"Våga välja easy"

Helt rätt. Väljer ofta easy i den typen av spel där fiender vara blir tåligare. Känns så orimligt att det exempelvis ska krävas fem skott i huvudet på nära håll för att fälla en varg. Hellre då att de skruvar upp antalet vargar i en flock, eller ändrar hur snabba de är osv.

Därför jag föredrar spel utan svårighetsgrad likt FromSoftwares, inget velande om svårighetsgrader, bara tuta och köra. Även i Hollow Knight som är en favorit slipper man fundera på vad man ska välja för svårighetsgrad.

Då slipper man risken att saker blir för "bullet spong:iga"/tråkigt balanserade och skaparna slipper balansera spelet för 5 olika svårighetsgrader.

Men absolut, vill man bara slappna av och chillspela så är det väl trevligt att vissa spel har lättare svårighetsgrader.

Trevlig text förövrigt.

Tycker spel där man kan ställa in detaljer på svårighetsnivån är de bästa, då kan man skräddarsy det hur man vill. Jag gillar inte heller spel där fiender tål "för" mycket, men har inget emot om jag själv dör snabbt, så om det går t ex att ändra sådant är det nice.

Det är ju många ggr så i strategispel, inte lika ofta i fps. Skulle jag göra ett fps skulle det vara så dock.

Väljer alltid normal för tänker att det är utvecklarens vision hur spelet ska upplevas.
Har många vänner som skriker ''svåraste eller inget, allt annat är dumt'' men tycker oftast att ökade svårighetsgrader görs på dåligt sätt. Som bulletsponges osv.

Helst föredrar jag dock spel utan svårighetsgrader. Då är det som det är.

Exakt! Jag vågar medge att jag mestadels väljer easy på spel för att jag tycker för min del att "game over" ofta förstör för mig mer än det ger mig tillbaka.

Uncharted är en bra exempel där jag mer gärna körde på style, kom flygande in igenom fiender istället för att konstant vara på min vakt och gömma mig. Plague Tale är ett annat exempel där jag valde easy för att lättare smyga mig igenom fiender och slippa de frustrerande fienderna som du får svårt sen att försvarar dig emot.

Sen får just bossar i spel gärna vara utmanade, älskar känslan att klara av en tuff boss.

Håller helt med. När jag rekommenderat The Last of Us (första) till vänner så har jag förespråkat att inte köra på svårare svårighetsgrad pga att spelets gameplay toppar ur långt innan spelet är slut. Om jag inte minns fel så är det slut på nya gameplay-element ungefär halvvägs in i spelet, och jag började tröttna på gameplay kanske 80% in. Började dessutom på det svåraste och det tog mig 10-15h att komma motsvarande 2h in i spelet på easy. Jag hade aldrig orkat spela klart, och missat en helt makalöst bra skriven story.

För mig är The Last of Us topp 3 spel jag någonsin spelat, men det spelas bäst på easy/normal.

Själv kör jag nästan alltid på normal. Är mer en story människa och är mer ute efter upplevelsen.

Min stora fråga är dock: vad är easy, normal och hard?
Jag skulle vilja ha en text som förklarar vad som gör det svårare eller lättare.

Och varför inte ta steget längre och låta oss ställa in saker själv. Så som hur många fiender, hur mycket hp har dom, hur ofta man hittar ammo m.m smått de jag väntar på någon ska göra så man kan köra lite custom.

Hatar svårighetsgrader. Gör spelet till en genomtänkt upplevelse som det var tänkt från skaparna och om det är för svårt eller för lätt för vissa så får det vara så. Älskar fromsoftware pga detta

Ofta spelar jag på mycket svårare för att lättare svårighetsgrader har en tendens att göra spelsystem överflödiga. Om spelet är för lätt varför jag ska bry mig om att uppgradera en karaktär liksom eller samla gear? Jag vill liksom inte ha valet, jag vill ha en genomtänkt upplevelse och slippa fastna i bullet-sponge-hell

Trevlig läsning som vanligt, Fredrik

Själv uppskattar jag allt från Elden Ring till Lego Star Wars och svårighetsgraden skruvar jag bara upp i spel som jag upplever blir lite för enkla.
När man har begränsat med tid för spel så är det inte alltid så roligt att fastna på någon helt jävlig boss som man är chanslös mot. Då är det klart att det är nära till hands att sänka svårighetsgraden. Spel ska trots allt vara ett nöje!
I ett spel som Elden Ring vet man ju redan om de oförlåtande premisserna och klart att det inte tilltalar alla. Man ska inte underskatta folks begränsade tid när det kommer till spelande, alla har inte tid att nöta samma boss i timmar eller vara fast i ett spel när man har en eller två kvällar i veckan att spela på.

Jag tyckte Ghost of Tsushima blev ett bättre spel med högre svårighetsgrad. Där blev fiendernas attacker dödligare, så att Jin dog efter ett par svärdshugg. Samtidigt var fienderna lika sårbara. Jag tyckte det var klockrent och gav en härlig känsla för hur dödligt svärdet är som vapen och varje strid blev spännande.
Sedan har jag för mig att detta inte applicerades på samma sätt när det kom till bossarna.

Samma här gällande normal. Brukar oftast ta det i första hand men känner jag att det är noll utmaning brukar jag dra upp det ett steg eller två.

Hände med b.la. Witcher 3 och Star Wars Jedi: Fallen Order, började på normal men kände att det blev alldeles för lätt halvvägs(eller tidigare), så gick upp något snäpp eller två. Tror det blev så i God of War också.

Väljer easy när jag är mera intresserad av att uppleva storyn i ett spel än att fastna och dö pga svåra fiender.

Annars blir det oftast att man spelar på normal.

När jag var yngre skruvade jag ofta upp till Hardcore, tex i Half-life 1 så blir ju AI:n smartare av svåraste svårighetsgraden och då blev det mycket roligare att spela.

Prövade samma sak i Half-life 2 men insåg att den AI:n på Combines är värdelös jämfört med soldaterna i Half-life 1 som kändes mer som multiplayer spelare.

Kör i princip alltid på det förvalda, enda anledningen skulle väl vara i något fartfyllt FPS likt Doom eller någe där jag kan lyfta upp den några snäpp. Däremot så kan jag tycka som någon annan här sa att det hade varit bra om man kunde kalibrera det hela lite. Ska man få tydliga hintar till pussel, ska fienderna upptäcka dig vid minsta lilla ljud eller ska de var båda blinda och döva, etc etc Då kan man verkligen få ställa in det som man vill för att passa ens upplevelse.

Har dock inte heller några problem med att det inte finns svårighetsgrader öht, det är upp till utvecklaren och har de en väldigt stark vision av hur deras spel ska upplevas så är det ju deras val om de vill riskera att skärma av en del av marknaden. Är ju inte som att jag som konsument inte vet om det innan, förutsatt att jag läser någon form av förhandsinfo eller recension av spelet.

Oftast försöker jag köra normal men senast på god of war fick jag dra ner till easy, blev i mitt tycke betydligt roligare då och summa sumarum så var det ett fantastiskt spel som jag aldrig hade fått uppleva om jag fortsatt på normal.

Är allt annat än 1337-gamer numera och spelar för nöje och storyn.

Edit: Fantastiskt bra krönika glömde jag ju skriva också.

Jag har en vän som är riktigt konstig när det gäller svårighetsgrader. Han tycker Elden Ring är riktigt svårt spel, men man är riktigt dålig om man använder summons eller magi. Utan endast melee ska man använda.

Ska det va ska det va dom här ytterligheterna, tycker jag. Det är skönt och okomplicerat när man slipper krångla med inställningar och beslut. Att utvecklarna har en tydlig vision redan från start. Men! Ska man ändå fatta sådana vill man ju kunna skräddarsy efter tycke och smak. Bara "easy" och "hard" utan vidare inställningar säger sällan särskilt mycket.

En gång i tiden tyckte jag det fanns skrytvärde i att klara första Modern Warfare på Veteran (skoja bara, det tycker jag fortfarande - det är tidskrävande och "svårt").

Nuförtiden kör jag i princip bara på normal som den svensk jag är, men det händer att jag skruvar ned till easy bara för att jag också vill njuta av spelen. Idag behöver jag tv-spel som en slags ångestventil och verklighetsflykt, då livet med diverse räntehöjningar och skenande matpriser känns som det är inställt på hard...

Easymode är funmode.

Indeed. Känslan av att knäcka en tuff boss är svårslagen. Min sådan är helt klart Kingdom Hearts Lingering Will. Tragglade och levlade i väldigt många timmar innan jag knäckte honom.

Men ja, spel som A Plague Tale vill jag hellre uppleva än kämpa med (mot?). När det är "story first" vill jag gärna ha flyt i berättelsen.

Jag kör oftast på någon form av normal eller easy när jag spelar story storyspel, jag har för lite tid för sådana för att fastna pga någon fiender sopat mattan med mig 100 gånger utan jag vill som oftast bara uppleva storyn. Lita samma som skrevs ovan, spelar jag en gud av krig så vill jag känna mig som en gud.

I vissa andra spel där det är banor som man klarar en och en så kan det hända att jag ibland jagar achivements eller att jag ska klara alla banor på svåraste, typ starcraft 2 har jag klarat alla uppdrag på brutal.

Men allt för oftast vill jag bara komma igenom spelet

Har alltid valt easy i story mode spel, för att jag är mer interesserad av just storyn. Det finns gott om online shooters om jag behöver en förlängare av en viss kropps del

Det är ju olika för olika spel, men "lata" lösningar upplever jag som standard. Att fienderna har mer hp, att man själv har mindre, etc. I vissa spel kan man ju skräddarsy lite mer och ställa in olika saker. Men ja, skulle absolut kunna vara en idé att gräva mer i detta, men får nog bli från fall till fall.

På senare år har jag också börjat välja easy, annars kommer jag fastna någonstans eller bli frustrerad för jag inte presterar bra nog och sluta spela.

Det har hjälpt mig avsluta mer spel än någonsin.

"Others hate it because of their own incompetence, walking manifestations of the Dunning-Kruger effect. These people believe that failure is not their own, and somehow inflicted upon them by the universe.

You can't be bad at videogames, as videogames are merely a subject matter... No, that's a deficit in your cognitive ability, something that likely plagues you in every aspect of your life. In summery - if you're bad at videogames, you're bad at life." - Hey Hey People, Sseth Here!

Fint tips! Tack. Vill minnas att jag recenserade mestadels på "normal", men i ett spel där svärd trots allt är i fokus känns det fullt logiskt att man dör på ett par hugg. Inte minst när spelet är så filmiskt vill man ju inte "plockas ur" fantasin.

Tack för dina (och andras, för den delen) fina ord.

Nej, men precis. Man får känna vad som passar i vilket spel. Don efter person, som jag skrev i texten. Att ha kul är ändå viktigast. Eventuellt åldersgrej, men när jag var yngre blev det mer "hard" än nu för tiden.

Håller med helt och hållet.
Jag landar oftast på normal eller hard. Ibland blir det lättaste och sällan blir det svåraste. Det beror på vad jag känner för.

Jag tycker förövrigt att nästan alla spel missar att nämna vad svårighetsgraderna gör. Detta känns dock som en självklarhet. Vad gör varje svårighetsgrad..?

Jag älskar svåra spel jag hatar också spel där svårighetsgraden i stort sätt endast ändrar hur mycket fienden tål och hur mycket mindre jag tål.

Börjar alltid på normal sen har jo många nya spel nu att man kan ändra svårighetsgrad när man vill.
Så om det är för jobbigt/segt på normal så sätter jag ner på easy

Spelar aldrig på hard för det är bara frustrerande för mig och jag spelar spel för att koppla av eller uppleva en berättelse

Förutom dark souls/bloodborn spelen. De är de enda svåra spelen som är rolig för det har ställt in allt så jävla bra.
Inget dark soul liknande spel som någon annan studio har försökt med har lyckats med det och alla andra är bara frustrerande och jobbiga. Tror inte någon annan vet hur man gör sånt spel de tänker bara "vi gör det svårt" men det är inte där magin ligger

Fantastiskt tjusigt sammanfattat! 👏