Är spel för komplicerade idag?

Ja, jag spelade Silent Hill första gången 2001. Det såg inte ut som nåt annat spel då. 23 år senare släppte de en remake som ser ut som många andra spel. Gäääsp...

Vi som var med från början vet att den riktiga Silent Hill-upplevelsen får man med de två första spelen. Även om efterföljarna gjort sitt bästa för att vanära Silent Hill.

Svåra? spela naken mage i Diablo II på värsta svårighetsnivån!

edit pga missförstånd:
(mage, som i Magiker på engelska, inte skinnpåsen inuti kroppen eller din håriga ölmage)

Inte förrän nu har jag kopplat att ’mage’ (magiker) och ’mage’ (där mat hamnar och processeras efter att den ätits) stavas likadant. Så ”naken mage”…

Samma här

Det finns såklart spel där det passar sig, men det är slappt inlagt i många spel och bryter bara upplevelsen. Två spel som poppar upp i huvudet är Horizon och God of War. Kör Ragnarok just nu och mest vill man ju bara slappna av lite efter en arbetsdag och drämma en yxa i huvudet på odöda , men så måste man sitta och fippla i de där förbannade menyerna. Blir ofta att jag avslutar för kvällen när jag vet att jag verkligen borde gå igenom och uppgradera saker och så inleder jag nästa spelsession med det när man har lite mer ork.

Ja. Absolut är det så.

Ja, men kanske inte alltid "komplicerade" utan snarare "convoluted".

Ett exempel: Yoka-laylee and the impossible lair. En 2,5D-plattformare i stil med Donkey Kong returns. Färggrant med barnvänlig estetik.
För att komma till spelets banor så går man runt i en overworld som Zelda för att lösa olika pussel och sånt bara för att få kunna spela banorna. Det är bara ett tråkigt hinder, som existerar för att någon kände att det inte var tillräckligt att "bara" göra en bra 2,5D plattformare, en speltyp som inte direkt lider av mördande konkurrens.

Jag är världens sämsta FromSoft-spelare, ändå är jag tillbaka igen i deras spelvärldar, tänk Mr. Bean försöker mota bort monster med en sopkvast. Man behöver inte vara bäst, eller insupa allting som finns i världen för att ha kul.

hahaha sorry

Håller med, jag hade mycket kul med Sekiro och Elden Ring. Och jag är en sopa på de spelen.

Jag är ingen ungdom längre. Dvs jag är gubbe. Men samtidigt så fullkomligt älskar jag att minmaxa i komplexa spel. Ju mer grejer att hålla reda på, ju fler parametrar, detaljer och synergier, desto bättre! Det är då jag njuter av spelet.

Så sådana saker har varken med ålder eller "gubbe" att göra. Vi är bara olika typer av spelare, det är allt. Och apropå trådrubriken — nej, spel är inte för komplicerade idag, det tycker jag verkligen inte. 😁

MMOs på 90 talet....Mmmm vilka tider och inte krävdes det multi tech trees

Tycker det är logisk utveckling av "skill-trees" som funnits i (roll)spel länge och nu blivit mer mångbottnade bara. Skulle inte säga det är alltför komplicerat eller komplext dock. Som Spider-Man 2 som kunde ha många fler valbara uppgraderingar än första spelen som var något enklare. Men visst kan det kännas lite överväldigande i en början men det känns ändå som en kommer in i det rätt fort bara en börjar spela och uppgraderar sig så det är sällan problematiskt imho.

Vissa spel känns som dom blir lite onödigt långa av meny-fifflandet ibland, även om många valmöjligheter känns najs det med!

Personligen har jag blivit väldigt, väldigt trött på gigantiska skillträd. Speciellt då de ofta är typ 2% mer i skada och liknande. Så jävla trött grej och är typiskt en sådan sak som är där bara för att det ska finnas något..

Jag spelar mestadels JRPGs och där kan jag också bli så oerhört trött på att de så ofta får för sig att uppfinna hjulet på nytt. Det är typ samma system, men de byter namn på saker och ting och kanske tweakar något lite grann..

What's the point?

Jag kan inte annat än hålla med TS. Har själv under den tid som jag har spelat på dator/konsol (ca 45 år) märkt att "storspelen" har en tendens att bara bli större och mer omfattande än förut. Visst, förut hade jag kanske mer tid till att sätta mig in i spelen, bara att hålla alla tangentfunktioner till 3-4 olika flygspel i huvudet samtidigt på amigan krävde en del nötande och inlärning. Men att göra spelen större och med tech/magi-träd som kan varieras i det oändliga har bara en avskräckande effekt på mig. Att få bättre utrustning känns alltid bra, men alla valmöjligheter kan bli för mycket för mig. När Star Citizen annonserades blev jag väldigt förväntansfull, det hade gått lång tid sen jag spelade Starlancer eller Freespace, men efterhand så har intresset svalnat en hel del. Det verkar vara så stort och komplicerat så att jag känner att det kommer att kräva nästan jobb på heltid för att sätta sig in i allt.
Nej, spel med mindre, välfyllda spelvärldar välkomnas med värme hos mig. En viss möjlighet att uppgradera fartyg, flygplan, rymdskepp mm ger också ett plus. Begränsat antal stickspår i karriären är inte heller fel.
Tills jag hittar detta guldägg så hittar ni mig i hörnet på internet, spelandes solitaire och gnolandes på Forever Young

Kan hålla med när det gäller spel som har 14 olika valutor, alla till olika ändamål. Man ska samla magic orbs för att crafta uppgraderingar till runes. Man ska samla soul shards för att tradea mot rune shards. Sen ska du samla infused coins för att crafta runes av rune shards. Sen behöver man blaze drops för att köpa dragon tears för att använda i talent-trädet. Osv osv osv. Sånt hatar jag. Jag vill ha EN valuta i spel. Kan sträcka mig till två om det används på ett vettigt sätt.

Sen kan jag känna i vissa spel att vissa delar känns lite övermäktiga. Som i Path of Excile 2, talangträdet där är så gigantiskt och man vet inte var man ska börja. Blir ofta att man kollar youtube efter "poe2 best talant tree" för den klass man ska spela. Jag orkar inte sitta och experimentera fram en bra build när det finns så mycket att välja på. Speciellt när det är early access och många talents verkar buggiga.

Förresten borde inte den här tråden ligga under Allmänt spelsnack?