The Secret of Monkey Island (Amiga)

Medlem
The Secret of Monkey Island (Amiga)
  • Plattformar: Amiga (Testversion), Atari ST, FM Towns, iOS, Mac OS, MS-DOS, Playstation 3, Sega CD, Windows, Xbox 360

  • Release: 1990

Jag förstår frustrationen, den som Ron Gilbert satt på.

Den som drev honom till att, tillsammans med Tim Schafer och Dave Grossman, snickra ihop The Secret of Monkey Island som en motreaktion till de samtida äventyrsspelen, där i slutet av 80-talet, som åtminstone för min egen del var så föråldrade att tanken på vad de hade att erbjuda alltid var mer givande än att faktiskt ta del av dito.

Någonstans där uppe på klippkanten, som rasar under fötterna på nyblivne piraten Guybrush Threepwood, är det omöjligt att inte se den där sparken gentemot Sierra delas ut illa förklädd till morbid humor.

Knappt hinner man inse vad som precis skett, innan Threepwood återuppstår från den död han aldrig mötte då han i fallet landade på en gummipalm som fick honom att studsa upp till säkerheten igen, samtidigt som man någonstans blivit så gravt grundlurad att man aldrig blivit varse om att det går alldeles utmärkt att dö även i The Secret of Monkey Island.

En sådan där sak som jag upptäckte en sisådär tio, möjligen femton, år efter att jag klarat spelet för första gången.

Där finns annat som Monkey Island gjort bättre än dess samtida konkurrens, och det är detta med att måla upp ett universum sprunget ur en fantasi och inom ramarna för de regler detta universum målar upp erbjuda pussel som trots stundtals helt absurd design alltid känns helt logiska.

Dessutom jobbar spelet med att begränsa de pussel som spelaren för tillfället behöver lösa genom att dela upp upplevelsen i mindre kapitel. Kapitel som i sin tur skapar ytterligare begränsningar vad gäller tillgången till vissa pussel och dess lösningar.

Inte en endaste gång upplevs något som man tvingats spendera rätt mycket tid tillsammans med, innan man klarat det, som långsökt, även om spelet överlag börjat uppvisa en del andra designmässiga problem.

Det är klart, att man med allt mer given vetskap om vad som förväntas göras härnäst får allt svårare för att se på resan som en av utforskande och pussellösande karaktär.

Istället kliver dess förflyttningsmässiga aspekter fram i rampljuset, där det blir uppenbart att mycket handlar om att tröttsamt och oinspirerat ränna fram och tillbaka mellan platser som tycks te sig allt mer olämpligt långväga från varandra.

Nog för att de där mer rutinmässiga förflyttningarna kan spenderas till att lite mer ingående än annars lyssna till den reggaeinspirerade musiken vilken, bland annat, bekante Hülsbeck varit delaktig i att överföra till ett mer klassiskt Amiga-ljudande stuk.

Eller så detaljstuderar man den makalöst välnedskalade grafiken som gått från 256 färger ned till klart färre än så; Något som konkurrentera Sierra inte hanterade väl alls i sina spel när spelmotorn de jobbade med gick vidare från relativt simpel (de tre första Larry-spelen, de två första Police Quest, de tre första Space Quest... exempelvis) till lite mindre simpel (Police Quest 3, Space Quest 4 samt Larry 5... exempelvis).

För varje genomspelning blir eventuella brister allt mer påtagliga på ett vis som bristerna i klart senare Day of the Tentacle inte kommer i närheten av att bli.

Åtminstone inte ännu.

Däremot fungerar Monkey Islands meta utmärkt än idag, likväl som mycket av dess självmedvetenhet och ironiska kommunikation; Hunden Spiffy är klart mer relevant än vad man kan tro och det finns inget underligt alls att finna i detta med att en pirat som huserar i samma bar som Spiffy huserar i skamlöst gör reklam för Loom.

Dialog och den handling dialogen är en del i att förmedla, tillsammans med en audiovisuell självklarhet, är vad som ständigt driver Monkey Island vidare på ett vis som dess tempo absolut inte gör.

Bara en sådan sak som att den kvinna som Guybrush förälskar sig i, och i sann hjältemässig anda försöker rädda när hon till synes blir kidnappad, är spelets mest drivna, självständiga och handlingskraftiga karaktär får Monkey Island kännas som att det på fler plan än de vi sedan länge sett som givna låg långt före sin tid.

Så, mitt problem ligger kanske först och främst i det faktum att jag inte längre kan låta upplevelsen sporra min fantasi på det vis den gjorde när jag tog del av den för första gången.

När varje oöppnad dörr, där varje möjlig väg vidare till någon annanstans, vittnade om möjligheter, upplevdes spelet så mycket större, så mycket mer omfattande, än vad det egentligen var.

En sådan sak jag aldrig kan få svar på, huruvida en första bekantskap med spelet idag skulle ha fått mig att vurma för det på samma vis som jag gjort alla dessa år.

Något säger mig att så ej hade varit fallet, även om fascinationen i vad det helt uppenbart gjorde för sin tid hade kommit att nå samma typ av omfattning.

The Secret of Monkey Island
4
Mycket bra
+
Fantastiskt världsbyggande
+
Logiskt ologiska pussel
+
Förstklassig metahumor
-
Vissa dryga transportsträckor
Det här betyder betygen på FZ

Denna text publicerades ursprungligen i min blogg på (gamla) Loading.se

Redaktör
Ponny

Faktum är att jag spelade King's Quest m.fl. EFTER Monkey Island.

Låt oss säga så här: gamefaqs.com blev en god vän under min Sierra-period.


signatur

En Bamseponny av folket

Medlem
Skrivet av Fredrik Eriksson:

Faktum är att jag spelade King's Quest m.fl. EFTER Monkey Island.

Låt oss säga så här: gamefaqs.com blev en god vän under min Sierra-period.

Känns inte som att det är tänkt att man skall klara Sierra-spelen utan Hint Books, ringa hjälplinjer eller diskutera problemen med andra spelare. Eller, som nu då (som du skriver)... anvönda sig av GameFaQs eller motsvarande.

Hade själv oftast tillgång till någon textfil med lösningen när jag spelade Sierra-spel på Amigan där runt tiden då 80-tal blev 90-tal. Och så Datormagazin.

Medlem

The Secret of Monkey Island är fantastiskt.

Lite intressant vilka minnen som stannar kvar osv, men nu som 40+ så är ett av mina starkaste och bästa barndomsminnen är helt enkelt att spela The Secret of Monkey Island hos grannpojken som hade en Amiga 500 (själv så hade vi en Amiga 1000 hemma).

Köpte några år senare DOS-versionen på CD där musiken var vanliga musikspår och även innehöll tvåan, och sedan igen när Special Edition släpptes 2009.

Medlem
Skrivet av Kazutoyo:

The Secret of Monkey Island är fantastiskt.

Lite intressant vilka minnen som stannar kvar osv, men nu som 40+ så är ett av mina starkaste och bästa barndomsminnen är helt enkelt att spela The Secret of Monkey Island hos grannpojken som hade en Amiga 500 (själv så hade vi en Amiga 1000 hemma).

Köpte några år senare DOS-versionen på CD där musiken var vanliga musikspår och även innehöll tvåan, och sedan igen när Special Edition släpptes 2009.

CD-versionen med det grafiska gränssnittet från Monkey Island 2 är den version som känns fräschast. Special Editions estetik kan jag inte alls med, tycker originalets charm går helt förlorad där (men det visuella i Monkey Island 2, Special Edition, funkar rätt bra).

Medlem

Ja...mycket bra spel när det kom. Jag hade spelat flera Sierra-spel innan, och hade fastnat främst för Kings Quest I, II och III (Amiga-versionerna, de första - inte enhanced som kom senare), och så Larry-spelen såklart. Police Quest och Space Quest var inte riktigt min grej, även om jag nog BORDE fastnat för Space Quest. Fastnade inte heller för Maniac Manson (Lucasfilm det också), men Monkey Island var klockren. När jag sedan spelade Simon the Sorcerer (Amiga CD32) kändes det som ett spel i samma anda.

Det är alltid svårt att säga hur spel "håller", då jag värderar första genomspelningen som viktigast. Visst var det transportsträckor, ibland laddningstider, men det gav också atmosfär och känsla till spelet. Det ska inte vara för mycket enahanda nötande/grind men det ska inte gå som på räls heller.

Medlem

Monkey Island på Amigan är gamla goda minnen det ihop med andra spel i samma genre. Av alla spel i serien är det nog det första som jag tycker bäst om även om det också är det spelmekaniskt simplaste av dem så har det en härlig charm. Första, andra och tredje tycker jag alla är underhållande medans det fjärde aldrig föll mig i smaken. Det femte och senaste jag har inte spelat än. Kanske är dags att ta tag i och spela allihop i ordning någon dag.

Kan också tipsa, för de som missat, att ett annat riktigt bra spel i samma genre Beneath a Steel Sky finns att skaffa alldeles gratis på Good old Games.


signatur

A casual stroll through a lunatic asylum shows that faith does not prove anything. -- Friedrich Nietzsche

Medlem
Skrivet av Legerdemain:

CD-versionen med det grafiska gränssnittet från Monkey Island 2 är den version som känns fräschast. Special Editions estetik kan jag inte alls med, tycker originalets charm går helt förlorad där (men det visuella i Monkey Island 2, Special Edition, funkar rätt bra).

Jo, ogillar den nya grafiken i Special Edition också.

Medlem

Såg rubriken, klickade och hoppades att det var Leger som skrivit artikeln. Yes!

Medlem

Amiga500 var kärlek... är kärlek till och med.
Vilken maskin för sin tid... oj oj oj

Bra recension av ett superbt bra spel back in the day.


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

Medlem

Fortfarande ett av mina favoritspel. Var riktigt banbrytande som skrev om reglerna för äventyrsspel vilka i mångt och mycket gäller än idag.

Medlem
Skrivet av Henkeror:

Fortfarande ett av mina favoritspel. Var riktigt banbrytande som skrev om reglerna för äventyrsspel vilka i mångt och mycket gäller än idag.

hehe jag kommer aldrig glömma när man till slut hittar skatten och det är en jäkla t-shirt .100% bomull dock!


signatur

Det finns bara tre grupper av människor i världen.
De som kan matte och de som inte kan det.

Medlem

Tyckte jag kände igen användarnamnet! Tänkte fråga om du var från Loading men fick det besvarat i texten! Väl skrivet ändå! Dock smög det in sig ett litet stavfel i första stycket tror jag det var: "min egen del var så föråldrade att tanken på vad de hade att erbjuda alltid var mer givande äm att faktiskt ta del av dito."

Medlem
Skrivet av Gertzy:

Tyckte jag kände igen användarnamnet! Tänkte fråga om du var från Loading men fick det besvarat i texten! Väl skrivet ändå! Dock smög det in sig ett litet stavfel i första stycket tror jag det var: "min egen del var så föråldrade att tanken på vad de hade att erbjuda alltid var mer givande äm att faktiskt ta del av dito."

Slutar aldrig fascineras över hur blind man kan bli för missar i texter man skriver. Börjar liksom läsa vad som jag tror står där snarare än vad som faktiskt står där. Fixat nu, iaf. Tack!

Medlem

Nostalgi på hög nivå. Tack för recension!

Medlem

Just därför jag gaddat in Guybrush och min sambo har Elaine!

Edit: Förövrigt var det oehört nostalgiskt när Malmö Symfoniorkester spelade Monkey Island låten


signatur

<allt jag skriver är mina åsikter och ni behöver varken hålla med eller säga emot>

Medlem

kollegieblocket fick jobba hårt när man skulle lära sig fäktas med rätt svar till rätt förolämpning.

Medlem

Om jag skulle göra ett Mount Rushmore över de spel som betytt mest för mig så är The Secret of Monkey Island ett av dem. Humorn, grafiken, musiken, den höga mysfaktorn och de knasiga pusselmomenten fick mig på fall. Tillsammans med Sid Meier's Pirates så satte spelet upp Karibien på min bucket list över platser att besöka. Fortfarande kvar att bocka av tyvärr, men för att mildra fixen så får man dra igång något av liren 😊


signatur

En av två halvor i spelpodden Gejma. 🎮

Medlem

Hade en Amiga 600HD med 40MB hårddisk och en extra ram-modul i luckan undertill som man kunde slå av och på med en fysisk switch. För de spel som inte kunde hantera hiskeliga 1MB ram.

Var grymt att kunna installera Monkey Island 2 på 11 disketter dock. Ettan var väl bara 4 disketter har jag för mig, så den var ju mer hanterbar.

1
Skriv svar