Slutspel – Hogwarts Legacy

Brukar egentligen inte gå den "mörka vägen" men jag var för nyfiken på hur det skulle vara att spela med dessa spells så lärde mig dom ändå

Imperio är riktigt rolig att använda på kraftiga fiender som ett troll och se dom spöa upp kaxiga små goblings.

Jag tycker spelet tappar och blir riktigt repetitivt och tröttsamt mot slutet. Underbara miljöer och ett underbart Hogwarts, men som man utnyttjar alldeles för lite.

Vet inte vilken roll oförlåtliga förbannelser spelar i grundmaterialet men då spelet saknade moralsystem kändes det onödigt att begränsa striderna, Dark Arts för fulla muggar i min genomspelning.

Strider blev lite för lätta när man fick imperio, kändes som ett fusk. Speciellt de där striderna med typ ett stort troll och en massa goblins, bara smyga in och converta trollet och vänta, repetera vid behov. Jag hade gärna sett att det gav lite konsekvenser att använda dem.

Blev väldigt besviken på detta spel. Men uppdraget man fick till ps5 versionen var roligt iaf

Tyckte spelet var helt magiskt de första timmarna. Men världen utanför Hogwarts var rätt tråkig. Varenda pussel och grotta i spelet var ju mer eller mindre copy/paste och otroligt oegagerande.

Jag brukar älska att utforska öppna världar, men när större antal grottor var så tråkiga samt vägarna blockerade med trötta pussel en fem åring klarar av och bara tog upp din tid så tröttnade jag snabbt, rushade bara huvuduppdraget efter ett tag såg aldrig tillbaka.

Tycker även kontrollerna var riktigt osmidiga, där man ska skifta mellan L2 / R2 samt olika pilknappar sen hålla i R2 för att göra olika magier samt släppa R2 och pil ner och cirkel för att rulla, vet inte hur gångar mina inputs inte blev korrekta och gubben stod i frustration och skakade sin stav för spells var på cooldown men jag egentligen försökte rulla (kanske beror det på adaptive triggers och en gammal kontroll) men frustrerande dålig kontroll i spelet.

Rätt basic story i sammanhanget. Man skulle väl typ kunna säga att det mer eller mindre är Star Wars.

Jag tycker Hogwarts Legacy hade en imponerande skala - dom gjorde verkligen mycket för att göra ett stort och sprudlande "Harry Potter-RPG".
Den kan nästan jämföras med The Witcher 3, i ren skala.. Men utan att den kanske kändes riktigt lika polerad - men det är fan inte illa pinkat.

Vad gäller konkret styrka inte bara i huvudstoryn men kanske ännu mer in alla de storys som spelet innefattar (och i den här typen av spel som är lite "resan är målet" så kan dom mindre historierna vara viktigare än 'huvudstoryn) så kan det tyvärr inte mäta sig.
Men det ÄR Harry Potter.
Det ÄR stort, sprudlande, och kompetent gjort.

Men jag känner väl kanske lite att huvudstoryn är det som jag är MINST intresserad av att prata om

Den här typen av "min-maxing" går lite emot vissa principer som många rollspel har - huvudsakligen den att dom generellt försöker uppmana en känsla av att du har en egen roll i världen, som du står för och förväntas leva dig in i.

Tanken är väl att du ska känna dig såpass inblandad i storyn att du bryr dig om vad det är du gör för någonting på någon annan nivå än ren combat performence.

Det är kanske spelet som misslyckats med att få en sån känsla att infinna sig.

Kan också vara ditt misslyckande att fördjupa sig i spelet, på en annan nivå.
Det minst LITE ditt.

Tanken är väl att spelaren ska sluta tänka att man manipulerar olika system, och börja känna att man befinner sig i en värld.
Det är nog mer eller mindre definitionen av "Rollspel" eller skillnaden emellan "Spel" och "Rollspel".
Du spelar inte Blackjack eller Schack. Du har en roll inuti en värld.

Betyget för första timmarna 8/10.. hade kul med combat, nya spells och utforska världen.
Betyget efter att ha klarat main storyn 25h in: 6/10

Sista repositoryt var riktigt svagt. Bombastisk musik och spelet ville att man skulle känna ”ohh yeah” när alla lärare hjälpte till men karaktärer, manus och skådespeleri hade varit så platt och ogripande fram till den punkten att det bara kändes ”meh” och den bombastiska musiken gjorde bara att finalen kändes löjlig.

Och Rookwood-fighten fattade jag knappt. ”Dog han eller.. okej verkar som han dog.. okejrå”.

Helt okej spel, men lite glad att main storyn bara tog 25h är väl känslan efteråt. Enligt mig var Sebastians questline den jag spelade spelet för. Den hade roligast rewards och Sebastian och Ominis var de enda karaktärerna som var lite intressanta, även om Sebastian blev lite platt och klyschig mot slutet också. Gillade nog crucio questet bäst i hela spelet.. innan man börjat spamma den till höger och vänster själv och fortfarande hade lite respekt och spänning inför unforgivable curses.

En grej som jag tror förstörde inlevelsen i andra halvan av spelet var hur huvudpersonen pratade. Han var artig och snäll och förstående osv.. typ Harry Potter.. och sen gick jag ut och avada kedavrade 100 goblins och körde crucio och imperio på allt som rörde sig. Tror spelet verkligen hade kunnat bli 10 gånger bättre om bara min huvudperson hade slutat säga sir i dialogerna i takt med antalet unforgivable curses använda. Typ om han kunde ha blivit lite kaxigare, mer cynisk, mer emo i tonläget i dialogerna bara så hade känslan blivit wow istället. Kanske inte så bara att utveckla men ser fram emot lite mer AI i spelen framöver så man skulle kunna få in sånt här att tonläge och ansiktsuttryck i dialog kan reflekteras i hur man spelat i övrigt utan att spräcka budgeten i ett spel som ändå har en sån tydlig good/bad koppling i övriga delar.

Väldigt fin värld och intressant spel. Men det hade faktiskt kunnat vara mer intressanta quests.

Jag håller med. Jag älskar spelets förstahalv men blev jag ganska uttråkad mot slutet.

Trials 3 och 4 var väldigt dåligt och enkel helt ärligt. En där man bara gå genom en minne och en väldigt enkel ”boss fight” .

Ja, riktigt bra faktiskt, ett av de absolut bästa uppdragen i spelet

Vad tyckte ni om Room of Requirement? Jag och min sambo fastnade där en hel del.

Jag håller med om att första halvan kändes fantastiskt bra men att det tappade mot slutet, främst då storyn enligt mig är ganska vanilj - jag var aldrig särskilt sugen på att få veta vad som skulle hända och man lär aldrig riktigt känna de flesta karaktärerna. Roligast hade jag när jag bara sprang runt i och utanför slottet och Hogsmeade i början, löste pussel och samlade på mig prylar. Vissa av "karaktärsquestsen" eller vad man nu ska kalla dem, de lite mer viktiga karaktärerna som hade sin egen storyline, var väldigt bra. Främst då Poppys questline kring tjuvjakt, den tyckte jag var grym. Nattys hade grymma ögonblick och Sebastians började bra men jag blev helt tokig på honom mot slutet och hade inga problem med att lämna över honom till myndigheterna.

Sen blev gearsystemet ganska uttjatat efter ett tag. Man hittar orange gear långt innan man kan sätta enchantments i dem och när man väl har låst upp enchantments som faktiskt gör en märkbar skillnad så är man nästan klar med spelet. Så var det i alla fall för mig, men jag kanske lade lite väl mycket tid på utforskande i början och sprang sen igenom storyn fort som attan när jag hade fått nog.

Överlag hade jag ändå väldigt kul med spelet, men jag hade önskat att de hade tagit sig tiden att flesha ut karaktärer och områden lite mer. Specifikt den södra halvan av kartan, nere vid kusten, som kändes nästan oanvänd. Eller så hade jag bara tappat intresset när jag kom så långt, jag vet inte riktigt.

Det får ändå 4/5 från mig då atmostfären och den första halvan var riktigt, riktigt bra. Hade manuset haft mer djup och kartan utnyttjats bättre så hade det kanske kunnat bli en femma.

Jag tyckte spelet var riktigt starkt första timmarna. Mycket detaljer i spelet som jag säkert tror att nördarna i universumet uppskattar. Jag gav spelet ändå ca 18h men tog ett beslut att detta är inte roligt längre. Helt ok spel men det finns annat roligt i livet att lägga timmarna på.

Kort sammanfattat: Ett klassiskt Ubisoft open world spel med Harry Potter tema.

6/10.