Medlem
Skrivet av Issue:

Yes den har jag hittat
Sen hittade jag nån nalle (tror jag det var) uppe på nåt berg

Ja det finns mycket små roliga grejer runt om i "världen". Jag antar att du och jag tänker lite lika. Jag gillar ju att leta saker i mer äventyrsspel och det passar verkligen enspelarskampanjen i detta Halo bra till.
Sedan skrattar jag gott åt alla kommentarer och monologer som fienderna har, även "nya" Cortana är ju humoristisk. Jag har dock satt på engelsk textning så jag inte missar allt roligt. Tänk också på alla dessa små grottor som finns lite varstans i den konstgjorda "ringvärlden".

Så till er som gillar den här typen av spel. Pröva att leta och spela kampanjen som ett äventyrsspel. Detta är inget vanligt FPS. Man måste ju inte spela som att allt är en korridorskjutare. Skit i huvudkampanjen så länge du vill.

Skägg.
10 Chambers

Lirat igenom kampanjen nu och det är en väldigt habil shooter. Såg den öppna världen som ett välkommet avbräck mot de annars ganska monotona inomhusmiljöerna. Hade också mest kul när jag förstörde fiendenästen på eget iniativ än de mer linjära kampanjuppdragen. Så pass att jag faktiskt fortsatt att rensa upp kartan efter att slutsignalen ljöd för några dagar sedan.

Framförallt har ju Halo en helt fantastisk combat loop. Kan till och med uppskatta de små fjantarna som stollar omkring. De är harmlösa i sig själva men du kan inte strunta i dem, oftast kommer en sån liten rackare och pangar dig när du försöker ladda upp skölden bakom ett hörn. Och responsen i vapnen är *chefs kiss*, i alla fall när du spelar med gamepad. Vibrationerna när du skjuter och det lilla, subtila klicket (både haptiskt och ljud) när du sätter den sista bulan i fiender är smått beroendeframkallande. Som att klämma en riktigt mogen finne. Änterhaken är också riktigt trevlig. Konceptet i sig är inget nytt, men det är å andra sidan inte automatkarbiner och laservapen heller. Allt avgörs i utförandet och den tillför variation i striderna. Både som snabb reträtt när skölden är låg men också i anfall. Det är väldigt trevligt att dra till sig en explosiv tunna från andra sidan rummet och langa den i nyllet på en fiende. Eller rycka åt sig en ny bössa när ammon tryter.

Skiter fullständigt i storyn. Arg rymdgorilla på steroider är arg. Hologramkvinna i träningstights ska vara charmig. Drama uppstår. Näe, det som alltid varit charmen med Halo för mig är just striderna. Tröttnade på dem efter de första spelen och hade inte lirat Halo sedan Reach men nu känns det som att 343 hittat formen.

En väl värd shooter att dra igenom om man tar det för vad det är.


Din vänlige kvartersspindel - följ mig på Twitter

Medlem
Skrivet av Carl Johansson-Sundelius:

Lirat igenom kampanjen nu och det är en väldigt habil shooter. Såg den öppna världen som ett välkommet avbräck mot de annars ganska monotona inomhusmiljöerna. Hade också mest kul när jag förstörde fiendenästen på eget iniativ än de mer linjära kampanjuppdragen. Så pass att jag faktiskt fortsatt att rensa upp kartan efter att slutsignalen ljöd för några dagar sedan.

Framförallt har ju Halo en helt fantastisk combat loop. Kan till och med uppskatta de små fjantarna som stollar omkring. De är harmlösa i sig själva men du kan inte strunta i dem, oftast kommer en sån liten rackare och pangar dig när du försöker ladda upp skölden bakom ett hörn. Och responsen i vapnen är *chefs kiss*, i alla fall när du spelar med gamepad. Vibrationerna när du skjuter och det lilla, subtila klicket (både haptiskt och ljud) när du sätter den sista bulan i fiender är smått beroendeframkallande. Som att klämma en riktigt mogen finne. Änterhaken är också riktigt trevlig. Konceptet i sig är inget nytt, men det är å andra sidan inte automatkarbiner och laservapen heller. Allt avgörs i utförandet och den tillför variation i striderna. Både som snabb reträtt när skölden är låg men också i anfall. Det är väldigt trevligt att dra till sig en explosiv tunna från andra sidan rummet och langa den i nyllet på en fiende. Eller rycka åt sig en ny bössa när ammon tryter.

Skiter fullständigt i storyn. Arg rymdgorilla på steroider är arg. Hologramkvinna i träningstights ska vara charmig. Drama uppstår. Näe, det som alltid varit charmen med Halo för mig är just striderna. Tröttnade på dem efter de första spelen och hade inte lirat Halo sedan Reach men nu känns det som att 343 hittat formen.

En väl värd shooter att dra igenom om man tar det för vad det är.

Håller med dig i stort sett om allt, nu när jag till slut bemödade mig att spela klart hela kampanjen.
Jag trodde jag skulle få hjärnblödning av att storyn aldrig ville ta slut. Så seeeeegt med storyglimtar insprängda mellan actionsekvenserna. Men nu har man bockat av den kampanjen iaf.

Medlem
Skrivet av kebbe:

Finns ingenting som dödar mitt intresse lika fort som en poänglös open world, generiska fiender och en lika generisk rymdberättelse. Kombinera det med grafik som snarare går att likna med Halo 3 än någonting från modern tid samt crossplay-multiplayer som ger folk fördelar för att spela med handkontroll så landar det väl i någon konsolsörja jag mer än gärna hoppar över.

Bra recension dock, låter som att skribenten kan förlåta mycket om kärn-gameplay är tillräckligt bra och där låter det som att Halo levererar likt tidigare spel.

Kör du spelet på en potatis med 1280x720 ?
Nog för att man inte behöver gilla spel, men det är fan inte i närheten av halo 3 grafiskt haha, barockt påstående.

Medlem

Nu är även jag igenom kampanjen. Den bestående känslan är att det är ett bra spel som hade kunnat vara ännu bättre.
Det är en väldigt bra känsla i strider, bra vapen, bra ljud och bitvis väldigt snyggt, vilket får mig att vilja spela vidare. Och i motsats till vad många andra verkar tycka så gillar jag verkligen den öppna världen, klart mer än vad jag uppskattar de repetitiva korridorerna i kampanjuppdragen.

Jag har inte spelat Halo sedan första spelet på Xbox1, men storyn lämnade en del att önska. Den var väl inte direkt dålig, men i mitt tycke väldigt ointressant.

Men, spelets stora brist är att det är så vansinnigt repetitivt. Det finns bokstavligt talat en biom/utomhus-miljö, och en eller möjligtvis två sorters inomhusmiljö.
Det finns en sorts FOB, en sorts outposts (med missilsilos...) och rummen och korridorerna i kampanjen återanvänds in absurdum. Jag får verkligen känslan av att man haft en liten del av spelet färdigt, fått tidsbrist, och sen tvingats skala upp den delen till ett fullt spel. Även uppdragen i sig är ofta mer repetitiva än vad de skulle behöva vara, spräng tre kanoner, hämta information i fyra olika byggnader, hitta x antal powercells för att öppna en dörr, och så vidare.

Dessutom kom jag aldrig överens med fordonskontroll/fysik, den går att leva med när man väl inser hur den fungerar, men jag tycker aldrig den blev intuitiv. Jag tycker även att motståndarna generellt sätt tål lite för mycket, jag hade föredragit att de var lite enklare att döda, men i gengäld gjorde mer skada. Nu handlar det mest om att få in tillräckligt många träffar.

Trots allt, det är ett spel klart värt att spela, framförallt om man har Game Pass. En ganska svag 4 är nog ett fullt rimligt betyg. Jag hoppas verkligen att nästa Halo bygger vidare på den öppna världen, gör den större, och tar bort alla märkliga artificiella begränsningar mellan områden.

Skriv svar