Pinstripe - En krypande allegori

Medlem
Pinstripe - En krypande allegori

Pinstripe är en småkrypig plattformare som använder en vacker och slående allegori för att berätta om en man, hans demoner och dottern han måste rädda.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i skräckspel. Jag är för avtrubbad för att fängslas av de makabra kroppsskadorna och för ångestskadad för att uppskatta den ständiga stressen. Men genom åren har jag ändå lyckats lasta på mig ett och annat spel i genren som legat i skuggorna av mitt spelbibliotek, stirrat på mig och viskat utan ord, “...ska du inte spela oss snart?” Nå, Alla Helgona är här och det finns ingen bättre tid för att lägga några spöken till ro. Se då detta som en hymn vid Pinstripes begravning på de avklarade spelens kyrkogård, för det finns mycket gott att säga om min tid med detta spel – och kanske också en och annan brist som behöver luftas.

Pinstripe är inte ett skräckspel i traditionell mening. Här finns inga plötsliga påhopp, inga flykter med andan i halsen, inga uppskurna lik eller förvridna monster. Istället är det i stilen och atmosfären som det kryper, med en uttalad inspiration från verk som Coraline och Nightmare Before Christmas. Att kalla spelet vackert är kanske svårt, men det är helt klart slående. En ren estetik med klara linjer och färger står i kontrast med den film av grådaskig smuts och klibbigt sot som ligger över miljöerna. Kanske är det också det som ska förmedlas, en slags nedsolkad oskuld med en tillhörande känsla av att något inte är som det ska. Det är en effektiv stil som bidrar till en vag känsla av obehag genom spelets gång, något som helt klart är till dess fördel.

Om du säger det så, Happy.

Obehagskänslan fortsätter i interaktionen med karaktärerna, som är minst sagt egendomliga. Att skurken är rubbad är ganska väntat, med tillhörande utbrott och spottade förolämpningar, men resten av rollistan är inte mycket bättre – på ett bra sätt. Det är någonting snett med hur folk pratar i den här världen, som en tavla efter en jordbävning, och frågan varför är ständigt närvarande. Det finns spel där nonsensdialog kan falla platt, men det funkar här. Som del i spelets större mysterium är det bra berättande, och vad som kanske är viktigare är att de skruvade karaktärerna blir unika och roliga att interagera med.

Men det är inte allt, för även om karaktärerna är underliga finns det någonting mänskligt över dem som lyser igenom. De hjälper eller stjälper utefter sina egna motiv och uppfattningar om vad som händer och olika karaktärer reagerar annorlunda på samma sorts stimulans. En karaktär som exemplifierar detta bäst är den ironiskt nämnda Happy, som har en likgiltighet inför det hemska som händer och samtidigt är immun mot det, som hjälper mot betalning men gör det på sämsta sätt. Happy är en moraliskt inkompetent antagonist, men han är också ett komplext exempel på vad boven Pinstripe gör mot människor. Han ser nog sig själv som lycklig, även om vi som åskådare kan se hans destruktiva leverne för vad det är. Jag älskar den texturen i spelet och det gör spelet till något extra.

Snälla...

Något som snabbt blir tydligt i Pinstripe är att det är ett spel som förväntar sig något av oss som spelare. Vi ges riktningar att gå och förklaringar om hur våra verktyg fungerar, annars är det mesta upp till oss. Det är meningen att vi ska tänka själva, om berättelsen bakom kulisserna men också i pusslen och dess lösningar. De bästa pusslen är därför när de båda interagerar, med ord som formar ett rop på hjälp eller hitta-skillnader-pussel där bilderna formar ledtrådar till narrativet. I de ögonblicken känns Teds jakt efter sin kidnappade dotter som mest angelägen, och jag vill verkligen veta vad som finns där under ytan.

Tyvärr är resten av spelets utmaningar inte lika gripande. Att springa runt och trycka på knappar, alternativt sätta eld på dem, känns sällan engagerande även om det inte alltid är så simpelt som det låter. Plattformspusslen är antingen enkla eller krångliga att kontrollera och aldrig särskilt roliga att lösa; något som inte hjälps av att man hoppar med W istället för Space, vilket är lika störande som en sten i skon. De få bosstriderna följer samma mönster, med dumma fiender och klumpiga scenarion. I ett mindre bra spel skulle de här problemen inte vara noterbara, men i kontrast med Pinstripes bättre delar står de ändå ut, små som de ändå är.

Den här symbolen ser man mycket av.

Men om spelets mindre bekymmer inte påverkar dess intryck överlag, så finns det ett irritationsmoment som faktiskt gör spelet sämre: backtracking. I mångt och mycket påminner strukturen i Pinstripe om ett metroidvania, med diverse lås vars nycklar befinner sig senare i spelet, ibland i formen av en ny förmåga eller en kod. Vad som gör det här spelet olikt är att banorna är formade som en korridor, vilket gör att man måste gå igenom hela spelet för att komma tillbaka till den där kistan. Mellan varje område måste man också vänta på att spelet ska ladda, vilket bara adderar på tiden det tar att ta sig tillbaka.

Vad som är spritt språngande galet är däremot när spelet begär 300 av spelets valuta för att låsa upp slutet, vilket kräver att man går tillbaka genom varje skärm i hela spelet för att göra motsvarigheten till att poppa ballonger. Det är ovärdigt, det rycker en ur stämningen spelet så väl etablerat och det är framförallt tråkigt och tidskrävande. Den känns mer som ett sätt för spelet att komma över Steams tvåtimmarsregel för återköp än ett sätt att faktiskt göra spelet bättre. Det är synd och onödigt, för om längden var ett problem finns det flera pussel som skulle kunnat göras längre med ett minimum av resurser. Som det är får Pinstripe en bläckfläck på sin annars rena skjorta och jag kan bara känna att det hade kunnat undvikas.

Nästan där...

Lyckligtvis är spelets snedsteg tillfälliga och slutet är definitivt värt det. Atmosfären i det sista området är mer intensiv, karaktärerna vi träffat genom spelets gång är alla där och våra handlingar får en mer dramatisk påverkan på världen. Miljöerna är detaljrika och har en så tydlig närvaro att det är närmast omöjligt att missa vikten av den här platsen. Det är också här som bilden blir klarare och vi gradvis får svar på de frågor som väckts över spelets gång. Inte förmedlas de genom utläggningar från karaktärerna heller, utan det är genom föremålen man hittar och miljöernas symbolik som det blir mer och mer tydligt vad spelet handlar om. Det bokstavligen osar kvalité i den här avslutningen som inte bara är effektiv i sig själv, utan också ändrar ens syn på resten av spelet. Kort sagt är det precis vad ett slut ska vara, ett klimax där alla spelets bättre delar kommer fram och visar betydelsen bakom allt som vi har upplevt på vägen dit. Det är evokativt och meningsfullt och jag gillar det skarpt.

Sammanfattningsvis är Pinstripe en gripande allegori som gör några klara snedsteg på resans gång. Det var en överraskning för mig; där jag förväntade mig ett småkrypigt skräckspel som jag skulle ta mig igenom enligt slit-och-släng-principen, hittade jag istället en ny favorit jag gärna skulle spela igen. Om de irriterande bristerna hade kunnat filas bort och berättelsen som följd blivit mer enhetlig, då hade jag hyllat det som ett av de bästa spel jag spelat. Som det är kan jag fortfarande säga att det här är ett riktigt bra spel som kan spelas av i stort sett vem som helst. Och det är ju faktiskt inte så pjåkigt det heller.

Pinstripe
4
Mycket bra
+
Effektiv allegori
+
Slående miljöer
+
Inlevelsefyllda pussel
+
Komplexa karaktärer
-
Klumpigt plattformande
-
Långdraget tillbakaspringande
Det här betyder betygen på FZ
Medlem

Trevlig recension, precis som alltid när du skriver.

FM-guru
F.d. Sisyr

Tjusigt spel! Tjusig recension med för delen.

För övrigt; känner jag inte igen ditt nick från gamla goda Arenan? Vill minnas att du skrev texter där med.

Medlem
Skrivet av Sisyr:

Tjusigt spel! Tjusig recension med för delen.

För övrigt; känner jag inte igen ditt nick från gamla goda Arenan? Vill minnas att du skrev texter där med.

Tack och ja, samma person! Var där min skrivarlusta föddes, så alltid roligt att höra från folk därifrån

It's not a lake, it's an ocean

Oj, vilken välskriven recension! Två tummar upp! Intressant spel också, hade gått mig helt förbi. Tror faktiskt jag ska ta mig en titt på det.


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Chefredaktör

Tack för fin-fin recension @Staenhus ❤️

Redaktör

Utmärkt skriven recension, @Staenhus! Jag lyfter upp den på framsidan i eftermiddag så att den får lite välförtjänt uppmärksamhet.


signatur
NuZ
Testpilot

Mycket välskriven recension! <3


signatur

🎮 Xbox Series X | Nintendo Switch | Playstation 5 | Samsung Q90 65”

”Döm ingen efter utseendet – för så otroligt bra är jag faktiskt inte!”

Medlem

Skaparen bakom spelet heter Thomas Brush och lägger upp väldigt mycket content på sin youtube-kanal och hur livet som indie är.

Han har även släppt spelet Neversong som är i ungefär samma stuk som Pinstripe och nu håller han på med en 3D-skjutare så vill man följa utvecklingen där så ta en titt.

Följde honom mer innan (upptäckte honom när han gjorde ett kort spel till / om PewDiePie) men verkar vara en skön person som tar tid till sin community.

Medlem

Tack för att jag fick lära mig ett nytt ord.

Om du har lust, skulle det vara kul med ett exempel från spelet, så det verkligen går in.

Medlem
Skrivet av Lindhenberg:

Tack för att jag fick lära mig ett nytt ord.

Om du har lust, skulle det vara kul med ett exempel från spelet, så det verkligen går in.

Det är lite svårt att göra utan att spoila berättelsen, det finns ett avslöjande i slutet som gör det tydligt vad spelet försöker förmedla. Men ett exempel är att vi börjar spelet på ett tåg, som spårar ur innan vi når vår slutdestination; om man är medveten om hur tåg ofta används som symbolik för mer metafysiska resor, då kan man kanske lista ut var vi var på väg och kanske även var vi befinner oss under spelets gång. Resten får man nog spela spelet för att upptäcka.

Medlem
Skrivet av Staenhus:

tåg ofta används som symbolik för mer metafysiska resor

Intressant, tack!

Du låter som en person som skulle rekommendera bra filmer. Men då går vi väl alldeles för långt off topic.

Medlem
Skrivet av Lindhenberg:

Intressant, tack!

Du låter som en person som skulle rekommendera bra filmer. Men då går vi väl alldeles för långt off topic.

Det kanske är bäst att undvika, så slipper jag att göra dig besviken också

1
Skriv svar