Planet of Lana är en vacker akvarell med tanke bakom

Ända sedan det offentliggjordes har Planet of Lana trollbundit oss med hur det ser ut. Men det är ju insidan som räknas.

Lana leker med sin syster Elo. De fnissar, stojar och ropar varandras namn på ett sätt som barn gör. Tillvaron tycks enkel men fridfull, bekymren få. Men lugnet ska inte vara länge. Plötsligt invaderas denna fridfulla landsbygd av okända farkoster. Den utomjordiska invasionen bär drag av Världarnas krig. Människor fångas i burar och flygs iväg till ett okänt öde. Lana blir ensam kvar. Ingen svarar på hennes tillrop längre. Elo är borta. Alla andra också. Röken stiger upp från det som en gång var hennes hem. Nu börjar jakten på hennes syster.

Utvecklarna kallar Planet of Lana för ett cinematiskt pusseläventyr, och det stämmer bra. Det är ett nedtonat spel i princip helt utan dialog men med välgjorda cinematiska inslag. Pusslen är desto mer närvarande, men det är sällan jag fastnar och inte vet hur jag ska ta mig vidare. Det räcker att tänka några steg framåt för att lösa varje situation och fortsätta.

Lana tar sig joggande fram, hoppar, greppar tag om avsatser och tar sig vidare upp. Några fler ess i rockärmen har hon inte, åtminstone inte till en början. Men hon får snart en ny vän.

Stilmässigt påminner detta en hel del om Rime. Men jag är mer förtjust i art designen här. Bitvis känns Planet of Lana som att vandra omkring i en vacker akvarellmålning. Eller kanske snarare ett helt galleri. Stilen förändras genom äventyret, och Wishfully Studios använder sig av färger på ett briljant sätt som får varje område att kännas nytt och bitvis unikt. Det vackra soundtracket gör världen till en ren fröjd att besöka.

Efter en tid stöter Lana på Mui. Ett litet djur, månne en blandning mellan ardenner och flatlus, som tack vare sin smidighet och ringa storlek snabbt kvalificerar sig som en alldeles utmärkt vapendragare. Mui kan både gnaga av rep och agera lockbete, och längre fram i äventyret får den lilla kompanjonen fler förmågor som hjälper oss att besegra fiender i en helt annan viktklass.

Det är tydligt att Wishfully inte bara vill berätta en historia – de vill väcka känslor. Mellansekvenserna är korta men sätter stämningen alldeles utmärkt. Soundtracket gör också ett bra jobb. Men det jag kanske gillar allra mest med Planet of Lana är att det aldrig riktigt slår sig till ro. När jag börjar tro att spelet kommer se ungefär likadant ut hela vägen sker ett miljöombyte. När Lanas plattformande börjar kännas lite väl rudimentärt införs en ny förmåga. Planet of Lana utvecklas hela tiden, och för ett spel som är drygt fyra timmar långt är det alls inget att ta för givet.

Världen full av fiender som måste hanteras. Här saknas emellertid direkta strider. Primärt handlar det om att lista ut hur Lana och Mui bäst tar sig förbi både spindelliknande robotar och drönare, och oftast är svaret enkelt: genom att samarbeta. Lana kan skicka iväg och kalla till sig Mui, både för att trycka på knappar och locka bort fiender. Snart får vi också möjlighet att ta kontroll över fienderna vilket är roligare än det låter.

Färgerna sätter stämningen i spelet.

Kontrollen är både mer precis och förlåtande än jag hade förväntat mig. Den besparar mig frustration i form av trial and error som inte sällan präglar den här sortens spel. Visserligen känns vissa passager omöjliga att klara på första försöket, men det blir oftast tydligt vad jag gjorde fel första gången.

Planet of Lana är inte bara ett gulligt plattformsspel med pusselinslag. Det är verkligen en resa. Möjligen hade utvecklarna kunnat knyta an mer till huvuduppdraget, nämligen att rädda systern Elo, vilket periodvis nästan faller lite i glömska. Under spelets gång kommer vi betydligt närmare lilla Mui. Men detta är i slutändan petitesser i ett annars perfekt avvägt äventyr som känns genomtänkt och genomarbetat från första till sista stund. Det blir aldrig för abstrakt men heller aldrig övertydligt. Mystiken i den värld vi utforskar och vad som har inträffat där är ständigt närvarande.

Först Bramble: The Mountain King och nu Planet of Lana, båda lanserade inom några veckor. Den svenska spelfanan vajar högt och stolt.

Testat på: Xbox Series X
Övriga format: PC (sedan 2024 även Switch och PlayStation)
Tillgänglig på: Game Pass

"PC"!

Gameplay är dock inte alls som Ori. Lite mer som Inside, skulle jag nog säga.

Det blir bättre och bättre, som jag minns det.