Att byta jobb...

Backloggens befriare
Att byta jobb...

Hej hej hallå Bullen.

Jag är en kille på 35 jordsnurr, som har funderat lite på det här med att byta jobb. Eller rättare sagt. Att inte byta jobb. Eller rättare sagt, hur ofta byter folk egentligen jobb?

Jag har lite snabbt räknat jobbat på 22 olika ställen (kan ha missat något vem vet). I lite olika branscher och olika befattning. Nu de senaste 8 åren som kock.

Så jag ska nu söka mitt 23:a jobb, många jobb har jag för all del inte sökt, utan de har sökt mig, och sådär. Vet inte hur mycket "sökande" det blir, har redan lite saker på gång, men ja, ni fattar.

Jag började jobba lite tidigare än vad som är normen nu för tiden, när jag var 17-18ish och hoppade av gymnasiet och sådär.
Jag har även studerat på folkhögskola ett år efter detta, samt lagt ett år på att utbilda mig till kock, så på ca 17år haft snart 23 jobb.

Och då menar jag jobb. Inte liksom, jag praktiserade där ett tag och jobbade extra vid sidan av, för då rasar det snabbt iväg. Utan ställen där man jobbat, så att säga. Om än kortare eller längre perioder.

Så, hur gamla är ni, och hur många jobb har ni haft?

PS. Kom ihåg att det inte är killen i filmen som har skrivit brevet.


Ad hoc addendum

Medlem

Har haft en del jobb och en hel del praktikplatser, mestadels inom IT, men innan IT branschen så var det bara diverse saker som gav pengar. Tror inte jag haft lika många som dig, men en del. Har blivit "byte" av jobb också genom att arbetsgivaren blev uppköpt. När jag var yngre var jag inte så seriös och det var shit samma om man förlorade jobbet, men nu är jag det.

Vet att fackföreningar är svaga och nästan meningslösa mot idiot chefer så istället för att försöka förändra något så bara säger jag adios och går om jag stöter på någon glad amatör som har random vandrat in genom dörren och fick chefsposition i receptionen eller en stopkloss som sätter sig i vägen för mig - sen får de klara sig själva. På senare år har företag sökt sig till mig mer än att jag sökt jobb, rätt nice jämfört med förut, men då är jag mer erfaren också och kan leverera mer.

Numera vill jag hellre bli en arbetsgivare än att jobba åt någon, och arbetar på det just nu. Rätt less på den låga nivån i branschen.

Moderator | Testpilot

Är inte ett jordsnurr 24 timmar?

Skämt åsido så har jag inte haft så många jobb faktiskt. Du är dock lik min kompis i att han haft otroligt många olika jobb (på gott och ont för hans del) och att han började jobba tidigt.

För egen del är det bekvämlighet. Jag tycker om att veta vad jag ska göra och ha en tydlig rutin över mina uppgifter, och det blir svårt om jag byter jobb konstant. Dagarna känns också som de går fort när jag bara jobbar som en maskin typ, i alla fall för mig.


Testpilot & Twitter
Personbeskrivning: "Han är stygg över alla gränser" - Gustav Höglund
Personbeskrivning 2: "Man kan lita på uber" - Joakim Bennet
Det råder lite tvivel ovan, men jag luktar gott i alla fall.

Medlem

Är 32 år och har haft samma arbetsgivare sedan studenten, med två olika befattningar. Först som undersköterska i närmare tio år. Detta följdes av personaladministratör på samma ställe. Sedan märkte jag att jag saknade vården. Då kändes sjuksköterska som nästa logiska steg. Närmar mig slutet på den utbildningen.

Bortser man från sommarjobb innan 18 års ålder har jag haft en arbetsgivare, kommunen, med två olika befattningar. Efter examen tar jag troligtvis anställning hos landstinget. Eftersom landstinget erbjuder betald specialistutbildning kan det hända att jag stannar där ett tag.

Lite färre än 23 jobb med andra ord. 😁

KoP
Medlem

Har haft samma jobb i 22 år. Är inte den som lätt blir rastlös eller har ett behov utav att ständigt söka nya utmaningar.

Medlem

Pluggade efter gymnasiet och har efter juristutbildningen bara haft en arbetsgivare, även om rollerna varit flera.

Medlem

Jag är 34 år och har haft samma arbetsgivare i drygt 13 av dem, vilket egentligen är mitt första fasta heltidsjobb. Är inte någon överdrivet ambitiös karriärsmänniska utan jag trivs med kollegor och arbetsplats så jag ser ingen anledning till att byta även om tanken givetvis slagit mig ett par gånger under den här tiden, inte minst nu under pandemin då så mycket av det jag värdesätter (kanske primärt det sociala) åsidosattes. Till slut vinner dock det bekväma och trygga över det äventyrliga och förändringsbenägna varje gång

Medlem

Fem arbetsgivare sedan studenten. Förlorade min plats som snickarlärling efter bara 8 månader (jäkla finanskris!) och fick ta ett, enligt mig, skitjobb. Flyttade sedan med min dåvarande sambo (nu fru) till annan stad. Ett års arbetslöshet, sedan plugg. Efter plugget har jag haft tre arbetsgivare inom samma bransch på drygt åtta år.

Medlem

Jag är 28 år och har haft 11 olika arbetsgivare inom 3 olika branscher och har yrkesutbildning inom två av dessa. Har knegat mycket restaurang där anställningarna är osäkra och arbetsmiljön inte alltid den bästa, därav det höga antalet jobb

Medlem

Jag är 35 år och har haft samma jobb eller man kanske ska säga arbetsgivare sedan studenten

Har som sagt haft samma arbetsgivare sedan studenten men haft väldigt olika arbetsuppgifter under den tid jag varit här.
Började jobba i fabriken och hade lite olika arbetsuppgifter där under 6-7 år innan jag sökte jobb som systemutvecklare för att jobba med företagets affärssystem då jag läste några kurser programmering i gymnasiet.

Medlem

Räknar jag "riktiga, fasta jobb" så har jag haft tre sen jag studerade klart. Första i sex år, andra i fyra år och nu är jag på tredje. Jag är också 35. Sen nåt skitjobb innan studierna också, men det räknar jag inte. Om jag hade varit chef hade jag nog inte anställt någon som på cvt bytt jobb varje år... Det kostar mycket att anställa och träna upp någon.

Sen personligen gillar jag att känna mig duktig och vara omtyckt osv. Och det tar ju ett tag, dels att lära sig ett nytt jobb, men också att lära känna människorna. Så för mig är det nästan otänkbart att byta inom 2-3 år, om jag inte kände att jag hamnat helt fel då så klart.

Edit: Nu räknar jag bara arbetsgivare. Jag har även bytt roller och "klättrat" internt under åren och vuxit på det sättet.

Medlem

Är snart precis 40 och byter arbetsgivare efter max 7 år. Det är det enda vettiga sättet att få upp lönen nuförtiden samt att hålla huvudet friskt. Har haft 7 olika arbetsgivare sedan jag var 16 år (extrajobb).

Medlem

Har haft lite skitjobb hit och dit tidigare, typ ICA.
Men sedan 4 år tillbaks har jag jobbat inom IT, bytte jobb efter 3 år då företaget blev uppköpt av ett större företag som verkligen inte brydde sig om sina anställda. Sånt skit tolererar jag inte.


Hjärtligt ihjälkomna ska ni våras. Och välkammad utter.

Medlem

Kul tråd! Jag är 35 år och jag har haft 6 arbetsgivare. Jag började som industriarbetare på samma företag i ungefär 4 år, sen en kort lagerarbetarkarriär på 2,5 månader, efter det var det lite olika industrijobb fram tills 2019 när jag började plugga till mätningstekniker. Nu jobbar jag som just mätningstekniker efter att jag fick fortsätta där jag gjorde min praktik.
Jag är egentligen inte en rastlös person utan är ganska nöjd med tillvaron överlag, jag kände bara att det monotona i industriarbetet blev för monotont. Det hände ofta att jag kollade på klockan var femte minut. Som mätningstekniker är det mer som att jävlar nu har det gått en timme till och jag har saker jag måste hinna med


PSN: MrOakenborn

Medlem

Jag är 38 år, har haft några olika sommarjobb, men "riktiga" jobb har jag bara haft 3 olika arbetsgivare där jag bara sökt ett av jobben. Blev erbjuden ett jobb i en butik av en vän vilket jag tog, sökte till ett IT jobb istället för jag kände mig rätt trött att serva privatpersoner som kände sig berättigade till allt möjligt och efter typ 8-9 år på det stället så blev jag rekryterad till ett konsultföretag.

Har gått mellan många olika roller inom IT vilket är relativt lätt känner jag. Jag har ett driv där jag behöver bli utmanad, blir jag för bekväm i rollen jag har tröttnar jag snabbt på vardagen och vill ha mer, vill utvecklas och lära mig. Mitt nya jobb som konsult har fungerat bra på det, stannar i ett uppdrag för en kund i kanske ett år sen vidare till ett annat osv.

Medlem

Jag är från 80talet och jobbat i 11år hos samma arbetsgivare inom IT-branchen och bortsett från innan studietiden har jag haft 3 arbetsgivare. Och då har jag dessutom aldrig varit konsult utan det är samma arbetsplats hela tiden.

Det är en uppenbar kulturskillnad att jobba i Norrland och Stockholm märker jag baserat på kontakter i branchen.
Regelbundna möten med folk på andra arbetsgivare är det komiskt att det nästan alltid är nya ansikten varje gång man träffas.
Dessutom är oerhört många konsulter och byter uppdrag lika ofta som arbetsgivare.

Jag kan faktiskt inte förstå hur företagen i Stockholm kan öht ha långsiktighet eller personalutveckling om folk byter så ofta.

Medlem

Är också från 80 talet och har haft 2 olika jobb sedan studenten. Gick först på universitet och skaffade IT kunskap då jag var hyfsad på databaser/SQL och det som var populärt på stenåldern men upptäckte snart att de praktikplatser jag prövade var rena slavarbeten. Blev ganska avtrubbad gentemot IT så jag sökte mig till mera enkla jobb. Först blev jag städare på ett sjukhus. Ganska trevligt faktiskt. Sedan bytte jag till ett mera betalande jobb som pallreparatör. Att stå och snickra ihop pall med musik i hörlurarna var väldigt trevligt. Fast lön ingen ackordslön eller sådant. Sedan har jag stannat på samma företag och nu sitter jag på kontor istället och jobbar administrativt. Kan flika in också att jag är en stark troende person på FIRE rörelsen och har i stort sätt gjort mitt på jobbmarknaden. Kommer sluta jobba helt typ nästa år och leva på mina aktier istället och flumma runt.

Medlem

Jag har jobbat i ca 9 år och är 30. Jag har bara haft 2 arbetsgivare men den första innefattade flera olika tjänster och jag jobbade utomlands.

Jag tycker det är bra att man byter jobb och arbetsgivare ibland för att få upp lön. Mer än jag gjort. Men man ska såklart inte byta "bara för att" om man är nöjd på sin nuvarande arbetsplats.

Medlem

41 år och har haft 7 jobb, då är vissa av dom bara korta projektanställningar och jag har bara haft 2 olika arbetsgivare då 6 av jobben varit åt samma kommun. Jag har nu varit på samma ställe i ca. 9 år. Trivs bra där jag är och hatar verkligen hela grejen med att söka nytt jobb så lär bli kvar här.
Har ett ganska varierat jobb där jag själv kan planera min arbetsdag och jobba båda inne och ute vilket är trevligt.

Sen har jag ett sidojobb där jag är med och driver ett litet onlinespel.

phi
Medlem

38 år och har haft sex jobb och drivit ett företag hittills med flera delägare. Samtliga jobb har varit inom samma bransch.

Har nu varit på mitt nuvarande ställe i ca 5 år och är less på inte bara branschen utan även att vara anställd så jag planerar nu en exit för att starta eget.

Så fort man hamnar i läget där man vaknar upp och känner bara hopplöshet över att behöva gå till jobbet, då är det dags att söka sig vidare. Många stannar alldeles på tok för länge på samma ställe för sitt eget bästa och tänker "det blir säkert bättre, jag har ju trots allt ett jobb" och fastnar i den där bekvämlighetszonen. Nej, det blir sällan - om någonsin - bättre förrän man gör något åt saken.

Livet är för kort för att sitta och vantrivas 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan på ett pissjobb.

Medlem

32 år och jobbat ca 6-7 jobb. Kontorsjobb

Medlem

39 år, är gissningsvis inne på mitt kanske sjätte riktiga jobb nu. jobbar som IT-samordnare nu sedan några år tillbaka. Bakgrund inom grafisk form och webb innan det.

Medlem

Jag är 30 och har haft sex jobb, men tre av dem var på samma företag. In hindsight så borde jag kanske ha sett mig om lite mer, att vara på samma ställe i åtta år blev rätt tradigt även om man gjorde olika saker.


H-How can she slap, kupo!?

Redaktör

Tror jag har haft runt åtta olika arbetsgivare på 27 heltidsverksamma år. Sen är några av dem samma skot och korn under annat namn, men det har oavsett inneburit byten av arbetsplats och delvis nya kollegor.

Medlem

42 år. Blev klar med min utbildning 2007, så snart 15 års karriär. Ångrar fortfarande bittert mitt val av utbildning och karriär. Jag blev av någon anledning socionom. Dåligt betalt och arbetsuppgifter jag inte är jätteförtjust i. Har varit på samma arbetsplats i sju år, har länge känt att det är dags att bryta upp, men samtidigt trivs jag på själva arbetsplatsen, jag har småbarn och har inte riktigt haft ork att börja på nytt. Men nu i dag, efter att ha hört hur mycket sämre betalt jag har än flera andra av mina kollegor känner jag att det får räcka. Jag ska dra igång en massiv jobbsökarinsats med start i morgon.

11 eller 12 jobb har jag nog haft. För löneutvecklingens skull borde jag byta jobb betydligt oftare, det är så man får upp lönen, inte för lång och trogen tjänst.

Medlem
Skrivet av Oakenborn:

Kul tråd! Jag är 35 år och jag har haft 6 arbetsgivare. Jag började som industriarbetare på samma företag i ungefär 4 år, sen en kort lagerarbetarkarriär på 2,5 månader, efter det var det lite olika industrijobb fram tills 2019 när jag började plugga till mätningstekniker. Nu jobbar jag som just mätningstekniker efter att jag fick fortsätta där jag gjorde min praktik.
Jag är egentligen inte en rastlös person utan är ganska nöjd med tillvaron överlag, jag kände bara att det monotona i industriarbetet blev för monotont. Det hände ofta att jag kollade på klockan var femte minut. Som mätningstekniker är det mer som att jävlar nu har det gått en timme till och jag har saker jag måste hinna med

Hur lång är utbildningen? Hur ser lönen ut ungefär? Jag tänker ofta att jag vill byta karriär helt och hållet (hade det inte varit för att jag inte har mer CSN och har barn, hus, bil mm att betala så hade jag gjort det för länge sedan?), och just kartor arbetade min pappa med och jag har alltid tyckt att det är intressant.

Medlem
Skrivet av Tröjan:

Hur lång är utbildningen? Hur ser lönen ut ungefär? Jag tänker ofta att jag vill byta karriär helt och hållet (hade det inte varit för att jag inte har mer CSN och har barn, hus, bil mm att betala så hade jag gjort det för länge sedan?), och just kartor arbetade min pappa med och jag har alltid tyckt att det är intressant.

Två år men sista året var vi ute på praktik under totalt 25 veckor så att man fick lite känsla för jobbet samtidigt som man hade chans att få jobb. Min ingångslön ligger på 31 000 men andra i klassen fick mellan 27 000 och uppåt 33 000 så det kan variera.

Utbildningen var en yrkesutbildning och vi hade utbildning på plats tre dagar i veckan och självstudier dom andra två så att det gick att jobba lite samtidigt om det inte var för mycket uppgifter från skolan.

Jag kan rekommendera jobbet. Arbetar på kommun just nu så det är ett ganska skönt tempo. Och du kan ofta välja när du vill jobba ute eller inne. Soliga dagar mäter vi, regniga sitter vi inne och bearbetar mätdata.


PSN: MrOakenborn

Medlem

39år
2 jobb
Telekom branschen som tekniker.
Nu industri-arbetare sen 2004.

Byter inte jobb från det jag har om det inte resulterar i mer lön utan att ge mer arbetsbörda eller samma lön och mindre arbetsbörda.
Fritid före jobb är mitt måtto.

Medlem

39 år
6 jobb
Velade rätt länge efter gymnasiet och jobbade inom restaurang och pluggade lite strökurser.
Valde tillslut att plugga in naturvetenskapligt basår och sökte läkarprogrammet ett par gånger tills jag kom in vid 25 års ålder.
Drog igenom det, vikarierade som underläkare ett tag innan jag gjorde allmäntjänstgöring och sen halkade in på radiologi som specialitet. För er som inte vet vad man gör (få vet ) är man en läkare som jobbar i bakgrunden och tolkar bilder och gör en del ingrepp som att ta prover på tumörer i olika delar av kroppen samt mer avancerade.

Huj, då ska vi se... Jag är 33 år nu och är inne på min 6:e arbetsgivare.

Jag började göra mina första arbeten när jag var drygt 13 år (Betald PRAO, woohoo!) och sen har allt bara rullat på. Jobbade för samma företag (arbetsgivare #1) av och till på loven fram tills jag ryckte in för värnplikten 2008. När jag släpptes ut igen var det anställningsstopp på grund av finanskrisen. Våren 2009 blev det tydligt att arbetet behövde göras, det fanns ingen anställd som hade tid att göra arbetet och de kunde inte anställa någon - men det gick skitbra att ta in en konsult (arbetsgivare #2).

Jag avslutade uppdraget och började plugga arkeologi och osteologi på Gotland. Behöll konsultmöjligheterna på distans för att kunna hjälpa till när det behövdes och tjäna lite extra under studietiden. 2010 ringer en rekryterare från Försvarsmakten (arbetsgivare #3) och frågar om jag vill ha ett jobb i det nya personalsystemet som var på modet i förvirringen mellan Georgien och Krim. Jajjemän, säger jag och 2012 blir jag anställd GSS/T vid mitt gamla regemente.

Så medan jag tog min magisterexamen och masterexamen hade jag två arbetsgivare att ta uppdrag från. Eller ja, Försvarsmakten hade lite mer verktyg för att övertyga universitetet att jag fick åka iväg i flera månader i sträck under terminerna. Konsultarbetet gjorde jag mestadels under lediga perioder. Efter min masterexamen forskade jag en period med hjälp av ett par stipendier jag vann (så tekniskt sett har jag även haft mig själv som arbetsgivare, men det räknar jag inte). Tröttnade ganska snabbt på att stå med mössan i handen och be om forskningsanslag vilket tyvärr tajmade väl med att det fanns färre uppdrag i konsultarbetet. Så jag sökte en ny arbetsgivare och fick den - en annan konsultfirma (arbetsgivare #4).

Så plötsligt konsultade jag på en stiftelse i Stockholm och gjorde det så bra att de valde att överta mitt kontrakt och plötsligt var jag inte konsult längre utan en fast arbetsgivare (#5!). Skönt med lite omväxling, tills det gick trögt för arbetsgivaren och jag blev uppsagd. Shit. Tja, vad gör man då?
Man frågar förstås arbetsgivare #2 om läget är bättre i den branschen (det var den inte) och man frågar arbetsgivare (#4) om de har något. Vilket de hade då de just då satsade mot mer kvalificerade konsulttjänster och jag var en utmärkt rekrytering.
Så då återvände jag till att vara konsult fast i försvar- och säkerhetsbranschen.

Nu hade arbetsgivare #4 blivit en betydligt större koncern medan jag varit borta. Inget dumt i sig men det var inte samma sak (Jag är van att arbeta för mindre företag). Under tiden jag konsultade där blev det tydligt att satsningen mot konsulttjänster inte riktigt bar sig utan de satsade mer på bemanning, så jag kände mig lite udda ibland på företagseventen men stretade på.

Vintern 2020 blev jag rekryterad av ett mindre konsultbolag i försvars- och säkerhetssektorn och jag valde att tacka ja till erbjudandet. Så där är jag nu med arbetsgivare #6 och allting blev riktigt jäkla bra.
Så otroligt långt ifrån arkeologin och osteologin en kan komma men trots allt så har jag fortfarande användning för alla små kunskaper jag lärde mig under studierna i arbetslivet så det var totalt värt det. Även om jag förmodligen alltid kommer att få frågan om jag tänkt återvända till arkeologin igen.


Viam inveniam aut faciam

123
Skriv svar