Kingdoms of amalur: re-reckoning (Nintendo Switch)

Kingdoms of amalur: Reckoning är ett i grunden ambitiöst och storslaget high-fantasy rollspel från PS3/360-eran som väl aldrig fick den kännedom det kanske förtjänade då Elder Scrolls: Skyrim lanserades i samma tidsperiod. Nu har jag sedan 2017 spelat just Skyrim sönder och samman på min Switch, så tänkte prova på det konkurrerande västerländska rollspelet kingdoms of amalur: re-reckoning på Switchen och se om det har en chans mot gamla Elder Scrolls-favoriten...

Storleksmässigt så skulle jag nog ranka spelen som ganska så jämlika, i alla fall när man räknar med Skyrims alla expansioner som ju ingår i Switch-spelet jag spelar. Båda spelen är ju så kallat "open world", men med Kingdoms of amalur som nog känns lite äldre i sin konstruktion med länkade "öppna ytor" snarare än en stor öppen spelplan att röra sig fritt i. Något som ganska snart slår mig är att själva världsdesignen också är mer åldrad med klassiska osynliga väggar och dylikt som kraftigt begränsar hur fritt man faktiskt kan utforska världen. Spelvärldens struktur och även spelets övergripande design gör att jag nog egentligen hellre skulle vilja jämföra det med Fable. Det är väldigt tecknat med gigantiska mängder överdrivet bloom (typiskt för 360/PS3-erans spel) och lättsinnigt på alla sätt och vis, även om berättelserna i spelet inte nödvändigtvis är lättsammare än i Elder Scrolls.

Spelvärldens begränsningar kan jag nog ändå leva med. Även om det inte är "öppen värld" på samma sätt som vi nu vant oss vid senaste 5-6 åren, med spel som Breath of the wild mfl. färskt i minnet, så känns det ändå som det finns stor utforskarlust och en hel del frihet med möjlighet att i betydligt större omfattning än Skyrims något urvattnade "rollspelande" (eller vad man nu ska kalla det?) att faktiskt påverka spelvärlden och berättelsernas utgång i kingdoms of amalur. Dialogerna är bra, det finns mängder med val att göra, fraktioner att välja bland...ja, helt enkelt möjligheten att göra sitt eget äventyr, vilket jag trots allt tycker är det allra viktigaste med ett bra västerländskt rollspel. Och det mer traditionella crpg-liknande level- och erfarenhetssystemet i Kingdoms är definitivt något jag starkt föredrar över det strömlinjeformade systemet i Skyrim. Här känns det som att man verkligen kan skräddarsy sin karaktär, även om det fortfarande är något förenklat jämfört med äldre västerländska RPG:s.

Värst sett till åldrande är istället kontrollen, kamerasystemet och till viss grad även grafiken. Stridssystemet är lite av och an, magin och närstriderna är bra även jämfört med ett moderns action-RPG i tredjepersonsvy som exempelvis Witcher 3, medan pilbågsskyttet känns som en efterhandskonstruktion. Plus får spelet i alla fall för ett ganska välutbyggt stealth-system som belönar lönnmord av fienderna. Men oavsett relativt underhållande strider så är kontrollen och kameran ett ständigt irritationsmoment oavsett om man befinner sig i strid eller bara är ute och utforskar spelvärlden. Min karaktär rör sig extremt styltigt, med simplifierade trista animationer även för ett 2012-spel i åtanke. Och kameran gör alltsammans så mycket värre. Även 100h in i spelet så bemästrar jag inte den semi-automatiska kamerasystemet som får gamla Super Mario 64-kameran att verka high-tech. Ofta dör jag orättvist för att jag helt enkelt inte ser vad som händer då kameran flyger iväg lite vart den vill och en märkligt stor dödzon i kamerakontrollen gör även att kameran i helt manuellt läge är bökig och slapp att använda. Med åtanke på att detta ju faktiskt ändå är en remaster så är det otroligt märkligt vill jag mena att man inte fixat bättre kontroll och kamera, det borde verkligen varit prio ett då THQ bestämde sig för att piffa till denna gamla pärla.

Grafiken och ljudet är väl egentligen inget speciellt.
Det ser helt okej ut både på TV:n och portabelt, men det ser inte ut som att det lagts ner några betydande resurser på att modernisera det tekniska i denna remaster. Kort och gott ser det ut som ett sent Xbox 360-spel i något högre upplösning. I alla fall på Switch så lider det dessutom av ganska instabil framerate, vilket ju förstås borde varit även det en prioritet att få till bättre.

Totalt sett så lever remastern kingdoms of amalur: re-reckoning helt enkelt på att det ju faktiskt i grund och botten är ett bra rollspel med massor av innehåll, intressanta berättelser, väl utbyggd lore och ett stridssystem som är både underhållande och utmanande. Som remaster är det dock inte mycket att hänga i granen då alla gamla skavanker tycks vara oförändrade med styltig kontroll, bråkig kamera, gammal grafik mm. Personligen så spelade jag dock inte originalet back in the day, så jag bedömer spelet i mångt och mycket på dess grundläggande förutsättningar och där kan jag bara konstatera att det är ett riktigt matigt och fint RPG, men med många skavanker även med 2012-standard i åtanke.

Jo, spelvärldens uppbyggnad känns väldigt föråldrad även med 2012-standard i åtanke. Skulle nog säga att det ligger på den biten väldigt nära första Fable, ett spel från 2004...