World of warcraft förstörde mitt socialliv
Inte på det vanliga sättet, att man blir beroende och bortprioriterat allt annat, nej, det var att alla i mitt umgänge som spelade det.
Största anledningen var att det kostade pengar i månaden, typ halva månadspengen, och så var jag kass på engelska så hade svårt att förstå allt.
Detta var under högstadiet, jag blev ensam. Jag köpte Xbox 360 på release med Perfect Dark Zero, Call of duty 2 och 2 kontroller.
Två av mina kompisar ville såklart testa så de hängde hos mig tills de hade klarat ut Perfect Dark Zero, sen spelade de wow som vanligt igen, så då var det ensamt igen.
Jag hade typ ingen att umgås med under hela högstadiet, det gjorde mig som asocial, introvert och även deprimerad. På gymnasiet blev det lite bättre, värre när jag blev arbetslös och många KBT träffar, och sedan bättre igen när jag fick ett jobb.
Men jag är fortfarande väldigt introvert och ogillar stora sociala sammanhang. Att jag fick 2 sprutor kortison rätt in i blodet i två gånger om dagen i 2 långa perioder när jag var ett litet barn har säkert också påverkat detta men att mina vänner spelade så mycket WOW påverkade såklart med.
Har någon annan haft liknande upplevelse?
Jag har ett bra liv idag och känner att jag haft det sedan jag fick mitt första jobb.
Förstörde ditt liv...
"Jag har ett bra liv idag och känner att jag haft det sedan jag fick mitt första jobb."
Då har det ju inte förstört ditt liv...
Under högstadieperioden, stor del efter det
Känner med dig. Jag kan känna igen känslan när man spelar ensam. Det fanns en period av det.
Jag hade dock tur och hade en rätt stor grupp som jag spelade med från IRL. Jag ogillade att festa och dricka. Tyckte inte det fanns något annat som var speciellt kul utanför. När jag tittar tillbaka på filmer är WoW äventyr något av de bästa och ångrar inte en sekund. Visst, det kunde bli för mycket och annat men i helheten önskar jag inget ogjort.
Många påstår att man inte kommer ihåg minnen och att gaming bara är slöseri. Snick snack. Man kan ha massvis av minnen. Skulle påstå att gaming är mycket mer socialt och bättre än TV tittande som är mycket mer accepterat.
Trist att du känner det så.
För egen del var det snarare spelen som gjorde att jag hittade kompisar i skolan då man hade något gemensamt att samlas och samtala om. Är också introvert. Skulle ändå inte gått på fester oavsett. Då hade jag hellre legat och läst en bok eller nått.
Att vara introvert är inget fel eller ett handikapp. Det är ett personlighetsdrag som man antingen föds med eller utvecklar i väldigt tidigt ålder.
Faktum är att en majoritet av överbegåvade personer är introverta.
Så gör som mig, var stolt över att vara introvert. För är man introvert har man förmågor och kvaliteer som extroverta personer inte har.
Jag kan varmt rekommendera denna bok https://www.adlibris.com/se/bok/introvert-den-tysta-revolutio...
Den ger otroligt bra insikter i ämnet.
Kanske lite offtopic men tyckte det var viktigt att poängtera.
Allt gott!
Jag bodde på landet med 56k-modem så kände mig rätt utanför när jag inte kunde spela det som "alla andra" så hade gärna fått mitt liv "förstört" under högstadietiden Hur mycket liv har man då ändå liksom? Gaming var ju en blessing på så många sätt på den tiden så skulle nog se det som det räddade ens liv snarare än förstörde det Men det handlar ju såklart om perspektiv från olika sidor av elden bara. Förövrigt tänker jag nu att anledningen till att jag mer gillar storydrivna spel är för att det var vad jag satt isolerad med hemma, hade inte många att spela mot (annat än när en lyckades lura hem ett par polare på LAN då) så handlingsbaserade spel blev lika viktig för mig som handling i böcker och filmer. Antar jag.
Ja jaha, det var för att andra spelade spelet, inte du, förstår jag rätt så? Jag har faktiskt aldrig tänkt på hur det är att spela wow om man är "dålig" på engelska...
Att de jag umgicks med började med spelet så då försvann alla. Jag var så dålig på engelska att jag inte ens fattade vad jag skulle göra på questen. Fanns det inte en pil till alla ställen då var det tveksamt om jag klarade som.
Att de jag umgicks med började med spelet så då försvann alla. Jag var så dålig på engelska att jag inte ens fattade vad jag skulle göra på questen. Fanns det inte en pil till alla ställen då var det tveksamt om jag klarade som.
Mitt problem var inte engelskan, när jag väl fick tillfälle att spela på LAN eller hos andra, utan att jag har så dåligt lokalsinne. Vet aldrig vart jag ska gå eller hur jag tar mig runt. Behöver en guide som spelar och leder mig haha. Men håller med annars, det var alierande när "alla andra" spelade det och jag inte kunde. Alla slutade LANa CS och COD för en bra stund och kvar var jag i mina egna ensamma spelupplevelser.