30 år som gamer

Medlem
Skrivet av justabit:

Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är, i Sverige är ju religion ganska privat utanför grupperna som utövar det.

Jag har nog klarat mig bra från negativa konsekvenser. Uppväxten var strikt men fick ändå lov att vara ett barn på andra sätt.
Har en del starka åsikter om religionsutövning, framförallt när barn är inblandade och ibland får jag "dåliga vibbar" när religiöst snack kommer upp i samtal, men det sker så sällan och jag brukar alltid bara avlägsna mig när jag märker var det är på väg.

Nä, just i Sverige är det nog inte så vanligt längre, men i många delar av världen verkar det vara hända ofta fortfarande.

Otroligt skönt att höra, glad för din skull!
Det förstår jag verkligen, och håller med dig helt. När folk blandar in religion i helt orelaterade saker känns det lite som ett varningstecken.

Sorry för lite off-topic OP


Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras. Och välkammad utter.

Medlem

Fyllde 36 i år så är uppe och snuddar på samma nivå.
Min bror brukade starta sin C64 innan han gick till skolan så fick jag spela ett och samma spel hela dagen. Oftast ett spel som hette Ninja eller International Karate+, men nånstans där blev det mer ett intresse än bara en vanlig hobby. Hade inte så mycket pengar men fick ibland tag i marknadsföringsmaterial från typ B&W, så då kunde jag släpa med mig en broschyr om Street Fighter 2 i något år. Att jag samlar på spel idag är nog mer av den anledningen, dvs belöna den lille grabben som inte hade råd för 30 år sedan.

Idag har det dock övergått mycket till blockbusters (Last of Us, God of War etc) och socialt spelande. Att sitta och nöta open-world-spel och klara sidouppdrag tänkte jag först att jag inte har tid med, men jag har inte heller något större intresse att göra det. Men dra några matcher Escape from Tarkov eller Golf With Friends är mer som en utvecklad AW för min del. Så avstressning I guess.

Medlem

Möjligen spelade jag Pong hos min morbror något år tidigare, men mitt spelande började på allvar 1987 när jag spelade NES för första gången hos mina kusiner. Super Mario Bros var första spelet jag provade. Även Castlevania, Punch Out, RC Pro Am, Track & Field 2, Zelda 1, Slalom och Golf var tidiga NES-spel jag spelade hos dem.

Fick ett eget NES 1989, köpte SNES 1992. Playstation köpte vi 1995 och den eran är fortfarande den bästa. All japanska rollspel som kom, Metal Gear Solid, Silent Hill, Castlevania SOTN, Wipeout - det var en fantastisk tid. Intresset dig ut lite under PS2-eran, men vaknade till live nästa generation där jag främst spelade på Xbox 360. Numera spelar jag inte så mycket, har inte ens köpt någon PS5. Spelar på min sons Switch ibland, nu är jag rätt besatt av Xenoblade Chronicles.

Medlem
Skrivet av Ichinin:

Min Farbror kom förbi med en Commodore Vic 20, meningen var att pappa skulle använda den, men det fick han inte

Seriöst, han ville inte och jag fick ta över den. Lärde mig Basic, skrev egna program, väldigt primitiva sådana och datorer var något magiskt på den tiden. Första spelet var en Space Invaders klon kallas Avenger som jag hade på Cartridge. Köpte fler spel på band, men de funkade inte, ingen som sa något att det behövdes minnes expansion.

53prjCWxzQ0

Snabbspola några decennier och jag har avverkat C64, C128, Amiga, otals PC maskiner och spelar? - Jo det gör jag fortfarande. Den dagen jag dör, då slutar jag spela. Har haft perioder där jag inte orkat, eller det inte funnits något kul att spela, så det kommer och går. Just nu är jag i en sån period där jag inte orkar spela. Funderade på att köpa Cyberpunk 2077 igår, men gick och köpte lite Thai mat istället.

Intresset för datorer har varit rätt bra för arbetet, förutom tidigt 2000 tal när det var typ 400 sökande på ett jobb. Nu är det tvärt om, extrem brist på programmerare och säkerhetsfolk. Sånt där varar inte för evigt, men det är kul att för en gångs skull vara eftertraktad, jämfört med hur det var tidigare och det har jag mitt spel/datorintresse att tacka för.

Det där låter ganska mycket som min egen story.

/M

Medlem

Jag fyllde 40 i somras och har spelat sen jag var riktigt liten.
Mycket tack vare min mamma som var intresserad av det.
Och det började med olika Pong och tennis versioner i svart-vitt och Game & Watch till i dag PS4 och Stadia.
Hus och barn gör så att det inte blivit en PS5a eller Xbox Series X.
Och Nintendo Switch blev det inte när den kom och efter det så har jag bara väntat på att de skulle släppa en bättre version av den. Så får väl bli nästa Switch så att barnen kan få spela de nya Mario spelen. De spel som finns till Gamecube och Nintendo Wii/Wii U har de redan spelat här hemma.
Och jag hamnar i svackor efter varje stort avklarat spel, då kan det gå någon dag utan spel. Men jag kommer alltid spela känns det som, och med 3 små barn i åldrarna 7-3 så har jag många år med spel ihop med dom också...
Men jag läser och pratar nog mer om spel numera än jag spelar dom...

Medlem

Har spelat i ca 33 år.
Det första spelet jag spelade var Duck Hunt. Jag var 3 år och vi hyrde NES över helgen. Har egentligen ganska dåligt minne, men den helgen kommer jag ihåg kristallklart.

https://youtu.be/J3sfsP9W048

Medlem

+40 år som gamer där min livslånga hobby började när morsan kom hem med en Pongkonsol som vi kopplade upp på den feta svartvita TVn. Genom åren har jag fått uppleva ZX Spectrum 48K, Colecovision, Atari 2600, SNES, Megadrive, 3DO, CBM64 , CBM128, Amiga 500, PC, PS2-5 och diverse handhållna spelenheter som tex Game & Watch, Atari Lynx, PS Vita.
Sicken resa och jag har inga planer på att trappa ner, snarare tvärtom!

Medlem

Samma här, började spela när jag var runt 3-4 år gammal på sega 8 bitars hemma hos en barndomsväns brorsa, därefter var farsan iväg och köpte ett sega megadrive, gav runt 350 kr för det minns jag han sagt. Hela familjen satt framför tvn och spelade Castle of illusion den kvällen. Vi var alla imponerade hur bra spelet såg ut. När sonic 2 kom köpte vi det och en extra handkontroll, jag fick dock alltid vara tails.


Who are you if im not me?

Medlem
Skrivet av ghostshades:

1982 fick jag en ZX Spectrum i födelsedagspresent, en helt underbar liten maskin med gummiknappar där man kunde spela två personer samtidigt på varsin del av tangentbordet! Spelet ifråga var "Battlecars", ett helt fantastiskt spel vill jag minnas.

Apropå det så kom jag på ett Kickstarter-projekt jag sett nyligen, en film om ZX Spectrums historia. Jag vet inte om du gillar Kickstarter men jag tyckte det var kul sammanträffande.

The Rubber Keyed Wonder - 40 years of the ZX Spectrum

Medlem

35år som gamer har satt sina spår.
Då man haft olika typer av favoriter har gjort att man spelat det mesta.
Det gör att mycket idag känns som "gammal skåpmat i snygg förpackning".
Det krävs nått annorlunda.
FPS går ofta bort. Jag är gammal Quaker, CS och BF spelare men inget sånt lockar idag.
3e person "äventyr" går ofta bort, därför jag inte är sånt Sony fan som dom flesta är.
Kojima överraskade där med Death Stranding, det tyckte jag riktigt bra.

Strategi har aldrig varit nått för mig men långsamma spel som Snowrunner, farming simulator går bra, inget jag skulle suttit med för 10år sen

Medlem

NES va min första egna spelmaskin men hade intresse för spel tidigare men hade inte pengar för att köpa eget tidigare. Spelade C64 och andra datorspel hos polare. Hängde en hel del i spelhallar spenderade hela månadspengen där

Medlem
Skrivet av Nemo:

Apropå det så kom jag på ett Kickstarter-projekt jag sett nyligen, en film om ZX Spectrums historia. Jag vet inte om du gillar Kickstarter men jag tyckte det var kul sammanträffande.

The Rubber Keyed Wonder - 40 years of the ZX Spectrum

Kul! Tack för länken, och klart otippat projekt får man nog säga^^


~ spelat sedan 1979

Avstängd

Jag köpte min PC i förra veckan och ska precis dra igång den. Är det något spel jag har missat?

Medlem

Den 24 december 2022 tror jag att mitt tv-spels intresse fyller 30 år eller om det kan vara 14 februari 1993 när jag fyllde 8 år som jag fick en NES med Super Mario Bros 3.
Är ibland osäker på om jag minns fel med 24 december eftersom jag har kort på när jag fyllde 8 år och då sitter jag och min syster och spelar på min NES, precis som jag har minne av och alltid har tänk att det var på jul.
Samtidigt så kan vi ju ha spelat på min NES både på jul och min födelsedag. Svårt att säga idag.

Medlem

Jag inser nu att jag inte riktigt minns när mitt intresse började. Jag minns att jag såg någon spela Ice Climber och jag var såld direkt. Det var ju hur häftigt som helst att kunna styra vad som händer på TV:n!

Jag vet inte om det var före eller efter det som jag fick min första C64, den spenderade jag ganska mycket tid med. Sedan blev det NES i hemmet. Sen Sega Mega Drive. Efter det började jag få ihop egna pengar och köpte så småningom PS1, PS2, N64, Xbox... osv. En vacker dag ska jag inventera, men halva samlingen är magasinerad på obestämd framtid.

Just nu fokuserar jag dock på PS5. Jag kommer nog hålla på med det här tills jag får artros.

Medlem

Blev 35 i år, spelat sen jag var 4-5 år. Så vi är i samma båt! Aldrig haft nån svacka att prata om, men visst så går det i vågor. Nu på äldre dagar med barn, jobb och giftermål så blir självklart mindre spelande men man blir också mer kräsen med vilka spel man lägger sin tid på!

Medlem

Som liten hade man Nintendo 8bit hemma. Växte upp med en TV på rummet för att kunna spela. Som tonåring efter många sega söndagar traskat runt och sålt GT tidningar i det lilla samhälle man bodde i hade man till slut sparat ihop till sin första egna spel-dator! Resten av tonåren var som ett stort LAN. Spenderade 10 år i rad på Dreamhack!
Missade hela grejen med att gå ut och kröka när man var runt 18. För varför skulle man göra det när man kunna kötta BF eller grinda i WoW?!

Det har haft en enormt stor del i ens liv, och man har många fina minnen från förr. Tacksam för alla färdigheter man fått från det, allt från engelskan till ledarskap av olika slag, samarbete m.m.

För några år sen tog jag steget från PC till konsol. Ett steg man ångrar då och då (har flera gånger lånat bärbar från föräldrar för att kunna spela WoW igen). Men för det mesta är jag nöjd! Sambon har även börjat förstå hur viktigt det är för mig att få en spelstund då och då. Nu som småbarnsförälder är det såklart lite svårare, men jag är övertygad om jag kommer spela livet ut!

Kan redan se det framför mig - spelkväll hemma i soffan med min dotter!

Medlem

Är inte vid samma ålder som de flesta i denna tråd, men spel har ändå varit en stor grej för mig och kommer nog alltid att vara det. Har vänner som har förlorat intresset och andra som har hittat det igen, men har själv aldrig ens varit i närheten av detta.

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av Laddemannen:

Blev 35 i år, spelat sen jag var 4-5 år. Så vi är i samma båt! Aldrig haft nån svacka att prata om, men visst så går det i vågor. Nu på äldre dagar med barn, jobb och giftermål så blir självklart mindre spelande men man blir också mer kräsen med vilka spel man lägger sin tid på!

Så är det. Det gäller att kunna prioritera, har jag lärt mig, och bara lägga tid på spel som faktiskt ger en något. Om ett spel inte gör det, oavsett hur hyllat det är av andra (typ GTA V), så väljer jag något annat i stället. Det tog dock ett tag att ta sig dit.


Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av Ruffles:

Så är det. Det gäller att kunna prioritera, har jag lärt mig, och bara lägga tid på spel som faktiskt ger en något. Om ett spel inte gör det, oavsett hur hyllat det är av andra (typ GTA V), så väljer jag något annat i stället. Det tog dock ett tag att ta sig dit.

Helt enig, många spel som hamnat i lådan så att säga när jag märkt att det bara inte är värt tiden.

FM-guru

Är väl ca 25 år sen jag först började spela, då i samband med att farsan köpte en relativt obskyr konsol (glömt vilken) som det spelades småspel på. Mitt första ordentliga spelminne är dock Cannon Fodder på PC något år senare.

Har nog aldrig tappat spelsuget. Visst har man spelat betydligt mindre emellanåt - framför allt när jag varit ute och rest & backpackat i långa perioder - men då har det mer varit en fråga om brist på tid och möjlighet än brist på lust. Kan inte tänka mig annat än att jag kommer fortsätta spela resten av livet. Om något har mitt engagemang bara fördjupats med åren med ökat intresse för mer komplexa (och tidskrävande, tyvärr) genrer och titlar.

12
Skriv svar