Medlem
Mystik Belle

Häxor, häxbrygder och häxkvastar? - Jag kan inte tro att det inte är Hogwarts!

Mystik Belle känns som ett spel som kunde vara med på en sån där lista med "De bästa spelen på Sega Mega Drive", med sedvanliga hyllningar om dess strålande grafik, innovativa design och charmiga personligheter, men med klausulen att det är svårt att spela det idag, då det behövs en särskilt adapter, eller att det endast sålde ett fåtal exemplar innan leverantören gick i konkurs. Med andra ord ett spel du förmodligen skulle ha velat spela om du var en gamer på 90-talet, men som bara upplevdes av ett fåtal.

Det är annars typiskt för spel från 16-bitskonsolerna, i sin design, de stilistiska greppen, hur inzoomat det är, hur du samlar tre "MacGuffins" för att klara spelet och i hur det saknas en tillgänglig karta över den annars så Metroidvania-aktiga världen. Men Mystik Belle släpptes förstås aldrig på 90-talet. Det finns inga gamla spelkassetter bortglömda i någons garderoblåda, eller överprissatta exemplar på Ebay. Det eftersom spelet släpptes först 2015 - jag köpte och spelade min digitala kopia på Steam, där det är lättare än någonsin att sprida sina hemmasnickrade projekt till spelare över hela världen.
Till skillnad från hur det på 90-talet skulle ha varit ett helt team som pysslat ihop det hela är Mystik Belle i stort sett gjort av en person i spelskaparverktyget GameMaker. Undantaget är musiken och att han fått publiceringshjälp på andra plattformar av Wayforward, skaparna bakom Shantae-serien.

Spelet börjar med att du som eleven Belle MacFae på magiskolan Hagmore School of Magic anklagas för att ha saboterat en viktig häxbrygd som förbereds i skolan varje år då höstmörkret lägger sig. Du är såklart oskyldig men då ingen tror på din förklaring tvingar skolans ledning dig att under en och samma natt samla på dig alla de nödvändiga ingredienserna för en ny brygd - simpla saker som drakskin, en klo från en varulv och en sällsynt blomma.
Under ditt äventyr får du ta dig igenom skolan och dess omgivningar, tampas med diverse djur och monster, hoppa dig fram på plattformar och prata med skolans elever och personal. Inte för att Harry Potter-universumet har någon slags ensamrätt på, eller att JK Rowling var den som hittade på konceptet magiskolor, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på Hogwarts när jag tog mig igenom skolan Hagmore, med dess dunkla slottskorridorer, höga spiror, sura medarbetare, antydan till mobbning bland elever, bortglömda, avskilda toaletter och riddarspöken i källaren.

De flesta hindren i spelet kommer du förbi genom att skjuta magiska projektiler på dem tills de inte är hinder längre. Du börjar med en simpel eldboll som blir starkare i takt med att du besegrar fler monster. Du kan också hitta nya färdigheter som låter dig förgöra dina fiender på mer effektiva sätt och som möjliggör för dig att nå nya områden i spelvärlden.
Men vissa hinder vill spelet istället att du ska tänka fram en lösning till och då i form av klassiska föremålspussel. Det betyder att du under ditt äventyr behöver plocka på dig allt möjligt skräp som du sedan använder för att fixa trasiga maskiner, vattna blommor, skapa dynamit eller bara slänga i sopkärlet (varför de senare föremålen alls är i spelet är lite av ett mysterium). Dessa pussel kan ibland vara lite väl diffusa och jag tittade en eller två gånger i en guide för att förstå vad jag skulle göra härnäst. Innan dess hade jag sprungit runt i slottet osäker på vilka föremål som skulle användas på vilka hinder ett antal gånger. Lägg till att du inte kan bära på fler än några föremål åt gången, utan istället måste placera resten i en skattkista som finns på ett fåtal platser i världen och att spelet inte heller låter dig öppna en helskärmskarta för att se allt du utforskat hittills, så blir processen inom kort omständlig.

Mystik Belles gränssnitt påminner mycket om vissa spel till Sega Mega Drive, som The Misadventures of Flink eller Garfield - Caught in the Act. Allt känns väldigt inzoomat och svåröverskådligt, men det erbjuder o andra sidan en närmare titt på den fina pixel art-grafiken. Det finns en stor variation på välritade miljöer och fiender och titt som tätt får du utmana spektakulära bossar som täcker stora delar av skärmen.
Musiken är inte det bästa jag hört men är ändå en härlig samling chiptunes och bidrar till spelets mestadels avslappnade tonfall.
Sist men förmodligen minst är Belle själv (hennes sprite är liten i förhållande till resten). Hon är ett riktigt charmtroll och i alla spelets dialoger med skolans andra residenter känns hon intelligent, slagfärdig och bara skön i hur hon pratar, något som förvånansvärt få spel lyckas med.

Mystik Belle är inte jättelätt men inte heller överdrivet svårt - lagom helt enkelt - även om bossarna gärna kunde erbjudit lite större tuggmotstånd. Det är inte heller överdrivet långt. Jag spelade i 5 timmar och hade kul, ungefär som jag hade för länge sedan under någon eftermiddag med just de där gamla spelen till 16-bitskonsolerna.
I sin helhet är Mystik Belle lite si och lite så.
Det är en trevlig upplevelse fylld med snygga pixlar, chiptunesmusik och charmiga personligheter, men det saknar flera bekvämligheter jag önskar hade varit där.
Det är inte ett spel för alla, men för den som önskar att hen kunde hitta ett bortglömt men ändå dugligt spel från Sega-katalogen kan det här vara något.

Mystik Belle
3
Bra
+
Finfina och många sprites
+
Imponerande och inspirerande att (nästan) allt är gjort av en person
+
Mysiga chiptunes
+
Charmtrollet Belle
-
Diffusa, föremålsbaserade pussel
-
En skattkista istället för ett skalmanskal
-
Minikarta men ingen kartknapp för att se helheten
Det här betyder betygen på FZ

Mystik Belle finns till Steam, Playstation 4, Xbox One, Nintendo Switch och Linux

Medlem

Trevlig recension.
Verkar vara ett välgjort spel men gameplay tilltalar mig inte på din beskrivning. Är inte så mycket för plattform egentligen men detta såg sådär pixelmysigt ut. Har stor respekt för individer som lyckas skapa hela spel i stort sett själv, det är imponerande.

Medlem

@fakemail
well ett färre spel i backloggen åtminstone?

Redaktör
Ponny

Älskar när giffar mixas in i recensionerna. Mer sånt! (Från oss också, tycker jag.)

Ja, men tänkte också Mega Drive när jag såg det. Kändes mer det och mindre SNES – av någon anledning? Färgpaletten? Tack anyhow för finfin recension. Synd att det inte riktigt når hela vägen, men det har ändå "något".


signatur

En Bamseponny av folket

It's not a lake, it's an ocean

Definitivt mycket Mega Drive-känsla! Detta har flugit helt under min radar, men blir väldigt nyfiken på att testa nu.

Ett tips för den som gillar sådana här spel är Kaze and the Wild Masks (jag recenserade det här för två år sedan). Det är dock bitvis rätt utmanande.

Instämmer i fler giffar åt folket!


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Älskar när giffar mixas in i recensionerna. Mer sånt! (Från oss också, tycker jag.)

Ja, men tänkte också Mega Drive när jag såg det. Kändes mer det och mindre SNES – av någon anledning? Färgpaletten? Tack anyhow för finfin recension. Synd att det inte riktigt når hela vägen, men det har ändå "något".

Jag tror att gränssnittet gör det... var gubben är på skärmen och hur stor den är. Samt att allt känns lite mer... grällt?
Men det är bara ett hum.
Det når långt men saknar lite saker jag tycker skulle förbättrat. Det är fortfarande kul.

Skrivet av Ruffles:

Definitivt mycket Mega Drive-känsla! Detta har flugit helt under min radar, men blir väldigt nyfiken på att testa nu.

Ett tips för den som gillar sådana här spel är Kaze and the Wild Masks (jag recenserade det här för två år sedan). Det är dock bitvis rätt utmanande.

Instämmer i fler giffar åt folket!

Jag har varit sugen på det ett tag - fick mer Donkey Kong Country-vibbar av det dock.
Jag blir fett sugen på gifflar nu.. får gå till närbutiken....

Chefredaktör

Fin recension, tack! ❤️
Plus för giffar!

It's not a lake, it's an ocean
Skrivet av AdamMK:

Jag tror att gränssnittet gör det... var gubben är på skärmen och hur stor den är. Samt att allt känns lite mer... grällt?
Men det är bara ett hum.
Det når långt men saknar lite saker jag tycker skulle förbättrat. Det är fortfarande kul.

Jag har varit sugen på det ett tag - fick mer Donkey Kong Country-vibbar av det dock.
Jag blir fett sugen på gifflar nu.. får gå till närbutiken....

Ja, Kaze är väldigt likt Donkey Kong. Men det är skön plattformsmagi och den grafiska stilen är spot on.

Fler gifflar åt folket!


signatur

Fria tankar om spel: www.frispel.net

Skrivet av Fredrik Eriksson:

Älskar när giffar mixas in i recensionerna. Mer sånt! (Från oss också, tycker jag.)

Ja, men tänkte också Mega Drive när jag såg det. Kändes mer det och mindre SNES – av någon anledning? Färgpaletten? Tack anyhow för finfin recension. Synd att det inte riktigt når hela vägen, men det har ändå "något".

Tyvärr syns inga giffar idag, det är nackdelen.


signatur

FZ - SAMLADE SKRIFTER: #walter_iego

1
Skriv svar