Pokémon Legends: Arceus visar potentialen!

Skön musik att lyssna till under tiden du läser recensionen:

Introduktion

Kortfattat talat visar Pokémon Legends: Arceus på potentialen för framtida Pokémonspel där upptäckarglädjen får större plats bredvid stridandet samtidigt som jag tror att en stor del av dess brister ligger i tidpress från ägare och en relativt svag hårdvara *host Nintendo Switch host*.

Hursomhelst hoppas jag att fler Pokémonspel följer detta mer öppna spelsätt i helt enkelt ännu större omfattning och att det löser bristerna som jag kommer att nämna längre ned.

Jag hann lägga cirka 40 timmar på detta spel under en 4 dagars period så någonting gjorde Game Freak minsann rätt till skillnad från Pokémon Sword/Shield som var svårt att vilja plocka upp efter en första spelgenomgång på 8 timmar.

Mitt första Pokémonspel
Jag växte upp mer eller mindre med Pokémon (har hela Indigoligan inspelad på VHS fortfarande) och minns dagen när jag fick se någon spela Pokémon Blue med en Blastoise på redigt hög nivå och jag blev helt fast i att prova själv när jag kom hem.

Mitt egentliga första Pokémonspel var Pokémon Silver på ett gult Gameboy Color där jag tappade hakan efter att jag besegrat Pokémonligan och vips meddelades av Professor Elm att, "Hörrö, kom hit så ska du få en biljett till S.S. Anne". Jag tänkte, "Vänta, det är båten från första Pokémonspelet, menar han...?"

Japp! I Pokémon Silver/Gold/Crystal får du efter huvudspelets story åka tillbaka till hela första spelet och köra igenom alla åtta gym och sedan blir den faktiska slutbossen protagonisten (Red) från förra spelet med Pokémon i nivåerna uppemot 80+ och detta var det ingen som väntade sig skulle få plats på en 2 MB stor spelkassett på den tiden. Satoru Iwata - vila i frid - var ett programmeringsgeni!

Pokémon Go-tramset
Spola cirka 20 år framåt och hela grejen med Pokémon Go dök upp vilket jag provade på. Men jag hade svårt för det, främst för att jag ogillar smartphones rent allmänt talat, och för att det kändes inte riktigt uppslukande av att titta på en liten skärm där jag svepte fingret uppåt för att fånga en felplacerad Pokémon inne på toaletten.

Samtidigt var det ändå detta många ville ha - för Pokémon Go blev ju lite av ett mainstream-fenomen ett tag - där du kunde hitta Pokémon på mer öppna ytor istället för i fyrkantiga grästexturer på lågupplösta och trånga spelskärmar.

Om det bara kunde komma ett officiellt Pokémonspel där du kunde fånga ungefär som i Pokémon Go men också strida? Hm...

Pokémon Legends: Arceus häller upp sin egen öl

Början
Pokémon Legends: Arceus har nog det mest löjligaste introt jag sett: du som protagonist får se dig själv separeras från din kära smartphone ("åh nej!") och jag kände hur jag gick blind i ett par sekunder av mitt ögonrullande. Men jag höll i mig.

Sedan hamnar du på en strand där du introduceras till grundläggande saker som att röra på dig, interagera med NPC:s och nog det viktigaste: hur du fångar Pokémon. Denna mekanism är simpel där du kan kasta en viss längd men de har gjort det "anti-cheese" där du inte kan stå för långt och få en fullträff där de faktiskt fångas. Istället blir de bara arga (springer emot dig) eller rädda (springer ifrån dig).

Jag såg på diverse streams efter att jag klarat ut huvudspelet att många försökte kasta Pokébollar från långa avstånd men endast då "aggrade" eller "skrämde" Pokémon. Själv vill jag stolt påstå att jag upptäckte tidigt att det inte gick att "osta sig fram" utan man fick så lov att vara strategisk med "rökbomber" (gör dig mindre synlig) och "ninjasprej" (göra dina steg ljudlösa ett tag).

På tal om "rökbomber" och "ninjasprejer" så leder det oss till spelets faktiska spelande.

Det faktiska spelandet
Efter cirka 5-10 minuters av typiskt vedertaget "Tutorialande" så fick du bege dig ut på äventyr och följa Huvuduppdrag och i samma veva - i valfri utsträckning - så kallade Sidouppdrag ("Requests" som de kallas för men det är alltså "Side Quests" i annat namn).

Själv valde jag att inte göra så många Sidouppdrag för jag tyckte det kändes smått tråkigt. Något som däremot inte var tråkigt var att utforska området och beta av varenda liten vrå på kartan i varje del av den stora Hisui-kontinenten. Denna spelbara kontinent bjussar på ett par områden att utforska där du också får "uppgraderingar" i hur du kan utforska nuvarande plats samt tidigare platser.

Något som plötsligt blev extra roligt till skillnad från tidigare Pokémonspel var att faktiskt fånga Pokémon. Varje gång du fångade en Pokémon så fick du inte bara XP till dina Pokémon utan också material för att kunna meka ihop egna Items. Dessutom samlade du på XP för att samla på dig "stjärnrankningar" som en "Pokémonkartläggare" (min valda översättning av Member of the Pokémon Survey Corps).

Jag upptäckte fort att dessa stjärnrankningar var nödvändiga: de bestämde nämligen hur lydiga dina Pokémon var. T.ex. innan du fått din första stjärnrankning så lyder bara Pokémon upp till Nivå 20 dig. Det vore problematiskt att ha Pokémon med för hög nivå som ändå inte skulle lyda en i strider, eller hur?

Detta tar oss då till en annan aspekt av Pokémon Legends: Arceus...

Alfa-Pokémon
Alpha Pokémon eller Alfa-Pokémon är alltså Pokémon som har ovanligt hög nivå på platsen där du finner dem. Exempelvis på första området där du utforskar Pokémon mellan nivåer 2-10 så kan du helt plötsligt hitta en Alfa Rapidash på nivå 40 - det var den första Alfa-Pokémon jag fann.

Alfa-Pokémon känns igen av att de är fysiskt större än vad de borde vara, de lyser med knallröda ögon (därför skrattade jag nästan ihjäl mig när jag hittade en Alfa-Snorlax och en Alfa-Chansey - googla får du se själv), och musiken ändras helt plötsligt för att visa att nu befinner du dig möjligen på farligt territorium.

Jag blev positivt överraskad över att Alfa Rapidash var så hög nivå för det betyder att det fanns motivering att själv få starkare Pokémon och sedan komma tillbaka och köra över Alfa Rapidash efter att hur den först körde över mig.

En annan egenskap hos Alfa-Pokémon är att de har samma nya stridsmekanismer som dina Pokémon kan få:
- Agile Style: Du attackerar snabbare och kanske får attackera två-tre gånger i rad.
- Strong Style: Du attackerar med mer kraft men kanske inte får attackera på två-tre omgångar.

Här kan du då vara strategisk för att chansa på att du knockar en Pokémon med första Strong Style-attacken eller så riskerar du att attackeras två gånger i följd av en Pokémon som då kanske istället knockar ut din Pokémon.

Att strida och fånga Pokémon är dock bara en stor del av spelet. Du gör ju det av en aledning: handlingens skull! Detta avhandlar jag härnäst.

Handlingen - inga gym, men bossar och slutbossar finns!
När ett tidigare Pokémonspel - Pokémon Sun & Moon - kom ut så skulle delvis revolutionera Pokémon genom att inte ha vanliga gym utan istället Trials (tänk "Prövningar" i gamla människostammar) mot diverse Pokémon på olika öar. Men detta visade sig bara vara strider i helt vanlig bemärkelse med någon knorr här och var. Inte så särskilt revolutionerande så här i efterhand.

Hur gjorde då Pokémon Legends: Arceus? Jo, genom att kombinera kastandet som du lärt dig med att kasta dussintals Pokébollar på diverse Pokémon så fick du istället kasta Balm ("lindrande medel" eller "balsam") på "argsinta Pokémon" som lyste knallgula.

När du släckt deras ilska med tillräckligt mycket lindrande medel så kunde du strida dem eller i vissa fall fånga dem direkt. Här dyker även en viktig del upp som jag glömt tagit upp förrän nu: inte bara Pokémon kan svimma utan även du om du tar för många träffar från Pokémon-attacker ute i det öppna vilda.

Det finns ett antal huvudbossar under handlingens gång och beroende på hur du räknar sedan så kan det finnas mellan två-tre slutbossar allt som allt i spelet. Dessa är tillfredsställande svåra vilket jag upptäckte tidigt i spelet vilket gjorde att jag började anamma två saker vilket jag skall ta upp nu under "Styrkor":
- Hitta, fånga, strida och träna Pokémon
- Hitta, samla och koka ihop egna föremål på resande fot

Styrkor

Motiverande upptäckarglädje
En stark styrka hos Pokémon Legends: Arceus enligt mig är att upptäckarglädjen finns där trots att du ser på kartor hur mycket som går att utforska och inte. Detta hade kunde gjorts bättre om det var okänt först så du själv fyller ut kartan genom att vandra runt och på så vis också göra det enklare för dig att veta var du har varit och inte ännu.

Eftersom Pokémon handlar om att "Fånga alla" och du vet aldrig var någonstans du kan hitta en ny Pokémon så blev åtminstone jag riktigt sugen på att utforska nästan alla hörn och vrån i detta spel. Detta är nog vad som gjorde att det blev 40 timmar och inte 20 eller färre timmar.

Det går exempelvis att hitta en Alfa-Pokémon med skyhög nivå som senare visar sig kunna hjälpa dig att besegra de tuffa striderna som faktiskt är utmanande denna gång. Detta är då spelets andra styrka enligt mig.

Faktiskt utmanande strider
I första Pokémonspelet så kan du i princip glida igenom spelet med en Magikarp du först köper för 500 Pokévaluta och sedan utvecklar till en Gyarados som är superobalanserad i de äldre spelen. Gyarados finns även i detta spel och jag fångade en Alfa Gyarados på nivå ~60 för jag visste att Gyarados inte bara är cool utan också mycket bra att ha med i laget.

Många gånger räddade Gyarados mig genom att vara av kombinationstypen Flygande och Vatten där attacker med typen Mark (Ground) alltid missar. Stridssystemet verkade också ha fått ett helt annat sätt att räkna skada på för även Pokémon med lägre nivåer än en själv kunde göra redigt med skada vilket förvånade mig.

I och med det så ledde detta till att jag ofta behövde läka mina Pokémon efter striderna vilket då leder till nästa styrka - enligt mig - i Pokémon Legends: Arceus. Vi snackar alltså om materialsamlandet!

Motiverande materialsamlande
Materialsamlande eller "lootande" eller "grinding" som vissa skulle kalla det för beroende på hur roligt de finner aktiviteten så tyckte jag att det faktiskt var motiverande att leta runt på material för att koka ihop egna Drycker, Superdrycker, Återupplivare, Rökbomber, Ninjasprejer, med mera.

Denna egenskap går även hand i hand med det övriga upptäckandet av Pokémon och fångandet av dem. Dessutom var spelet smart implementera att du kan kasta Pokémon på träd som då bankar ned bär och nötter medan du själv plockar upp något som redan ligger på backen istället för att spelet inte skulle ha kunna behandlat båda händelserna samtidigt.

En lustig sak - vilket jag såg att många streamers inte tyckte ha upptäckt tidigt nog - var att många bär som du kunde samla på dig var i princip bättre att använda än att koka ihop egna Superdrycker för att läka dina Pokémon. Jag plockade på mig allt och sålde det för att köpa mer plats i mitt objektinventarium.

Brister

Så kombinationen av att hitta Pokémon och material för att slippa köpa det jag behövde efter strider gjorde att upptäckarglädjen hamnade på högsta nivån för min del i Pokémon Legends: Arceus.

Men precis som med alla spel så finns det i princip inget som är perfekt och Pokémon Legends: Arceus dras tyvärr också med brister trots sina fina ovanämnda styrkor. Dessa ska jag nu

Kunde verkligen grafiken ha varit bättre?
Något jag hört och läst i andra recensioner är att grafiken är rätt "meh" och intetsägande och att spelet är "Pokémon Breath of the Wild".

Jag tror dock att det hela handlar om en kombination av lathet från Game Freaks sida samt en stark begränsning i majoriteten av Nintendos hårdvaror.

Anta att Game Freak otroligt nog hade utvecklat spelet på Playstation 5 - hur stort hade det varit då? Och hade det kunna ha haft Pokken Tournament-liknande grafik istället då?

En sak med grafiken som också nog begränsas av hårdvaran för att inte plåga 30 fps:en allt för mycket är att vissa saker inte syns i horisonten förrän du kommer tillräckligt nära dem.

Stridsmekanismer som saknas
Jag berättade tidigare att stridssystemet verkade beräkna gjord skada på Pokémon annorlunda eftersom lågnivåade Pokémon kunde skada högnivåade Pokémon mer än vad hade kunna gjort i tidigare spel.

En annan förändring i stridssystemet verkar vara frånvaron av bland annat
- antalet olika attacker: du kommer märka att många Pokémon av olika typer ändå använder sig av mer eller mindre samma attacker. Detta var lite tråkigt att se. Förhoppningsvis blir det mer fullspäckat i ett liknande öppen värld-Pokémonspel i framtiden.

- omfattande vädersystem: ja, det finns vädersystem som dimma (attacker kan missas - typ om Sandstorm) och regn (eldattacker gör mindre skada) men det finns inga attacker som Rain Dance eller Sunny Day som tvingar fram dessa vädersystem på den givna platsen där du strider mot en flera Pokémon.

- förmågor (eng. abilities): exempelvis så ska du inte kunna träffa attacker av typen Mark (Ground) hos Pokémon med förmågor såsom Svävande (eng. levitation). Detta har vanligtvis Haunter men i detta spel kan du träffa Bulldoze (marktyp) utan problem. Förmågor i Pokémonspel är passiva egenskaper som aktiveras av sig själva under giltiga omständigheter.

- jämna strider: här menar jag att du inte kan använda 2 Pokémon mot 2 Pokémon eller 3 Pokémon mot 3 Pokémon utan det var alltid 1v2 eller 1v3. Detta borde inte ha varit tekniskt problematiskt då det går att kasta ut alla sina sex Pokémon samtidigt utanför strider.

Vilda Pokémon för lätta att undvika
Och på tal om Pokémonstrider så har vi faktumet att vilda Pokémon - förutom (special)bossar - var alldeles för enkla att undvika.

Det hela fungerar som så att vissa Pokémon blir rädda direkt så fort de ser dig och springer ifrån dig medan andra blir aggressiva direkt och springer emot dig.

Ett fåtal Pokémon bryr sig knappt om dig utan följer efter dig, t.ex. Aipom och Spheal.

De som vill springa emot dig på grund av aggression gör det först men tar väldigt lång tid på sig sedan att utföra sin första attack.

Alfa-Pokémon har däremot egenskapen att så fort de fått för sig att bli aggressiva mot dig (du kastade något på dem eller kom för nära dem) så vrålar de vilket då skadar dig om du är inom deras skrikräckvidd.

Jag hade önskat att vilda Pokémon som blir aggressiva snabbare får in första fullträffen på en likt Alfa-Pokémon i många fall så att man känner att man skall respektera deras aggression.

Med det sagt så behöver de inte kunna följa efter en i evigheter som i klassiska MMORPG-spel vilket är en liknande tröttsam egenskap. Men nu kan du i princip komma undan alla aggressiva Pokémon utan att "bestraffas" för det. Lite smått tråkigt tycker jag.

Knyta ihop Pokémonsäcken för denna gång

Pokémon Legends: Arceus visar på potentialen för Pokémon i framtiden. Jag hoppas att de fortsätter med denna stil men nu gör det större, mer omfattande och tar tillbaka klassiska speltemat med gym och Pokémonligor. De kan ju utan problem kombinera in saker som Alfa-Pokémon, bossar likt de i detta spel, och på så vis skapa ännu mer upptäckarlust.

Exempelvis kanske du hittar en hemlig grotta där du hittar en Alfa-Pokémon eller en "miniboss" som sedan du kan nyttja i din kommande gymstrid eller varför inte i Pokémonligan?

Pokémon har enorm potential nu när de nu lanserat detta nya spelkoncept - ett spelkoncept vi alla inbitna fans ville kunna spela redan på tidiga 2000-talet!

Detta var sannerligen ett roligt Pokémonspel att spela igenom. Samtidigt kändes det nästan - men ändå inte - som en teknisk demonstration av vad som är möjligt att göra med framtida Pokémonspel.

I framtiden hoppas jag på att bristerna löses och att spelet bara blir större i antalet Pokémon, attacker, förmågor, samlarföremål, platser att utforska, att gym och Pokémonligor tillkommer.

För då kommer man verkligen att vilja leva upp till "GOTTA CATCH 'EM ALL!"

Avslutningsvis länkar jag under "VISA INNEHÅLL = SPOILERS!" till spelets slut för den som måste veta:

P.S. Med "4 Mycket bra" menar jag egentligen "7 av 10".