folk, hoppas din uppväxt inte påverkat dig allt för negativt.

Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är, i Sverige är ju religion ganska privat utanför grupperna som utövar det.

Jag har nog klarat mig bra från negativa konsekvenser. Uppväxten var strikt men fick ändå lov att vara ett barn på andra sätt.
Har en del starka åsikter om religionsutövning, framförallt när barn är inblandade och ibland får jag "dåliga vibbar" när religiöst snack kommer upp i samtal, men det sker så sällan och jag brukar alltid bara avlägsna mig när jag märker var det är på väg.

Medlem
Skrivet av Daniel Sjöholm:

Jag hoppas på särskilda ålderdomshem för oss gamers. Tänker att det blir ett enda oavbrutet LAN-party.

-"Syster, kan du byta ut Cocacolaflaskan som sitter ansluten till katetern, vi har just startat en 12 timmars Starcraft 4 Freeforall"

Medlem

Jag brukar oftast ligga bra till när det gäller långvarigt spelintresse, det hela började när en väns pappa kom hem från USA med en spelkonsoll. Jag blev ditbjuden för att testa TV-spelet ifråga, och det första spel som åkte i var PONG. Konsollen ifråga var ATARI 2600 och året var 1979. En helt ny värld öppnade sig och jag och kompisen satt som klistrade många kvällar efter det. 1982 fick jag en ZX Spectrum i födelsedagspresent, en helt underbar liten maskin med gummiknappar där man kunde spela två personer samtidigt på varsin del av tangentbordet! Spelet ifråga var "Battlecars", ett helt fantastiskt spel vill jag minnas. Sedan följde Commodore 64 och Amiga 500. Efter det var det några års dipp i spelandet tills jag köpte min första PC 1995 - En Pentium 2 450 Mhz.

Och här sitter jag nu, snart 50 år gammal och skriver detta inlägg på min I7 8700K med 32 GB RAM 3600 Mhz och ett nyköpt RTX 3090 och väntar på nästa intressanta spelsläpp. Min dotter gillar bara mobilspel än sålänge men vi ska nog hitta något PC spel som passar en liten tjej vad det lider, så att spelintresset förs vidare till nästa generation


~ spelat sedan 1979

Medlem
Speltips till unga barn
Skrivet av ghostshades:

/../ Min dotter gillar bara mobilspel än sålänge men vi ska nog hitta något PC spel som passar en liten tjej vad det lider, så att spelintresset förs vidare till nästa generation

Jag kan tipsa om följande:
- StarStable
- Roblox
- Minecraft
- Trine (1, 2, 4, (3an suger, de försökte sig på 3D och misslyckades kapitalt))
- Sims 4
- GTA 5 (ganska våldsamt, men vi tror inte på att spel tillverkar mördare eller så, vi pratar istället och spelar tillsammans)
- Red Dead Redemption 2 (ja, hon gillar hästar haha)
mfl.

Min dotter har gejmat sedan hon var sex år, elva nu.

Medlem
Skrivet av sith:

Jag kan tipsa om följande:
- StarStable
- Roblox
- Minecraft
- Trine (1, 2, 4, (3an suger, de försökte sig på 3D och misslyckades kapitalt))
- Sims 4
- GTA 5 (ganska våldsamt, men vi tror inte på att spel tillverkar mördare eller så, vi pratar istället och spelar tillsammans)
- Red Dead Redemption 2 (ja, hon gillar hästar haha)
mfl.

Min dotter har gejmat sedan hon var sex år, elva nu.

Jag är dock bara early adopter vad det gäller spelandet, min lilla fnutt är bara tre år gammal än så där är det lite late bloomer hehe... det är helt ok om hon väntar lite med PC gaming. Men stort tack för att du tog dig tid att skriva tips!


~ spelat sedan 1979

Medlem
Skrivet av Loxus:

Mitt liv som gamer började väl med NES och Mario. Men kanske mer på riktigt när det blev datorspel som kom in i mitt liv, t ex Commander Keen, Duke Nukem (plattformsspelet), Wolfenstein 3D.

En del konsolspelande har det också varit förstås.

Vårt spelintresse började ganska likadant! NES och Mario för min del också! Sen fick vi en SNES i julklapp med Jurassic Park och Super Mario All-Stars/World samt Donkey Kong Country så där började min kärlek för konsolspelande generellt och Nintendo mer specifikt. Men har ägt det mesta under åren (förutom något av Sega), både bärbart och stationärt. Sen fick farsan bra deals på datorer genom jobbet (ABB) så vi hade ofta fräscha maskiner hemma. Just Commander Keen, Duke Nukem och Wolfenstein 3D minns jag att vi spelade. Ganska säker att jag hade dem på diskett. Haha, those were the days!

12
Skriv svar